Hej, HEJ!

Man ska inte ropa hej förrän man hoppat över bäcken... men!

Det verkar som om Gandalf-Geishas kissproblem officiellt är över. Inte en olycka på i alla fall några veckor. Inte en tillstymmelse till problem. Hon går på sin låda som vilken annan duktig katt som helst. UTAN att behöva ta antidepressiva för människor, lugnande, ledmedicin för hundar eller smärtstillande (vilket vetrinären ordinerade).

Istället är hon sitt vanliga jag, mycket kelen, tigger mat så fort hon får chansen, leker och busar både med sig själv och med hunden. Inatt vaknade jag av att hon rusade omkring i lägenheten. Små tassar smattrade mot golvet, tog spjärn mot möbler och kastade sig upp i kattträdet. Hon avslutade med att gå på lådan, och stanken från det väckte Danne som satte sig käpprakt upp och sa att hunden gjort inne.

Stackars Lady, som blir beskylld på allt. Idag, precis då jag beslutade mig för att blogga, såg jag hur katten försökte få gång Lady, genom att skjuta rygg och skutta sidledes mot valpen, för att sedan sätta av och kasta sig in bakom soffan. Lady var inte sen att följa henne.

De är helt underbara, våra små djur. Såväl mot varandra som var och en för sig. (Fast än jag fått hämta ut Lady ur köket säkert 30 gånger trots att vi bara varit uppe sedan 7... klockan är halv nio nu förresten. det luktar väldigt gott i köket, tycker liten valp. Det spelar ingen roll vad matte säger eller att matte satt upp ett kompostgaller i hennes väg - hon tar sig in där ändå.)

Gandalf-Geisha i sitt katträd




Vänner

Idag hände någonting speciellt! Någonting värt att minnas!

Katten spatserade fram till hunden, "märkte" hennes nos och gick lugnt iväg och lade sig under sin pelare. Lady stod blickstilla och tittade bara på katten. Lät katten gå iväg utan att jaga henne, eller gnälla. Hon viftade bara på svansen. Jag blev så stolt! Och Lady blev mycket belåten, för det beteendet belönades med en stund i mattes knä.

Det är så roligt att de leker ihop, men det är jätteskönt att hunden lär sig respektera katten, att katten inte är någon leksak. Till viss del har hon nog insett det nu. Lady älskar katten. Följer henne när hon går någonstans, och ligger och gnyr lågt när hon inte kan följa efter. De leker flera gånger varje dag. Men det är första gången jag har sett dem hälsa lugnt och stilla på varandra.

Nu ligger Lady i soffan, och katten ligger på sitt skoställ i hallen. Ytterligare ett bevis på att hon inte är rädd för hunden. Hon ligger nästan alltid där hudnen kan komma åt henne. Hon har väl insett att den där råttan inte flyttar ut igen. Katten är åter sitt busiga, keliga jag, som äger lägenheten och tigger i köket när hunden får mat. Eller när husse lagar mat. Då har han en hund mellan fötterna och en katt på köksstolen. Två par stora ögon som följer hans minsta rörelse.

På tal om röresle. jag ligger förkyld (jippi) och varje liten rörelse får mitt huvud att dunka. jag ska nog krypa ner i soffan hos hunden en stund. Men en huvudvärkstablett för säkerhets skull. Jag låg med migrän i gårkväll på grund av en hel dags förkylningshuvudvärk. Ursch. När har man egentligen tid att vara sjuk? jag känner att jag aldrig har tid för det!

Fegisar!

Bara så att ni vet. Det råder inte kommentarförbud på bloggen. SKRIV gärna en snutt! Hur går det med era valpar? Instämmer ni i inläggets handling? Det är så trist att se hur typ femton pers läser men att ingen - INGEN - vågar kommentera. ;-) Fegisar!

Den första snön!

(Inlägget skrevs i går men kunde av tekniska skäl inte läggas upp förrens idag. Skyll på blogg.se!)

De senaste två dagarna har det hänt grejor i Alvesta!

I går var vi inne i Växjö och besökte second-handaffärer i jakt på en soffa och en kista. Vi skulle ha köpt en soffa på blocket, men killen sålde soffan mitt framför näsan på oss. jag tycker att det är riktigt dålig stil. Självklart förstår jag om man vill sälja sina grejer snabbt: men då säger man det också. det lät på honom som om det inte var några problem att vi hämtade soffan på onsdagsmorgonen. Jag pratade med honom på måndagskvällen. Sent på tisdagskvällen hör han av sig och säger att han sålt soffan. Dålig stil.

Men vi fick en mycket bättre soffa! Och en kista. Det bästa är att en del av pengarna går till välgörenhet, för vi köpte bägge möblerna på Erikshjälpen. Det känns jättebra. Så nu har vi en soffa i skinn (som katten antagligen inte kommer kissa på) samt en kista att förvara soffkuddarna av tyg i. :-) Soffan är stor och skön. Vi kan ligga i den hela familjen och inte behöva trängas! Jag har suittit i den halva dagen och danne i den andra halvan. Mysig som sjutton, fast skinnet är ganska kallt... därför tog jag ut täcket och hade det om axlarna. RIKTIGT vintermys!
Men soffan är Ladys. Det ser man på bilderna.

Ladys soffa & Kista

Ett stort tack till Jerry, som hjälpte oss med att få tag på släp och att köra. Utan två bilar hade det blivit ett mycket svårt projekt att greja!

Förrutom soffan och kistan hände det något annat stort i Ladys liv. Hon träffade på sin första snö! Husse och matte hade snöbollkrig (som matte utan tvakan vann!) och Lady hade tuppjuck. I morse låg snön kvart, så jag plcokade med kameran på morgonturen. Så nu finns det bilder på Lady och den första snön (För det är ju samma snö som i gårkväll, alltså var det fortfarande den första jag fångade på bild?).



Vinterlady

Munfull snö



Tuppjuck

Tuppjuck

Tuppjuck



Varför lägger jag ut några jättesuddiga bilder? jo, för att de återger PRECIS Ladys reaktion på snön. Hon sprang runt, runt, runt tills hon inte orkade längre, sedan satt hon sött och åt snö en stund medan hon laddade för nästa tuppjuck. Bilderna visasr kanske inte så mycket av henne... men de visar min kamp med att (förgäves) försöka fånga henne på bild.



Halvt landskap



Profil



Nanana-nana-na!

Och denna härliga bild får avsluta det försenade inlägget (tack vare att startsidan strulade kunde jag inte lägga upp det igår, då det borde lagts upp). men jag måste bara, för att få skryta lite, skvallra om hur stolt jag är över mig själv. Dessa bilder är alla tagna helt med manuella inställningar, alla utom de första med manuell skärpa. jag blir bättre på det där med att fotografera! ;-) "Våga Vägra Auto!" (fast det är säkrast ibland, måste jag erkänna, men inte lika roligt!)

...

Jag (håller matskålen): Loss.
Lady (tittar frågande på mig): ???
Jag (inser hur puckad jag är): Åh, Sitt!
Lady (Sätter sig): :-)
Jag (sätter ner matskålen): Varsågod.
Lady (blir överlycklig): mums mums mums!
Skål tom.  

Ihjälsparkad valp

Kan man bli annat än gråtfärdig?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7969268.ab

Jag förstår om man är hundrädd. Men det är ändå tragiskt. Skulle en orm ringla fram till mig skulle jag antingen fly eller försöka försvara mig. Jag förstår mannen - han borde sett att det var en liten valp - men han gjorde i paniken vad han trodde var bäst för att försvara sig och sina/sitt barn.

Jag ska krama Lady extra mycket idag. Världen är farlig om man är liten. Särskilt för den som är liten. Jag ser det här som ytterligare en uppmaning till oss hundägare hur viktigt det är att ha koll på våra hundar. Vad som helst kan hända då vi tappar kontrollen... oavsett hur litet misstaget är. Och det är alltid - ALLTID - hunden som får ta straffet.

Det är en grym värld vi lever i. Men när solen skiner på oss är det värt all smärta. Och livet går vidare.

Förra helgen!

Förra helgen hade vi besök. Det har jag helt missat att lägga ut bilder ifrån. Så hemskt dumt av mig!

Men vi gör det nu. Mamma, syrran och två hundar var här nere och lämnade våra vinterdäck till bilen (kan vara bra att ha dem nu), åt god mat, spelade spel och gosade med Lady. Riktigt mysigt var det att ha dem här. Vi har inte varit i Göteborg sedan helgen innan min systers födelsedag, och på grund av valpkurser, skola och högskoleprov lär vi  inte kunna åka upp förrän det blir jul, typ. Om Muhammed inte kan komma till berget, får berget komma till Muhammed.

Lady var mycket glad över att få besök... då fanns det två knän till att ligga i!

Ladygos

Hennes mamma verkade dela åsikten... två par händer till att bli kliad på magen av!

Catchygos

Och jag & Danne fick nya soffkuddar (katten har ju förstört de gamla)! Hundarna och mamma invigde dem.

Soffgos

Syskonen tyckte mycket om att sova på soffan. Eller ligga och tugga på varandra i soffan!

Syskongos

Och de hölls under sträng uppsikt av den håriga barnvakten. (Följande bilder är tagna av syrran)

Gandalf-Geisha

Jag vet inte riktigt vad hon tog kort på, min söta syster, men hade det inte varit bättre att få emd oss alla i en bild?







Stör du mig?

Sista bilden av Linnéa. Och jag lovar, vi HAR INTE drogat Catchy!

"Dessa trådar vävdes inte utav en enda spindel. Men tillsammans blir dem riktigt imponerande"



Mamma, mamma! Lek med mig!





















Tack för helgen och tack för de underbara kuddarna!!


Morgonbus

Jag tittade just upp - och svor över att kameran inte låg där den brukar, på skrivbordet. Djuren lekte nämnligen på katträdet. Katten på ett övre plan, som sprang runt, runt och retades med Lady. Fångade hennes svans och slog en tass utan klor mot hennes nos. Lady, på planet under, försökte förtvivlat lista ut var katten skulle dyka upp nästa gång.









Tur att man har en kamera i mobilen. Den är inte särskilt bra, men den fångar ögonblicken. Tyvärr blev Lady distraherad av mig och hoppade ner för att se vad matte höll på med, efter fjärde bilden. Anar jag lite besvikelse hos katten? Hm?

Första frosten

Lady har mött den första frosten. Som väntat fick hon tuppjuck då vi för en halvtimme sedan klev ut genom ytterdörren i trapphuset. Oj, vad förvånad hon var! Hon gick med nosen i marken, frustade, tuggade och slickade på frostflingorna som glittrade i gräsmattan. Sedan skuttade, hoppade och sprang hon, runt runt så fort klopplet tillät. Och tittade på mig med stora, lysande, bruna ögon.
"Vad kul världen är, matte!"
Aldrig förr har jag sett valpen så morgonpigg!!






Juldrömmar och vardagsbestyr

Jag längtar efter julen. Jag kom på mig själv med att vädra i luften och tänka på snö förut. Jag längtar efter julgranar, julskinka, levande ljus, julgodis... och framförallt, att få köpa julklappar. Jag älskar julhandeln, att leta efter den där perfekta presenten till just den där personen. I år blir det extra kul. Jag är ingen slösare, och i år har jag sparat bra. I år känner jag att jag inte måste vända på slantarna för att kunna köpa just den där presenten. Ändå är det en utmaning: att hitta det perfektaste, till så lågt pris och till så hög uppskattning som möjligt. Att få något man verkligen önskat sig, är nog det bästa som finns.

Men det finns ju en baksida också. När man får det där man verkligen inte ville ha... då blir man så besviken, och så skäms man på något sätt. För att personen som givit en just det inte känner än - trots att man är nära. Ja, det där med julen är en karusell. Men det är höjdpunkten i den kalla, kalla vintern. Vintern vars slut jag redan ser fram emot.

I år har jag nog fått många av mina innersta önskningar uppfyllda. Jag har fått min bäbis, min valp som jag längtat så länge efter. Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan hennes tysta, sömniga närvaro. I natt sov hon mellan mig och Danne. Det händer sällan att hon ligger i sängen (och då ligger hon i fotendan) men det var väldigt mysigt att ha henne där. Jag vågade knappt röra mig, för jag ville att det skulle vara för alltid.

Just nu har vi så mycket plannerat och så mycket på gång att julen känns som en evighet bort. Innan jul kommer det att vara valpkurs varje helg mellan v.45-50, typ. Det är skönt på ett konstigt sett. Det innebär att vi inte kommer att kunna åka någonstans på helgerna då. Vilket är ganska välkommet. Jag kommer att ha fullt upp att göra, och det tror jag att Danne också kommer ha. Jag har minst två uppsatser att skriva, sedan högskoleprovet om 1½ vecka. Ny kurs som börjar v. 45 utöver de två jag redan läser.

Att vara hemma känns skönt. Och jag tror att katten och hunden håller med mig. Danne med. Särskilt Danne. När vardagen srtrular är det skönt att kunna slappna av när man väl är ledig. Man underskattar lätt hur viktigt det är att slappna av! 

Nej, nu ska jag slappna av lite. Det har varit en lång dag. Kanske ska jag kika lite i jotexkatalogen som jag räddade ur Ladys vassa gap, och drömma ännu mer om julen?






72 dagar kvar till julafton.


Ludde & Nitan på leksstigen!

Jag lovar. Bonita har inte klonat sig. Hon leker bara med lillebror Ludde, 4 månader. Visst är de lika? Eller snarare, Ludde är en manligare version av Bonita som valp. Lika lurvig, gullig och ser lika glad ut!
hans syster Lady ligger för tillfället i husses knä och ser olycklig ut. Hon får nämnligen inte bita på hans näsa. Så då måste hon oussa hans haka istället.





Liten bror börjar bli stor...

Tjänster och gentjänster brukar man säga, och ibland stämmer det väldigt väl:-) Pia ocg Glenn köpte Ludde av oss och vi köpte Pixie av Pia och Glenn:-D Som den ansvarsfulle uppfödare jag utger mig för att vara så försökte jag fånga Ludde på bild! Det gick väl lite si och så med det, men ambitionen var god. Här kommer lite suddiga, oskarpa och livfulla bilder på Ludde, Bonita och Catchy:-)


Bonita. ludde och en halv Catchy:-)


Dom e två och större än mig, jag söker skydd hos matte. Eller rättare sagt jag hämtar bara andan.











Tillökning

I augusti var vi tvugna att sända vår älskade Tenshi till djurhimlen efter en olycka. Gråtroll har till och från gått och letat så i veckan fattade vi, lika välgenomtänkt som alltid :-) , beslutet att skaffa oss en ny katt. I dag gjorde lilla Pixie entre.



Även kallad tudorkatten:-)
Hon är liten svart och vit och tuff som en bandyboll.



Men du, vilken latjo liten pryl:-)








Fast när stora vida världen blir för stor är det skönt att ha en säng att gömma sig under:-)

Fredrik Steen

Då var det bekräftat. Lady är varken vek eller feg. Tvärtom en mycket normal valp. Och det borde ju "hundcoatchen" Fredrik Steen veta, om någon. Jag trodde att han var i Växjö för att hålla föredrag, så jag hade inte reflekterat mycket mer än så över att han var i krokarna. Inte förrän min omtänksamma jecka sms:ade och upplyste mig om att han skulle befinna sig på djuraffären Arken hela dagen för att svara på frågor och hjälpa till.

Jag kan inte säga att han är någon idol (jag har inga sådana, man måste förstå att kända människor fortfarande är människor med fel och brister. Glömmer man det blir man oftast besviken om man träffar människan i fråga) men han är en i mina ögon sund förebild för hundvänner. Han har haft kennel sedan -93, tränat och ställt ut, utbildat polishundar och gud vet vad. Jag fick upp ögonen för honom... var det förra hösten eller ännu tidigare? Då sändes halvtimmar av hundvett med honom där han hjälpte hundar med problem och hundägare som ofta själva var problemet.

Programmet hette Hundcoatchen, vilket är rätt missvisande. Det är ju inte hundarna han tränar, det är hundägarna som får lära sig att kommunicera med djuren. Idag såg jag honom, på enbart ett par minuter, förvandla två "aggressiva" hundar till lydiga gosedjur. jag har sett alla avnitt han spelat in, varje klipp han medverkat i, nyhetsmorgon och dylikt. Jag följer hans blogg dagligen.

Vi var där i kanske 1,5-2 timmar. Mest lyssnade, men frågade också och insöp omgivningen. lady skötte sig utmärkt, tycker jag. Satt mest intill mig och sträckte nyfiket ut nosen mot endera leksakerna och endera andra hundar. Jag lärde mig jättemycket, och Danne blev jätteinspirerad. Han och Lady lekte inkallning när vi kommit hem och fått i oss lite mat. Jag har aldrig sett Lady komma så snabbt när Danne ropar.

Mycket i hundvärlden bygger på sunt förnuft. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur många andra som inte kan "a thing". Hur många som gör fel, på hudnens bekostnad. Blir den farlig, avlivar man hunden, inte ägaren vars misstag hunden får plikta för. Jag vill verkligen få Lady till en förebild för alla hundar.

Och visa alla hundoerfarna och hundrädda där ute att rottweilern inte är en farlig hundras.







Liten börjar bli stooor!

"Bloggen. NU!" befallde Danne. Och då är det väl bara att lyda, eller? :-)

Främst måste jag lägga upp bilden som togs förra veckan. På vår nya katt i katträdet.

Katt-träd

Du ser nog den vita pallen bakom trädet som hon använde som stege... Så hon KAN klättra upp i kattträdet :-P
Och nu till Ladys fåtölj. Han heter Danne. Jag tog bilderna idag, nu för någon timme sedan. Visst har hon blivit stor?









Liten börjar bli stooor!

Tillökning

Och så var det dags att släppa bomben. Mamma väntar tillökning.

På måndag flyttar kattungen Pixie in hos familjen brickman i Bohus. En svartvit katthona, uppvuxen hos familjen som har Ludde. Staxckars kattunge, ingenstans får hon en fristad! Först hade hon en lurvig hanvalp att se upp med, och nu får hon två egna, större hundar att bråka med! Det ska bli spännande att se hur Gråtroll reagerar på tillskottet.

Och på tal om tillökning vill jag grattulera Tanjas (den amerikanska varghunden) ägare till sin lilla dotter! Lady saknar att tugga på Tanja, som av förklariga skäl inte är tillgänglig för tillfället. Vi hoppas att de snart är hemma från BB och att de mår bra, allisammans!

Gråtroll
Nu får Gråtroll snart slåss om knäplatsen!


Svar på en vettig kommentar

"Postat av:

Jag tycker att man ska införa nån form av lincens för att ha hund. Det skulle ge mer jobbmöjligheter och inte lika många skulle skaffa hund som en "mode/tuffhets" grej. Men då krävs det en kurs där man kan bli icke godkänd, för annars kan man bara gå dit och sov.
Sen ska man tänka mycket på rasen. En del hundar passar inte in i vårt samhälle här i Sverige som t.ex kaukasisk ovtjarka. En hund till för att vakta får i utlandet. De är hundar som har lite kontakt med människor och är avlade för att ta egna beslut. Den funkar inte bra i ett svensk samhälle. Denna och liknande raser kan jag gå med på att förbjuda, enbart för att de flesta människorna inte klarar av denna rasen. De är inte gjorda för ett familjeliv eller ett samhälle. Så jag tycker att dem ska vara där dem gör nytta och där dem mår bra.

Sen vet jag några stycken som inte borde ha hund. Nån har insett sitt misstag medans en annan skaffar fler hundar. Jag blir bara så arg när dem inte fattar vad uppfostran är!"

För någon vecka sedan skrev jag om kamphundsdebatten, och fick en mycket bra kommentar. Det hade varit kul att veta vem som skrev dock (blink blink?).

Ras är det första, viktiga steget med att skaffa hund. För uppfödare är det en utmaning och alla lyckas inte varje gång. Ung måste inte innebära dålig, gammal måste inte innebära erfaren. tatueringar innebär inte "en tuff brottsling" liksom kjol och smycken inte innebär att den eventuella köparen är en räddhågsen bimbo. Vad ska man ha hunden till? Hur ser ens vardag ut? Hur bor man? Vad har man för intressen som hunden kan ta del av?

Tja, bor jag mycket ödsligt uppe i norra lappland, har boskap och ofta stöter på björn, ser jag inget fel med att ha en ovtjarka. Så länge man kan aktivera hudnen och låta den antingen utveckla sitt beteende under en bra ledare, är ingen ras farlig. Men en orvtjarka blir farlig i centrala stockholm. Precis som att en bordercollie som inte aktiveras börjar jaga cyklar, bilar osv. Precis som att fox terriers drar till skogs för att jaga om ägaren inte aktiverat dem tillräckligt eller lärt dem att bara jaga på kommando (typ spåra med blod eller dylikt). det man måste komma ihåg är att hundar har avlats för olika arbetssysslor. Sådana hundar måste ha aktivering för att inte ta ut sin frustration på något annat. Rottweiler var en vakthund. Det innebär inte att chiahuahuor inte kan vakta. De var råttfångare i Mexiko. Inte gjorda för att sitta i en handväska. 

Oavsett ras måste man motionera och aktivera sin hund mentalt. Men olika hundar kräver olika mängder. Någon kanske inte orkar mer än ett par kilometer, andra kanske du behöver cykla med. Men ibland räcker det med att hunden får följa med när du eller dina barn är på uteritt. Eller simma på badplatsen. Motion måste ju inte vara regelrätt löpning.

Och ja, någon form av licens hade inte varit dumt. Något prov utfärdat av antingen polisen själva (hade varit ett bra sett att ha koll på att olika utbilndningar är likvärdiga) eller av SSK/SBK. Kanske en licens som, likt körkort, ska förnyas vart tionde år eller så. När man har haft sin hund i 14 år är det lätt att glömma hur den var som valp. och bara för att man haft en typ av hund kan en annan ras vara helt annorlunda.

Nackdelen med lisens är dock kostnaden. Att ta en sådan licens för en hel familj får absolut inte bli för dyrt. Risken är trots allt att det blir en klassfråga att ha hund. Att folk försöker smnita/förfalska eller fuska. Sådana människor lär det finnas en kvot av oavsett. Det är dessa och deras hundar som i ett licenssamhälle riskerar att bli farliga.

Personligen tror jag ändå på en licens, men då måste staten vara beredd att faktiskt hjälpa till. Att ha ett övergripande styre över dessa kunskapsprov. Jag tycker att det borde innehålla ett teoretiskt och ett praktiskt prov. Teoretiskt lite om lagarna som gäller och vilka skyldigheter man har som hundägare (det är något de flesta har kass koll på).
Praktiskt sett ledarskapsövningar, kabnske att man delar upp det hela på ett antal kurstillfälle. Kanske en liten analys av hunden man köpt/ska köpa/rasen man är intresserad av. En utvärdering av sig själv, vilken hundtyp man bör eller inte bör ha. Är man liten, med en gammal knäskada och kanske inte det tuffaste jaget, bör man nog ha en mindre hund som inte kräver två timmars daglig fysisk motion. Jag är inte expert på hundraser elelr människor, så jag ska inte ge fler exempel. (Är själv liten ocgh blond, och har fått höra en del kommentarer av mitt val av hundras. Men dessa människor känner inte till min personlighet eller min kärlek för motion).

Något måste i varje fall göras. Precis som personen som skrev kommentaren känner jafg människor som har hundar - men som inte borde ha det. Människor som är helt olämpliga. I vissa fall råkar hundarna vara underbara ändå, bara uppfostrade. Men en "fel individ" i dessa människors händer kan bli livsfarligt.

Åter vill jag slå ett slag för kurser. Även experten har mer att lära. För din och din hunds skull, gå valpkurs och kanske steg 1 i lydnad. Och låter det tråkigt med lydnadskurser, prova agillity eller någon annan hundsport. Då får man både mortionen och lydnaden på en och samma gång, och hunden älskar det.


Att vara ledare betyder inte att man är någon elak diktator.
Det betyder att man är hundens trygghet.


Nikita & Bella på lekstigen

Jaha du lilla mamma, blir du glad nu? Här kommer bilderna som förra inlägget handlade om. Den som väntar på nått gått, eh?

Första bilden föreställer (tror jag) Nikita (född Tingeling) var ute och promenerade med sin kompis Bamse. Hon håller sin vän i strama tyglar... elelr i varje fall i stramt koppel. :-)



Andra bilden är en close-up, alltså närbild, på lilla Nikita. En minicatchy, verkar det som. :-) Hoppas att hon är lika glad och härlig som sin mor... Hon har i varje fall sötare öron :-) 



Och här ser vi Nikita igen, denna gång på jakt efter syster Bella (född Ariel), som bor i samma stadsdel. Vad kan vara bätter en en kompis att tugga på? Jo, en kompis i samma storlek att tugga på! 



Snälla, snälla valpägare. Har ni fler bilder som ni vill dela med er av? Det skulle glädja oss väldigt mycket. Tack för dessa tre! Om ni nu har någon bild (och gärna något roligt meddelande också) så är det bara att mejla antingen mig (ale_spikskon@hotmail.com) eller mamma (carina_bohus@hotmail.com).


inget är som väntans tider

När jag kollade mobilen på första rasten (jag gör min sista lärarpraktik) fick jag en värmande hälsning. Nikita och Bella(Tingeling och Ariel) skickade lite bilder. Nu är det jag som äntligen får skicka "klagomålen" till dottern. Jag kan nämnligen inte flytta bilder från mobilen till datorn men det kan hon och hennes sambo. Och som den ansvarsfulla mamman jag är så skickade jag över dem så nu kan jag bara vänta på att Annie lägger ut dem!!!!! Mina små flickor har blivit stora och självklart vill jag visa hela världen hur underbara de är:-) Så Annie! Lägg upp bilderna!!! Till alla mina underbara valpägare, skicka gärna bilder! Har ni inte min mail så kommer den här. carina_bohus@hotmail.com.

Tanja

I fredags kväll var vi ute med Lady och träffade Tanja. Jag försökte både filma och ta kort, men det var mörkt och allt jag hade var min mobiltelefon. Tanja är hund till ett härligt grannpar vi lärt känna, en amerikansk varghund. Hon liknar en varg. de leker väldigt bra tillsammas, Lady och Tanja. tanja är försiktig men uppfostrar vår lilla dam.

Det var en härlig lekstund. Vi släppte hundarna på ett inhägnat område och lekte lite med dem med en tennisboll. Lady snodde godis ur Mojjes (Vår granne) ficka. Hon är söt, men tydligen inte dum! och så bet hon Tanja i bakbenen så att Tanja tappade bollen. Dock insåg tanja henens taktik, hann ta tillbaka bollen och ignorerade sedan valpen som hängde i hennes hasor. Underbar hund!

Jag lägger faktiskt ut en bild och en videosnutt, så ni som är intresserade kan se hur hon ser ut. :-) Personligen skulle jag säga att hon liknar en blandning mellan en varg och en schäfer. Underbar är hon i varje fall, och jag hoppas de blir goda lekksamrater en lång tid framöver!!


Tanja

Tanja


Skotträning

Stavas det förresten med två eller tre t? Skottträning ser så fel ut :-P


Det här kanske låter överdrivet nitisk - men det är hög tid att börja skotträningen med valparna inför nyår. Låt inte nyår blir första gången valpen hör en knall.

Idag övade jag det med Lady. Högst improvisserat, må jag säga. Vi var ute på morgonrundan, och jag insåg att det annordnades en friidrottstävling här i Alvesta på Virdavallen. Jag tog med mig Lady dit. Vi satte oss på en lite avskild plats men där man kunde se hela arenan. Där satt vi, ömsom lekte, ömsom kelade eller bara tittade på barnen som sprang, hoppade och kastade framför oss.

Startskotten skrämde inte Lady. Men hon reagerade, de första tre gångerna. satte sig upp, spetsade öronen. Skuttade omkring lite då hon såg barnen springa. Då ville hon leka med kopplet. Jag hade med mig en leksam som vi busade med istället, hon och jag. Sedan låg hon ner och tuggade på en pinne en stund.

Jag tror hon fick höra runt 10 skott. Sista brydde hon sig inte om. Eftersom att vi bor nära arenan hördes skotten långt efter vi lämnat platsen. Hon brydde sig inte. Friidrottsarenor är bra ställen att träna skotträdsla, tycker jag. I varje fall om man inte sitter mitt på läktareen bland massa ivriga främlingar. Nej, stämningen där är glad och trevlig, skotten kommer med jämna mellanrum men inte alltför ofta. Hunden är inte beredd på dem. Catchy har aldrig varit skotträdd, men det kan ju till stor del bero på att hon hängde med på varenda friidrottstävling under sin första sommar. Nu föddes Lady för sent på året för att få samma möjlighet.

Ett tips för skotträning: Utsätt hunedn för skott, men under lugna, roliga och kärleksfulla stunder. Du får inte reagera på skotten/oljudet. Dalta inte. Trösta inte. Lek.

Livet leker. Livet är en lek på dödligt allvar.

RSS 2.0