Cannea

"Många men långt ifrån alla har kanske hört talas om hunden Sindy som försvann från Olsfors den 30/12-2010.

En stor grupp människor gör nu allt för att ägaren Sara Bengtsson ska återförenas med sin hund igen.

Sprid detta så mycket ni bara orkar och kan och hjälp oss hitta Sindy!

Efterlysning!

Vår hund Sindy försvann torsdagen den 30/12-10 vid 17 tiden från våran hus i Olsfors.

Antagligen har hon blivit skrämd av en smällare så att hon har sprungit iväg ifrån vårat hus.Vi har letat överallt, varit i kontakt med polisen, satt upp efterlysningar på internet och i affärer m.m.

Det hetaste tipset just nu är att hon sågs på Jönköpingsvägen i Ulricehamn, i korset mot Hössna. Detta var den 15/1!

Om Sindy:

Hon är en 4 årig renrasig Berner Sennen

Tatuering i örat (ID-märkt)

När hon försvann hade hon ett mörkbrunt läderhalsband med guldiga "nitar" på sig. Hon har ett litet överbett.

Om någon ser en hund som likar Sindy, en granne om helt plötsligt har fått en likadan hund, ser en annons på internet eller i en butik m.m.. Alla tips är viktiga!!

Vi behöver all hjälp vi kan få för att få tillbaka våran älskade tjej!

Vet inte hur vi ska klara oss utan henne!!

Vet du något, hör något eller har annan viktig information,

ring vilken tid som helst på dygnet!

Sara Bengtsson 0763-053810

Fredrik Lindvall 0722-972496

Eller ring hem till oss på 033-295262

eller ring till polisen på 11414

SPRID GÄRNA DETTA VIDARE SÅ VI FÅR HEM VÅRAN TJEJ"

Adrenalinklick!

Jag var nyss nere och bråkade med grannen. Hon tycker i varje fall det, Jag vill bara göra upp och gå vidare. Jag vill ha grannsemja, inte någon rasistisk, elak kärring som blänger och slår i fönstret och gapar inne i lägenheten om man passerar. Är det så svårt att prata civileserat? Jag är 20 och hon är typ 70. Och av oss är det hon som gapar, skriker, slår i fönstret, klistrar upp otrevliga lappar, blänger och beskyller.

Idag kommer jag ut med Lady vid 12. Varför? En ordentlig sovmorgon med tanke på hur sent det blev igår. Lady hade inte varit ute tidigare på morgonen, senast var tre på natten. Hon kissar två steg från dörren. Strax utanför kärringens fönster. Som vilkenj annan kissenödig valp som helst.

Tanten blir vansinnig. Hon börjar slå på fönstret, gapa och skrika. Det är ganska bra isolerat, så jag hörde inte vad hon sa. Men gesterna visade "försvinn" eller "lägg av" och med tanke på vårt förflutna kan jag gissa vad hon menar. Men jag blev skitsur och bestört. Man bankar inte i fönster. Man knackar inte i fönster. Det fick man skitmycket skäll för när man var liten. manb gör bara ionte så. Har man något att säga, gör man det till den personen. Och kan man inte säga det snällt, kan man likagärna hålla tyst.

Oavsett, när vi är tillbaka från vår "morgonrunda" går jag in och lämnar Lady uppe hos Danne, innan jag går ner till henne och ringer på. jag vill prata ut. jag vill veta vad hon menar, så att jag kan förklara för henne sakerna hon fått om bakfoten. Men icke. Hon öppnar på sin höjd två centimeter, skriker att hon har hunden där inne (sin sons schäfer), coh skäller igen. Efter tre signaler öppnar hon kanske fem centimeter, men går inte att prata med. För det första var Ricko ivrig att se vem det var, så hon fick kämpa med att hålla hans halsband. Hon lyssnade inte för fem öre, utan fräser bara otrevliga kommentarer. Låter mig inte vcarken fråga elelr svara någonting, utan smäller gång på gång igen dörren. Efter ca fyra sådana samtal, varje kanske 1 minut, innan tanten smällde igen dörren, ger jag upp och går upp till mig igen. Jag kan haffa henne någon annan gång. För prata, det ska vi.

