Cannea

Fem små bebisar och en duktig egoist till mamma. Två gånger inatt vaknade jag av ilskna pip och Geisha som jamade. Då hade hon lämnat korgen för att äta lite (en meter bort) men inte fattat att en liten kattunge hängt kvar i tuttarna ut från korgen. Två gånger fick matte lägga liten kattunga i korgen igen så att båda två blev belåtna. Jag vet inte om det var samma stackare båda gångerna.

Nu i morgonljuset har deras päls börjat torka och man kan börja kika på dem. Det är:
1. En helgrå med vitt nylle och vita ben
2. En Helgrå med bara pyttelite vitt, har inte sett hur mycket men mindre än syskonet.
3. En helsvart.
4. En svart med vit nos och någon vit tass.
5. En Gråtrandig som Gråtroll, fast med markerad teckning så att den liknar Yoda.

Ska försöka kika kön senare och även titta noggrannare på de små liven. Så söta dem är! Klockan är halv 7 på morronen och jag ska köra sambon till jobbet innan jag kan ägna mig åt kattungarna.

Här kommer mängder med bilder från igår, när Bella och Nikita kom till Bohus på besök. Mammas två vovvar, min lilla Lady och Jennifers Nemo, som också bor i Bohus, tog sig upp till Jennylund för en massa lek. Jag har inte orkat gå igenom bidlerna, så de kan vara både suddiga och sneda och vinda. Jag försökte ta så många kort som möjligt och inte så fins som möjligt. Vi får se hur många som går att titta på. Hundarna stod ju knappast stilla.

Det var en improviserad liten syskonträff i regnet.

 

Íngen tvekan om saken, NÅGONTING finns det där inne... come out, come out whoever you are! 

Medan jag lämnade rummet tre minuter vaknade båda hunghundarna och hittade.... varandra! Yeah! jag kom rusande och undrade vad som stod på, och fann dem ömsom på varandra, ömsom tuggandes på varandra, ömsom klättrandes på varandra, på vardagsrumsgolvet. Jag måste erkänna att jag lät dem hållas en god stund innan jag sa åt dem att gå och lägga sig igen. Nu sover dem en meter ifrån varandra på golvet nära mina fötter.

Jösses, tänk att de är lika gamla! det är svårt att tro när man ser skillnaden på dem. Det ska bli kul med valpträff igen. Valparna måste ju se ännu mer olika ut nu än de gjorde i våras.

Vill ni se dem leka är det bara att klicka här:





Visst är han snäll mot lillasyster?

Hallå där framför skärmen!

Jag lovade min kära mamma att ta lite bilder på jyckarna (Dexter och Lady) tillsammans. Det blir mer ute sedan, men jag tog dem till balkongen för ett litet smakprov. Vi är ju hundvakt några dagar åt Ladys "lillebror". Det går hur bra som helst, han är lika go och snäll som han är stor... och stor det är han! 63 kg (!). han verkar dock tycka att det här med lägenhet är lite klurigt. Grannen över oss har en son på ca 2 år, och de var ute på sin balkong när bilderna togs. När jag sa "sitt" och "stanna" hördes en liten röst från våningen över! "sssitt!" "'tanna!" "Hihihi".
Dexter tittade sig väldigt mycket omkring, märkbart konfunderad.









Samma pappa.
Samma mamma.
Födda samma dag.
Samma år.
I samma kull.
Svårt att tänka sig, eller hur?

Hallå där!

Annie och Danne med Lady är barnvakt åt helbror/kullbror Dexter över helgen.
Vi har varit ute och lekt någon timme i regnet, och vi stötte på en härlig snubbe med en schäfer/collieblandning som vi tog följe med. En riktigt långtur blev det, i skogen. Hundarna brottades och sprng och hade jättekul. Efter att ha blivit regält torkade inne i hallen har de nu däckat, Lady på sin vanliga plats i soffan (blöt hund i soffan... hm, men vafasen, hos sover så sött!) och Dexter på sin egen handduk i hallen (Han vill helst ligga i hallen, av någon anledning). De sover gott och har gjort det en stund. Men...

Killen vi mötte (eller mannen, rättare sagt) var musiker och kämpar på med sin musik. Han tipsade mig om att leta upp honom på Youtube. Så nu gjorde jag det. Vad händer? Jodå, hundarna sover... tills att killen börjar prata. Då kommer Dexter springande, lystrande, och fnyser sådär som hundar gör innan de bestämmer sig för om de ska skälla eller inte. Jag pausar. Dexter slutar och går till hallen igen. Jag startar. Dexter kommer springande och fnyser. Jag startade upp en film på datorn för att se om han reagerade då... men inte. Dexter lade sig till rätta i hallen...

Jag kan bara dra slutsatsen att han kände igen mannens röst och reagerade. I så fall är hundar otroliga! Så jag väntar med att se videon en stund, så kan Dexter vila ut från lekstunden. Den här videon vard et jag försökte se: