Balkongproblem

Nu börjar de första valparna öppna sina små, blå ögon mot världen. De kommer att bli bruna med tiden, men just nu är de blå och oskuldsfulla. Allt eftersom det lär sig mer bus mörknar deras ögon. ;-)

Jag och Danne blev bilägare nyss föresten. En 14årig Opel Astra. Så nu kommer vi inte vara helt strandade i vår lägenhet med både hund och katt.

och vet ni vad katten gjorde nyss? Klättrade i hönsnätet på balkongen. Hur vi ska lösa det har jag ingen aning om. Nu är hon bannad från balkongen av sin oroliga husse, och oroliga matte instämmer helt i det beslutet. Har någon några idéer om vad man kan göra? Själva nätet är ganska mjukt, kan vara vasst och uppsättningen sitter, dock inte tillförlitligt för henne att klättra i. Stängerna riskerar att glida ner, och det är en liten, liten glipa längst vid taket där hon uppenbarligen beslutat sig för att ta sig ut. Förslag, tack!

Nu ska jag leka lite med henne och hennes bollar. Något måste hon ju syssla med nu när hon inte får vara på balkongen. Ha det bra. :-)

Video igen.

Snart, snart kommer de att öppna ögonen. Just nu håller de på att upptäcka att de tssar de förut bara använde för att pumpa mjölk ur sin mammas bröst går att använda till att stå på. :-) Nu ska jag lägga mig på soffan och njuta av min lediga dag med katten på magen. Hon fäller hemskt mycket just nu.

Förresten, i övermorgon får vi en diskmaskin installerad här. Just nu ser det kaotiskt ut eftersom vi fått möblera om i hyllorna i köket. Då vi inte kom överens om hur vi skulle göra, står det kvar där, på köksstolarna och köksbordet. :-) jag årt min frukost på soffan med katten i knäet. Men det var mysigt det också. Hon är den underbaraste katten i världen.

Jag håller som bäst på att lära min mamma att lägga upp videor på youtube så att man kan klistra in dem här på bloggen. Håll tummarna för att hon lyckas!

 



Nu ska jag återgå till att njuta av denna molniga, varma och mysiga, lediga dag!
Och välkommen till bloggen, alla nya människor. Kul att se att ni är nyfikna på de små liven!
Ha det!

En dag ledigt...

I helgen jobbade jag långhelg, så jag har knappt varit hemma alls. Idag vaknade jag med migrän och får njuta av min lediga dag med en karta värktabletter bredvid mig. Därför är jag inte heller sugen på att blogga, så jag lägger bara upp en massa bilder som mamma har mejlat mig.

















LADY!



















Birka har ett nytt hem

Jag har en glad och en dålig "nyhet". (Vi har vetat ett tag men inte riktigt hur det ska gå, och personligen vet jag inte några detaljer.)

Jag börjar med den dåliga nyheten. Underbara valpköparen Sofie kan inte ha kvar Birka. Hon har stora problem med sin rygg, vad jag förstår någon gammal skada, som blivit värre igen. Vissa dagar fungerar det inte alls att ha hunden, andra dagar utmärkt. Men hon tog det beslutet i varje fall, och det förstår vi alla. Att ha hund ska inte vara ett lidande, hur mycket man än älskar sin hund.

Den bra nyheten är att Birka ska flytta hem till några kompisar till Sofie. De heter Helena och Thomas, och har känt Birka länge och hon känner dem. De har varit hundvakter tidigare åt henne, och bor någonstans utanför Gällinge med mycket mark och närhet till vatten (Birka älskar vatten lika mycket som sin mor och syster).
De dagar då de jobbar kommer Birka passas av helanas pappa som redan har en sshäfertik. Det låter i mina öron jättebra: Och Sofie kan fortsätta träffa hunden hon älskar!   

Personligen tycker jag att det löste sig bra för alla parter. :-)

Gråtroll diade Bonita

Jag tillhör familjen som berättar roliga händelser sisådär fyra år efter att de inträffar. Idag fick jag veta att Gråtroll (mammas katt) brukade dia på Bonita då Tenshi stötte bort henne, ca 6 månader gammal. Bonita lät henne tydligen hållas. Detta fick jag veta då jag slängde ur mig att Bonita antagligen också skulle vara en bra hundmamma, precis som Catchy. Men bättre sent än aldrig. :-) Själv är jag likadan. Efter varje samtal med min kära mor frågar Danne: Vad pratade ni om? Jag brukar svara två tre saker som jag minns extra tydligt, men glmde bort att berätta de andra 53 sakerna som han kanske skulle tycka var intressant att veta, eller till och med behövde veta. Först långt senare brukar jag titta på honom och säga: "Har jag inte sagt det?".

Nej, det har jag oftast inte. Oavsätt, här kommer tre bilder på Gråtroll när hon försöker dia. Ikväll åker jag och Danne hem till Alvesta igen. Men nu är valpen betalad och utvald, så det känns inte så hemskt. Men jag längtar verkligen tills det är dags att resa hit igen!!!







Tokig katt. Tokig, tokig katt...

Dop

Nu är valparna fotograferade och kloklippta. Det var en skrikig tillställning, någon sov, de flesta gnällde, några diade på våra fingrar och några få tränade på att yla. Catchy väntade suktande och tålmodigt på att få tillbaka de små. Nu ligger Bonita intill mina fötter medan jag väntar på att kameran ska bli klar med överföringen av alla bilder.

Ett inofficiellt dop har skett också. Alla valpar har fått namn. Jag och Danne valde vår valp. Vi var helt överens. Temat på valpnamnen är Disney, djurnamn från alla möjliga och omöjliga disneyfilmer. :-) Det blir jättebra tror jag.

Valp nr 1 heter Blunder, efter den ursöta fisken i serien om sjöjungfrun Ariel. Då han föddes vägde han 420 gram, och han föddes ca 17:20. Och visst verkar han vara en blunder?



Valp nummer 2 har fått namnet Cleo, egentligen efter guldfisken i Pinnoccio! Men tankarna med namnet var snarare de vattenälskande generna samtr de lååånga vackra ögonfransarna. Vid födseln vägde Cleo 410 gram, och kom till jorden 18:03, enligt min systers anteckningar.



