En framtidsdröm
Solen sken, och det var en underbar, kall höstdag. Jag fylldes asv längtan efter att själv ta på mig joggingoverallen och ge mig av, med Lady troget lunkande bredvid. Det är så ensamt att jogga ensam. I år ska jag satsa mer än någonsin på min egen träning, och det känns trist att veta hur många löprundor jag har framföär mig då Lady får ligga kvar hemma.
Men det kommer. Innan jag vet ordet av kommer Lady behöva mer motion än mig.
Tills dess måste hon lära sig en massa saker. Att hennes tuggben, till exempel, inte hoppar upp i soffan igen om hon skäller på det efter att ha tappat det. Eller att morgonpromenader är nödvändiga, och att hon inte behöver se så hjärtskärande olycklig ut varje gång. Eller att händer inte är tuggleksaker. Eller en massa annat också som små valpar gärna glömmer bort. Till exempel att det är katten som hoppar från soffan till Dannes datastol för att sitta i knäet, inte hundvalpar.
Aftonbladet har gjort det igen.
Ännu en värdelös artikel. Jag undrar när de börjar varsla sina anställda? De verkar råda skrivtorka på deras kontor, så att journalisterna skriver om totalt fåniga saker för att få behålla sina jobb. Håller ni inte med mig?
Kamphundarna har ökat i Sverige!! Hjälp!! Hela 0,8 % av alla hundar i Sverige är kamphundar!! Alltså inte ens var hundrade hund du möter, är en kamphund. HJÄÄÄÄÄLP!!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har redan publicerat statistiken från förra året. För er som kanske inte läste då såg det ut som följande:
"Sedan den nya strängare lagen trädde i kraft 1/1 2009 har polisen omhändertagit (år 2009) 43 st hundar.
33 blandraser"
Av 700 000 hundar, blev alltså 43 omhändertagna. Av dessa vet vi säkert att fem var av "kamphundsort". (Men det är ingen ras, utan ett gammalt kvarlevande uttryck för de hundraser som förr användes till hundkamper. Dagens hundar avlas för deras sällskaplighet och kärleksfullhet mot människor.) Sedan finns ett stort mörkertal, men det är faktiskt inte det viktiga i situationen. Det viktiga är: Varför vet hundarna?
Först när vi vet varför kan vi avgöra om hunden är farlig eller inte. Jag vågar påstå att det oftast rör sig om olyckligheter, dvs. att man av misstag pressat/stressat hunden till situationen. Då man skitit i/missat hundens varningssignaler. I vissa fall kan hunden vara sjuk. Men i många fall saknar hunden en ledare och känner sig otrygg. Att avliva dessa hundar är djurplågeri. Det är som att ge dödstraff till ett barn för att det bet sin lillasyster.
Lät denna jämförelse konstig? Inte om du tänker efter.
En hund har ett förstånd som en genomsnittlig 2åring. En hund är ett djur. Det fungerar och kommunicerar på ett annat sätt en vad vi gör. Den kan inte se oss i ögonen och säga: "min lillasyster stal min docka och klippte av hennes hår". Det kan fyraåringen. Hunden har via ögonen givit signaler. Den har med största sannolikhet morrat. Backat/ryggat. Kanske till och med nafsat i luften. Den har stirrat personen rakt i ögonen, rest raggen en aning, ställt sig i en stel position. Precis som fyraåringen skrikit till sin syster "Släpp! MIN! ANNARS BITER JAG!". Hunden har försökt varna.
Nej. Hunden är inte oskyldig. Den är en medbrottsling. Den har bitit. Men det är enligt lag ÄGARENS ansvar. Och om man som ägare brustit i uppfostran och inte kan kommunicera med sin hund, då händer tragiska olyckor. Men det ligger inte i en hunds natur att anfalla människor. Faktum är, att den sedan domestriceringen från vargen, utvecklats för att kommunicera med oss. Det är det djuret i hela världen som bäst förstår oss. Ändå straffar vi dem med döden då vi missförstår dem.
Och en ökning av anmälningarna kan bero på fler än en faktor. Det beror knappast på fler så kallade kamphundar. Jag tror snarare på fler oerfarna hundägare. hundägare som skaffar hund för att den är så söt och gullig. För att det är mode. Hundägare som inte förstår vikten av lydnad och uppfostran. Hundägare som tror att ledarskap innebär våld och tvång. Olämpliga men ack så kärleksfulla hundägare. Som inte förstår att en hund inte är ett litet barn, som behöver kärlek, modekläder och ett kopplel med paljetter.
