Lilla kullen fyller fem år idag!
Lite rörd blir man!
Lady är en kändis
Dem frågar mig...
Morgonrunda
Jag och Lady har börjat jogga. Det är dags att kunna nu när våren kommer och vi tänker börja med Agility! Lady är småvuxen och ganska slank (jämförelsevis) och som den lilla studsboll hon är borde det passa henne perfekt som aktiveringsövning. Men då måste ju matte också orka springa den där banan om och om igen...
Så idag ringde klockan sex (och jag steg upp 11 minuter över!) för att dra ut på en runda. Det blev en halvtimme i växlande tempo (tills inhalatorn började värka, då blev det fullt ös sista delen) och Lady var lyrisk. Hon älskar att springa, och hon älskar sin matte. Så den kombinationen gör henne väldigt upåpspelt. Men så fort hon kommer över den första ivern är hon världens mysigaste och uthålligaste...
Agility borde passa henne utmärkt, hon överraskade mig här om dagem med att ta ett skutt nästan en och en halv meter upp på en mur. Det är nästan lika högt som jag är lång, det gjorde hon från typ stillastående. Den där hunden kommer älska att hoppa hinder.
Nu ska jag till jobbet!
Och nu är Lady vaccinerad!
Glöm inte bort 1årsvaccinationen, alla fjolårsvalpköpare!
Hundar är makalösa djur. De kan vara monster, eller änglar. De är så utrycksfulla och talande, och förstår precis vad man menar. Men det är inte alla människor som klarar av att förstå, eller göra sig förstådda. Det är en konst, som att lära sig ett helt nytt språk. Och idag erfor jag en känsla av triumf, när jag insåg att jag är en av dem som genom hårt arbete lärt mig detta främmande tungomål.
Idag var Lady hos vetrinären på ettårsvaccination. Jag var en aning nervös, om jag ska vara ärlig. Första vaccinationsbesöket försökte hon nafsa veterinren (som för övrigt inte kunde någonting om hundar och betedde sig okoncekvent och motsägelsefullt) och kvinnan varnade oss för att hon inte ville se oss om ett år när vi kom för att avliva hunden, det hände henne tydligen ofta. Kommentaren, och hennes agerande, gjorde mig då väldigt arg. Men jag fick senare veta att veterinären var ökänd. (För er som bor i Växjötrakten, heter hon Therése Jakobsson, och driver Växjö Veteriänarklinik. Gå inte dit. Hon uppmuntrade hunden att hoppa, jagade den nästan för att få tag på den och sa en massa konstiga saker. Kunde helt enkelt inte hundar.)
Så den här gången var jag lite nervös, eftersom det var ett nytt ställe och jag visste inte hur Lady skulle beté sig. Hon är en reserverad och osäker dam som kräver en fast och lugn hand. Mot främlingar är hon mycket tveksam och det brukar ta en bra stund innan hon accepterar en ny människa. På ditvägen funderade jag på att fråga om munkorg, men sköt tanken ifrån mig och koncentrerade mig på att vara lugn, så att jag i min tur kunde lugna Lady.
När vi kommer dit (efter den lilla genvägen jag beskrev i tidigare inlägg) var där många hundar, flera skälliga småhundar. Jag höll Lady tyst och lugn genom att inte låta henne fokucera på de andra djuren. Istället fick hon sätta siug och göra små lydnandsövningar. Sitta, ligga, tass och stanna. Då hade hon fullt upp och glömde bort dem andra. Vi skrev in oss ("Jaha, och hon är en rottis ser jag..." "Nej, en blandras" "Va? Jaha! Okej.") och satte oss för att vänta. In kom en stissig flatcoat med öronproblem, och genast stressade lady upp sig igen. Flatgenerna. Hon fick ligga ner på rygg tills hon slappnade av. Många hundar kom och gick, men hon höll sig duktig och hyffsat lugn. Ett skall fick hon till, när det kom en väldig boxer inrusande. Och så kröp hon in och gömde sig under stolen där jag satt när det en kaxig, köttätande westie skällde ut henne. Vilken farlig, modig rottweilerkorsning jag har!
