Cannea

& gott nytt år önskar familjen Brickman!

Djurvännen inom mig gråter ikväll. Människan inom mig förstår människan bakom beslutet, men kan inte hålla med eller rättfärdiga det.

 

Ludde är i himlen tillsammans med flickan som valde ut honom. Flickan som dog så tragiskt och vars mor beslöt att ta valpen ändå. Två gånger har hon hört av sig nu i det senaste, när hunden var två och ett halvt år gammal, och frågat om hjälp med fodervärd. Vi lovade att hjälpa henne, ville ha mer information, bilder på honom. Jag funderade själv på att ta honom. Om hon kastrerade honom. Vi hade folk redo att hjälpa till.

 

Men nej. Istället tar ägaren beslutet att han ska fara till himlen där hennes dotter väntar. Och nu är dem där tillsammans. Fint, kanske. Men det är sjukt hemskt att skicka en frisk hund till himlen. En frisk, underbar och ung hund. Med hela livet framför sig. Så egoistiskt gjort.

 

Mitt hjärta gråter. Lady tröstar min mamma, som låter tårarna falla fritt. Så orättvist. Man gör helt enkelt inte så. Man tar inte livet av ett djur om man absolut inte måste.

 

Lady är mitt livs bästa beslut. Det är inte lätt alla gånger. Men jag har aldrig ångrat mig och jag älskar henne så oerhört. Hon är det bästa beslut jag någonsin tagit.