Cannea

Klockan var inte ens kvart över sex på morgonen, när jag och Catchy traskade ut, lika sömndruckna bägge två. Vi blev ute en halvtimme. Det var molningt men behagligt varmt och friskt. Fåglarna sjöng så vackert. Vi gick vår vanliga runda, och sedan till de stora grönytorna där vi lekte med henne i vintras, om ni minns det snötäcka bilderna. Det var helt underbart. Vi var på strålande humör, övade lite inkallning och gosade jättemycket med varandra. Catchy älskar när man pratar med henne. Då lyfter hon öronen, ögonen tindrar, munnen öppnas och tungan syns. Så kommer hon skyndande, ska in mellan benen och vill bli kliad på rumpan. jag haer aldrig sett en sötare hund. Jösses, vad jag älskar henne!
Tillslut var vi tvungna att vända hem så att Danne inte skulle utlysa skallgång.

När husse gått till jobbet lade sig matte, katten och Catchy i dubbelsängen. matte i mitten, Catchy till vänster och katten till höger vid matets fötter. Så mysigt. Klockan halv tio tog sig matte tillslut upp ur sängen. Då hade katten pendlat lite mellan mattes bröstkorg och fotänden. Catchy låg utsträckt på rygg. Djuren låg kvar medan matte gick in i duschen.

Sedan kom bakslaget. Katten hade kissat i soffan igen. Jag skulle ha ringt vetrinären nu på morgonen, men då jag behövde tvätta och skurat glömde jag det och kom på det tio minuter efter att telefontiden upphört. Klockan var väl halv elva då jag och Catchy traskade ut igen. Genom fönstret i trappuppgången fick Catchy syn på en lös hund, och fick bråttom ut.

Grannen längst ner har en son i min mammas ålder, och i vintras skaffade han sifg en schäfervalp. Eftersom han ofta hälsar på sin mamma träffar vi valpen ganska ofta. Den har växt jättemycket nu, en ickehundmänniska skulle nog inte förstå attd et är en valp. Men benen är alldeles för långa och tassarna enorma, huvudet gigantiskt och ivern ännu större. Den rör sig med en valps osjälviska livsglädje.

Jag hann bara öppna ytterdörren till trapphuset, och valpen kom rusande. Den är inte så gammal att ägaren kan ha kontroll på den, men det var ju ingen annan ute, så för en gångs skull hade han valpen lös. Den blev helt till sig när den fick syn på Catchy. Hon blev dock inte lika förtjust över att bli totalt överfallen av ett vilddjur. Hon gruffade indignerat när den skuttade runt henne och försökte få henne att leka. Ägaren kom skyndande och vi bytte några ord. Jag bad bland annat om ursäkt för hur hon lät, och förklarade att hon är dräktig. Sedan gick vi på vår promenad och de gick in.

Jag skrattade för mig själv halva vägen. Det hade varit så sött att se. Catchy hade ju gnällt av iver att få träffa valpen, men när hon väl fick det, jösses vad hon tyckte att han var jobbig! Haha, aldrig nöjd. Men jag förstår henne: en gravid, butter kvinna i sina bästa år vill inte leka med en sjövild sexåring som inte har vett på att låta henne hälsa ifred. Typ.

På promenaden träffade vi ytterligare en hund, en "tikilsk" liten sak ägd av en finne. Ägaren var jättetrevlig, hunden var det inte. Den morrade och skällde i ett kör. Men jag och ägaren bytte några ord. Catchy sjöng så fint för hanhunden. Han skällde ut henne. Jag skojade och sa det till Catchy; "Han är tydligen sådan, ta det inte personligt gumman."
Finnen skrattade.

När vi kom hem igen möttes vi av en busig kattunge, som genast började skutta efter catchys svans. Ingen rast, ingen ro. Nu har jag, under bloggandet, intagit en efterlängtad kopp kaffe. frukosten åt jag nyss på balkongen. Vädret är underbart, lite mer solsken skulle dock önskas. Har vädrat lägenheten (vilket inte uppskattades av katten som blev isntängd i badrummet) för att få in sommarkänslan. Men det lyckades väl inte så jättebra.

Är det någon som har en soffa över? Vi måste slänga vår inom en mycket snar framtid. Jag är öppen för alla förslag.