Cannea

Idag har vi tagit en liten paus i stressen. Vi drog in till Växjö och tog en sen lunch/tidig middag i solskenet vid Växjösjön. Lady fick nöja sig med vatten. Mycket vatten. Hon fick nämnligen bada. Hon gillar inte att simma (än) men gillar att springa omkring och bli blöt. Att stå med vatten upp till magen har hon inget emot. Så söt hon är!

Nu när det är tidig sommarvärme är det dags för oss hundägare att tänka efter. Är man ute och åker, ta med vatten till hunderna och ge i pauserna/efteråt. Lämna inte hunden i bilen. Det ska bli en varm sommar, har jag hört. Så låt inte hunden få värmeslag av att sitta instängd i en varm bil! En nervevad ruta räcker inte.

Och har man en hund som gillar att bada, gör det mycket, tycker jag! Vad kan vara bättre än massvis med vatten att dricka och svalka på kroppen? Akta för att gå ut under dagens varmaste timmar, kom ihåg att svart, het asfalk bränner de sköra tassarna, som hundarna använder sig av för att svalka sig. Och nu har jag lekt nojjig fröken nog för idag. Njut av värmen!

Ursäkta att bloggandet går på lågvarv just nu, men jag och min sambo håller på att flytta tillbaka till Göteborg. Tiden och orken räcker inte riktigt. Om några veckor kör jag igång igen på allvar. Ha det bra så länge, där ute, och njut av vårvärmen!

Lady må vara en mes, och den mest osäkra valpen på hela jordklotet... men lydig, det är hon! Härom dagen släppte jag henne för att kunna ta kort på vitsipporna. Då ser jag i ögonvrån hur tre "barn" kastar sig iväg tio meter ifrån oss. Snabbt rätar jag på mig och kommenderar Lady att stanna hos mig, och får se hur tre vuxna rådjur rusar iväg över den vitsippeklädda backen. Och min duktiga valp stannade snällt även om blicken var mycket längtansfull och nosen i full gång.

Sedan missade hon helt haren som förskräkt for iväg från oss en stund senare. Jag kan klaga mycket på mig själv och på Lady, men hon är den mest underbara hund man kan ha. Oändligt kärleksfull och så lättlärd och härlig och glad. Det är helt mitt fel att hon inte är så van vid främlingar och nya hundar. Bor man så avsides som vi har gjort, och har så avlägset umgänge och så liten kontakt med bland annat barn, då får man skylla sig själv om hunden tycker det är läskigt med nya människor (särskillt små sådana som pratar högt och aldrig står stilla). I sinom tid lär hon sig. Hundmöten är inga problem, problemen börjar för Lady när någon vill hälsa, det är då hon beter sig så fånigt. Men det är bara till att fortsätta träffa nya hundar och människor. Tillslut kommer hon själv inte orka fåna sig, och förstå att hon inte får fördel i att skälla andra hundar i ansiktet då de vill hälsa. Jag påminner mig om hur duktig hon är för att bara vara 9 månader gammal.

Jag är mycket stolt över henne.

Här har vi Melkerbilderna! Melker är två år, och Engelsk Staffordshireterrier, eller vad det nu heter. Han är småkåt men framförallt mycket lekfull. Han blev också utskälld av Lady, som inte riktigt förstod vad han ville när han hoppade efter hennes öron. Men när de var ensamma gick det lite bättre, för så fort Lady skällde skulle ju Bonita och Catchy lägga sig i annars. Utan dem, fick Lady klara sig på egen hand, och då gick det ganska bra!
Jag får erkjänna att jag personligen har lite svårt för staffar, för helt ärligt, kan jag inte riktigt läsa av vad dem vill. Jag känner väldigt få. Amstaffs är jag mer van vid. Lille Melker ser lite smårolig ut med sitt gigantiska huvud, stora ögon och framförallt, en gigantisk käft och en tunga bredare än svansen. Men han är jättemysig och jättesnäll, och nästan för glad! Jaja, se själva!










 

En trevlig helg har tagit slut. Fredagen innehöll bland annat en underbar tur till Bäcken. Vi filmade dem, men filmerna ligger 90 grader fel av någon anledning. Knasigt, eftersom det såg rätt ut i mobilen. Innan jag kan lägga upp dem, måste jag hitta något program att vända dem i.

I söndags hade vi besök av staffhanen Melker. Han var måttligt poppulär, Lady tyckte att han var läskig medan de äldre damerna tyckte att han var för närgången. Han var full av liv och ville så gärna leka. Han bor inte så långt ifrån oss där vi kommer bo, så antagligen kommer han och Lady träffas mååånga gånger igen! Dock kommer det inte finnas någon Catchy och Bonita där, och jag trora tt de kommer leka mycket bättre tillsammans då. När vi stängde in de andra försökte de leka...

Bilder på det kommer. Vi kom hem från Göteborg tidigt i morse, och den jobbiga bilturen framkallade ett migränanfall, så jag har legat i sängen till fyra. Jag hatar sådana dagar, då man ligger vaken men kan inte röra sig, för att det gör för ont. Dock njöt lilla Lady. Hon var mycket trött, efter helgen och resan. Hon verkade sova mycket bättre än vad jag gjorde, och har gått och lagt sig igen.

