Cannea

Det blev en lång morgonrunda idag. Ovanligt lång. Så lång att Danne tllslut sprang ut och letade efter oss. Men jag kom hem före honom! :-)

Jag klev uppp vid nio och var på ovanligt bra humör, så jag beslutade mig för att gå spåret istället för vår vanliga runda. Jag vet inte hur långt det är, men några kilometer gissar jag. I snö/snöslask/kramsnö. Det tog en stund att traska dig (det är på andra sidan av lilla Alvesta) eftersom att det var blankis halva sträckan. Men jag och Lady traskade på, glada i hågen.

Vi gick spåret. Så dags var det knappt en människa där. Jag hörde någon prat ai telefon några hundra meter längre fram. Lady hörde det också, så hon gömde sig bakom mig. farlig rottweiler? Hm... nä, i övrigt stötte vi inte på någon. Vi lekte lite, övade inkallning och kontakt, övade på att stanna på kommando. En givande tur.

Så när vi traskat runt mötte vi en ung kvinna med tre cairnterriers. Hon klev vänligt åt sidan, och jag stannade för att låta henne gå. Men hon log och sa attr hon skulle åt hållet jag kom från. Då gick jag och Lady förbi. Men just då vi passerade rusade en av henens hundar fram mot Lady, som först rygagde undan men sedan kastade sig fram för att hälsa. Jag höll på att flyga omkull, eftersom fotfästet var så dåligt.

Jag bad om ursäkt och berättade att Lady bara är ett halvår. Hon skrattade och pekade på den lille vispen och berättade att han bara var 12 veckor. Sedan blevc vi stående och pratadde där, i strax över en timme. Vi kopplade loss dem, och Lady for runt i snön med den lille valpen. Dess föräldrar var inte lika roliga, de var mest intresserade av att rulla omkring i snön och att jaga snöbollar. Dessutom skällde tiken en massa.

Det var mamma, pappa, barn. En tjuvparning. Sandra, som deras matte hette, hade inte fått sålt den lille. Eventuellt hade hon en köpare på gång. Men vll DU ha en cairnterrier, meddela mig så fåpr ni hennes nummer. En jättesöt liten kille. Frammåt och pigg som en studsboll.

Vi pratade jättemycket, om bland annat valpkurser och lydnad. Hon gav mig numret tillö en väninna som har inofficiella hundkurser, mest för socialisering. Hon hade varit på valpkurs där och var jättenöjd. Jag tror att jag ska ringa i veckan och se om hon har något kul på gång. Vi ska ju gå i aprill/mars hos Tex & Terry, men det hade varit roligt att fortsätta träna tills vidare och att Lady får träffa andra. Vi får se. Kanske blir det inte av alls.

Strax innan vi skilldes åt kom ett par pensionärer med två spaniells. Lady blev jätterädd för dem och gömde sig mellan mina ben. Jag och Sandra hade väldigt roligt åt henne. Den tolv veckors valpen rusade glatt fram, men Lady gömde sig. Hon vågade hälsa sen, även om hon var osäker på hundarna med de långa öronen och den lockiga pälsen.

Vi kom hem nästan exakt två timmar efter vi gick ut. Hemma satt en lapp på spegeln om att jag skulle ringa Danne, som hade gett sig ut på Annie- & Ladyjakt. Precis när jag ringer hör jag hans nyckel i låset. Sedan åt vi frukost och drack kaffe medan  jag återgav min underbara morgon. Stackars Danne hade inte somnat om, som han skulle, då jag gåtrt, utan legat och väntat. Och i normala fall tar vår vanliga runda en kvart eller så. Stackarn... nästa gång ska jag nog ta med mig mobilen. Eller vad tror ni? :-)