Som hund och katt
Och jag hoppas verkligen de andra 9 valpköparfamiljerna delar denna känsla med mig. Mes oss. Vi tog ett beslut, precis som de. Att skaffa hund. I går fyllde dessa 10 hundar 14 veckor (om jag inte räknat fel förstårs). De är fortfarande valpar, men de börjar bli gängliga och mer och mer nyfikna på omvärlden.
Jag är mycket stolt över den valp jag fått hem. den valp jag älskar, fostrar och skyddar. Jag visar henne världen. Jag lär henne rätt och fel. Hon är nyfiken och hungrar efter att leva livet. Jag älskar henne. Hon har överträffat alla mina vildaste förhoppningar. Mina högsta drömmar har slagit in. Den valp jag längtat efter så länge (sitter just nu i köket hos husse och hoppas att sufflén han bakar ska råka falla till golvet) är hos oss.
Lady är så lättlärd att det nästan är läskigt. Vi har lekt fram ett flertal kommandon nu. Inget har tagit längre än en dag att lära in. Även om vi bara kör korta, lekfulla inlärningsstunder, så är hon otroligt lydig och duktig. Hon sitter, ligger, ger tass, stannar och går på kommando. Hon kommer på inkallning (om hon inte får ett störttokbusryck vilket ibland inträffar) och avbryter både jakten på småfåglarna eller ätandet av kattens svans på kommando. [EDIT: Hon lärde sig High Five på fem minuter, men då kunde hon ju redan vacker tass, som är nästan samma sak]. Personligen tycker jag att det är mycket bra för en liten valp på fjorton veckor. Särskillt att kunna vänta på kommando. Jag är så stolt över henne att jag spricker!
Hon är inte helt rumsren, av det enkla skälet att hon är liten och inte kan hålla sig så länge. Och när hon väl behöver säger hon inte till. Inte ett ljud, inte något avslöjande nosande eller vankande. Men den senaste veckan har hon imponerat på mig. När hon är nödig smiter hon ofta ut till balkongen. Hon förknippar uomhus med att vara duktig. Det känns ju roligt, i varje fall! :-) Det gäller bara för oss att hålla bättre uppsikt, så är den olägenheten löst. Men det tycks mig konstigt om en inte ens fyra månaders valp vore helt rumsren. Normalt, har jag för mig, brukar det ske mellan 4-6 månaders ålder... så hon har några veckor på sig ;-)
Och äntligen kan jag säga att hela familjen tycker om henne. Fram tills idag var det bara matte och husse som älskade den bitska, svarta besten vi släpat hem. Vår katthona var måttligt road eller förtjust. Men idag kom jag på dem med att ligga i soffan ihop. Bara ligga där. Inte brottas, som de har hållit på med nu den senaste veckan (katten löpte, så hon har lagt sig överallt och vikt undan svansen för alla, för valpen såväl som för statyn i vårt vardagsrumsfönster). Nej, de bara låg ihop. Katten kuttrade lite och verkade avslappnad. Och valpen försökte inte bita henne i svansen.
Det gjorde mig varm i hjärtat. De kommer nog att bli prima vänner, de också. Fast jag störde dem med min kamerablixt. Valp blev nyfiken och hppade ner från soffan för att se varifrån blixten kom. Katten bara blängde på mig och vinklade bort huvudet.
Såhär såg dem ut tidigare i veckan:
(En puss...?)
(Nähä, inte det, nej... fl'åt!)
Som hund och katt ;-P
Jag såg Nemo idag igen och han är så härligt kalvbent och fin. Det kommer att bli kul att följa hans utveckling. Samma med Lady :-)
är inte katten kastrerad? då kan jag nästan lova att det är därför hon kissar inne...
Så söta bilder :D
Kan tänka mig att Lady lär snabbt, hnär gruvligt smart. Smartare än Siri. Även om Siri lär sig snabbt har hon inte fattat vacker tass än.
Vet inte om jag berättade för dig när Lady var hos mig. Efter att Lady varit ute å kissat så var det Siris tyr. Lady blev förtvivlad, fast hon inte var ensam. Så Lady knällde och ylade, men smart som hon var gick hon ut på vår balkon där hon kunde se Siri och mig. Siri har inte kopplat det dära med balkong på samma vis som Lady.
Det där med rumsren kommer snart, men det vet du redan. Siri är nästan rumsren kan man nog säga. Nån olycka har hänt om man missat hennes signaler. Dem signalerna missar man lätt. Hon säger till genom att antingen sitta och stirra på en ( vilket hon gör rätt ofta ) eller så går hon några steg åt ytterdörrenns håll, stannar vrider på huvet och stirrar på en. Jag har tänkt lära henne skall och att skälla när hon vill ut, men än så länge har hon inte fattat skall. Men är i bland på god väg att skälla :D
Till anonym. Synd att du inte vågar stå för ditt namn så att jag vet vem jag skriver till.
Tar du oss för amatörer eller? Så klart vi har tänkt på det, vi har haft henne på p-piller från och med det att hon började kissa inne. Efter ett halvår med p-piller slutade vi med det eftersom vi inte såg någon förändring. Enligt alla de veterinärer vi har pratat med så hjälper inte kastrering ifall inte p-piller hjälper, eftersom att de har samma "funktion" på katten.
MVH Daniel Nilsson