Men helt ärligt tvivlar jag på att det sker särskillt många fler hundaattacker idag än för tio år sedan. Jag tror däremot att fler bryr sig nu, att fler anmäler. Kanske just för att hundar för en del mer liknar snuttefiltar än djur.
Missförstå mig rätt nu. Kontentan av det hela är att folk borde koncentrera sig mer på uppfostran hur man skänker människor hundvett, och mindre på vilka raser som kan vara farligast. Alla raser blir farliga i fel händer. Skillnaden är skadan de kan göra beroende på hur starka och stora det är. Om en chiauhua biter dig känns det inte lika hemskt som om en amstaff gör det. Men biter en chiahua dig i halsen när du sover, dör du likafullt.
Att skylla hundattacker på en hundras - eller på hunden - är som att beskylla skolan för att eleverna är respektlösa mot sina föräldrar. Det är föräldrarna som ska uppfostra barnen som sedan ska ut i samhället. Precis som hundägare ska fostra hundar som ska ut i samhället.
Vi är bra duktiga på att skylla ifrån oss.
Det är alltid Någon Annans fel.
Stackars Någon Annan.
Det är dags att ta ansvar, Sverige.
Se artikeln på: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article7857255.ab
Ännu en dag går mot sitt slut...
Soffan är dränkt i ättika. Det STINKER här! och ikväll ska Lady dejta Tanja igen, den amerikanska varghunden hon är så bra vän med. :-) Lady tror att hon är lika stor som Tanja. Väldigt sött att se henen mopsa mot någon som är fyra gånger så stor och ser ut som en varg. Haha.
Nä, nu ska jag fortsätta att kvävas av ättikalukten, och se om min sambo har lust att koka mig en skvätt kaffe. Och så tänkte jag lägga upp lite fler bilder på vår lilla vovve. Hon ska vara med överallt. Hjälper till med tvätten. Och dammsugningen. (Fast hon tröttnar lika snart igen, vilket måste vara ett sundhetstecken. Vem fasen gillar att dammsuga??)
Och efter att vi tvättat soffan med ättika var det någon som blev tokig i soffan...
Och sedan tidigare tycker hon om att hjälpa matte med tvätten.
Och hon var nyfiken på den där blixtrande saken i mattes händer.
Och hon är ännu bättre...
... på att klippa gräsmattan!
Och inte skulle en såhär fin dam...
...springa omkring som en galning?
Ang. Kastrering
Vissa katter kissar inne då de löper/då honorna omkring löper. Då börjar ovanan samtidigt som det första löpet (om man har en honkatt). Vår katt började i samband med att jag och min sambo började jobba sena kvällar. Om du googlar så kommer du att märka att de flesta kattproblem med kissande inomhus är stressrelaterade, inte relaterade till kattens kön.
Hur vet man det? Jo, man testar helt enkelt genom att få katten att tro att den är kastrerad. Hur gör man det? Jo, med p-piller. Fortsätter problemet så hjälper det inte heller att kastrera ordentligt, för p-piller har exakt samma effekt på katten. men eftersom att man inte bör ha en katt på p-piller ett längre tag så slutade vi med den behandlingen på vår katthona.
Enligt de tre vetrinärer vi pratat med skulle en kastrering vara helt onödig, eftersom att beteendet är utlöst av någon form av stress. Katter är känsliga djur. Det kan räcka med att man möblerar om, så börjar en innekatt kissa inne. Av osäkerhet och stress, för att reviret förändras. En förändring brukar utlösa beteendet. I vårt fall hade katten redan blivit könsmogen då beteendet började, så det var inte i samband med hennes löp. Det började efter att jag arbetade kvällar och helger.
Hur man får bort ett beteende är däremot svårare. Vår idiot till vetrinär ordinerade (vilket går att läsa i tidigare inlägg precis som allt ovanstående gör) lugnande medel, antideppressiva och ledvärksmedicin för hundar. Vi har testat lugnande men märkte inget resultat. Vi försöker att aktivera katten mer (eftersom att det är en innekatt har hon ingen möjlighet att jaga). Vi försöker undvika beteendet i största möjliga mån, dvs flytta sådant hon kissar på. Hon kissar nämnligen bara på vissa material i ett visst rum. Genom att hålla koll på henne lyfter vi henne också till lådan då vi märker att hon tänker kissa någon annanstans.
