Cannea

Jaha, då har vi varit med om ytterligare en hundattack. Det verkar som om folk över lag inte har tillräcklig koll på sina hundar allternativt som om omgivningen stressar de stackars hundarna på tok för mycket.

Vi hade just anlänt till ICA i Alvesta, då vi såg en stor schäfer (antagligen inte renrasig) stå bunden vid soptunnan. Den gav ett varnande skall mot en kvinna som passerade med sina två fox terriers. Kvinnan valde att gå en annan väg, vi funderade inte mer på det. Danne vände sig om och skyndade in i butiken, medan jag som vanligt satte mig på jordsäckarna intill ingången. Vi befann oss kanske två koppellängder från den stora hunden, som skällde ytterligare en gång.

Allting gick väldigt fort. Jag var på väg att sätta ner Lady på marken, då jag i ögonvrån ser något stort komma farande. I nästa stund hade hunden rusat förbi oos, alltför snabbt för att hinna stanna. Jag släpper Lady, och hinner precis vända mig mot honom igen då han gör ett utfall. Lady rusade skrikande in i butiken efter Danne.

Jag fångar hundens bruna blcik och tornar upp mig över den. Utmanar den. Jag tror att jag röt åt den att sluta upp, men jag kan ha ropat vad som helst. Adrenalinet pumpade och jag minns fortfarande blicken i hundens ögon. En stor hanhund. Allting tog anatgligen bara några ögonblick, men det kändes som om det varade i en evighet. Jag gick mot hunden, som backade och gav sig. Jag tog tag i kopplet och såg mig om efter Lady. Jag hörde henne gny, men såg henne ingenstans.

- Har du ingen koll på din hund?? ropade en chockd kvinna några meter bort. Jag vänder mig om mot henne med brinnande blick, alltför upprörd för att vara vänlig.
- Det här är inte min hund! röt jag till henne. - Den här hunden anföll min hund! Den anföll min valp!
Alla samlas runt mig och den plötsligt foglige hunden. En man sträckte sig efter kopplet och jag räckte honom det, i tron att det var hans hund. Någon frågade honom om det var det, men han nekade. En kvinna intill sa att hon visste vems hunden var.

Just då kommer Danne ut med Lady i famnen. Hon hade hunnit upp honom innanför dörrarna. Han hörde schäferns skall, och vände då han fick syn på lilla Lady. Jag skyndade fram till dem, och så gjorde de andra, kanske tio personerna som varit utanför ICA då hunden anföll. Fredagseftermiddag är den mest befolkade dagen utanför ICA Alvesta. Vittnen fanns det med andra ord gott om. Alla ville trösta den lilla valpen, skälla på den andra hundägaren och vädra sina åsikter om honom och hans sätt att hantera sin hund.

Eller snarare, som jag ser det, inte hantera den. Ägaren var ju inne i affären och handlade. Ingenting av det hela var hans fel. Men vad som utlöste det hela är svårt att säga. Mannen som tog kopplet från mig, knöt fast hunden igen och stod sedan och pratade med den en bit bort. han ville väl bara vara vänlig. "Du är inte farlig" sa han till den, gång på gång. Nej, men mannen, för hunden en främling, som stod där och stressade den, kunde faktiskt ha utlöst det hela.

Antagligen var hunden stressad. Långt senare såg jag den gå iväg med husse och lillmatten, en ettåring i barnvagn. Hur lugn som helst: Trots att den blev utskälld av en småhund tvärs över gatan lunkade den bara på bredvid husse. En snäll familjehund. Antagligen inte alls aggresiv. Men att se husse och barnet försvinna, stressas av människor som ständigt går förbi, kanske stressar den genom att prata eller vilja hälsa, sedan de små hundarna som först kom och sedan vände... antagligen blev min och Ladys närvaro sista droppen.

Hundens husses syster dök upp då vi stod där med Lady. Pöbeln frågade henne om den var hennes, men hon svarade att det var hennes brors. jag frågade om hunden är snäll i vanliga fall, och hon förklaradse att det var en underbar, lugn familjehund. Jag hälsade på honom, och visst var han fin. Han morrade lite åt Lady, som ville hälsa. Hussens syster tystade honom.

Alla närvarande ville hjälpa till, även om de flesta mest var i vägen. En kvinna gav oss mängder av goda råd medan hon själv gjorde motsatsen. Hundägare, som kom ut till en pöbel av chockade och skrämda människor fick utstå en mängd kommentarer och tillsägelser. Jag tyckte riktigt synd om honom. Han vågade inte ens möta min blick. Han var lika chockad han, och det märktes att han skämdes.

Lady blev mycket ompysslad av alla, och verkade inte särskillt ledsen över det. Alla ville ju trösta henne, klappa henne och framföra sina åsikter. För en gångs skull tillät Lady alla att klappa henne. Hon var mer intresserad av att försöka äta cigarettfimpar och grus. Den valpen kommer i alla fall inte få några men för livet. Just nu ligger hon och sover i köket.

Nu ska jag gå och handla. Chockade som vi var efteråt missade Danne några varor. Lady får stanna hemma och vila upp sig. Höjden av otur. Redan blivit biten av två hundar, endast 11 veckor gammal. Tur att det är en lugn, kavat dam vi fått. Jösses, vad vi älskar henne. Hon är utan tvekan det bästa som hänt oss. Fastän hon tuggat sönder två unedrlägg idag. :-) 

<3