Påskpyntstjuven
Häromdagen gick Linnéa (min lillasyster) ner i vardagsrummet. Efter ett ögonblick hördes hennes ljuva stämma från bottenvåningen.
- Mamma? finns det vilda underlater i Sverige? ropade hon finurligt.
- Men det är väl klart att det inte finns! svarade mamma.
- Gråtroll verkar ha fångat en.
Och mycket riktigt. I vardagsrummet, invid kattluckan, låg... två, halvtuggade påskfjädrar. Gråtroll är en duktig jägare, hon jagar tydligen påskris. Kanske ville hon ta hem de fina fjädrarna till mamma för att påminna henne om att pynta? jag undrar vilket stackars påskris som fått sätta livet till...
Lat kattunge, som ger sig på dem som inte kan försvara sig! Ett stackars påskris kan ju inte springa ifrån en galen kattunge...! Vår katt ger sig på jämlikar. Typ Dannes fötter då vi sitter och äter. :-)
Ursch och Fy
Men morgonen startade bra! Dannes morföräldrar ringde och väckte oss, Dannes lillebror har blivit pappa. Så hade Danne fått ett MMS på det lilla miraklet. Grattis! Efter det beskedet gick Danne upp, medan jag dröjde mig kvar i sängen med min egen bäbis, katten, på bröstet. Där låg vi och myste, hon spann och jag log.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Katten sitter (eller snarare står) i fönstret och jagar någonting, så att de små tassarna slår på rutan då och då. Hon är tokig. Det finns så mycket jag borde göra, men jag har ingen lust. Hade det varit något bra på TV:n hade jag krupit upp i soffan i mitt täcke. Och hoppats på att katten skulle göra mig sällskap.
Vissa tycker om lov. Jag tycker att det är jobbigt med så mycket fritid! Man får ju bara dåligt samvete över allt man inte tar sig för, som man annars skyller på att man inte hinner med. Haha.
Nu hoppade katten upp i mitt knä :-)
Jaha jaha...
Det går jättebra nu med katten. Inga olyckor. Jag väntar på nästa löp, för att se om proceduren upprepas då eller om dethär var en engångsgrej, en protest.
Och förresten.
Ni är urdåliga på att komentera! :-(
Snart kommer vitsipporna!
Jaja, ni kan ju läsa själva...
(Gråtroll = Vår kattunges tokiga lillasyster, också döpt till Gloria)
Lite allmänt om det allmänna
Det går bra med kattungen nu. Jag är väldigt säker på anledningen till den plötsliga glömskan av allt vad runsrenhet heter. Det skedde en olycka för ett par dagar sedan, på sackosäcken som hon kissat på förut. Jag tänker slänga den. Det känns inte så hemskt, med tanke på att vi sällan använder sackosäckarna. Det är bara jag, när jag läser, som gärna kryper upp i dem. den ena, den okissade, ska ner i källaren ett par månader, tills jag litar på kattfan igen. Den andra... tja, den ska i soporna.
Tack igen för alla tips.
Lilla fialotta har förresten utvecklat en ny favoritlek. En gammal, härlig lek som även jag lekte när jag var liten. Kurragömma! Skillnaden mellan mig och henne är väl att jag gömde mig i garderober eller under sängen: hon går steget längre och gömmer sig i väskorna under sängen, eller under kläderna i garderoben. Haha, ungkatter! Hon ligger där med stora, glänsande, röda ögon och väntar, spanar... och när man ovetande går förbi: Då rusar hon fram med krökt rygg och skrämmer livet ur en, innan hon rusar iväg som en racerbil, upp i katträdet. Jag säger det igen. No need for television.
Nästa vecka har jag påsklov. Det ska bli skönt. Visst, jag tänker jobba en del och skriva klart min uppsats och kanske lite till, men framförallt ska jag vara hemma och gosa med katten. Hon är min bäbis. Vår bäbis. det är så jäkla skönt att hon verkar ha slutat med de där kisserierna!
Grattis i efterskott!
Och de höll säkert både mamma och syrran med mig om. Trots den marsvinskör vi snabbt döpte om odågorna till. Gnälliga var dem, men framförallt helt underbara.
Bimbo, Bamse, Birka och Bonita, grattis på födelsedagen!
Och en tanke till Balder, som firar sin första födelsedag i himlen.
Ni är utan tvekan de sötaste fem valpar som någonsin kommit till jorden. Och vem vet, kanske får ni syskon i år?
Valpbok
På adlibris.com beskrivs författaren med dessa ord:
"Mickie Gustafson är humanpsykolog, verksam i Göteborg. Med mer än 25 års yrkeserfarenhet av kommunikation, inlärning, stress m m har hon blivit känd för sitt arbete med hundar och hundägare. Hon är regelbunden skribent i Kennelklubbens tidning Hundsport och är senast aktuell med böckerna Att förlora en hund och Unghunden."
Själva boken beskrivs med:
"En valp i huset är en ny liten familjemedlem. En kort men intensiv period som "småbarnsförälder" börjar. Trygghet är A och O för den lilla valpen. Här får man veta hur man får valpen att utvecklas till en egen och unik personlighet som samspelar med oss människor – för det är egentligen vad vi vill att den ska göra."
Det är en kort beskrivning, som ger en vink om innehållet men inte om kvalitén i den. Jag har aldrig läst en faktabok pärm till pärm - förän nu.
Den kostar 142 kronor, men den är ovärderlig:
www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127355586
Peppar peppar!
Jag tror personligen att problemet låg i att vi varit borta mycket och inte tänkt på att ha henne i famnen lika mycket som innan. Men de senaste dagarna har jag i alla fall skärpt mig, och det tror jag även att Danne har. resultat? Inte en enda olycka (vad jag vet) igår. Peppar peppar!
I morse var hon och lekte i min skolväska. Tur att jag kikade i den innan jag gick. Haha, hon var sjövild. Hon har varit extra busig, tycker jag, både i morse och igår. Det är riktigt underhållande att titta på henne. Vi behöver ingen TV.
Som det känns just nu ska vi vänta med farbror Vet tills lönen kommit. Då ska hon ju ändå vaccineras, så vi kan ju prata om eventuella p-piller eller undersökningar då. Men varken jag eller Danne anser det nödvändigt att låta en innekatt gå på p-piller. Det känns lite som att kasta pengar i sjön. Det får bli sista utvägen, om det där kissandet fortsätter och om vetrinären tycker så.
Det enda jag vill kasta just nu är bollar till vår katt. Hon älskar att leka med bollar och prasslande papper. Gamla kvitton stulna från husse är nya favoritleksaken. Men det får vänta. Först lunch, sedan mattelektion och så småningom kommer danne till stan. Jag ska kolla på en klocka och han ska hämta ut linser. SEDAN bär det av hem till katten!
Yay!
Tack!
Jag har skurat lådan med varmt vatten, så vi får se hur det hjälper. Det var ett tag sedan vi skurade den sist, även om den i mina ögon inte var ofräsch. Men katter och människor har ju inte riktigt samma syn på saker och ting. Jag skulle till exempel aldrig äta rå skogsmus.
Personligen tror jag att beteendet är en protest på att hon varit ensam så mycket. Det började ju efter att jag varit borta 16 timmar eller så, och även om Danne var hemma gosade de inte så mycket att vår bortskämda katt nöjde sig med det. normalt är det ju mitt knä hon alltid ligger i, och att inte ha det hemma kan ju vara rätt enerverande. Vi får se. Danne har ju praktiserat i två och en halv vecka, och slutat sent och varit jättetrött, så katten kan nog tycka att det börjar bli tråkigt hemma.
I går kissade hon två gånger i baljan - och en i tvättmaskinen. Fick köra igång den för att få den ren... jäkla katt. jag hade stängt in oss där, hon och mig, för att jag skulle få henne att gå på baljan. Jag visste att hon behövde kissa, och tänkte att om jag är med där inne håller hon sig lugn och skriker och klöser inte på dörren. jaja, det fungerade. Men självklart smet hon in och kissade i tvättmaskinen så fort hennes matte vände ryggen till.
Vi får båda försöka kela med henne och prata med henne mer, så har vi uteslutit även det skälet. I annat fall ringer jag vetrinären i morgon. Tack igen för alla underbara tips!
Nu är det lunchdax.
Riktig Kiss-katt.
Jag hade just kommit hem från jobbet och vi hade satt oss vid bords för en sen middag, när jag ser katten huka sig över Dannes jacka i hallen och kissa. Det har inte hänt en olycka sedan hon var riktigt liten, och då var det för att vi råkat stänga toalettdörren. Nu satte hon sig ner till synes helt medvetet.
Igår kissade hon på köksgolvet, på en tom plastpåse i vardagsrummet och på parketten. jag har varit där och skurat och städat, men jag förstår inte. Varför? varför gör hon så?
Reviskissar katthonor? Jag har aldrig hört talas om det, men det kanske dem gör? Jag vände upp och ner på kattstackarn igår bara för att kontrollera att hon verkligen är en hona, och det är hon. Vad kan det annars vara? Jag läste för längesedan på ett forum att katter som plötsligt och oförklarligt börjar med det kan göra det som protest. Jag har provat att städa ordentligt, alltså så att ingenting ligger framme som går att kissa på. Kan det ha varit resväskan i hallen och tvättstället som irriterade henne? Det har ofrånkomligen varit extra stökigt i lägenheten sedan Danne började praktisera. Både han och jag har varit trötta, och särskilt Dannes grejor har haft en förmåga att hamna på golvet (jackorna, i synnerhet?). Och fastän vi kört säkert fem maskiner den här veckan ligger det ändå smutsiga kläder på golvet i sovrummet.
Men om det inte är det, vad kan det då vara?
Några tips?
Vad ska man göra då hon kissar/kissat?
Jag har tjoat till då jag sett henne, stänkt vatten på henne om hon börjat "gräva" på golvet såsom hon gör innan hon kissar, burit henne till baljan direkt, skurat de drabbade fläckarna noga. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd för att kissa, bara att hon ska göra det på rätt ställe.
Baljan är ren och fin, inte överdrivet men absolut inte äcklig. Ska jag skura den bara för att testa? Än tycker jag väl inte att det är värt att hia upp sig över, men om det fortsätter blir det både irriterande och äckligt. Och när hon nu varit så duktig kan jag inte låta bli att oroa mig.
Jag är tacksam för alla tips!
Idiot i andra änden av kopplet...
Jag blir så besviken på vissa människor. Jag läste just en artikel där en 10årig flicka på promenad med sin mamma, blev anfallen av en hund. Ja, ni kan ju läsa själva:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6772296.ab
Det är bedrövligt. Att en vuxen människa smiter från en plats där ens hund skadat ett barn. Hundägare som denna ger alla hundägare dåligt rykte. Jag blir så ledsen. Hon flydde från platsen. Hade en munkorg till den anfallande hunden som hon inte hade på. Hade den okopplad.
Jag brukar försvara hundarna, då de mesta fel en hund gör beror på en dålig ägare. Skit i andra änden av kopplet. Men vissa hundar går inte att lita på. Hade hunden munkorg är det ju ganska troligt att den antlingen bitit förut eller att den försökt. Sådana hundar kräver ju ännu mer uppmärksamhet. Jag vet ingenting om hundens mentala hälsa i det här fallet, men jag ifrågasätter ägarens.