Det är väldigt kul att höra att läsare vill hjälpa till, men efter ett halvår med problemet har vi fått vad som känns som alla tips minst ett dussin gånger. Vi har testat allt. Vi har några saker kvar att testa. Just nu är jag hemma med djurren väldigt mycket, och det finns en chans att bara det kan få henne att sluta upp.
Tack för omtanken, men läs gärna tidigare inlägg innan ni skickar in välvilliga tips om vårt problem :-)
Som hund och katt
Och jag hoppas verkligen de andra 9 valpköparfamiljerna delar denna känsla med mig. Mes oss. Vi tog ett beslut, precis som de. Att skaffa hund. I går fyllde dessa 10 hundar 14 veckor (om jag inte räknat fel förstårs). De är fortfarande valpar, men de börjar bli gängliga och mer och mer nyfikna på omvärlden.
Jag är mycket stolt över den valp jag fått hem. den valp jag älskar, fostrar och skyddar. Jag visar henne världen. Jag lär henne rätt och fel. Hon är nyfiken och hungrar efter att leva livet. Jag älskar henne. Hon har överträffat alla mina vildaste förhoppningar. Mina högsta drömmar har slagit in. Den valp jag längtat efter så länge (sitter just nu i köket hos husse och hoppas att sufflén han bakar ska råka falla till golvet) är hos oss.
Lady är så lättlärd att det nästan är läskigt. Vi har lekt fram ett flertal kommandon nu. Inget har tagit längre än en dag att lära in. Även om vi bara kör korta, lekfulla inlärningsstunder, så är hon otroligt lydig och duktig. Hon sitter, ligger, ger tass, stannar och går på kommando. Hon kommer på inkallning (om hon inte får ett störttokbusryck vilket ibland inträffar) och avbryter både jakten på småfåglarna eller ätandet av kattens svans på kommando. [EDIT: Hon lärde sig High Five på fem minuter, men då kunde hon ju redan vacker tass, som är nästan samma sak]. Personligen tycker jag att det är mycket bra för en liten valp på fjorton veckor. Särskillt att kunna vänta på kommando. Jag är så stolt över henne att jag spricker!
Hon är inte helt rumsren, av det enkla skälet att hon är liten och inte kan hålla sig så länge. Och när hon väl behöver säger hon inte till. Inte ett ljud, inte något avslöjande nosande eller vankande. Men den senaste veckan har hon imponerat på mig. När hon är nödig smiter hon ofta ut till balkongen. Hon förknippar uomhus med att vara duktig. Det känns ju roligt, i varje fall! :-) Det gäller bara för oss att hålla bättre uppsikt, så är den olägenheten löst. Men det tycks mig konstigt om en inte ens fyra månaders valp vore helt rumsren. Normalt, har jag för mig, brukar det ske mellan 4-6 månaders ålder... så hon har några veckor på sig ;-)
Och äntligen kan jag säga att hela familjen tycker om henne. Fram tills idag var det bara matte och husse som älskade den bitska, svarta besten vi släpat hem. Vår katthona var måttligt road eller förtjust. Men idag kom jag på dem med att ligga i soffan ihop. Bara ligga där. Inte brottas, som de har hållit på med nu den senaste veckan (katten löpte, så hon har lagt sig överallt och vikt undan svansen för alla, för valpen såväl som för statyn i vårt vardagsrumsfönster). Nej, de bara låg ihop. Katten kuttrade lite och verkade avslappnad. Och valpen försökte inte bita henne i svansen.
Det gjorde mig varm i hjärtat. De kommer nog att bli prima vänner, de också. Fast jag störde dem med min kamerablixt. Valp blev nyfiken och hppade ner från soffan för att se varifrån blixten kom. Katten bara blängde på mig och vinklade bort huvudet.
Såhär såg dem ut tidigare i veckan:
(En puss...?)
(Nähä, inte det, nej... fl'åt!)
Som hund och katt ;-P
TIPS!
http://svtplay.se/v/2153040/vetenskapens_varld/del_5_av_18
Att hjälpa en medmänniska
Flera gånger har jag varit nära att larma polisen. Många gånger har jag hört skrik på hjälp inifrån en närbelägen lägenhet då jag passerat. Det var varit mycket obehagligt. En röst som otydligt vrålat "Hjäääälp! Hjäääälp miig!".
Idag på morgonen, då jag och valpen var ute och traskade hörde jag det där skriket igen. Om och om igen. Lilla Lady blev mycket osäker och höll sig tätt intill mig. Vi rundar ett hörn, och står ca femtio meter ifrån källan till ljudet. En förtvivlad assistent i trettioårsåldern försökte lugna en handikappad yngre man i rullstol. Han vrålade ständigt, hjälp, hjälp mig.