Man beter sig inte så där. Jag ogillar tanten skarpt, för att hon är en sådasn no-lifer som inte gör annat än att sitta och glo ut genom fönstret och sedan skvallrar om det hon ser med andra. Allt hon säger är rasistiskt, elakt eller fördomsfullt. Hon är patetisk och sorglig. Man ska ha respekt för äldre, hgar jag fått lära mig. Men på senare tid inser jag att man ska ha respekt för alla människor, inte särskillt någon åldersgrupp eller kategori. Överallt finns idioter. Jag hyser ingen respekt för den här damen. Jag tycker mycket synd om henne.
 Hänsyn får hon enbart för att vi är grannar.

1. En hund är valp eller unghund under sitt första år i livet. Man kan inte begära att de ska hålla sig särskillt länge. Lady är rumsren nu, men det kan fortfarande hända någon olycka om vi inte är tillräckligt kontaktbara nog att läsa hennes signaler. Jag är glad att hon lyckas hålla sig tills vi är utanför dörren.

2. För det andra, (tanten vill inte att Lady kissar i området) är det mycket svårt att hindra eller tvinga ett djur att göra ifrån sig. Mycket kan man bestämma, men när var och hur det sker är väldiugt naturligt. Visst, jag kan nog försöka springa ut med någon lkeksak viftandes. Då skulle Lady kanske vara upptagen med den tillräckligt länge för att vi ska hinna utanför området. Men jag tvivlar på det. Djur är djur.

3. Tanten är fortfarande arg för att hon tror att vi bara rastar hunden på området. Visst, det stämde när jag skadade ryggen. Numera har vi en bestämd runda vi går med henne. Självklart börjar den utanför dörren - förväntar hon sig att vi ska klättra utför balkongen eller? Hade vi bara rastat hunden på gården skulle vi snabbt få en mycket ostimulerad och jobbig hund att jobba med. Men med tanke på att hon inte kan ett skvatt om hundar tycker jag att det är starkt av henne att alls våga ha en åsikt. Men så har hon åsikter om allt och alla, som hon gärna sprider men inte vill stå för.

Är det så svårt att prata med någon? Det måste vara mycket roligare att gå omkring och vara arg och sur hela tiden.

Idag ska vi köra hem. Håll tummarna för oss och för alla andra dårar på vägarna. Här har det kommit en decimeter snö inatt. Så all telefonkontakt undanbedes under dagen så att vi båda två kan fokucera på bilkörningen. Jag kör och Danne hjälper mig att spana så att inga djur dyker upp. Två par ögon ser bättre än ett. Jag bloggar i kväll, efter det kan ni ringa. Vi har inte bestämt när vi åker än, det blir väl i eftermiddag/kväll när vägarna är mer körda på och bättre plogade.

Stackars lilla Lady och Geisha kommer nog att sakna huset. Geisha kan gå ut här, och här har Lady massa saker att tugga på (leksaker, Bonita, märgben, köksstolarna...). Men det ska bli otroligt skönt att komma hem också. Tömma vår antagligen fulla brevlåda. Sova i sin egen säng. Komma ifatt med saker och ting som man halkat efter med under julhelgen. Hem ljuva hem.

Den här julhelgen har verkligen varit en nytändning för oss. Nu längtar vi till sommaren, för då kommer flyttlasset att köra till Göteborg. Vart vi ska bo vet vi inte än, men vi står i alla köer som finns här uppe. I värsta fall bor vi tillfälligt hos min mamma. Några möbler eller tillhörigheter får kanske slängas elleer ges bort, men bättre det än att bli hemlös. Vi har åkt lite sightseeing under helgen till kvarter vi nu får erbjudanden om. Just nu verkar det som om vi mest siktar mot Ale eller Partille. Lite utanför, men då kan vi behålla bilen. Det ska bli spännande! 

