Cannea

Fick precis ett jätteskönt mms från mamma! Geisha och gråtroll är äntligen vänner igen efter revirosämjan som uppstod när geisha fick kattungar när gråtrolls nyligen dött.

Men detta är en fröjd för ögat!

Nu är det kanske lite fel sässong, men vill du ha kattungar?

Min bästa vän Hanna i Stenungsund har tre stycken små liv, varav två är till salu. Det är en hane och två honor. Alla tre är svarta med vita tassar, och sedan har alla små olika variationer av vitt på sig. De är supersöta, otroligt kelsjuka och leveransklara om tre veckor, ungefär. Vad sägs? Vill du ha en liten panterhona hemma lagom till jul? Ring henne på nummer 070 318 72 10.

Och de är grymt svåra att fånga på bild. De står nämnligen inte stilla.
Eller så blir det en vääääldigt mycket närbild när de ska tugga på kameran.

Morgonlek på ängen!

Våra finaste flickor <3

När man bygger om/tapetserar är hela familjen delaktig.

Låt se här...

Om jag skulle betala medicineringen för alla katter och hundar som påverkats av upptäkten att Geisha har loppor skulle jag gå i personlig konkurs. Sanningen är den att jag tänker inte betala för någon medicinering (såvida vi inte mot all förmodan behåller Geisha, då ska hon medicineras). Men skulle jag stå för mecicineringen för fyra kattungar och hela deras familjer skulle kostnaderna bli skyhöga.

Och varför skriver jag det? Jo, därför att en av kattungeköparna nyss tyckte att jag skulle betala för deras medicinering. Och nej, det varken kan eller kommer jag att göra. För det första är kattloppor ingenting stort eller komplicerat, men dyrt om många ska medicineras. De medlet jag kikade på kostade strax under 350kr. Jag vet inte hur många doser man behöver för att det ska verka. Det stod ingenstans på förpackningen och jag har inte googlat det än.

Men ändå. 350kr gånger fem katter, minst. Och så för antal doser. Nej, hade jag haft uppfödning då hade jag ju gjort det, och varit försäkrad för det, men nu handlar det om bondkatter som kostat en hundralapp styck i inköpspris. Alla ägarna är medvetena om det. Det enda jag har och kan garantera är att mamman är vacinerad och avmaskad veckan då katterna var nyfödda (vilket jag tänker göra nu igen för säkerhets skull).

Nej, jag är ledsen för beskedet, och jag tar ansvar genom att meddela alla jag tror kan vara berörda. Men inte tänker jag stå för några kostnader. Då är allihopa välkomna att lämna tillbaka katterna mot sina hundralappar. Men det löser inte heller problemet, även om jag med glädje skulle pussa på de små liven igen.

Vill man vara helt fri från bekymmer köper man aldrig djur. Och om man nu sk agöra det, så köper man ett svindyrt och välförsäkrat rasdjur från en premierad seriös uppfödare.


Så, nu var det klargjort.

Geisha har kattloppor. Det är omöjligt att veta hur eller när hon fått dem, men det finns ett receptfritt läkemedel mot det på apoteket för 350kr. Används en gång i månaden i 6 månader. Upptäcktes av en slump. Jag blev helt jäkla paff, för hon kliar sig ju inte och har ingen ecsem (det enda hon någonsin haft är rivsår efter små bebisklor när kattungarna var ett par veckor). Så jag vetefasen om jag tycker det är någon idé att medicinera. Här hemma drabbar det ingen annan än henne, hunden och vi är immuna och så länge hon inte har ont av det ser jag ingen anledning att vidta åtgärder. Hon kommer ju ändå att flytta härifrån inom enm månads tid och utomhus lär hon ändå få det igen.

Det äör ju receptfritt, så märker jag att hon börjar få problem är det bara att köpa det. Veterinären rådde att städa normalt, och sa att "det kan finnas kvar hemma i evigheter" medan häftet säger att lusen lever hela sitt liv på sin bärare vilket jag tolkar som att pälslusen har svårt att leva utanför sin katt. 

Så för tillfället bryr jag mig inte om det. Men jag ska meddela alla som köpt kattungar/haft kontakt med Geisha, att de kan ha fått det via henne. Hundar kan tydligen vara bärare även om de inte själva kan smittas :-P   

Nu är Geisha hos veterinären. Stackars liten. Hon är så underbar, den där katten. Klagade lite på vägen dit, ville inte in i buren. Väl hos veterinären halvsov hon i buren och när vi blev invisade i ett rum öppnade jag gallret och lyfte upp henne i famnen. Som hon spann! Veterinären var jättetrevlig och tog några kort på oss. Jag kom på att jag inte har mer än kanske ett enda kort på mig och katten. Så nu är det åtgärdat. Men man ser ju klart vem det är som brukar så framför kameran och vem som brukar fota...

Katten ska hämtas igen vid 4.