Valp nummer 3 heter numera Ariel och hon vägde vid födseln 260 gram. Ariel är ett namn jag älskar, med tanke på att det lär passa som handen i handsken. Catchygenerna älskar som sagt vatten!



Valp nummer fyra var en liiten svart tik utan några tecken. Hon vägde 285 gram. Vad får en sådan liten sötnos heta, om inte Tingeling?



Valp 5, var som ni minns också en liten hona, och vet ni vem hon är? Hon är vår. Hon heter numera Lady, och valdes på grund utav sitt fina utseende, att hon var stor samt på grund utav att hjärtat sa att hon var rätt. Endast framtiden kan göra om två hjärtan hade fel. Vi var överens. Lady vägde 360 gram och har två små fläckar på sin annars tantecknade bröstkorg.



Valp nummer 6 verkar ha anlag till att bli långhårig, så vad skulle han heta? Ludde, tyckte vi, efter Lady&Luffsens lille son. Men denna Ludde kommer bli både större och sötare, tror ni inte det? Som nyfödd vägde han 430 gram. Sömnig var han i alla fall. Vilken gäspning!



Sista tiken fick mammas favoritnamn, Lafayette. Det är väl egentligen ett killnamn, som i filmen Aristocats, där Lafayette var dektektivhund. Men mamma ska väl också få som hon vill ;-) Namnet är vacker och valpen bedårande. Hon har vitt bröst och vägde 320 gram vid födseln.



Valp 8 heter Triton, men så trött som han var då vi klippte klona borde han heta Trötter. Han sov. Vikten vid födseln var 390 gram, så det är en liten bjässe. Jag undrar om han blir kung över vattnet en dag, eller om han blir ett sjöodjur som sin syster Bonita. :-)



Valp nummer 9 var bjässen, och stor, svart och snäll som han är får han heta Baloo. Passar inte det bra? Viktern var 502 gram... och han blir bara större! Liknar han inte en djungelbjörn?



Den sista valpen vägde 375 gram och var en liten hane. Precis som många andra valpar fick han sitt namn efter en vattenvarelse, fisken Nemo! Förhoppningsvis hittar han sitt drömhem... Jämför storleken på tassen med Dannes tumnagel...! Nu har ju Nemo svalt den på bilden, jag jag han intyga att de är ungefär lika stora.



Så, nu ska jag (äntligen) klicka på "Spara & Publicera", sedan ska jag spela kort med Danne och mamma. Det ska bli kul! Sedan ska vi nog ner och pussa lite till på valparna... man kan inte få nog av dem!!

Ytterligare en video

Denna video skickade mamma mig igår. Idag, 13.15, går tåget dit med mig och Danne :-) katten stannar hemma och är ensam över natten, stackars liten :-( Men hon klarar det nog. Nu måste jag gå och fixa iordning lägenheten så att hon inte kan kissa på elelr riva den. Förresten så har kissandet blivit bättre. Det är dock inte helt borta, vilket stör oss. men medan vovvarna var här hände ingenting. Jag tror att hon reagerar på "ensamhet", alltså för lite uppmärksamhet. I så fall är hon bra kräsen med tanke på att hon brukar ligga i våra knäet 24/7. Det, kanske i kombination med att olika tyg hamnar på golvet. Jag vet inte, men det har i alla fall blivit jättemycket bättre!

Och nu till videon!




Så står det till i Bohus

Catchy börjar lämna småttingarna såpass nu att mamma kan gå en hyffsad vanlig promenad med henne. Till en början ville Catchy knappt vara ifrån dem alls, och det är ju inte konstigt. men ut och gå måste man ju. Ju längre promenader desto mer stimulerar man dessutom tiken, så att hon i sin tur producerar mer/bättre mjölk. Vilket bara gynnar de små. :-)

Igår gick mamma, Catchy och Bonita något som hemma kallas Piggelinvarvet. Det är egentligen en gångväg runt gamla skolområdet, numera runt den påbörja idrottsarenan. (Man känner sig gammal när man ser arbetet. Där gick ju JAG i skolan, och nu är de byggnaderna borta och ersätts av någonting helt annat!) Hur lång kan sträckan vara? Jag uppskattar nog att om man inte genonar på gräset i kurvorna, så kanske 600-800 meter. Så långt lämnar Catchy sina valpar, men det går fort hem tillbaka igen om jag förstått det rätt!

Bonita är väldigt osäker fortfarande, men chocken börjar nog lägga sig nu. Catcjhy tillåter henne inte att träffa valparna, så hon ligger på vakt vid dörren in till rummet. Vet ni vad hon gör? (Och snacka om flockinstinkt!) Hon vaktar ingången så att katterna inte får gå in i mammas sovrum, trots att de är jättenyfikna de också. Catchy vaktar valparna, Bonita vaktar Catchy.

Mamma måste leka assisterande alfahona den här gången, på ett lite annat sätt än vid förra kullen. Nu är de dubbelt så många att hålla koll på, och Catchy har problem. Ibland kommer någon in under henne, elelr bakom, och tjuter som besatta. Eftersom att minst åtta andra hänger i henens juver kan hon ju inte flytta tillbaka den saknade valpen. det blir mammas jobb. En gång hittade hon Catchy halvliggande. Mamam sa "ligg" och försökte övbertala Catchy att lägga sig ordentligt, men Catchy såg bara olycklig ut. Då såg mamma att en av valparna låfg under henne. När mamma flyttade den lilla vispen sjönk Catchy ihop och såg tacksam ut. Dem är roliga, rottisar, för de har så uttrycksfulla ansikten. Den genen har Catchy ärft.

Mamma berättade igår att det är omöjligt att skilja de tre tanhanarna (hanarna med black and tan-teckning) så hon har målat två av dem med lite nagellack.mamma gjorde mig också överlycklig med att jag och Danne också får vara med att ge valparna namn! Det trodde jag faktiskt inte, så jag blev helt salig. :-) Eftersom att en av de små kommer flytta hit sedan, och eftersom jag inte kommer ha så många tillfällen att hälsa på under tiden de bor hemma, såsom jag gjorde förra gången, så känner jag mig nog mer som valpköpare än som uppfödare, vilket var förra årets känsla. Oj, det var en lång mening! ;-) Jag kan avslöja att valparnas namn blir efter Disney-tema...