Nä, nu behöver nog vovvarna knalla. Kaffet är uppdrucket och det är, som Danne säger, dags att prova dagen.

Förbud mot att skaffa barn minskar mobbing.
 
Jag har en liten här hemma. Jag ser henne ligga ner, trött efter att ha lekt med sin storasyster. Hon är så vacker där hon vilar, och mitt hjärta värker för henne. Och för det jag vet att hon kanske utsätts för, om några år. Mobbing. Så kallas det när en människa trakasseras. Det kallas rasism om människan diskrimineras på grund av sin rastillhörighet och för sitt ursprung. Det är hemskt, mobbing. Och jag är rädd att min lilla kommer att utsättas för det, någon gång i framtiden.
 
Därför kom jag på en briljant tanke. Helt lysande. Kan vi inte förbjuda människor, i alla fall vissa människor, från att få barn? På så sätt skulle vi kunna se till att endast "rätt" männsikor blev föräldrar. I så fall skulle bara glada barn med god uppfostran gå i skolan. Mobbing skulle inte längre förekomma.
 
Nej, det skulle inte fungera. Det vet ni lika väl som jag. Är det inte lika diskriminerande att diskriminera dem som diskriminerar? Så om detta inte fungerar bland oss människor i Sverige... kan någon förklara varför så många förväntar sig att så ska ske i hundvärlden? Att man, genom rasism och diskriminering, ska få ett bättre hundägarskap i vårt avlånga land?
 
Jag har en liten flicka här hemma. Hon är svart, hårig med mycket långa ben. Hon är en valp på sex månader, och en stor del av min unga familj. Och jag är rädd, för nu börjar hyresvärdar runt om i landet på allvar förbjuda vissa raser i sina hyresrätter. Jag är rädd, för tack vare sådana lagar öppnas nya dörrar. Nya förbud kan införas. Snart är jag och min rottweilerflicka kanske inte välkomna någonstans. Andra människor, som aldrig träffat mig eller min lilla flicka, hävdar att vi inte är välkomna. Att hon, min solstråle, inte är välkommen.
 
Många tror att en ras är farlig. Varje dag möter jag dessa fördomar. Jag och min familj lever med dem, utstår dem, av kärlek till vår lilla flicka. Folk tror en massa, särskilt dem som inte vet. Ju mindre kunskap, desto våldsammare fördomar. Vår flicka är den snällaste i världen. Hon är älskad. Vi har tid för henne och vi går kurser med henne, för att lära både henne och oss själva så mycket som möjligt som kan komma till nytta i det liv vi har framför oss.
 
I det liv många vill ta i från oss. För att vår solstråle är en viss ras. Farlighet, ligger inte i rasen. Farlig är en hund vars ägare inte tar sitt ansvar. Farlig är en hund där ägaren inte brytt sig om grundläggande behov hos hunden. Det är inte hundens fel, att den har en urdålig ägare. Precis som det inte är barnets fel att det har en dålig förälder. Ändå är det hunden som får ta ägarens straff. Ett dödsstraff, avvisning, för ett brott dess ägare begått mot hunden.
 
Den som är för ett förbud har aldrig träffat så kallade "farliga hundar". För alla som varit det, undertecknad inräknad, vet att en farlig hund inte är av en viss ras. Den kan vara vart som helst, i den lilla terriern eller i den stora golden retrivern. Och när den väl bitit är det för sent. Hjälp oss ansvarsfulla hundägare. Vänd er mot förbud. Inför istället hårdare tag mot hundägare som misslyckats i sitt ansvar. Kämpa för preventerande åtgärder, utbildning både för hundägare och för hundrädda. Inför licens, krav på utbildningar. Höj straffen för ägarna vars hundar bitit.
 
Skyll inte på det mobbade barnet, eller barnet som mobbar. Skyll på de vuxna, som brister i sitt ansvar. Som istället för att agera... bara ser på.
 
Annie Brickman, hundägare