Men tillslut kom vi in, och jag berättade för veterinären om hur osäker Lady är. Vi pratade lite om osäkra hundar, och hon berömde hur jag jobbade med henne och hur lugn jag var. Det tog inte länge förrän Lady lugnade ner sig och vi lirkade upp henne på bordet. Det var dock läskigare, så då tryckte hon sig intill mig så att hon nästan åkte av. Jag lade handen över hennes nosrygg och vetrinären klappade henne och gav sprutan. Inte ett ljud, inga protester. Hon såg bara mycket olycklig ut och tryckte huvudet mot mitt armveck. Det roliga var att veterinären berömde henne, uppriktigt imponerad: "Det är få hundar, lika osäkra som hon, som inte försöker nafsa sig fria." Stolt blev jag. Nej, Lady försökte inte. Hon var inte lycklig, men hon var trygg i min famn och litade på mig.
När jag släppte henne skulle hon försöka sätta sig ännu närmare, vilket slutade med att hon trillade av bordet. Det var inte så högt som tur var, och hon blev nog mest förvånad. Varken jag eller veterinären brydde oss om det, och då lugnade Lady ner sig och satte sig på mina fötter.
Jag har en hund som väldigt få människor skulle klara av. Jag har en hund som ärvt rottweilerns något skygga, osäkra valpbeteende, det reserverade men samtidigt ghränslöst kärleksfulla. Men jag har en hund som dessutom ärvt flatcoatens stressiga dampbeteende. En kombination som skulle kunna bli riktigt farlig. Osäkra hundar skäller mest, och det är dem som nafsar om de blir trängda. Därför är det jätteviktigt att för mig som ägare tänka på hur jag är, vad jag gör och vilka siutuationer jag utsätter henne för. Jag är stolt över att Lady är trygg hos mig, för det är hon.
Jag är stolt över Lady, och över hur väl vi fungerar ihop. Hon ligger och sover i soffan nu, helt slut. Och jag ska fixa lunch innan fler äventyr ska börja. Bilen är besiktigad och hunden vaccinerad. Danne är lämnad och nu ska jag ringa Huveröds för mer hundtänk. dessutom har jag blivit tipsad om Kungälvs Brukshundklubb. Värt att kolla upp!
Bilder från förra gången...
Lady på Bohus Fästning
Men häromdagen var det, som sagt, fint väder! Då åkte jag och Lady till Bohus Fästning och åt glass. Hon fick smaka lite från mitt finger. Och nej, hon slickade inte på min glass. Hon försökte, när jag höll fram den för att ta kort på den, vilket jag genast förevigade. Men liten unghund hade rätt kul ändå, hon nosade och jagade fjärillar...
Jag älskar Bohus Fästning. Är uppvuxen i dess skugga, och för mig betyder borgen trygghet och stabilitet... och den är rätt vacker, på sitt fallfärdiga sätt. Jag har en crush på gamla byggnader. Och Bohus Fästning är ganska gammal.
Duktig hund!
Sedan missade hon helt haren som förskräkt for iväg från oss en stund senare. Jag kan klaga mycket på mig själv och på Lady, men hon är den mest underbara hund man kan ha. Oändligt kärleksfull och så lättlärd och härlig och glad. Det är helt mitt fel att hon inte är så van vid främlingar och nya hundar. Bor man så avsides som vi har gjort, och har så avlägset umgänge och så liten kontakt med bland annat barn, då får man skylla sig själv om hunden tycker det är läskigt med nya människor (särskillt små sådana som pratar högt och aldrig står stilla). I sinom tid lär hon sig. Hundmöten är inga problem, problemen börjar för Lady när någon vill hälsa, det är då hon beter sig så fånigt. Men det är bara till att fortsätta träffa nya hundar och människor. Tillslut kommer hon själv inte orka fåna sig, och förstå att hon inte får fördel i att skälla andra hundar i ansiktet då de vill hälsa. Jag påminner mig om hur duktig hon är för att bara vara 9 månader gammal.