En hund som bits, anfaller eller dylikt, har troligtvis blivit felbehandlad. Kanske är det rasen/rasblandningen, att ägarinnan i det här fallet köpte en gullig valp utan att inse att hunden skulle komma att kräva bra och regelbudnen träning för att bli Drömhund som vuxen? Jag läser en underbar bok just nu om valpuppfostran, och jag önskar att fler blivande/nuvarande hundägare läser på om både hundraser och hundbeteende samt uppfostran. Det skulle förhindra sådana här tragedier. Tur att flickan "bara" fick ett köttsår och ärr för livet. Tur? Hm... det är väl inte riktigt rätt ord.
En mindre trolig orsak till en hunda agressiva beteende är att den har något mentalt handikapp. I det här fallet tycks det mig uppenbart att det inte är så, utan skit bakom kopplet. En riktigt funtad människa flyr inte fälltet för att skydda hunden från avlivning eller vad ägarinnan nu tänkte. En riktigt funtad människa stannar, tar på sig ansvaret, för att den vill få hjälp så att samma sak inte upprepas.
Ny pappa
Och fortfarande är ni dåliga på att komentera!
Intelligent... not.
Jaha, då känner man sig som en fullkomlig idiot. Helt bakom flötet. Jag måste ju vara det, med tanke på att jag inte lyckades lägga ihop två och två!
Jag berättade i gårkväll för mamma om hur kattungen hållit oss vakna hela natten. Vad hon garvade!! Det gjorde jag med när hon förklarade varför katten gnällt.
Det är svårt för oss som bott med den lilla kattungen så länge, att inse att hon håller på att bli Stor. Hon skriker för att hon håller på att bli Könsmogen. Eller snarare, eftersom att hon vill ha en kattkille att leka med. Ha! Det får hon inte, den lilla damen. Inga tonårsgraviditeter här inte! Det räckte med att hennes mamma fick henne som tonårskisse. Vår dam får inte träffa katkillar. I alla fall inte just nu.
Jag har aldrig varit med om övergången mellan kattunge till ung vuxen förut, inte med en honkatt. tenshi flyttade in i huset när jag själv flyttat ut. Anza var könsmogen (tror jag) när vi fick henne. Hon var väl sex månader ungefär, elle äldre? Oavsett, visst har jag hört honkatter klaga då de löper, men jag kopplade inte att min lilla, lilla bäbis löpte! Haha, vad blåögd jag är.
Men men, nu är hon avmaskad och bortklemad, och allmänt nöjd med livet. Förutom just den lilla detaljen att matte och husse inte vill låta henne leka med någon söt liten kattpojke.
Jaja, nu börjar strax lektionen så jag måste kila!
Kommentarer?
Nej, det vart ju inte klaga jag skulle göra nu. Eller jo, men på kattfan. Hon skrek hela natten igår, så varken jag elelr Danne fick en blund i ögonen. Eller, Danne lyckqades nog få bler blundar än jag, han kan vara döv när han sover. tur att det är hans bror och inte han som ska ha barn, för Danne skulle inte vakna ens om spädbarnet haft kolik och dessutom dansade salsa på hans mage!
Ja, snart händer det grejor! Det är synd att Danne inte har så aktiv kontakt med sin bror. Annars hade det varit väldigt spännande med att han ska bli farbror. Men men. Vi har en liten kattunge att försöka tysta på nätterna. Hon verkar tycka att det är väldigt underhållande att bli tokbusig när vi ska sova. Jag hoppas för Andreas och Evelinas skull att deras unge blir snällare än vår katt.
I morse var jag mycket nära på att strypa henne. Men det kan man ju inte, när hon så vackert kryper upp på bröstkorgen och spinner mjukt i ens öra...
Livet är underbart. Bara lite mindre behagligt bliand. Kattjävel!
Litet smakprov på GBG-Bilder
En dag försenad lägger jag upp lite bilder från Göteborg. Det har varit en hel del annat som pockat på uppmärksamhet, så bloggen glömdes bort. nu kommer ytterligare en omgång oredigerade bilder ut på bloggen. Hade jag haft tid, lust och ork hade jag rättat till dem, men jag har en djävulsk tandvärk och måste snart lägga mig... så därför blir det bara ett snabbt inlägg idag. Förlåt för detta.