Jag är glad att jag inte ringt polisen. Jag tycker synd om mannen, oförmögen att förklara vad han ville. Han kastade huvudet fram och tillbaka och vrålade för full hals. Hjälp. Hjälp mig. Jag och Lady promenaderade hem, och ett stenkast bort hördes fortfarande vrålen. En granne kom ut och tittade sig omkring.
- Vem är det som skriker? frågade han nyfiket.
- En handikappad man som antagligenhar en dålig dag, svarade jag och nickade åt det hållet. Bakom spaljén kunde man ana rullstolen och assistenten som böjde sig öbver den för att lugna honom. Vår granne kikade nyfiket ditåt.
- Jag hörde det när jag stod i köket, komenterade han. - Jag undrade verkligen vad det för för något. Det lät som att någon blev ihjälslagen.
Han skakade på huvudet och stegade iväg för att bege sig till jobbet. Jag lyfte upp min tunga klump till valp i famnen och vandrade upp till vår lägenhet. Då jag klev in i vårt mysiga kök kunde jag alltjämt höra avlägsna vrål genom det öppna köksfönstret. Hjälp. Hjälp mig.
Händelsen satte ett litet fotspår i mitt hjärta. Hur gärna man än vill hjälpa någon, är det oftast mycket svårt att göra det. Många vill inte ha hjälp. Andra kan inte uttrycka vad de vill ha hjälp med. Vissa förstår inte ens att de behöver hjälp. Ändå vill man som medmänniska hjälpa till. Jag tycker att det är medmänniskornas ansvar att hjälpa till, om man kan. Idag kunde jag inte det. Och det var faktiskt en mycket bitter tanke.
Såhär ser förresten en morgontrött hund ut förresten. Då matte kliver ur sängen för att promenera hoppar hon demostrativt upp i sängen och lägger sig. De stora ögonen ser mycket olyckliga ut. "Måste jag verkligen följa med?" ser de ut att säga.
Då husse gått till skolan/jobbet hoppar hon gärna upp till mig i sängen efter första morgonpromenixen. Sedan ligger hon kvar där och märker oftast inte att matte går upp. Först då hon hör det välbekanta ljudet av hundmat i matskålen flyger hon upp ur sängen!
(Ja, min hund får sova i sängen. Men hon gör det väldigt sällan)
Dessutom vill jag tipsa om Messis (f.d Blunders) egna blogg;
http://harligthundliv.blogg.se/
Val, val och valpar
Just nu är vi mitt uppe i ett annat val. Saktra rasar SD. Moderaterna verkar hålla huvudet över ytan medan sossarna kämpar efter att bryta den. Vakan är, tycker jag, seg och tråkig. Men men, det är viktigt, det där med val. De flesta är mer politiskt intresserade än de tror. Det finns inget värre än folk som påstår att de inte bryr sig, och sedan har de en massa åsikter och tankar. Än har jag ALDRIG mött mågon som verkligen inte bryr sig. De flesta vågar bara inte diskutera det eller sätta sig in i partierna. Men vem bryr sig inte om sitt eget liv? Det är ju trots allt det so valet styr, hur vårt liv påverkas.
Valpen är lika trött som jag. Vi ligger här i soffan och lyssnar med ett halvt öra. Jag är trött på valet. Det har varit så mycket sådant på senaste tiden. Valår. Valpen älskar valet. Då är familjen samlad och det finns många fötter att ligga på. Men trött är hon. Det blir man efter en hel helgs lek med Bonita.
Jaja, nu ska jag väl fortsätta att se på det där tråkiga valet. Heja antirasism!
Vetrinärbesöket avklarat
Ordagrant citat, kanslisten i Alvesta hundklubb.
Jo, det undrar vi också. Therese Helmersson heter hon. Hon är jättetrevlig och äger Växjö vetrinärpraktik. Jag ska dra hela historian från början.
I somras steg jag innanför dörrarna i deras nyöppnade lokal och fick prata med vetrinären själv, som satt i disken. Jag ville boka tid för undersökning av vår katt (som börjat kissa inne i vardagsrummet) och för vaccinering av både henne och valpen vi då inte fått hem än. Vi pratade en stund och jag fick två olika sortes tabletter till henne, Cystese för hennes mage och Zylkene mot stress och oro.