Mamma kan särskilja vissa valpar nu, på deras läte. Jag är så avundsjuk att jag inte vet vad jag ska ta vägen. jag vill OCKSÅ bli väkt på natten av de där små, vill OCKSÅ se deras utveckling! Det är tur för mig att mamma och syrran är så snälla att de håller mig konstant uppdaterad i alla fall :-)

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och titta på valpbilder frtån förra kullen, och försöka lista ut hur tidigt man kunde se på Bonita vilken päls hon skulle få. Det, för att mamma är nyfiken på ifall fler kommer likna henne i pälsen, och om det går att se snart. :-)


Ha en bra förmiddag!

Datakatter och minihundar

Igår morse (söndag, menar jag) hade jag och Danne söndagsmys i soffan, med nutella, kex och gamla videofilmer på mig och syrran som småttingar. Mysigt och totalt IQ-befriat. Dock blev vi överfallna... eller i varje fall Danne. ;-) Jag fick fram hans digitalkamera och filmade delar av tillställningen. Numera heter vår katt inte längre geisha. hon heter MÖRDARKATTEN!



Och såhär låg hon nu ikväll medan jag ringde mor min för en update angående de 10 tillskotten i familjen. Jag kunde inte låta bli, utan hämtade kameran än en gång. Det är nog svalt och skönt att ligga sådär! Tror ni inte det?

Geisha

Geisha

Geisha

Och uppenbarligen har vi inte använt kameran på ett tag, för på minnet hittade jag även detta:



Sötnos

datakatt

datakatt

datakatt!

Men det var ju inte dessa bidler jag skulle lägga upp, utan de bilder min kära mor skickade mig nyss:

Minihundar

Minihundar

Minihundar

Minihundar

Minihundar

Minihundar

Varför lägger jag ut vissa bidler som är uppenbart suddiga? Jo, för att just den bilden som blev suddig kanske föreställer mig, eller din, blivande valp. Och då vill jag, och kanske du, kunna gå tillbaka på bloggen och se hela utvecklingen. Skulle jag bara lägga upp bra bilder här skulle det råda bildtorka. ;-) Bilderna på dessa små liv är ju det enda jag har hittills. På onsdag åker vi upp och träffar dem.

God natt! I morgon ska jag ha sovmorgon :-)

Valpvideos

Här kommer videoklipp med bättre kvalité! Mamam är en ängel som håller mig (oss) uppdaterade i valplivet! Valparna fyller två dagar idag. :-) Låter de inte som en hoper marsvin? Eller smågrisar? Nåja, söta är dem i alla fall. och Bonita, stackarn, är nyfiken på sina nya småsyskon! Jag tycker att det är häftigt att både höra dem och se dem röra på sig, istället för bara ett stilla kort. Det ger en mäktig känsla i bröstet!

Och tack förresten. I går var rekordmånga inne här. Kul att se!






Första videon

Idag vaknade jag av ett sms, men då jag sömndrucket öppnade det började det gny och röra sig. Detta är den första videon på valparna, men jag hoppas att det blir många, många fler. Den är suddig och kvalitén knappt nämnvärt, snarare ursdålig, men det är en ny marsvinskör (av ljudet att dömma) som krälar omkring tintill sin stolta mammas mage. För mig är det ljudet som betyder mest, så gulligt de låter!
En applåd för Catchy!





Dag 2

Det har varit ett totalttokigt dygn! Jag jobbade 21-07 igår, och gick på 17-20 idag. I morgon blir det 16-21.30, sedan ett par dagar ledigt då vi bland attat plannerar att besöka vår blivande nya familjemedlem.

Pappa har varit där i dag och tagit bilder. Jag skulle vilja ha tusentals, men jag lägger upp de fyra han skickade. :-) Så har mamma skickat lite bilder också, så dem lägger jag också upp. Alla är till salu (men en är tingad av mig), så vill du ha en valp, mejla min mamma på epostadressen [email protected] eller ring på hemtelefonen, 031-983938.

Pappas bilder:









Från mamma:
















The famous morning after

Nu sitter jag jmed en kopp kaffe och äter frukosst. Jag jobbade natt, 21-07, så jag vaknade just.
Tio valpar, är det inte fantastikt? Tufft, givetvis, men häftigt. En till varje tutte, typ. Om de nu är snälla och samsas, vilket de antagligen inte gör. Innan vi somnade i morse skrattade jag och Danne om det. 10 valpar. 5 tikar och 5 hanar. Dubbelt så många som i kullen innan.

För mig känns det häftigt. En av de där små ska bli vår nya familjemedlem. Det blir jobbigt att välja, men att behålla alla är totalt omöjligt ;-) Och tur är det, så att man inte ens kan överväga tanken!

Jag tänker lägga upp de bilder mamma skickade till min mejl igår. De är väldigt suddiga, felskärpta och tja, ni ser. Jag önskar att jag och min kamera varit där, då hade ni fått se på bilder! men men, sånt är livet.

Valp 1: Hane, black and tan, 420 gram
Valp 2: Tik, svart, vitt bröst och vita framtassar, 410 gram
Valp 3: Tik, Black and tan, 250 gram
Valp 4: Tik, svart, 285 gram
Valp 5: Tik, black and tan, 360 gram
Valp 6: Hane, black and tan, 430 gram
Valp 7: Tik, svart, 320 gram
Valp 8: Hane, black and tan, 390 gram
Valp 9: hane, black and tan, 502 gram
Valp 10: hane, svart, 375 gram









































Friden börjar sänka sig!



Så kom dom! Alla 10!!!!! Hade mina aningar i förmiddags när Catchy var så obenägen att lämna min säng. Fick snabbt bäddat ur duntäcket och förlossningssäkra sängen ( som om det funkade!) Förvarnade Linnea och åkte iväg för att jobba. Hann påbörja kvällsmaten när mobilen skrek och en något desperat dotter befann sig i andra ändan. Underbara älskade Mariell kunde komma in med kort varsel och jag åkte hem. Lagomt för att möta nr 2. Nu sitter jag med samma förvåning och förundran över vilken underbar tik jag har som förra gången. Lika lycklig som förra gången fast dubbelt upp:-) Lika lycklig för en sån underbar vän som Karin. Bättre hundmorska och kompis kan ingen ha. Tusen tack Karin och Mariell. Så är nattsömnen förstörd de närmsta 8 veckorna:-D

//Carina Brickman

En tionde valp

En svart liten hanne, vikt: 375

Jag ringer Carina

... och får veta att det eventuellt kommer en valp till.

