Cannea

Ännu ingen olycka. Däremot har en viss hund varit i kattlådan och hämtat någonting ganska otrevligt därifrån som Danne sedan fann i hallen. Resten är uppätet. Jag ska aldrig mer pussa Catchy på munnen! Och stackars katt som alltid är så noggrann och gömmer efter sig, hon gick och krafsade i hallen för att gömma lukten... det var bara för matte att ta fram skurmedlet och tvätta rent. På tal om rent ska jag hälla vitpeppar i soffan så fort bloggandet blir avklarat.

Jag fick förresten se mer bilder på goldenretrivervalpar idag. Det får en verkligen att längta efter en egen liten valp att pussa på (beroende på vad valpen satt i sig, förstås) och gosa med. De är ju så små när de är en vecka gamla! Tikens tass är lika stor som hela valpen! :]

Om någon förresten råkar irritera sig på att vissa meningar inte börjar med stor bokstav ber jag om ursäkt för det. Mitt tangentbord fick påskmust på sig för ett tag sig och har inte riktigt återhämtat sig. Ibland reagerar inte vissa tangenter. Men men, jag tycker om mitt tangentbord, hur knasigt det än är!

Till Sofia: Jag tog absolut inte illa vid mig, tvärtom!! För det första är det jätteroligt med kommentarer, särskillt sådana som innehåller lite tips och så. Men det påminde mig om att jag kanske ska repetera vad jag hela tiden tjatar om på bloggen. Jag tänker int riktigt på att någon faktiskt läser det, vilket kan resultera i att jag gärna maler på utan att riktigt förklara för eventuella nytillskott på läsarsidan :-) tack för att du läser!

Ville bara berätta att Catchy fick hälsa på en annan hund i lördags. En 14 veckor gammal liten terrier. Hon är för snäll, vår Catchy. Hon lät valpen skulle och tugga och leka lite huller om buller medan de hälsade. Hon tycker väldigt mycket om valpar, vår vovve. Hon blev dock lite svartsjuk när matte och husse också hälsade på hennes nya valp. Då satte hon sig i mattes knä, eller så gått det gick när matte satt på huk.

Äntligen en hundägare som inte lider av det smittsamma, plågsamma Alvesta-syndromet. Det drabbar oskyldiga hundägare och får dem att istället för att själva vara ledare över sina hundar, bli livrädda för att under sina promenader möta andra hundar. När ett sådant skräckinjaganda möte äger rum, tar den drabbade Alvesta-bon sin hund i kopplet och traskar in till vägkanten, medan de väntar på att den livsfarliga ANDRA hunden passerat. När den hemska hunden kommit tillräckligt långt bort vågar Alvesta-bon och dennes hund ut på vägen igen.

Vissa människor har insjuknat mer än andra. De nöjer sig inte med att stanna vid vägkanten: de plöjer sig in i skogen för att undkomma detta fruktade hundmöte! Minst tio meter in i skogen går dem, svärandes eller muttrandes över att de trampar snett, att hunden inte vill gå där eller över att det är så bltt att ägarens byxor bli dyngsura. Ändå ska de prompt in i skogen.

Är dessa hundägare hundrädda? Är de skräckslagna för andra hundar än sina egna, rädda att dessa ska äta upp dem eller deras egna jycke på 50 kg? Eller är det deras egen hund de inte litar på, är de rädda att terriern eller cocker spannieln ska gå till anfall och äta upp min hund?

Jag tror att dessa människor skulle behöva ett Wake Up-call. Eller kanske att bli hundfri. För sådana människor skapar agrisivitet hos hundarna. Inte bara det att hundarna aldrig får lära sig att vara sociala mot andra hundar, beteendet gör också att hunden inser att det är den som är flockledare och att du inte har kommandot. en hundägare ska kunna gå förbi vilken hund som helst utan att hunden bryr sig. That's a good leader.

Om Alvestaborna inte är tillräckligt mycket hundmänniskor för att göra detta borde de sälja hunden och skaffa kanin. Dessa kan inte anfalla oskyldiga hundar. Fast å andra sidan, hemska hudnar kan ju komma och äta upp dem.

Ärligt talat, är det inte varje hundägares skyldighet att ha pli på sin hund? Att gå eventuella lydnadskurser om detta behövs? Att i alla fall ha ett hum om hundpsykologi och beteenden? Att vara hundägare innebär mer än att köpa en gullig valp. I Alvesta behövs en bruckshundsklubb, allternativt en hundägarklubb. Då skulle hundägarna kanske lära sig lite mer om hundar och inse hur deras beteende skapar hundrädsla, agrisivitet hos hundarna samt hur det försämrar deras egen position inom familjen.

Men som sagt var, skönt att träffa en hundägare som INTE drabbats av Alvesta-syndromet!

En lång dag, tar just slut. Det är dags för oss att i kylan traska ut. Det blir bara kallare för varje lång minut. Innan kvällspromenaden tagit slut.

Catchy har gått rejält idag. Först en rejäl runda med Danne, sedan runt spåret med oss båda. Vackert väder, många bilder och ett dopp i sjön (hon, ej vi!). Bilderna lägger jag ut i morgon. Nu ska vi, som jag just skrev, ut och gå för att sedan traska ner i sängen. Inte Catchy, för hennes päls är fortfarande fuktig ;-)

En helt meningslös men mysig kväll har nått sitt slut. :-)

Bonita har en bra nos. Det upptäckte mamma häromdagen. Hon och Bonita var ute och gick, när Bonita irrade omkring som vanligt. Vad mamma först inte visste var att Bonita hade fått upp ett spår. Först när Bonita stannat framför harboet insåg mamma att någonting var på G. Bonita stack ner huvudet och fiskade upp en harunge. Harungen skrek av rädsla, och bonita blev så rädd att hon tappade den. Men hon lyfte den väldigt försiktigt. mamma lade tillbaka den i boet hos sina tre syskon.