Det finns tusentals saker som gör att en katt kan kissa inomhus, och orolig för min katt som jag var köpte jag bägge produkterna för att testa. Vi följde instruktionerna men märkte ingen förändring i varken henens beteende eller i kisseriet. Danne kommenterade att hon snarare kissade oftare utanför lådan, men det vet vi inte om hon verkligen gjorde eller om det var vi som kontrollerade ännu noggrannare.
Efter en månad, 1000 kronor till ingen nytta, slutade vi med medcininen. Ingen skillnad. Idag kissar hon fortfarande i soffan och på all textil i vardagsrummet. Det enda som är bra är att vi ofta ser då hon hoppar upp på soffan/hundens filt, och då sätter vi henne på baljan istället. Då kissar hon där. Två-tre gånger dagligen kommer hon ihåg baljan utan vår hjälp. Hon bajsar alltid där.
Hur som helst. Då vi bokade 12-veckorsvaccination var det meningen att vi skulle börja på valpkurs direkt. Något vetrinären enträget bad oss att ångra. Hon kom med många medicinska själ såväl som betendemässiga, attd et var stressigt för den lilla, att risken för smitta var jättestor osv. osv... Vi lydde henne, kärleksfulla hundägare som man är, och då vi pratade med kanslisten på Alvesta hundklubb blev hon väldigt brydd.
"Vad var det för vetrinär?" frågade hon. "Det där har jag aldrig hört under de sex(eller sju, minns inte vad hon sade) som jag arbetat med hundar!"
Men då hade vi ju redan valt att avbryta.
Vetrinären hade också rått oss att inte vaccinera Lady på 12-cveckorsveckan, utan propagerat för att vi skulle vänta lite med sprutan. Därför var det först igår som vi klöev innanför dörrarna på mottagningen med kattbur och hundvalp. Där fick vi höra fler konstigheter.
Jo, när vi kommer in i väntrummet lyfter jag upp Lady på bristsen. Vetrinären tar tag i henne för att börja, och Lady blev rädd. En främling som plötsligt höll fast henne! Hon nafsade och gömde sig nära mig. Då håller vetrinären ett förmaningstal om att vi har en vek/rädd valp och att vi måste vara noga hur hon hälsar på andra människor och andra hundar så att hon inte blir farlig. Bland annat föreläste hon om att det var Lady som skulle komma fram till människan, när hon vågade, att man måste vänta på det... samtidigt som hon själv gjorde det motsatta mot valpen.
Hon skrev ut lugnande till Lady. Jag stod där och gapader. Visst, vissa människor är Lady avvaktande mot, men personligen är jag mycket stolt över hur kavat hon är. Hon reagerar sällan på någonting och hälsar gärna på andra människor och hundar. När jag sa det svarade vetrinären att Lady bara låtsas vara modig. I mina öron låter det rätt fåningt. Visst är Lady kaxig ibland, mot andra hundar, men ofta bryr hon sig inte utan tittar bara på dem. Som hundägare måste jag ju vara helt kass om jag aldrig märkt att min hund är feg.
Sedan kom vetrinärens man med deras hund. Den hängde i kopplet och morrade åt Lady då de passerade oss. Hm?
När vetrinären föreläst färdigt om hur vi skulle vara som hundägare skulle hon undersöka katten. Hon klämde på hennes mage och berättade sedan exakt samma sak som hon sagt till mig vid mitt tidigare besök. Rekomenderade exakt samma sak. Då förklarade jag att vi redan testat det, och vad tror ni då hon rekomnderade? Jo, antidepressiva medel för människor. "Det gör henne lite loj, och skadar levern rätt mycket." tillade hon efter att ha öst rekomendationer om det läkemedlet en kort stund. Hon tillagde också att vi med den behndlingen skulle behöva ta bort katten med tanke på den förstöda levern.
Då vi tvekade rekomenderade hon medicin mot ledvärk för hundar. "Men eftersom det inte finns för katter är biverkningarna okända".
Mitt i allt ville Lady ha godiset som vetrinären hade i handen. Då hoppade hon upp mot bordet och vetrinärens ben. Vad gör vetrinären? Jo, hon ger Lady godis för att hoppa upp på henne.
"Inte hoppa!" utbrister jag och Danne.
"Men det får hon" negligerar vetrinären och matar valpen.
"Kommer du att göra sådär nästa gång vi kommer också eller?" frågaer jag irriterat, och det skrattade hon bara bort, lämnade rummet för att hämta/lämna något. Nej, det är ju inte hennes bekymmer om hon lär vår rottweilerblandning att hoppa upp på folk. Något vi arbetat mot sedan vi fåttt hem henne. Tack så jäkla mycket!
Sedan tog hon nästan 2000 kronor betalt, bland annat för undersökning av katt. Men hon gjorde ju ingenting? Klämde på magen i samband med vaccineringen gjorde hon, sedan pratade hon bara smörja. Hon ville få det till att katten blivit stressad av flytten, fyra månader innan problemet uppstod. Sedan ville hon ha det till att det var valpens fel, som dök upp fyra månader efteråt, typ. En sak är säker. Dit går jag aldrig igen.
1. Om nu Lady är feg, så är det bara för oss att acceptera det. Men att som vetrinär predika om ett sätta att behandla och att sedan inför våra ögon göra det motsatta ger dåligt intryck.
2. Man lär inte andras hundar olater. Särskilt inte om ägaren står briedvid och protesterar.
3. Vilken vetrinär skriver ut antidepressiva medel med orden att de förkortar kattens liv, förstör hennes lever och gör henne sjuk?
Jo, Therese Helmersson i Växjö.
10,6 kg
Nu är vi hemkomna från Oskarshamn, där vi varit och hälsat på Dannes morföräldrar. Några smärre olyckor inträffade (Lady är inte rumsren än) men överlag tyckte vi båda två att det gick över förväntan. Byrackan säger sällan till då hon behöver ut, och ibland håller hon sig tills man kommer in igen. Opålitlig, liten dam :-)
Några uppdateringar har trillat in här. Mamma pratade med Nemos ägare häromdagen, som berättade att rackarn redan verkar på god väg att bli könsmogen. Och Dexters ägare smsade två bilder och en kort hälsning. Vid 11 veckor vägde han ca 12 kg. Här har vi bilderna på bjässen!
Nu har jag katten i knäet. Ska ägna mig åt henne en stund. Ha det bera så länge och fortsätt att uppdatera oss om hur det går med de små liven!
Skojiga valpen
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Om en strumpa är försvunnen
då har valpen den i munnen
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Mitt i natten ska den stollen
upp och jaga gummibollen
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
När posten kommer tar han brevet
man får gissa vem som skrev 'et
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Titta där står bästa skorna
De har märken efter klorna
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Får han gröt han bara gnäller
han vill äta karameller
Men det gör, men det gör, ingenting
Gullan Bornemark
Bättre sent än aldrig!
Bella (född Ariel) bor numera hos fam. Gustavsson i Frölunda.
Blunder bor numera hos Marko & Sussanne med familj i Lerum.
Cleo bor hos Emeli i Kareby.
Dexter (född Baloo) bor i Kungsbacka hos familjen Einehag.
Lady bor i Alvesta, Småland, hos (uppfödarens dotter) Annie & Daniel.
Lafayette bor också i Kareby, hos Erika och Ronny.
Ludde bor i Romelanda med Pia och hennes familj.
Nemo flyttade till Bohus, till Jennifer m. familj.
Nikita (född Tingeling) bor också i Frölunda, hos fam. Håkansson.
Triton bor för tillfället i Surte med familjen Nilsson. De ska dick flytta ut till Hålanda inom kort.
Vad vi vet nu har tre valpar fått nya namn. Om ni övriga läser detta och har något att tillägga uppdaterar jag gärna. Vi vill ju att det ska bli så rätt som möjligt, eller hur?
(Och jag ska inte klaga på mammas bilder. Det ÄR i varje fall bilder!)
Ännu en dag...
Vi tog en promenad i det underbara vädret. Kallt, klart och soligt. Lady var skogstokig. Halvvägs hemma mötte vi en arbetskamrat till Danne, som vi pratade med en stund. Lady blev fotograferad. Jag vill ha fina bilder att sätta upp på väggen här hemma. Jag har redan en bild på katten då hon var liten. Det hade varit sött med en bild på valpen intill.
Men nu tänkte jag lägga upp lite valpbilder från dagen på vår tös Lady. Jösses, vad jag älskar henne!! (Kanske lika mycket som jag älskar ynglingen i röd tröja som inte ville vara med på bild idag men som fastnade ändå... mohahaha!)
Hundattack
Jaha, då har vi varit med om ytterligare en hundattack. Det verkar som om folk över lag inte har tillräcklig koll på sina hundar allternativt som om omgivningen stressar de stackars hundarna på tok för mycket.