Jag är mycket stolt över henne.
Mysig morgonrunda
Vi steg upp åtta och begav oss mot ängen. På andra sidan får jag syn på två anaklande hundägare, Aida och en liten terrier. jag vinkar, och de öter mig ute på ängen och leken är genast igång. En timme senare dyker Leo upp med sin matte och en boll. Då var lyckan total. Tre hundar på en boll, och en liten kelsjuk terrier totalt ointresserad av dem andra. Dem var mycket söta. Klockan var ca 10 över tio då vi kom hem igen, jag och Lady. Jag firade hemkomsten med en varm dusch för att tina upp mina frusna händer, medan Lady firade med att däcka på vardagsrumsgolvet.
Nu ska jag dricka kaffe innan det börjar bli dags på att tänka på den sista packningen. Snart ska jag plocka upp Danne i Älmhult och sedan bär det av upp till Göteborg!
Lady the Fisk
Jag skrev på papper för att köpa en hundvalp... och så visar det sig att valpen växer upp till FISK! Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig...
Nåja, kanske inte en riktig fisk, med tanke på att hon verkar klara sig bra på land också.
Idag har vi solken och blå himmel, och nu runt klockan 4 var det ca 13 grader varmt. Antagligen var det ännu varmare tidigare på dagen. Ansvarsfull matte som man ibland är, tänkte jag att jag och hunden skulle hitta på något nytt. Så efter att ha varit en sväng med skräp på tippen stannade vi vid en sjö/gångstråk i Alvesta. Även vanliga fall är bygden tom, och såhär mitt på dagen vid strax efter lunchtid (kl 2) var det inte en kotte inom synhåll. Det var bara ankor, kanadagäss, Lady och jag. Så jag släpper Lady.
Nej, hon jagade inte ankor. eller kanadagäss. Däremot pinnar. Under vattnet. Hon har aldrig haft chansen att bada förut, i en sjö, men det kunde mna inte tro när man såg henne. Hon kastade sig ut, simmade som en tokig, hittade en pinne och vände in mot land. Första gången sprang hon rakt ut på ett djupt ställe och blev nog förvånad när marken försvann. Men det gick jättebra. Det svåra var inte att få henne ointresserad av ankorna, för dem brydde hon sig inte om så mycket. Nej, det svåra var att få upp henne ur vattnet. Jaja, hon hade mycket roligt. Nu ligger hon och soltorkar i soffan efter en rejäl omgång i handduken.
Tyvärr blev et inte så mycket bilder från själva badandet, eftersom att fotografen hade fullt upp med att skratta.
Dagen var jättesolig, jag lovar. Tills varje gång jag tog av linslocket på kameran, då blev det mulet på direkten...!
Men som sagt, jag kanske borde kräva pengarna tillbaka. Hon växte inte upp till hund. Hon blev en fisk.
(Åh nej! Ett sjömonster!!)
(Även sjömonster måste vila...)
(... så att de orkar fortsätta monstra omkring!)
Och då vi kom hem, var det lilla sjömonstret väldigt trött.
Möte
Damen sa "Han är lite rädd för hundar, för det var en lös huind som anföll honom för ett tag sedan"
"Man kan aldrig lita på främmande hundar" svarade jag och satte Lady ner. Hon var jättenyfiken men jätteduktig. Katten verkade tycka att hon var jättehemsk.
Vi började prata och stod där en stund. Lady satt så duktigt även om nosen arbetade på henne. Jag berättade att Lady har en katt hemma, och tror att alla katter är lekkamrater (eftersom att bägge mammas katter ochså är hunvana och lekfulla, och de är de ända katter Lady känner). Damen berättade att hennes dotter har en Golden, men att hon inte vågar ha dem tillsammans sedan attacken.
"Det blev mycket dyrt för hundägaren!" anförtrodde hon mig. "Först veterinärkostnaderna, och sedan läkarkostnaderna för mig, för jag blev helt sönderriven!"
Jag undrar vilken hund det var, för numera vet man ju vilka de flesta är. Det bor inte så många i området, och jag har väl mina aningar. Det finns en hund jag stött på lös, och den har behandlat Lady på liknande sätt, då hon var liten. Men nu när jag tänker efter så kan jag inte minnas att den varit lös på ett tag. Det kan ju bero på att vi tillbringar mycket tid fram och tillbaka till Göteborg.
Jag tyckte att det var en kul händelse. Lady skötte sig jättefint, och hon fick så mycket beröm från damen över att hon satt så fint och bara tittade. Jag var också mycket stolt. Situationen var ju helt ny för Lady med. Hundmöten är en sak, hästar börjar hon tappa intresset för, men katter? Stolt var jag. Visst växer man några cm när ens lilla valp börjar visa sig vuxen och duktig?
En rund i "stan"
Idag var Lady tokaktiv. Lady är en väldigt pigg tjej, alltid med spring i benen. Även jämfört med jämgamla hundar är hon ständigt på G. Med henne får man vara försiktig med just aktivering, för hon stressar lätt upp sig och blir hyperaktiv. Då gäller det verkligen att stanna en stund och ta det lugnt, få henne att ta det lugnt! Något som fascinerade henne mycket var ankorna i sjön. Hon ville verkligen jaga dem, eller i varje fall undersöka dem närmare. Det ska bli kul att se henne i Göteborg, när det hela tiden är mycket folk. Vi bor mycket isolerade här ute, tycker jag. Har man tur/otur möter man en person per promenad. Wow.
Nu laddar vi inför i helgen! Ryktet har gått att mamma bakat bullar... och även om inte alla kan komma, hade det varit härligt om så många som möjligt dök upp. Och om ens hund av någon anledning inte får/kan träffa de andra hundarna, kom endå och var med och se kullsyskonen. Det finns ett härligt elljusspår intill ni kan ta hunden ifråga på, om han/hon väntar i bilen. Eller lämna hunden hemma. Det kan vara spännande att se kullsyskonen/småsyskonen/storasyskonen/mamma och eventuellt, om vi har tur, även pappan.
Lite bilder från sjön:
Supermorgon
Jo, jag och Lady gav oss av hemifrån vid nio, för att gå till ängen och sedan hem igen. Men på ängen fann vi tre hundar med ägare, som stod och pratade. Då vi skulle passera dem började deras hundar skälal, och jag satte Lady intill dem, tystade henne och fick henne lugn. De andra hundägarna berömde hur duktig hon var och frågade hur gammal hon kunde vara. Vi började prata, vilket resulterade i säkert en halvtimmes konversation medan hundarna nosade på varandra eller bara satt lugnt vid våra sidor. Sedan gav sig en av människorna iväg med sin lille hund, och vi andra gick ut på ängen där vi släppte hundarna. Det var en Schäfer/doberman vid namn Aida på 8 år och en yngre labrador på kanske 5-6, vars namn jag förtillfället glömt.
Det gick superbra. Lady lyckades få igång dem, och de lekte jättefint där på ängen tills vi började frysa. Då sa vi hej då och gick in. Väl innanför dörren visade klockan fem över halv elva. Woops. Men Lady har haft jättekul, och nu kommer hon kunna ssova gott under resan ikväll. Nu ska jag äta frukost!
Kloklippt
Valp tyckte inte om att bli kloklippt. Karin gör det hela mycket mindre fjompsigt än vad matte gör. Men som sagt, man ska vänja sig vid att bli hanterad!
Leka eller icke leka, det är frågan.
På lunchpromenaden blev Lady utskälld av först en golden och sedan en labrador. Och så hävdar dem att farlighet ligger i rasen...
Nej, riktigt så var det inte. Goldenhunden gick en bra bit bakom oss och ville antagligen vara med när jag och Lady lekte. Vi kastade pinnar, lekte med en tennisboll och hade dragkamp med kopplet. Antagligen stressade detta den andra hunden för den började skälla något otroligt. Dess ägare led av Alvestasyndromet. Han stannade och stod kvar tills vi kommit utom synhåll. Efter en stund kom han inom synhåll igen och stannade även då. jag förstår att hans hund blir stressad av att se andra hundar ha roligt om man gör så med sin hund. Har den någonsin fått leka?
En stund senare började jag leka med Lady igen, och överraskas av att en labrador vill vara med. han stod instängd i sin trädgård och tyckte nog att kopplet såg mycket roligt ut. Den hunden är bara ett par månader äldre än Lady, och fast vi aldrig mötts ute mer än över tomtgränsen är jag ganska säker på att han gärna skulle ha velat vara med. Jag tvivlar dock på att hönan Lady skulle uppskattat det. Den fegisen skulle nog tycka att den ståtliga hunden såg livsfarlig ut.
Att leka är jätteviktigt. Men det är viktigt att det är hunden och hundägaren som leker, det stärker relationen och ledarskapet. Men det ska vara ledaren som styr. Hunden ska när som helst sluta, och vara lyhörd för lekens nyanser. Man kan fostra sin hund väl genom att leka. Man kan leka fram lydnad. Lek är underskattat. De flesta man ser ute verkar tro att hunden bara är på promenad för att kissa lite på var tredje lyktstolpe. Variation och kommunikation är tyvärr mycket underskattat...
Så, vad ska man dra för slutsats?
Ingen, tycker jag. Farliga hundar är hundar som inte aktiveras tillräckligt, som inte uppfostras och som missförstås av sina ägare. Sedan finns det hundar med problem. det största problemet brukar hålla hårt i andra änden av kopplet...
Och det tror jag den där golden retrivern håller med mig om. Jag undrar när den senast fick leka som en normal hund?
Alla hjärtans dag
Idag är det alla hjärtans dag! Mitt ena hjärta är på sin nya praktikplats och gör sin hemmastadd, det andra ligger på sin pelare och blickar ut över sitt kungarike, och den trdje ligger i soffan och ömsom sover, ömsom tjurar. Varför detta? Jo, för att matte är taskig. Hon har bakat kärleksmums och så får valp inte smaka :-(
Det är en sådan skön dag då man får så mycket gjort. Jag pluggade, städade och bakade. Snart ska jag och Lady gå ut och leka en stund på ängen också. Pricken över i. På tal om att leka, det hände någonting mycket, mycket roligt igår!
Vi träffade Jeanette. DKlockan var runt 11 på kvällen och vi var ute på kvällsrundan och tog vägen vid ängen. På väg hem möter vi en kvinna med tre lösa hundar. Hundarna kommer springande och deras ägarinna ropade åt oss att slkäppa vår hund. Vi gjorde det. Lady blev skiträdd när tre hundar kom rusande, och att sitta fast i koppel var knappast rättvist. Det skälldes någonting fruktansvärt men vi lyckades ropa åt varandra, vi hundägare.
Kvinnan presenterade sig som Jeanette, och hon har bland annat egna valpkurser. Hennes hundar, mor och dotter schnauzer (?) och någon annan mycket mindre terrier, en tio årig och nästan döv liten hund, var alla nyfikna på Lady. Lady var också nyfiken, men blev antagligen väldigt trängd när de var 2-3 mot en. De andra hundarna tröttnade tillslut på henne och började leka med varandra, och då stod hon snopet och såg på och försökte nosa på dem. men råkade de snegla på henne, skällde hon ut dem.
Vi stod säkert och pratade i en kvart-halvtimme. Det slutade med att hon fick mitt nummer, och så ska vi träffas fler gånger och träna Lady på att umgås med nya hundar för att få bort hennes nervositet. Vi fick lite tips som jag ska följa upp. Lady behöver verkligen all socialisering hon kan få. Vi träffar så få hundar, att när hon väl träffar en ny, vet hon inte hur hon ska bete sig. Hundmöten är inga problem, men att möta andra hundar, det är tydligen jättehemskt och då skäller man och försöker krypa upp i mattes knä eller i varje fall så mellan mattes ben. Det hade varit gulligt om det inte vore för att hon faktsikt måste lära sig hur man beter sig.