"Öööh, Daniel. Jag måste nog lägga på dig nu, det kommer kanske en valp till"

Vi väntar med spänning, så fort jag vet något, vet ni


Uppdatering

Den nionde valpen väger  502 gram. Förhoppningsvis blir det den sista.

Nionde född

Nionde valpen född, en black and tan hane, vikt okänd.

Åttonde valpen

Åttonde valpen väger 390 gram.

Andra skiftet har börjat

Nu är Annie påväg till jobbet och jag har precis slutat för dagen. Jag kommer vara med er till och från under kvällen och uppdatera er. I skrivande stund är ytterligare en black and tan hane född. Totalt är vi nu uppe i åtta valpar. Viktuppdatering kommer senare.

På återseende

Yours truly,

Danne

Uppdatering!

Valp nummer 6 är en liten hane, black and tan, på 430gram!

Valp nummer 7 är en svart tik på 320 gram.

Eventuellt blir det en till, men nu måste jag till jobbet. jag ska be Danne uppdatera. Catchy är mycket, mycket duktig. :-)

Uppdatering!

Femte valpen är en till tik, en black and tan. Stor, 360 gram. :-) Hittills 4 tikar och 1 hane.

Uppdatering!

Valp nummer fyra var inte vit på nosen, utan helt svart. Det är en tik på 285 gram. :-)

Blir det fler tro?


Sammanfattning hittills.

Än så länge ser det ut såhär:

Valp 1: Hane, black and tan, 420 gram
Valp 2: Tik, svart, vit haka och vita framtassar, 410 gram
Valp 3: Tik, Black and tan, 250 gram
Valp 4: Okänd, svart och har eventuellt vit nos, än så läneg ovägd

Det har gått fort. Fyra valpar på en timme. Det är duktigt jobbat. Duktig, duktig Catchy!
Men det verkar inte vara över än. Håll tummarna för henne. <3

Uppdatering!

Valp nummer 4 verkar ha lite vitt på nosen. Den är helt ute nu.

Åh, vilken underbar, varm känsla jag har i mitt bröst just nu. <3 En av dessa underbara kommer flytta hem hit i sommar, till katten, Danne och mig! En av dessa små, som jag precis hörde pipa och tjuta i telefonen. Just nu önskar jag att jag vore i Bohus, eller i alla fall en fluga på väggen.

Vi väntar på uppdatering.

Uppdatering!

Valp nummer fyra piper frusterat i andra änden av telefonen. Gäspar stort. Den ser svart ut. Hungrig är den i alla fall! Innan den kom ut riktigt försdöker den dia!!

Uppdatering!

En tik på 260 gram föddes just. Black and tan-tecknad!

Den svarta tiken väger 410gram och är vit om framtassarna.

Och nu kom valp nr. 4!

Uppdatering!

Nästa valp kom ca 18.00 och är en liten tik. Hon är svart med vitt under hakan och på tassarna. Hon väger också runt 400 gram, valpen som kom först vägde exakt 420. :-)

Nu verkar det som om nästa kan vara på väg redan. Vi får se...

Uppdatering!

Den första valpen är en kille, ca 450 gram. Han var nyfödd ca 17.20.

Nu inväntar vi nästa. :-)


VALPAR!

Första valpen är född.

Linnéa hittade en valp i mammas säng. Nyfödd. Nu är hon lätteduktig och sittet med Catchy medan Karin och mamma kastar sig dit för att hjälpa till.

Första valpen är en black and tan, uppskattad vikt är 400gram och det är (Linnë är inte 100% säker) en flicka.

Jag sitter på nålar och väntar på uppdateringar via sms. Jag håller tummarna medan jag skriver. Jag trodde aldrig att de redan skulle komma! Det var beräknat till den 22-23 juni, idag är det den 18:e.

Håll tummarna med mig nu, allihopa!

Catchy fick valpar

Inatt föddes Catchys valpar. De var sex stycken, och en var jättestor, med pälsiga öron precis som Bonita. Catchy var rastlös. Hon bytte plats mellan min säng, mammas köksgolv och hundkorgen. Inte konstigt, med tanke på att det var jättemycket folk i huset. Jag, Nea, danne, Mamma, Neas bästa polare Malin och Johansson, samt flera stycken från mitt jobb. (Vad gjorde dem där?)

Sedan vaknade jag till, insåg att min säng och mammas köksgolv ligger ca 23 mil isär. Inga valpar kunde ha fötts där. och typ det är omöjligt att på de nyfödda valparna veta vilken pälssort de kommer att få.

Jag somnade igen. Catchy fick fjorton valpar. En dog, och jag försökte rädda den. det var omöjligt. Så kall den var, och så pytteliten. Mamma vågade inte ringa Karin, av rädsla för att Catchy skulle bli störd. Förra kullen räddade Karin en valp. Men Karin kom endå. Hon gick ut och in och pratade om att hon var kaffesugen. Catchy låg utmatad på golvet, tillsammans med tretton levande små, små valpar. Overkligt små valpar. De kunde väl vägt runt 100 gram. Förra kullen vägde i genomsnitt 400 gram.

Jag vaknade och insåg att jag drömde igen. Men jag insåg också att drömmen väldigt snart blir till verklighet.

Snart, snart

Om exakt en vecka är det beräknat. Inom en vecka är det troligtvis dax. Dax för nya, friska, glada och helt underbara valpar att se dagens ljus.

Efter denna långa väntan
skall ett litet liv ta vid
Efter denna långa väntan
börjar snart en ny livstid.

Hjärtan som har längtat länge
skall slutligen få se sin skatt
Och den som så länge längtat
skall av kärlek bli helt matt.

Snart ska känslorna storma
och livet kastas upp och ner,
Världen andas av förändring,
och inget blir det samma mer.

Och oavsett framtida plåga
kommer en sanning bestå:
Det bästa som någonsin hänt oss
var att du föddes ändå.