Vi hade just anlänt till ICA i Alvesta, då vi såg en stor schäfer (antagligen inte renrasig) stå bunden vid soptunnan. Den gav ett varnande skall mot en kvinna som passerade med sina två fox terriers. Kvinnan valde att gå en annan väg, vi funderade inte mer på det. Danne vände sig om och skyndade in i butiken, medan jag som vanligt satte mig på jordsäckarna intill ingången. Vi befann oss kanske två koppellängder från den stora hunden, som skällde ytterligare en gång.
Allting gick väldigt fort. Jag var på väg att sätta ner Lady på marken, då jag i ögonvrån ser något stort komma farande. I nästa stund hade hunden rusat förbi oos, alltför snabbt för att hinna stanna. Jag släpper Lady, och hinner precis vända mig mot honom igen då han gör ett utfall. Lady rusade skrikande in i butiken efter Danne.
Jag fångar hundens bruna blcik och tornar upp mig över den. Utmanar den. Jag tror att jag röt åt den att sluta upp, men jag kan ha ropat vad som helst. Adrenalinet pumpade och jag minns fortfarande blicken i hundens ögon. En stor hanhund. Allting tog anatgligen bara några ögonblick, men det kändes som om det varade i en evighet. Jag gick mot hunden, som backade och gav sig. Jag tog tag i kopplet och såg mig om efter Lady. Jag hörde henne gny, men såg henne ingenstans.
- Har du ingen koll på din hund?? ropade en chockd kvinna några meter bort. Jag vänder mig om mot henne med brinnande blick, alltför upprörd för att vara vänlig.
- Det här är inte min hund! röt jag till henne. - Den här hunden anföll min hund! Den anföll min valp!
Alla samlas runt mig och den plötsligt foglige hunden. En man sträckte sig efter kopplet och jag räckte honom det, i tron att det var hans hund. Någon frågade honom om det var det, men han nekade. En kvinna intill sa att hon visste vems hunden var.
Just då kommer Danne ut med Lady i famnen. Hon hade hunnit upp honom innanför dörrarna. Han hörde schäferns skall, och vände då han fick syn på lilla Lady. Jag skyndade fram till dem, och så gjorde de andra, kanske tio personerna som varit utanför ICA då hunden anföll. Fredagseftermiddag är den mest befolkade dagen utanför ICA Alvesta. Vittnen fanns det med andra ord gott om. Alla ville trösta den lilla valpen, skälla på den andra hundägaren och vädra sina åsikter om honom och hans sätt att hantera sin hund.
Eller snarare, som jag ser det, inte hantera den. Ägaren var ju inne i affären och handlade. Ingenting av det hela var hans fel. Men vad som utlöste det hela är svårt att säga. Mannen som tog kopplet från mig, knöt fast hunden igen och stod sedan och pratade med den en bit bort. han ville väl bara vara vänlig. "Du är inte farlig" sa han till den, gång på gång. Nej, men mannen, för hunden en främling, som stod där och stressade den, kunde faktiskt ha utlöst det hela.
Antagligen var hunden stressad. Långt senare såg jag den gå iväg med husse och lillmatten, en ettåring i barnvagn. Hur lugn som helst: Trots att den blev utskälld av en småhund tvärs över gatan lunkade den bara på bredvid husse. En snäll familjehund. Antagligen inte alls aggresiv. Men att se husse och barnet försvinna, stressas av människor som ständigt går förbi, kanske stressar den genom att prata eller vilja hälsa, sedan de små hundarna som först kom och sedan vände... antagligen blev min och Ladys närvaro sista droppen.
Hundens husses syster dök upp då vi stod där med Lady. Pöbeln frågade henne om den var hennes, men hon svarade att det var hennes brors. jag frågade om hunden är snäll i vanliga fall, och hon förklaradse att det var en underbar, lugn familjehund. Jag hälsade på honom, och visst var han fin. Han morrade lite åt Lady, som ville hälsa. Hussens syster tystade honom.
Alla närvarande ville hjälpa till, även om de flesta mest var i vägen. En kvinna gav oss mängder av goda råd medan hon själv gjorde motsatsen. Hundägare, som kom ut till en pöbel av chockade och skrämda människor fick utstå en mängd kommentarer och tillsägelser. Jag tyckte riktigt synd om honom. Han vågade inte ens möta min blick. Han var lika chockad han, och det märktes att han skämdes.