Det blev en mycket mysig morgonrunda! Först sken solen, även om vinden låg på kylig och hård. Sedan rullade mörka moln in men de var vänliga nog att inte släppa sin börda på oss.

Vi steg upp åtta och begav oss mot ängen. På andra sidan får jag syn på två anaklande hundägare, Aida och en liten terrier. jag vinkar, och de öter mig ute på ängen och leken är genast igång. En timme senare dyker Leo upp med sin matte och en boll. Då var lyckan total. Tre hundar på en boll, och en liten kelsjuk terrier totalt ointresserad av dem andra. Dem var mycket söta. Klockan var ca 10 över tio då vi kom hem igen, jag och Lady. Jag firade hemkomsten med en varm dusch för att tina upp mina frusna händer, medan Lady firade med att däcka på vardagsrumsgolvet.

Nu ska jag dricka kaffe innan det börjar bli dags på att tänka på den sista packningen. Snart ska jag plocka upp Danne i Älmhult och sedan bär det av upp till Göteborg!

Är det några mer valpköpare än vi som känner sig lurade?

Jag skrev på papper för att köpa en hundvalp... och så visar det sig att valpen växer upp till FISK! Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig...
Nåja, kanske inte en riktig fisk, med tanke på att hon verkar klara sig bra på land också.

Idag har vi solken och blå himmel, och nu runt klockan 4 var det ca 13 grader varmt. Antagligen var det ännu varmare tidigare på dagen. Ansvarsfull matte som man ibland är, tänkte jag att jag och hunden skulle hitta på något nytt. Så efter att ha varit en sväng med skräp på tippen stannade vi vid en sjö/gångstråk i Alvesta. Även  vanliga fall är bygden tom, och såhär mitt på dagen vid strax efter lunchtid (kl 2) var det inte en kotte inom synhåll. Det var bara ankor, kanadagäss, Lady och jag. Så jag släpper Lady.

Nej, hon jagade inte ankor. eller kanadagäss. Däremot pinnar. Under vattnet. Hon har aldrig haft chansen att bada förut, i en sjö, men det kunde mna inte tro när man såg henne. Hon kastade sig ut, simmade som en tokig, hittade en pinne och vände in mot land. Första gången sprang hon rakt ut på ett djupt ställe och blev nog förvånad när marken försvann. Men det gick jättebra. Det svåra var inte att få henne ointresserad av ankorna, för dem brydde hon sig inte om så mycket. Nej, det svåra var att få upp henne ur vattnet. Jaja, hon hade mycket roligt. Nu ligger hon och soltorkar i soffan efter en rejäl omgång i handduken.

Tyvärr blev et inte så mycket bilder från själva badandet, eftersom att fotografen hade fullt upp med att skratta.
Dagen var jättesolig, jag lovar. Tills varje gång jag tog av linslocket på kameran, då blev det mulet på direkten...!

Men som sagt, jag kanske borde kräva pengarna tillbaka. Hon växte inte upp till hund. Hon blev en fisk.











































































(Åh nej! Ett sjömonster!!)



(Även sjömonster måste vila...)



(... så att de orkar fortsätta monstra omkring!)























Och då vi kom hem, var det lilla sjömonstret väldigt trött.

Idag upplevde vi ett... kattmöte. Japp, du läste rätt. Inte ett hundmöte, utan ett kattmöte. När vi rundar ett hörn efter att ha tagit en annorlunda morgonrunda, ser jag en dam omkring 60, med koppel. Och i andre änden stod en katt med rest ragg.
Damen sa "Han är lite rädd för hundar, för det var en lös huind som anföll honom för ett tag sedan"
"Man kan aldrig lita på främmande hundar" svarade jag och satte Lady ner. Hon var jättenyfiken men jätteduktig. Katten verkade tycka att hon var jättehemsk.
Vi började prata och stod där en stund. Lady satt så duktigt även om nosen arbetade på henne. Jag berättade att Lady har en katt hemma, och tror att alla katter är lekkamrater (eftersom att bägge mammas katter ochså är hunvana och lekfulla, och de är de ända katter Lady känner). Damen berättade att hennes dotter har en Golden, men att hon inte vågar ha dem tillsammans sedan attacken.
"Det blev mycket dyrt för hundägaren!" anförtrodde hon mig. "Först veterinärkostnaderna, och sedan läkarkostnaderna för mig, för jag blev helt sönderriven!"
Jag undrar vilken hund det var, för numera vet man ju vilka de flesta är. Det bor inte så många i området, och jag har väl mina aningar. Det finns en hund jag stött på lös, och den har behandlat Lady på liknande sätt, då hon var liten. Men nu när jag tänker efter så kan jag inte minnas att den varit lös på ett tag. Det kan ju bero på att vi tillbringar mycket tid fram och tillbaka till Göteborg.

Jag tyckte att det var en kul händelse. Lady skötte sig jättefint, och hon fick så mycket beröm från damen över att hon satt så fint och bara tittade. Jag var också mycket stolt. Situationen var ju helt ny för Lady med. Hundmöten är en sak, hästar börjar hon tappa intresset för, men katter? Stolt var jag. Visst växer man några cm när ens lilla valp börjar visa sig vuxen och duktig?