Men som sagt, just nu ligger hon utsträckt i soffan. Det är jobbigt att tigga. Särskillt om det inte leder till någonting... ibland är det inte lätt att vara hund.
Krama dem du älskar en extra gång idag.
Gör det varje dag!
Hundkompis
Visst är Lady och hennes hundkompis söta ihop? I brist på Bonita måste hon ju hitta en annan lekkamrat. De leker ihop, och sover ihop... så länge matte inte ser det och tar ifrån henne hennes nya kompis. Bilden är förresten taget av Danne, men beskuren av mig :-)
Jösses, vad stor hon har blivit! Tänk att hon snart fyller 8 månader!!
Tanja-dag!
Lady gjorde allt för att få den äldre tikens uppmärksamhet. Till exempel hittade hon en pinne som hon stolt rusade runt Tanja med. Och så naffsade hon Tanja i svansen när Tanja inte ville leka. DÅ kom Tanja också igång! Eftersom att Tanja jagar om hon kommer lös var hon kopplad, och Mojje fick ideligen be henne lugna sig. Jag tror att hundarna hade väldigt kul ändå. Lady tvärdäckade i varje fall då hon kom hem.
Härliga sovställningar...
... fast de vaknade ju då kameran kom fram. :-)
De vita tussarna är innehållet i Helge som numera är ganska plockad. Helge var ett gosedjur Lady fick av mamma, en orange älg. Vila i frid, Helge!
Dagen har ännu inte vaknat
Jag tror att nyckeln bakom självdisiplin är att inte tänka, bara utföra. Dock är jag en mycket ifrågasättande person av naturen, vilket kanske kan göra det svårt att ha disiplin, vad vet jag? Men efter år av träning sitter det nog i hjärnbalken, för det var inte svårt alls idag. Danne är snarare ett lysande exempel på en ifrågasättande person. jag behöver inget skäl att gå upp. Han måste ha många, och är de inte tillräckligt bra vinner ändå sömnen. :-) Han ligger förresten fortfarande i sängen.
Det är så härligt att gå ut tidigt med Lady. När nästan ingen är ute. Hon är en kaxig dam.... men så fort någon råkade komma liiite för nära morrade hon och reste ragg. Personen i fråga förflyttade sig genast till andra sidan av gatan. Hon tystnade emmellertid då jag sade till, men raggen, den stod kvar tills mannen försvunnit in bland skuggorna. Jag tvivlar på att vi behöver känna obehag då vi är ute och knallar på Göteborgs gator i sommar.
Hon uppfann också en ny lek. Smälltvattnet från igår hade frusit, och en snart åtta månaders valp roade sig med att skutta på isen så att den knastrade och bröts. Det såg mycket lustigt ut när hon med vilt vifdtande svans skuttade och försökte se vad det var som lät på en och samma gång. Först trodde jag att hon blev rädd när det brast, men icke. Hon hoppade och skuttade tills sträckan tog slut. Sedan lekte vi lite med kopplet. När vi fick möte av en tjej påväg till jobbet var Lady så fascinerad av allt annat att hon knappt märkte det.
Annars är Lady en riktigt nyfiken liten dam. Hon blir modigare och modigare tack vare den där nyfikenheten. Igår, när vi gått spåret och följde husse runt Alvesta för att söka praktikplats, vågade hon till och med sticka fram nosen och försöka nosa på några som passerade väldigt nära. Jag lät henne faktiskt hållas. Om människorna väljer att gå en meter ifrån mig och min hund när det finns tio meter gata att gå på tvivlar jag på stt de är särskillt hundrädda. Särskillt ifall människorna sneglar på henne och ler.
Men jag kan ha fel! God morgon!
