Cannea

Nu har mamma varit på The Studio i Göteborg och forograferat sig och våra små vovvar. Bonita såg allmänt valpig ut, så för än gångs skull blev det inte hon som var den vackrste modellen.
Med godis som muta verkade nämnligen Catchy trivas framför kameran. Det kan ju också bero på att de har stående ljus och inte blixt på kameran... annars har vår kära tik en tendens att vända bort ansiktet när en kamera dyker upp. Och se lite generad ut.
Det kan hon ha lärt sig av sin matte. Hon har en tendens att skrika högt, kasta händerna över ansiktet och vända bort hela kroppen. Mim mamma gillar inte att bli fotograferad. Hon tycker aldrig att hon blir bra på bild. Hon är min mamma, jag är partisk. Hon är jättefin på bild.

Men nu ska jag skula babbla och låta er beundra det bästa urvalet av bilderna (enligt mig då) :-)


Och våra två favoritbilder:

Här kommer tre nya videosnuttar på valparna.
Eller... nya och nya. Men de har i alla fall inte lagt upp här innan, så ur den synvinkeln är de ju nya.
De är filmade med mammas kamera utav hennes skakiga händer, så kvalitén är väl inte den bästa ;-) Men så länge motivet är sött, vem bryr sig om lite skakningar? Den översta är från när Balder var hos oss.

Jag sitter vid min bärbara dator nu, eftersom min stationära har lagt av... fråga mig inte varför, datorer är inte min starka sida. Men på denhär datorn hittade jag lite bilder som mamma givit mig! Så nu ska jag visa upp dem. Det är alltså från dess att Bimbo och Birka flyttade ut. Och en bild på Balder sedan han var på besök vid veterinärbesöket. Jag hittade några videosnuttar också som jag lägger upp senare. Det tar så lång tid att lägga upp dem på Youtube.se för att sedan lägga ut dem här. Så titta p¨å dessa tre bilder, medan jag duschar, ser på Extreme Home Makeover medan det laddar klart, så får ni se videosnuttarna sedan!

Gissa vad mamma, Catchy och Bonita ska den 24:e? 
De ska fotofgraferas!!

De ska åka in till The Studio i Göteborg, där de ska fixas i ordning och potograferas av lite kunnigt folk. Jag var själv nyligen där med en kompis, och det var verkligen jättekul! Förhoppningsvis kommer mammas och Catchys skräck för kameran ersättas med kärlek. Jag tyckte i och för sig om kameror förut med, men nu älskar jag det! Fast föredrar fortfarande att stå bakom linsen och inte framför den...
Vi får se om  deras hundbilder blir finare än mina ;-)
Vi håller tummarna!
.


:)

Gissa vad familjen Brickman hittade på dagen efter Bonitas största Äventyr? Jo, de tog ytterligarte en tripp upp till Mettjärn! Dock med min kamera tryggt inlindad i en handduk samt en lillasyster med bästa kompis som gisslan. man ser sällan Linnéa utan Malin, eller Malin utan Linnéa. Därför vill jag varna er att sjömonstrena ni kommer att se på bilderna nedan endast är oskyldiga (Nåja, det händer att de är oskyldiga) småflickor. Eller små och små, med så stor käft som min lillasyster har var hon antagligen inte ens liten när hon föddes! Och som vanligt gömmer sig hennes elaka storasyster bakom kameran, redo att fånga varje ful grimas och lägga ut på denhär bloggen...

... nej, just det! Dethär är ju en blogg om Catchy och valparna, inte om min lillasyster! Men jag kan nog smyga med något foto på henne också så fort ingen ser. Vi hade nämnligen fasligt kul denhär dagen, i solen och värmen med hundarna i vattnet. Bonita var dock mycket trött efter gårdagen och badade inte så mycket som dagen innan.



Vi började på en badplats men flyttade oss i slutet till en större. Där flummade vi barn, medan hundarna mest tog igen sig. Jag tänker uppdatera dethär inlägget i morgon eller allra senast om ett par dagar med fler bilder från det. Just nu är mitt internet oroväckande sent, vilket påminner mig om att klockan är 01:38 och sovdags! I väntan på fler bilder: godnatt! Uppdaterad!

Bonita hade definitivt fått blodad tand, där i bäcken. Och eftersom det var närmare 30 grader varmt beslutade sig jag, mamma och danne att ta en tripp upp till en sjö långt uppe i skogen över Bohus. Mettjärn, uttalas Met-Tjärn. Den är relativt orörd och har klippstränder, ingen växtlighet eller djurliv och är ganska jobbig att gå till. Det är en bit att gå, efter en bit på guppig grusväg med bil. För er som är onödigt engagerade i vad som händer just nu i sommar behöver jag kanske inte berätta att det varit en skogsbrand i Ale tidigare i somras, en brand som lyckligvis inte hann enda farm till Bohus. Men stora delar av skogen runt Mettjärn hann brännas ganska rejält. Så är du observant kan du se några brända stammar i skogen, samt att vissa delar ser höströda ut.

Det var Bonitas livs första besök vid en Sjö. I hennes ögon var det nog en av de roligaste leksaker hon sett. En vattenpöl som hon och mamma kunde leka ordentligt i! och både mattarna och hussen lekte också i den, med henne! Hon trodde nog att det var julafton. Hon simmade tills hon bokstavligt talat inte orkade längre. Hon började gnälla och sjönk som en sten, kom upp till ytan och sjönk igen. Mamma fiskade upp henne på land och satte sig med henne där tills hon hämtat sig. Stackars liten, har ju inget underhudsfett, så hon skakade ordentligt av kyla. Men lika glad var hon ändå, och det var ett helvete att hålla henne borta från vattnet!

jag hade inte med mig min systemkamera till sjön, däremot tog jag några bilder med mobilen. Jag lyckades bland annat få med just när mamma fiskade upp lilla Bonita ur vattnet, även om det inte är mycket att se. Men här kommer några söta, om än lite suddiga, bilder!
Bonita sov gott den kvällen, helt utmattad. Men jag tror faktiskt att hon tyckte att det var värt det.

Här kommer det efterlängtade inlägget!
Jag satt just och gick igenom 1060(!) bilder från den förrförra helgen vi var uppe i Götet, jag och min Danne. Det hände nämnligen någonting alldeles speciellt då. Vad för något, undrar ni? Jo, Bonita fick träffa Sjö för första gången! Jag tänker dela upp allt i flera inlägg, ett per dag. Först Lördag, sedan Söndag och avslutningsvis Måndag.

Det började på Lördagen med en promenix till den så kallade Bäcken här i Bohus. Jag, danne och vovvarna traskade iväg. Tyvärr hann solen börja gå ner eftersomd et ligger lite i en dalsänka, så bilderna blev väldigt dåliga. Däremot fick jag flera söta bilder både på dit och hemvägen. Här följer ett litet urval. Vissa är bättre i större versioner, men men!

Förlåt för bloggtorkan, jag har inte haft internet på över en vecka, och innan dess har det varit en hel del omkringflackande. Men nu sitter jag i Bohus vid min bärbara och surfar på mitt mobila bredband. Jag vet inte om det är bra än så länge, men det är rätt kul att kunna ta med sig det.

I dagarna kommer det att dyka upp både bilder och texter som kompensation för torkan, men de riktigt roliga bilderna får vänta tills tisdag då jag är i Växjö igen, för på den datorn ligger de riktigt underbar bilderna!

Jag kan ge en Update angående valparna.
Bimbo har vi inte hört någonting ifrån, tyvärr, och jag tror inte att rapporterna lär bli så många. Men när de väl kommer hoppas jag att det blir glädjande sådana!

Balder var med mamma och min lillasyster till veterinären för någon vecka eller två sedan, där det konstaterades att han verkligen har blåsljud men att mamma var fri från skuld och ansvar. Skönt för oss, till nästa kull ska vi teckna en dolda fel-försäkring. Men läget är oförändrat för lilla Balder. Mamma tror att de gör en hjärtröntgen på honom då det är det enda sätt de kan veta hur stort felet på hans hjärta är. Oavsett så ville ägarna behålla honom, vilket jag i allra högsta grad förstår. Och de kan ju lägga resterande betalsumma på en röntgen istället för till mamma? Det är i varje fall vad jag skulle gjort om jag vore i deras kläder. Men det är jag ju inte. Positivt var det i alla fall att mamma och syrran fick träffa honom! Tydligen kände han igen deras röster och blev överlycklig. Sedan fick han busa med sin egen lillasyster och mamma igen (eller mattanten, som han snarare kände Catchy som). Han var lite mager, men annars var han tydligen helt underbar! Och lik sin mamma, tyckte i alla fall min mamma. Det ska bli kul att se honom som vuxen (För det ska han självklart bli, inget snack om saken!).

Birka har jag följt på ägarinnans blogg (rideronthestorm.blogg.se) och för henne verkar det gå prima! Hon ser så söt och gänglig ut, i mina otränade ögon har hon ärvt samma långa nos som Bonita och i viss mån Balder, alltså inte så mycket rottis utan mer flat. Dock har ju Birka en grymt fin teckning och jag tror att få kommer att tvivla på vilken ras det är mest av i henne! Hon lär sig jättesnabbt och verkar duktig. Lite mesig, men det är ju de flesta valpar. Första gången Catchy träffade en av våra bekantas hund gömde hon sig under deras bil... Nej, Birka kommer klart bli en av de lydigaste och härligaste hundarna i kullen. Även om jag inte träffat ägarna så märks det att de kan sina saker, och jag är glad över att Birka kom till just dem. Hon kommer bli fantastisk, förhoppningsvis en av alla rottisblandningar som kan motbevisa de idiotiska fördomarna om just rottwieler.

Bamse har vi hört lite från, och de rapporterna har varit väldigt glädjande. Han verkar grymt lättlärd och snäll. Hans ägare verkade grymt sunda, och vi pratade lite om valparna häromdagen, jag, mamma och min Danne. Vi kom överens om att Bamse antagligen är den av valparna som fått det bäst, fast det kan ju vi egentligen inte veta. Men med tanke på vad de berättade för oss om hur de skulle ha honom, så kommer det att bli perfekt. Lägger man till hur seriös ägarinnan har visat sig vara och hur duktig hon varit med ansvaret (jag tänker mest på hur hon ställt frågor, tagit reda på saker och så från oss) har Bamse det toppen. Jag har lagt till henne som vän på Facebook, där hon sagt att hon ska lägga ut lite bilder bland annat. Jag väntar med spänning. Han kan tydligen sådant som att ligga, sitta och vänta utan problem redan, och till och med dansa! Det skulle jag vilja se! Hans lillasyster borde ta efter hans goda exempel...

Bonita har ju inte varit lika duktig. Hon är verkligen den typiske valpen. En ögontjänare av klass, som gnäller så fort hon tror att hon är ensam, tigger uppmärksamhet så fort hon inser att hon inte är det och som tuggar på allt hon får tag på. Men trots det är hon helt underbar. Hon är social och gullig, en riktig knätofs som älskar att pussas. Helst hela tiden och överallt. Hon drar lite i kopplet men oftast förstår hon när man säger till henne. Hon gör verkligen allt för godis och tigger konstant. Hon blir jätterädd och förtvivlad när man skäller på henne, och då fjäskar hon tills man inte kan vara arg på henne längre. Hon har dock gjort stora framsteg: lärt sig sitta och i viss mån vänta, hon kan ligga och ibland ge tass. Jag ska skriva mer om henne i veckan, dock inte just nu. Men det finns många roliga saker att skriva om den tokan, det är en sak som är säkert!

Här är en bild som Linnéas bästa kompis Malin tog på Bonita!