Fin?
Hittade en fin bild på Bonita från i våras.
Student och käk på stan
Nu är jag tillbaka hemma igen efter ett intensivt stadsbesök. Bonita har däckat på golvet, och hon kommer nog att sova gott hela kvällen. Först åkte vi buss, sedan besökte vi Erica Lundbladhs student. Hon och typ 400 andra tog studenten från Kungsmadskolan i Växjö idag, och jisses, vad mycket folk! Bonita var feg och gömde sig intill mig, och vågade knappt sticka fram nosen när någon ville hälsa. Stackars liten tös!
Det var väldigt kul att träffa Erica & hennes familj, för en gång i tiden var det min extrafamilj. Den tiden saknar jag verkligen. Då var man liten och blond och älskade att leka med barbie och Bratz, men schhh! Det fick ingen veta ;-) Livet var inte lätt när man var 13-14.
Klockan ett skulle jag träffa tjejerna från skolan för att käka, och det var den egentliga anledningen till besöket. Bonita fick följa med dels för träning, dels för att slippa vara ensam och dels för att jag gärna vill visa upp min söta lilla vovve för världen. :-] Det blev Tahimat på en uteservering, jättetrevligt!
Mot slutet skulle jag gå och hämta mer vatten, och hundvana Jecka skulle hålla Bonita. Ing problem, trodde vi alla! Jag gick in i resturangen, och vad händer? Det blev ett himla liv utanför: Bonita kastar sig in efter mig och Jecka flyger med och hann knappt fatta vad som hände förän och och Bonita också var inne i restaurangen. En av dem som jobbade där rusade efter, i tron att Bonita ville in till köket.
Jag har sällan skrattat så mycket, för det såg så lusigt ut, Jecka på marken, Bonita glatt oskuldsfull i mina hälar och servitrisejn efter. Hahaha, hundar! Hur ska man kunan skälla på Bonita, som bara ville vara hos sin mellanmatte? ;-) Mitt hjärta smälte.
Nu står wookresterna i kylen toch ska bli Bonitas kvällsmat. Jag ska baka och fixa lite inför i morgon. Vi har bland annat tvättid mellan fem och tio. Den får vi inte glömma! Lägenheten får väl se ut som den brukar, ja skäms inte över den. Det är trots allt bara min student, ingen galamiddag. Fast, jag kanske ställer in tvättstället i varje fall så att vi får plats att vara här...
Jag måste också tillägga att Bonita är jätteduktig på att åka buss. På ditvägen satt hon och tittade sig omkring hela tiden. Och hon låg ner och sov typ hela hemvägen. Hon kanske var för trött för att sitta då. :-) och nu får Bonita sin egen Kategori här på bloggen, Bonitakategorin.
Och nu får det räcka med inlägg för idag. tre inlägg får faktiskt räcka ;-)
Det var väldigt kul att träffa Erica & hennes familj, för en gång i tiden var det min extrafamilj. Den tiden saknar jag verkligen. Då var man liten och blond och älskade att leka med barbie och Bratz, men schhh! Det fick ingen veta ;-) Livet var inte lätt när man var 13-14.
Klockan ett skulle jag träffa tjejerna från skolan för att käka, och det var den egentliga anledningen till besöket. Bonita fick följa med dels för träning, dels för att slippa vara ensam och dels för att jag gärna vill visa upp min söta lilla vovve för världen. :-] Det blev Tahimat på en uteservering, jättetrevligt!
Mot slutet skulle jag gå och hämta mer vatten, och hundvana Jecka skulle hålla Bonita. Ing problem, trodde vi alla! Jag gick in i resturangen, och vad händer? Det blev ett himla liv utanför: Bonita kastar sig in efter mig och Jecka flyger med och hann knappt fatta vad som hände förän och och Bonita också var inne i restaurangen. En av dem som jobbade där rusade efter, i tron att Bonita ville in till köket.
Jag har sällan skrattat så mycket, för det såg så lusigt ut, Jecka på marken, Bonita glatt oskuldsfull i mina hälar och servitrisejn efter. Hahaha, hundar! Hur ska man kunan skälla på Bonita, som bara ville vara hos sin mellanmatte? ;-) Mitt hjärta smälte.
Nu står wookresterna i kylen toch ska bli Bonitas kvällsmat. Jag ska baka och fixa lite inför i morgon. Vi har bland annat tvättid mellan fem och tio. Den får vi inte glömma! Lägenheten får väl se ut som den brukar, ja skäms inte över den. Det är trots allt bara min student, ingen galamiddag. Fast, jag kanske ställer in tvättstället i varje fall så att vi får plats att vara här...
Jag måste också tillägga att Bonita är jätteduktig på att åka buss. På ditvägen satt hon och tittade sig omkring hela tiden. Och hon låg ner och sov typ hela hemvägen. Hon kanske var för trött för att sitta då. :-) och nu får Bonita sin egen Kategori här på bloggen, Bonitakategorin.
Och nu får det räcka med inlägg för idag. tre inlägg får faktiskt räcka ;-)
Ett kort litet inlägg?
Kom precis in från en kort promenad med Nitapitan, Bonita alltså. Träffade ytterligare en granne, som hälsade på henne. Vad Bonita är feg. Hon gruffade på den snälla damen. Som tur var fattade inte damen det, men ändå. Jag förstår inte varför hon är så mesig? Hon gruffar och skäller ju jättelätt på olika saker, mest barn, barnvagnar och folk som vill hälsa, verkar det som? Hon vaktar ju inte innomhus, varför ska hon då vakta ute? :-P
Nej, jag ska inte lägga ut min analys på det, men jag har en :-)
Vad jag faktiskt ville berätta var att jag och Bonita bråkade halva rudnan för att jag ville att hon skulle gå fint i kopplet, inte dra samt hålla sifg på en sida och inte fälla mig genom att springa i sicksack. Dessutom har jag nyligen fått lära mig att en hund ska gå bredvid elelr lite bakom sin förare, annars tror hudnen att den går först och att den är ledaren. Vet inte om det stämmer, men jag tänkte prova.
Det är i alla fall lättare att gå ut med Bonita om hon håller sig på en sida och intill benet. Då drar hon inte, så att min hand slipper göra ont och hon slipper flämta och flåsa och få ont i halsen, och så slipper jag snubbla över henne. En win-win situation, som Danne skulle kalla det. :-)
När jag kommer hem står katten på Dannes skrivbord och gnäller om att bli upplyft. Tänk, vad man lär sig tolka sina djur. Så jag tog med henne till datastolen för att skriva detta inlägg. men hon ville inte sitta i mitt knä, utan dela datastolen med mig. Det blev lite trångt, men hon verkade nöjd. Nu har hon hoppa ner, men hon satt/låg där medan jag tog kort, lade in det i datorn och skrev halva detta inlägg.
Här kommer en dålig bild på det hela. Det är svårt att ta bild när man sitter sådär, men jag ville visa :-)
(Och nej, det är inte så stökigt på golvet. det är sladden till Dannes tvspel som han spelade i gårkväll. och märgbenen på golvet är Bonitas. och det där andra konstiga är Dannes trasiga Dator med lite utplockade delar och en kudde som jag tog in då det började regna.)
Nej, jag ska inte lägga ut min analys på det, men jag har en :-)
Vad jag faktiskt ville berätta var att jag och Bonita bråkade halva rudnan för att jag ville att hon skulle gå fint i kopplet, inte dra samt hålla sifg på en sida och inte fälla mig genom att springa i sicksack. Dessutom har jag nyligen fått lära mig att en hund ska gå bredvid elelr lite bakom sin förare, annars tror hudnen att den går först och att den är ledaren. Vet inte om det stämmer, men jag tänkte prova.
Det är i alla fall lättare att gå ut med Bonita om hon håller sig på en sida och intill benet. Då drar hon inte, så att min hand slipper göra ont och hon slipper flämta och flåsa och få ont i halsen, och så slipper jag snubbla över henne. En win-win situation, som Danne skulle kalla det. :-)
När jag kommer hem står katten på Dannes skrivbord och gnäller om att bli upplyft. Tänk, vad man lär sig tolka sina djur. Så jag tog med henne till datastolen för att skriva detta inlägg. men hon ville inte sitta i mitt knä, utan dela datastolen med mig. Det blev lite trångt, men hon verkade nöjd. Nu har hon hoppa ner, men hon satt/låg där medan jag tog kort, lade in det i datorn och skrev halva detta inlägg.
Här kommer en dålig bild på det hela. Det är svårt att ta bild när man sitter sådär, men jag ville visa :-)
(Och nej, det är inte så stökigt på golvet. det är sladden till Dannes tvspel som han spelade i gårkväll. och märgbenen på golvet är Bonitas. och det där andra konstiga är Dannes trasiga Dator med lite utplockade delar och en kudde som jag tog in då det började regna.)
Alla är vi ensamma
Klockan är kvart över sex på morgonen, och jag sitter med radion på och funderar en del. Jag gick upp fem idag, Danne är på jobbet. På morgonpromenaden träffade jag en av grannarna, som berättade att stackars Bonita gråtit hela dagen igår, fram tills klockan fem. jag tyckte synd om grannen: med tanke på att han kom hem strax efter fem en måndag, jobbar han antagligen natt. Jag hoppas att han lyckades sova över huvud taget.
Det där med en sjungande hund är svårt. Hon skriker för att hon är ensam. Ylar för att hon är osäker. Det är ett beteende man absolut inte får skälla ut. Det leder ingenstans förutom ännu mer otrygghet. Med Bonita känner jag att det är att gilla läget. Men då Lady kommer till oss blir något av det första den lilla måste lära sig att vara ensam.
De första veckorna kommer jag att vara hemma med henne, men sedan börjar skolan, och överallt kan man inte ta med henne. Nu vet jag än inte vad jag kommer att pyssla med till hösten, men oavsett kan jag inte garantera att jag eller Danne alltid kommer att vara hemma. Det blir en svår och jobbig lärdom för oss alla. Hälst hade jag velat vara mammaledig med hunden ett år. :-) Tänk om staten ville betala det? I den bästa av världar...
Som sagt, Bonita är mammas ansvar och det är mamma som lär henne att hon måste vara ensam ibland. Men Lady är vår. Och detta är vad jag kommer att göra för att förhindra ett sådant beteende:
- Skapa ett tryggt hem.
- Ge hunden en vrå att vara på när vi inte borta, "hennes" rum.
- Vänja henne med korta stunder i taget.
- Inte göra gerneralfelet som är så lätt att göra: gulla och berömma hunden så fort man kliver innanför dörren igen: att komma hem ska inte vara någon stor grej. Visst är det gulligt med en överlycklig hund som möter en vid dörren, men det där lyckliga beteendet är egentligen stress. Hunden kan möta sig utan att var hysterisk. Det är bättre för dig och för hunden, även om det kanske uppfattas tråkigare.
Det där med ensamhet är så tråkigt. :-( Men det är oundvikligt i dagens samhälle. Alla är vi ensamma.
Det där med en sjungande hund är svårt. Hon skriker för att hon är ensam. Ylar för att hon är osäker. Det är ett beteende man absolut inte får skälla ut. Det leder ingenstans förutom ännu mer otrygghet. Med Bonita känner jag att det är att gilla läget. Men då Lady kommer till oss blir något av det första den lilla måste lära sig att vara ensam.
De första veckorna kommer jag att vara hemma med henne, men sedan börjar skolan, och överallt kan man inte ta med henne. Nu vet jag än inte vad jag kommer att pyssla med till hösten, men oavsett kan jag inte garantera att jag eller Danne alltid kommer att vara hemma. Det blir en svår och jobbig lärdom för oss alla. Hälst hade jag velat vara mammaledig med hunden ett år. :-) Tänk om staten ville betala det? I den bästa av världar...
Som sagt, Bonita är mammas ansvar och det är mamma som lär henne att hon måste vara ensam ibland. Men Lady är vår. Och detta är vad jag kommer att göra för att förhindra ett sådant beteende:
- Skapa ett tryggt hem.
- Ge hunden en vrå att vara på när vi inte borta, "hennes" rum.
- Vänja henne med korta stunder i taget.
- Inte göra gerneralfelet som är så lätt att göra: gulla och berömma hunden så fort man kliver innanför dörren igen: att komma hem ska inte vara någon stor grej. Visst är det gulligt med en överlycklig hund som möter en vid dörren, men det där lyckliga beteendet är egentligen stress. Hunden kan möta sig utan att var hysterisk. Det är bättre för dig och för hunden, även om det kanske uppfattas tråkigare.
Det där med ensamhet är så tråkigt. :-( Men det är oundvikligt i dagens samhälle. Alla är vi ensamma.
