"Underbar" morgon..
Morgonen började bra. Jag steg upp och matade Lady strax innan åtta och gick därefter ut i kylan ör morgonpromenaden. När vi gått vår vanliga runda vägrar Lady vara duktig, så det blev till att gå lika långt igen, och sedan stå still på samma ställe och stampa i en kvart. Utan resultat. S nu ägnas morgonen åt att snegla på Lady, ifall hon börjar visa tecken på att behöva. Då blir det till att springa. Hon är helt tossig i kylan, och isbitarna är tydligen hur roliga som helst. Vem kan tänka på att vara duktig då?
Nu ska det börja packas så smått. Idag åker vi antagligen till Göteborg, och på måndag bär det av till Fuerteventura. Jag längtar så att det nästan gör ont!! Efter värme, solsken och efter att ligga kvar i sängen på morgonen utan att behöva lyssna på Ladys andetag och hoppas att hon inte vaknar. Det brukar hon inte göra, hon är en mycket morgontrött valp. Just nu står hon och tittar ut genom fönstret. Katten ville inte leka med henne, så då får hon hitta på något annat. Stackars hund.
Jag börjar bli riktigt trött på Alvesta nu. Här finns i princip inte en enda hund för Lady att leka med, och ingen vågar gå närmare än femtio meter så att träna hundmöten är det inte tal om. Jag har gått ut och letat upp hundar, men det är alltid samma sak. Det finns ett starkt rotat Alvesta-syndrom. en rädsla för andra människor och deras hundar. Bättre att tvärvända och springa, gömma sig femtio meter in i skogen eller bara vika av och låtsas som om man tänkte gå på gräsmatytan istället för på gångbanan hela tiden.
Vi fick oss en tankeställare igår, jag och Danne, när vi för första gången på ett par veckor eller nått, mötte en kille med två hundar (brukar se dem, två boxrar, brukar morra och skälla på andra hundar). Lady börjar tokvifta med svansen och tar ett språng frammåt med ett skall. Hundarna skällde tillbaka. Bara för det följde vi efter dem tills de vek av från vår runda. Killen verkade inte alls uppskatta det. Men efter kanske hundra meter hade Lady nästan helt tappat intresset, även om hon fnyste någon gång och viftade på svansen så fort någon av de andra hundarna stannade och tittade åt vårt håll. Stackars liten. Hon vill egentligen bara leka. Jag längtar till Göteborg! Där vet jag att det finns vettiga hundmänniskor och hundar vars ägare vill att de träffas, eller åtminstånde går förbi varanhdra på normalt avstånd!!
(Men man blir ju inte förvånad att folk är rädda, när man läser tidningarnas referat om olika hundattacker. Läser man mellan raderna upptäcker man genast överdrifter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8437454.ab till exempel. En vanlig hund kallas "tysk vakthund". Den "anföll och bet så att två småflickor fick föras till sjukhus". En man "lyckades brotta ner hunden". Hade det gått till så kan jag svära på att flickorna fått mycket allvarligare skador istället för att bara "behöva plåstras om och skickas hem", och mannen som brottades borde också fått någon typ av skada. En "rasande" hund i attack är inget att leka med. Sedan är det en olycklig händelse för alla parter, men tidningen gör bara det hela värre.)
Nu ska det börja packas så smått. Idag åker vi antagligen till Göteborg, och på måndag bär det av till Fuerteventura. Jag längtar så att det nästan gör ont!! Efter värme, solsken och efter att ligga kvar i sängen på morgonen utan att behöva lyssna på Ladys andetag och hoppas att hon inte vaknar. Det brukar hon inte göra, hon är en mycket morgontrött valp. Just nu står hon och tittar ut genom fönstret. Katten ville inte leka med henne, så då får hon hitta på något annat. Stackars hund.
Jag börjar bli riktigt trött på Alvesta nu. Här finns i princip inte en enda hund för Lady att leka med, och ingen vågar gå närmare än femtio meter så att träna hundmöten är det inte tal om. Jag har gått ut och letat upp hundar, men det är alltid samma sak. Det finns ett starkt rotat Alvesta-syndrom. en rädsla för andra människor och deras hundar. Bättre att tvärvända och springa, gömma sig femtio meter in i skogen eller bara vika av och låtsas som om man tänkte gå på gräsmatytan istället för på gångbanan hela tiden.
Vi fick oss en tankeställare igår, jag och Danne, när vi för första gången på ett par veckor eller nått, mötte en kille med två hundar (brukar se dem, två boxrar, brukar morra och skälla på andra hundar). Lady börjar tokvifta med svansen och tar ett språng frammåt med ett skall. Hundarna skällde tillbaka. Bara för det följde vi efter dem tills de vek av från vår runda. Killen verkade inte alls uppskatta det. Men efter kanske hundra meter hade Lady nästan helt tappat intresset, även om hon fnyste någon gång och viftade på svansen så fort någon av de andra hundarna stannade och tittade åt vårt håll. Stackars liten. Hon vill egentligen bara leka. Jag längtar till Göteborg! Där vet jag att det finns vettiga hundmänniskor och hundar vars ägare vill att de träffas, eller åtminstånde går förbi varanhdra på normalt avstånd!!
(Men man blir ju inte förvånad att folk är rädda, när man läser tidningarnas referat om olika hundattacker. Läser man mellan raderna upptäcker man genast överdrifter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8437454.ab till exempel. En vanlig hund kallas "tysk vakthund". Den "anföll och bet så att två småflickor fick föras till sjukhus". En man "lyckades brotta ner hunden". Hade det gått till så kan jag svära på att flickorna fått mycket allvarligare skador istället för att bara "behöva plåstras om och skickas hem", och mannen som brottades borde också fått någon typ av skada. En "rasande" hund i attack är inget att leka med. Sedan är det en olycklig händelse för alla parter, men tidningen gör bara det hela värre.)
Kommentarer
Postat av: Dan Brickman
Man lär sig ganska snabbt i livet att det tidningarna skriver måste man ta med ett helt lastbilsflak med salt. Ibland ljuger dom tom utan att blinka.
En gammal samhällskunskapslärare sa en gång till mig att granska ALLT som skrivs och sägs kritiskt. Ett mycket bra råd.
Trackback