En katt klagar...

Jag hoppade upp på mattes mysiga bröstkorg för att gosa lite. täcket hade glidit ner en aning, och jag fick syn på hennes roliga halsband! Det började jag leka med. Jag älskar att leka med mattes prylar. Halsband, hårband, hårslingo, dinglande snören... woho!

Matte blev inte glad över att väckas före sex på morgonen av en kelig och busig katt. Hon kastade ner mig och drog upp täcket! Men skam den som ger sig. jag hoppade upp igen. Matte kliade mig sömnigt, och det var jättemysigt. Ni skulle ha hört hur jag spann!

Men så slutade hon! Elakt va? Hon slutade klia på mig! Så jag bet henne i handen. Då gömde hon den under täcket. När min vanliga taktik misslyckades bet jag i hakan istälet. Då blev jag nerkastad igen!

Men mig blir man inte av med! Jag skuttade upp igen. Matte hade en hårslinga i ansiktet, som jag tänkte vara snäll att hjälpa henne att bli av med. Mina morrhår råkade kittla matte när jag sträckte mig över hennes ansikte och lade tassen på hennes kind. Och tuggade på hennes hår.
 
Jag blev nerslängd igen.

Jag hoppade upp igen. Denhär gången somnade jag på hennes bröstkorg. Hon låg helt gömd under täcket. Då ringde väckarklockan. Klockan hade slagit 6.

Tomt, tomt, tomt...

Det är väldigt tomt hemma nu. Ingen som möter en i dörren för att kasta sig över en, ingen som hoppar upp i sängen på morgonen och slaffsar ner hela ens ansikte, ingen som kastar sig upp och ser lycklig ut när man klär på sig kläderna, ingen att gå ut med i regnet...

Men en liten dammtuss på bröstkorgen finns allt kvar i lägenheten. Dock ser även hon väldigt ensam ut, när hon går här och jamar. Hennes hundar är borta. Nu måste hon leka ensam.

Tack för uppvaktningen kring studenten!

Studenten

Student

Studenten

Bonita


Student och käk på stan

Nu är jag tillbaka hemma igen efter ett intensivt stadsbesök. Bonita har däckat på golvet, och hon kommer nog att sova gott hela kvällen. Först åkte vi buss, sedan besökte vi Erica Lundbladhs student. Hon och typ 400 andra tog studenten från Kungsmadskolan i Växjö idag, och jisses, vad mycket folk! Bonita var feg och gömde sig intill mig, och vågade knappt sticka fram nosen när någon ville hälsa. Stackars liten tös!

Det var väldigt kul att träffa Erica & hennes familj, för en gång i tiden var det min extrafamilj. Den tiden saknar jag verkligen. Då var man liten och blond och älskade att leka med barbie och Bratz, men schhh! Det fick ingen veta ;-) Livet var inte lätt när man var 13-14.

Klockan ett skulle jag träffa tjejerna från skolan för att käka, och det var den egentliga anledningen till besöket. Bonita fick följa med dels för träning, dels för att slippa vara ensam och dels för att jag gärna vill visa upp min söta lilla vovve för världen. :-] Det blev Tahimat på en uteservering, jättetrevligt!

Mot slutet skulle jag gå och hämta mer vatten, och hundvana Jecka skulle hålla Bonita. Ing problem, trodde vi alla! Jag gick in i resturangen, och vad händer? Det blev ett himla liv utanför: Bonita kastar sig in efter mig och Jecka flyger med och hann knappt fatta vad som hände förän och och Bonita också var inne i restaurangen. En av dem som jobbade där rusade efter, i tron att Bonita ville in till köket.

Jag har sällan skrattat så mycket, för det såg så lusigt ut, Jecka på marken, Bonita glatt oskuldsfull i mina hälar och servitrisejn efter. Hahaha, hundar! Hur ska man kunan skälla på Bonita, som bara ville vara hos sin mellanmatte? ;-) Mitt hjärta smälte.

Nu står wookresterna i kylen toch ska bli Bonitas kvällsmat. Jag ska baka och fixa lite inför i morgon. Vi har bland annat tvättid mellan fem och tio. Den får vi inte glömma! Lägenheten får väl se ut som den brukar, ja skäms inte över den. Det är trots allt bara min student, ingen galamiddag. Fast, jag kanske ställer in tvättstället i varje fall så att vi får plats att vara här...

Bonita på Bussen

Erica tar studenten

Glada, gråtande Erica :-)

Jag måste också tillägga att Bonita är jätteduktig på att åka buss. På ditvägen satt hon och tittade sig omkring hela tiden. Och hon låg ner och sov typ hela hemvägen. Hon kanske var för trött för att sitta då. :-) och nu får Bonita sin egen Kategori här på bloggen, Bonitakategorin.

Och nu får det räcka med inlägg för idag. tre inlägg får faktiskt räcka ;-)

Ett kort litet inlägg?

Kom precis in från en kort promenad med Nitapitan, Bonita alltså. Träffade ytterligare en granne, som hälsade på henne. Vad Bonita är feg. Hon gruffade på den snälla damen. Som tur var fattade inte damen det, men ändå. Jag förstår inte varför hon är så mesig? Hon gruffar och skäller ju jättelätt på olika saker, mest barn, barnvagnar och folk som vill hälsa, verkar det som? Hon vaktar ju inte innomhus, varför ska hon då vakta ute? :-P

Nej, jag ska inte lägga ut min analys på det, men jag har en :-)

Vad jag faktiskt ville berätta var att jag och Bonita bråkade halva rudnan för att jag ville att hon skulle gå fint i kopplet, inte dra samt hålla sifg på en sida och inte fälla mig genom att springa i sicksack. Dessutom har jag nyligen fått lära mig att en hund ska gå bredvid elelr lite bakom sin förare, annars tror hudnen att den går först och att den är ledaren. Vet inte om det stämmer, men jag tänkte prova.