Vi är stolta över Bonita. :-) Det kanske blir hund av henne också!

Jag lovade mig själv att denna blogg skulle vara så fri från mig och mitt liv som möjligt. Den skulle mer skildra djuren. Bloggar om divor, fjortisar coh bimboblondiner finns det nog av. Världen behöver inte en till: Den behöver inte ens de som redan finns. Men det är svårt att hålla inläggen fria från sig själv. det är bara tanken på vilken deprimerande och tråkig läsning somd et skulle bli, som får mig att anstränga mig att hålla bloggen så fri som möjligt.

Men för att göra händelser begripliga måste man ibland förklara. Just nu mår jag till exempel inte särskillt bra, och jag vet att det avspeglar sig på bloggen. Det blir färre inlägg. Mindre bilder. Just nu är livet fruktansvärt stressigt och på många sätt varken roligt eller behagligt. Men det är en övergångsperiod. Både jag och Danne längtar mer efter framtiden än efter morgondagen.

Jag längtar efter valp. Att se hur söta Catchy och Geisha är värmer verkligen i hjärtat. Igår låg de och sov på golvet ihop. Nära varandra, i varje fall. På kvällen lekte dem. Katten hoppade och skuttade runt hudnen, försökte fånga hennes svans och försökte få hunden att jaga henne. I morse lekte de med en av kattens bollar. Hela natten sov Catchy på golvet nedanför sängen på min sida, katten låg på min sida vid mina fötter. Jag låg i fosterställning för att inte störa henne. Jag har inte hjärta att flytta på katten när hon somnat. Hon låg ju där först.

Promenaderna är ett välkommet avbrott i vardagen just nu. En skön stund då man inte behöver tänka. En tid för mig och danne att bara prata, om allt mellan himmel och jord. En tid då man glömmer bekymren, för att man har fullt upp med att titta efter glas som Catchy inte ska trampa i, eller spanar efter andra hundar och fotgängare om Catchy är lös.

Jag förstår om ovanstående inlägg låter tungt, men sådant är väl livet periodvis. Just nu finns det en hel del "måsten" och bekymmer att ta ställning till. Oro för framtid och ekonomi. Vetskapen om kommande gräl, om fördomar och om att vissa människor inte ser världen somd en är, utan förskönar den. Det är jobbigt när deras verklighetsuppfattning krockar med vår. När personer som borde förstå inte gör det. Men sådant är som sagt livet. Nu hoppas jag på att solen ska orka bryta molnen och huvudvärken, så att jag hittar kraft att göra klart mitt skolarbete. Vad är det där? Det ser ut som en skymt av en blå himmel.

Rasten är snart slut och det blir dags att sätta sig vid symaskinen och ta upp kampen mot/med klänningarna. men först ville jag bara säga att vi är lyckligt hemkomna och att det ikväll dyker upp lite bilder från helgen ;-)

Nu är vi hundvakt åt Catchy, men mer om det senare.  Av den anledningen blir det en lugn period hemma framöver. Men nu, lektion!

Det finns inget ont som inte för något gott med sig! :-)



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6929050.ab

Idag åt hela familjen lyxmat. Danne stekte fläskfilé och potatisgratäng, och vår bäbis fick sin beskärda del av festmåltiden. Jag vet att katter helst inte ska äta fläskkött, men helt ärligt, så tror jag att de stoppar i sig värre saker på egen hand. Läste en artikel idag om torrfoder och hur bra det egentligen är, och min personliga åsikt är att man ska variera djurens mat: både torrfoder och vanliga matrester. Då borde man få en lagomt stabil kost. För enligt andra källor ska ju djur inte äta kakao, choklad, lök osv, för att de inte är gjorda för det. Logiskt, tycker jag. Ofta är logik det bästa man har, så lita på din logiska hjärnhalva. Det brukar ge positiva konsekvenser, i alla fall för mig. Sen är ju jag som jag är ;-)

Oavsett, så fick katten lite mat. Hon fick det som Danne rensade bort från köttet, alltså fettet som jag annars blir så kinkig över. Hon älskar det, särskillt fettet, det äter hon först. problemet är bara attd et är ganska segt...
Jag önskar verkligen att jag haft en videokamera, för det såg för lustigt ut, när hon fick tag om ena biten av fettslamsan, och biten med kött/fett gungade i takt med att hon åt. Det såg ut som en katt med jojo. och inte kunde hon stå still heller, utan hon gick runt, runt vid sin matskål. Här finns lite bildbevis:

















Ser att det ligger en blå bläckpenna där. Hm, undra vems skrivbord hon snott den ifrån? Kattenm är mästare på att stjäla roliga saker från husses eller mattes skrivbord... jaja, det ska ändå städas lite i morgon, skulle ha gjorts idag, men tiden rann bara iväg. Och i morgon är det högskoleprov... önska mig lycka till! :-)

Snart kommer vitsipporna!

Jaja, ni kan ju läsa själva...
(Gråtroll = Vår kattunges tokiga lillasyster, också döpt till Gloria)