Lady blev mycket ompysslad av alla, och verkade inte särskillt ledsen över det. Alla ville ju trösta henne, klappa henne och framföra sina åsikter. För en gångs skull tillät Lady alla att klappa henne. Hon var mer intresserad av att försöka äta cigarettfimpar och grus. Den valpen kommer i alla fall inte få några men för livet. Just nu ligger hon och sover i köket.
Nu ska jag gå och handla. Chockade som vi var efteråt missade Danne några varor. Lady får stanna hemma och vila upp sig. Höjden av otur. Redan blivit biten av två hundar, endast 11 veckor gammal. Tur att det är en lugn, kavat dam vi fått. Jösses, vad vi älskar henne. Hon är utan tvekan det bästa som hänt oss. Fastän hon tuggat sönder två unedrlägg idag. :-)
<3
Lek med mamma & syster
Dagens övning var mycket enkel, men mycket viktig. Jag släppte henne påd e stora grönområdet en bit bort från vårt bostadsområde. Sedan vandrade jag i promenadtakt runt där. Och berömde Lady varje gång hon följde med eller kom efter. Vilket resulterade i att Lady följde i mina fotspår hela tiden. Jag blev mycket stolt över henne då hon rusade efter några småfåglar, men på kommando avbröt och återvände till mig. Oväntat duktigt gjort av en 11 veckors valp, tycker jag.
Vänta, jag ska bara plocka bort min gympasko ur hennes mun.
Så. I morse hände en annan sak. Jag var ute med Lady i området vid niotiden, och en kvinna på första våningen putsade sina fönster. Hon ropade åt mig och jag kom fram till henne och pratade lite. Hon tyckte det var jätteilla att jag var ute med hunden på gräsmattan, och påpekade att det finns promenadstråk runt omkring området. Hon klagade på att det var äckligt med hundbajs och att soptunnorna i området inte var latriner.
Jag stod och pratade med henne i säkert fem minuter. Jag uppskattar folks åsikter - och att man får tillfälle att förklara sig. Hon lyssnade noga då jag berättade att lady är en valp på 11 veckor som ännu inte orkar gå några längre promenader, varken mentalt eller fysiskt. Jag förklarade att vi går lite längre med henne ett par gånegr om dagen, men att så små valpar helt enkelt måste ut så fort som möjligt. Det förstod hon.
Sedan diskuterade vi även hundbajs. Jag förklarade att vi alltid plockar upp efter vår hund, och att det inte ligger någonting i gräsmattan att trampa i. Det sa hon att hon sett, och tyckte om, men att hon inte ville att vi skulle slänga hundbajspåsarna i soptunnorna runt omkring området. Hon berättade att hond e senaste dagarna haft problem, eftersom att värmen fått soptunnan nedanför hennes fönster att lukta. Och det förstod jag mycket väl.
Vi kom överens om att det inte var så farligt att Lady blev rastad på gården, och att jag skulle lägga påsen i någon annan papperskorg. Hon var väldigt trevlig, polska tror jag av dialekten att dömma. Hon såg attd et var rottweiler i Lady, och blev förvånad av när jag berättade hur liten hon var. Jag tycker det är bra när man kan prata ut så att alla parter är nöjda. Man måste respektera att alla inte tycker om hundar, så det gäller att samsas så bra som möjligt på samma yta.
Nu till något annat. I helgen var mamma och min syster här med Bonita och Catchy. Vi valpsäkrade vår lägenhet, umgicks och shoppade lite. Det var riktigt mysigt. Bonita har blivit riktigt stor, minst lika stor som Catchy. De är byggda lite olika, och jag förstår dem som inte tror att det är mor och dotter.
Jag träffade en granne igår som berättade att hon sett min sambo och mamma vara ute med hundarna. Hon hade tyckte att det såg jättesött ut när lilla Lady traskade mitt emellan sin mamma och sin storasyster. En liten minivovve mellan två bjässar.
Jag tog massvis med bilder då de lekte på den då dygnsura fotbollsplanen/grönområdet där jag var med Lady idag. Jag lägger ut många av dem. Även om vissa är överexponerade och suddiga, är de så roliga att jag inte kan låta bli. Så här kommer dem!
Mor och dotter!
Så här snabba är våra vovvar.
(Bilden är inte sned, det är du som druckit för mycket!)
Ooch där får det vara slut med bilder för idag! Jag ska bara tillägga att Lady kädne igen både mamma och Nea, och Catchy och Bonita. Hon och Bonita lekte hela helgen. Även catchy tog sig an sin valp, även om hon morrade då Lady försökte smita in och nosa på hennes tuttar...
Tack för i helgen!