Det är i alla fall lättare att gå ut med Bonita om hon håller sig på en sida och intill benet. Då drar hon inte, så att min hand slipper göra ont och hon slipper flämta och flåsa och få ont i halsen, och så slipper jag snubbla över henne. En win-win situation, som Danne skulle kalla det. :-)

När jag kommer hem står katten på Dannes skrivbord och gnäller om att bli upplyft. Tänk, vad man lär sig tolka sina djur. Så jag tog med henne till datastolen för att skriva detta inlägg. men hon ville inte sitta i mitt knä, utan dela datastolen med mig. Det blev lite trångt, men hon verkade nöjd. Nu har hon hoppa ner, men hon satt/låg där medan jag tog kort, lade in det i datorn och skrev halva detta inlägg.

Här kommer en dålig bild på det hela. Det är svårt att ta bild när man sitter sådär, men jag ville visa :-)

 Katt i stolen

(Och nej, det är inte så stökigt på golvet. det är sladden till Dannes tvspel som han spelade i gårkväll. och märgbenen på golvet är Bonitas. och det där andra konstiga är Dannes trasiga Dator med lite utplockade delar och en kudde som jag tog in då det började regna.)


Alla är vi ensamma

Klockan är kvart över sex på morgonen, och jag sitter med radion på och funderar en del. Jag gick upp fem idag, Danne är på jobbet. På morgonpromenaden träffade jag en av grannarna, som berättade att stackars Bonita gråtit hela dagen igår, fram tills klockan fem. jag tyckte synd om grannen: med tanke på att han kom hem strax efter fem en måndag, jobbar han antagligen natt. Jag hoppas att han lyckades sova över huvud taget.

Det där med en sjungande hund är svårt. Hon skriker för att hon är ensam. Ylar för att hon är osäker. Det är ett beteende man absolut inte får skälla ut. Det leder ingenstans förutom ännu mer otrygghet. Med Bonita känner jag att det är att gilla läget. Men då Lady kommer till oss blir något av det första den lilla måste lära sig att vara ensam.

De första veckorna kommer jag att vara hemma med henne, men sedan börjar skolan, och överallt kan man inte ta med henne. Nu vet jag än inte vad jag kommer att pyssla med till hösten, men oavsett kan jag inte garantera att jag eller Danne alltid kommer att vara hemma. Det blir en svår och jobbig lärdom för oss alla. Hälst hade jag velat vara mammaledig med hunden ett år. :-) Tänk om staten ville betala det? I den bästa av världar...

Som sagt, Bonita är mammas ansvar och det är mamma som lär henne att hon måste vara ensam ibland. Men Lady är vår. Och detta är vad jag kommer att göra för att förhindra ett sådant beteende:
- Skapa ett tryggt hem.
- Ge hunden en vrå att vara på när vi inte borta, "hennes" rum.
- Vänja henne med korta stunder i taget.
- Inte göra gerneralfelet som är så lätt att göra: gulla och berömma hunden så fort man kliver innanför dörren igen: att komma hem ska inte vara någon stor grej. Visst är det gulligt med en överlycklig hund som möter en vid dörren, men det där lyckliga beteendet är egentligen stress. Hunden kan möta sig utan att var hysterisk. Det är bättre för dig och för hunden, även om det kanske uppfattas tråkigare.

Det där med ensamhet är så tråkigt. :-( Men det är oundvikligt i dagens samhälle. Alla är vi ensamma.

Svar till Sofie

Jösses, vad det var skönt att läsa din kommentar!

Jag blir så förbannad och ledsen när jag läser till exempel artikeln, där typ 70 procent ville förbjuda vissa raser: troligtvis har de aldrig känt någon hund av dessa och har ingen aning om vad det är för raser. Men ordet "kamphund" låter läskigt om media skriver det, så då ska man vara emot det. Ursch. Jag undrar om det ens existerar några riktiga kamphundar i Sverige idag. Hur ofta hör vi om folk som ordnar hundslagsmål? För det är ju vad man syftar till.

Du har så rätt, så rätt Sofie, och det var riktigt skönt att läsa.

Och rotteilern som kamphund? Haha, varje gång jag hör det vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Om folk nu måste använda detta hemska begrepp, kan de väl i alla fall ta reda på vad det är för någonting först. Det verkar som de flesta är rädda för kunskap. Sanningen gör nog rätt ont. om man tror benhårt på någonting, såsom farliga kamphundar som äter spädbarn till frukost och femåringar till kvällsmat, måste det kännas fånigt då man upptäcker att dessa "farliga" hundraser är lugna och beskedliga, snälla och helt underbara.

Jag vill slå ett slag för stimulans. Engagerade hundar är snälla och underbara hundar. Engagemang är fysisk träning, regelbundet, men framförallt mental träning. Dessutom är det väldigt roligt. Enkla övningar stimulerar hunden, man behöver inte vara något geni. Har man en hund med mycket energi, såsom galna Bonita, eller flat coats, bordercollie osv, är mental träning jättebra. Tänk dig själv att vara vaken 18 timmar och aldrig göra något annat än att vila, ligga ner, gå några korta rundor och tugga lite på ett ben. Hundar behöver också tänka för att må bra. dessutom, skapar det ju mer kontakt mellan hund och husse/matte. :-] Inte fy skam!

Se gärna dessa länkar:


http://www.youtube.com/watch?v=3Kj3kN2GQ90&feature=related



http://www.youtube.com/watch?v=JcjiL_mLxUk&feature=related



Lydnadsträning

Igår hade vi lite lydnad och kommunikationsträning på fotbollsplanen. Ibland är jag osäker på vem som tränar mest, Jag, Danne eller hunden. Alla tre behöver få in rutiner och lära sig visa och läsa de andra. Nu tänkte jag lägga upp lite bilder på det hela. Visst var det lärorikt, men framförallt roligt, och Bonita fick springa av sig ordentligt. Hundar på 14 månader har mycket energi som de behöver få ut, och bättre att få ut det på gräsmattan än på ett par skor ;-)

Sedan vill jag också tipsa om Fredrik Steens blogg. Jag vet inte hur stor nytta man som hundägare har av den, men det är intressant läsning i varje fall, och han har väldigt fins hundar. :-) Jag tror att man som hundägare ska ta åt sig från olika källor vad som fungerar bäst för en själv, och sedan följa hjärtat. Alla säger olika, men ofta menar de samma sak. Oavsett om det är den tandblekte, kaxige Cesar Millan eller den tystlåtne, svenske Steen.  Kommunikation och ledarskap är nykeln till ett fungerande liv, inte bara för hunden utan för hela familjen.

http://www.djurmagazinet.se/index.php?option=com_k2&view=itemlist&layout=user&id=22293&task=user&Itemid=107&phpMyAdmin=1de8460f0b32566768b6ca529ec113ec


Lydnad

Lydnad

Lydnad

Lydnad

Lydnad

Lydnad

Lydnad

Lydnad

Se gärna:


http://www.youtube.com/watch?v=ttmmHrAA1vE&feature=related


Hundaggressivitet

Det finns en sak som gör mig som blivande och nuvarande hundägare riktigt ledsen. Och det är snacket om "kamphundar" och "aggressivitet". Jag säger inte att dessa två begrepp inte existerar, för det gör dem. Vet du varför?

För att ägaren till hunden är så lat och så dum i huvudet att den inte lär sig sin hund. Ska jag uttrycka det på ett bättre, mer snällt sätt? För att en människa inte kollar upp hundrasen de väljer och hur man bäst komunicerar med den, och lär sig det. För att man tror att man kan och vet, utan att vilja lära sig. Man ser djuret som ett sällskap, en del av sitt liv, inte som ett eget liv i ens egen familj.

Ta "kamphundar" och analysera begreppet. Vart kommer det ifrån, och vad innebär det? Svaret är för många självklart: Hundar som avlats för att slåss med varandra, för att kampa. Ja, det är rätt, men vad innebär det?
Som ägare till en så kallad "kamphund" måste man veta det. Jag tvivlar starkt på att de flesta vet om det. Man tycker att amstaffen är jättesöt, mastiffen är vacker elelr bulldoggen söt. Det är dem. Men de är också hundar som avlats för att visa få tecken på aggressivitet innan de väl hugger. Och varför hugger dem? De har avlats till försvar och till att reagera i trängda situationer.

Istället för att börja förbjuda raser, raser vi själva tagit fram och borde ta ansvar för, ta ansvar. Använd inte lagen som förbud, för det drabbar inte kriminella jävlar som hetsar sina hundar, utan vanliga familjer med snälla och älskade hundar. de är dem det finns flest av, men de är dem man inte ser när man skriker efter ett förbud. Kommer ni ihåg amstaffen Milo som det snackades om i Norge? Alla tyckte så synd om honom, hans familj hade flyttat till Norge och plötsligt fick de veta att rasen var förbjuden och hunden beslagstogs för avlivning. Då bildades facebookgrupper och det skrevs listor i tidningen. Det är detta ni nu vill göra mot Svenska familjer, inte en familj, utan hundratals.

Lagstifta om hudnar generellt då? Fredrik Steen, en av de kändaste hundexperterna i Sverige, förespråkade på sin blogg ett koppeltvång för alla hundar som skulle träda i kraft om hunden inte visade sig lydig eller pålitlig nog. I mina öron låter det vettigt. Inför ett koppel och munkorgstvång på alla hundar, chia hua huor såväl som pitbulls, som träder i kraft om hunden inte godkänts i ett test utfört av kennel eller brukshundsklubben inom en viss tid, säg 14 månader. Är hunden godkänd, ge en speciell bricka med personligt serienr att ha på halsbandet. Visst, det inför ett medarbete för kennelklubbar, brukshundsklubbar och polis, men en ökad trygghet för alla barn och hundrädda. ser man att hunden saknar brickan, eller att den faktiskt har koppel/munkorg vet man att den inte är pålitlig.

Dessutom tvingar ett sådant system hundägare att ta kontakt med klubbar och faktiskt anstränga sig med sin hund. det många hundägare inte förstår är att en hund är ett stort ansvar. Börja ta det ansvaret, och ge hundägaren en chans innan man tar ifrån henne/honom dennes hund. Som sagt, ett förbud drabbar faktiskt fler än de som missköter sig.

Hur många hundbett hör vi om i Sveige varje år? Hur många hundar finns det? Typ 10 hör vi om. Och typ 1 000 000 hundar finns det. Lagstiftning är faktiskt inte det bästa allternativet i alla lägen, gott folk.

De flesta hundproblem är inte stora utan beror på bristande kommunikation och dåligt ledarskap. Jag kan erkänna att jag själv inte i alla situationer vet om jag är ledare över Catchy eller Bointa. Men jag märker en tydlig förbättring i deras beteende efter att ha haft hand om dem ett tag. Ledarskap är ingen självklarhet, och det är just det som dessa "farliga" hundraser behöver. En bra, trygg miljö och en bestämd men kärleksfull ledare.

Artikeln:

Artikeln


Underbara Bonita

Idag ringde klockan 6 :-) Danne skulle ju upp och jobba som vanligt, och jag skulle som vanligt ut med hunden. Det kändes så konstigt att vakna och se fel hund på golvet intill sängen. Det är nämnligen så att vi (Jag, Danne, mamma och Linnéa) kom överens om att låta Bonita vara kvar hos oss tills på onsdag, då jag tar studenten. Då kommer mamma ien och tar med henne hem efteråt. Då får vi leka hundägar lite till och mamma och Nea får avlastning från yrvädret.

Först var jag faktiskt lite tveksam. ha en unghund, präglad på någon annan, som bara ylar efter sin matte och drar hela promenaderna, biter sönder möbler, stjäl mat från bordet och jagar katten i sin iver att få leka...
Men jösses. Det har inte ens gått ett dygn än, men jag känner ändå att jag kan uttala mig om Bonita. Det är en underbar hund. Igår gnällde hon några gånger (två, kanske) när mamma gått, men då jag pratade med henne så slutade hon och somnade vid mina fötter. Där har hon legat sin vakna tid sedan dess, vid mina fötter eller bredvid mig. Ingen gråt, ingen sorg. bara en glad, underbar liten unghund.

Igår tog vi en långpromenad och hade lite lydnadsträning. Då höll hon sig fint i kopplet trots hundmöten och läskiga, skrikiga småbarn. ibland glömde hon sig och ville jaga något prasslande löv, någon insekt eller följa efter någon smaskig lukt som virvalde förbi i vinden, men mest hängde kopplet slakt.

I morse var det nästan inte en själ ute (knappast konstigt, klockan sex på en lördagsmorgon), och hon gick jättefint i kopplet, halva vägen. Andra halvan, då? Då var hon lös, och kom jättefint på inkallning. Det enda hon inte är duktig på är att sitta på kommando, det gör hon nästan bara om jag lockar med godis. Det Linnéa klagade på igår har jag inte märkt av. Linnéa sa att Bonita är som Snoddas (Catchys avlidne pappa), inte kan stå still och bajsa. Det kan hon visst det, om man tar det lugnt med henne och att hon känner att hon har tid till att stå still.

Jag tror att Bonita är väldigt stressad hemma, vilket gör att hon får lite koncentrationssvårigheter när det händer mycket samtidigt. Det är inget konstigt, hemma hos mamma är det inte alls som i en "vanlig" familj. De är en hel del olika människor som alla är ute och inne olika tider och har olika sätt att kommunicera med henne. Så är det två och en halv katt och en annan hund att hålla koll på. att bara hålla ett öga på "flocken" måste vara ett heltidsjobb för lilla Bonita. Sedan kommer de krav man ställer på sin hund, och att hålla uppsikt och koll OCH koncentrera sig är riktigt svårt. Det är lätt att säga att man måste vara konsekvent, och det tror jag att mamma och Nea är mot Bonita. Problemen uppstår när man är konsekvent om olika saker. Det är grymt svårt för flera personer att vara synkroniserade i sin behandling: vad som är ok för dejn ene är inte det för den andre.

Jag tror att Bonita kan slappna av de här dagarna, lite behövlig vila kanske? Någon av oss kommer vara hemma varje dag (eventuellt inte på måndag), och då vi är ute tillsammans blir det inte så att vi behadlar henne på olika sätt och att hon måste hålla koll på vem hon är ute med just nu.

Jag har haft den mysigaste morgonen på riktigt, riktigt länge. En överlycklig hund intill mig och en blöt tunga som tvättade rent hela mitt ansikte. en sådan lycka över att en ny dag börjat, det ska en hund till det. Mitt hjärta slår varmt innuti mitt bröst. Ett liv utan hund är som ett liv utan solsken.

Massvis med bilder!

Ja, idag var jag och Bonita på långpromenix, och hon fick bada. Nu ligger hon däckad på golvet. Sammanlagt var vi ute i två timmar, men första timmen var vi på den berömda fotbollsplanen och hade lite lydnadsträning. Jag ville veta vad hon kan mer eller mindre, så jag vet hur mycket jag kan lita på henne, hur mycket hon lyssnar på just mig och om jag kan ha henne lös eller inte.

Uppenbarligen körde jag sluyt på den stackars valpen. Efter att ha satt i sig resterna av potatisgratängen har hon totaldäckat på golvet, för trött för att ens orka tigga glass. Oj då! ;-)

Jag hade medmig kameran under promenixen, och fick in en riltig fullträff!! Vill ni se? Äh, ni har faktiskt inget val. :-) Men först lite annat! Bland annat katt med stolleryck samt den fina balkongen. :-) och så passar jag på att be om ursäkt för sneda horisontlinjer och dylikt. Jag har inte fått photoshop installerat på datorn än. (Danne, det inte som en dold pik, men det är det... hihi)

Buskatt

Buskatt

katt leker med märgben

Stolle

Busunge

Busunge

Danne och katten

The balcony

Luktar på blommorna

Katt kollar utsikten

Bonitan

Bonita med sitt koppel

Bonita och kopplet

Hund utan ögon!

Katten

Men bäst av alla blev ändå denna...


Bonita





Ser du den lilla salivdroppen? ;-)

Just det!

Förresten:
Nu har mamma, Linnéa och Catchy åkt hem. Kvar är jag och Bonita. Hon grät en stund men sover nu ghott intill mina fötter. Hon vågar nog inte riskera att jag också försvinner. Vi ska ha henne en vecka bara, och det ska bli spännade! Hon är så mamma-tokig att jag inte vet vad!

Nu är dessutom balkongen instängslad och dörren står på vid gavel. Nu kan katten också njuta av balkongen utan att riskera att hoppa över staketet.

Medan Danne är på jobbet funderar jag om jag och Bonita skulle ta en promenad, trots att hon nyss var ute. Vädret är underbart, och efter ett par timmar vid datorn för att ladda upp bilder på nätet känner jag att det skulle vara skönt med en sväng ute. men först, ett stort, gott glas vatten!

Konstutställning och bal

Nu har jag varit asocial ett tag, så jag tänkte kompensera det med lite bilder från både utställmningen i helgen samt balen igår. Blir det bra?

Jag ställde alltså ut lite skolarbeten och sådant kraffs på en konstutsällning förra veckan. Vissa saker var till salu, andra var bara visningsobjekt. Vissa är jag nöjd med, annat inte. Mest blev det kroki (skisser av kroppar, oftast nakna). Jag sålde en tavla på några schackpjäser (akymtas till höger på bild nr 3) för 200 kronor. Woho!! och en av krkiskisserna, för 50 kronor. Det är jag stolt över! Jag hade inte trott att jag skulle sälja någonting alls!
Här ser ni:

Tavlor i akryl eller akvarell

Kroki och sånt

Lite akryl, akvarell och olja

Och här kommer lite balbilder:

Jag & Danne

Danne

Jag

Mitt fina hår med den fina påfågelfjädern!

Vårt fina balslott!

Jag & delar avklassen

Uttråkad kille

Jag igen

Jag & Danne

Det var väl allt? :-)

Litet livstecken

Förra veckan var väldigt händelselöst händelserik. Jag låg sjuk större delen, deltog i en konstutställning och jobbade ett pass. Jag har verkligen inte orkat blogga, förlåt för det!

Och idag hinns det inte med: nu ska jag på lunch, sedan sy lite och avsluta naturkunskapen för resten av livet (JIPPI! Inget favoritämne) innan det är dags för att sy mer och sedan gå på maskeradfest. Woho!

Nu har jag visat ett litet livstecken, men det blir inte långvarit. I morgon kommer mamma och syrran, åker på fredag och tar med sig hunden hem. :-( Då dör jag nog. Kommer att sakna ihjäl mig efter den tjocka, underbara luffsen som snarkar så gulligt.

RSS 2.0