Jag lägger bara upp ett par bilder idag. Jag har inte tid för mer. Men jag utlovar fler bilder! :-)
Det var tyvärr allt för ikväll. God natt.
Fröken Gnällspik
Lycklig verkade också kattungen, för hon lade sig i fönstret och tvärslocknade. Hon sov tills att vi skulle sova, då blev det full rulle. Men hon var inte enbart lycklig över hemkomsten. Hon ropade en hel del, och vi som lärt oss de flesta av hennes röstlägen och åsikter vid det här laget förstod vem hon ropade på. Syrran. Hon och hennes lillasyster lekte Non-stop hela helgen, och det känns antagligen väldigt ensamt för lilla Geisha nu. Hon klagade och klagade, ropade och ropade. Tills att vi tog upp henne i famnen och gosade med henne. Då spann hon lyckligt och somnade igen. Hela morgonen höll vi på så, hon och jag. Hon ropade, jag lyfte upp och kelade med henne. Jag satte ner henne, och hon började ropa.
Det gjorde väldigt ont att gå hemifrån. Jag tyckte det var synd om henne som lämnades ensam. Men men, hennes husse kommer hem på lunchen, sedan är det bara några ensamna timmar innan vi båda kommer hem igen. Stackars liten. Men jag tror nog att hon hellre är ensam ett par-tre timmar i sträck än att behöva bo kvar med de där två, svarta läskiga monstren hon tvingats umgås med i helgen.
Bilder kommer i kväll, hade jag tänkt. På vovvarna och på katterna och kanske på något annat med. Vi får se vad jag hittar i min kamera :-)
Utrdrag ur min Resedagbok
Jag önskar verkligen att jag kunde säga att resan upp gick till belåtenhet. Men som vanligt, när man åker längs våra Satans Järnvägar var vi inte framme i tid. Personligen ogillar jag inte SJ för det, men Danne var något mindrea imponerad. Han har typ fått för sig att någon på huvudkontoret sitter och spejar efter honom, och ser till att alla tåg han sätter sig på blir försenade. Haha, nej, kanske inte. Men min stackars sambo får sällan resa med fungerande tåg. Jag skyller på slumpen och en stor gnutta otur. oftast fungerar tågen jag åker med. Men rent statistiskt sett kan jag inte säga att SJ går att lita på. Vilket är synd, även om det oftast beror på de dåliga järnvägarna, på älgar i vägen eller trasiga signaler.
I går var det något signalfel med loket, så det blev femtio minuter försenat innan det ens startat. Det var inte roligt att sitta och vänta på stationen med en gråtande kattunge i bur. För henne blir förseningarna väldigt jobbiga: istället för tre timmars resa blev det fem. Ut i kylan, skrikande ögtalare och signaler gjorde henne väldigt stressad.
Tåget gick på reduserad hastighet, så det blev nästan en timme extra i själva tåget, eller hade blivit om de inte lyckats få upp farten i slutet av sträckan. Fram till Borås fanns ingen information heller. Hungriga och trötta var vi framme på stationen 23.27 eller så... ordinarie tidpunkt var 21.52. Inte riktigt två timmar, men sedan hade pappa missat mitt sms så det blev ytterligare en halvtimmes väntan inte på stationen. Stackars katunge. För egen del var det inte någon fara, även om två katte, en bulle och två mackor för 100 spänn inte var särskillt kul. Men vi kunde i alla fall släcka törsten och hungern. Stressade katter kan inte det.
Men men, framme tillslut. Halv ett på natten klev vi innanför dörren hemma i Bohus. Lite tjatter, sedan bums i säng. Idag har vi varit och köpt tyg. Kattunge har varir stressad men börjar lugna sig nu. Hon och hennes syster leker för fullt och har gjort det sedan vi ställde ner kattburen. Däremot tycker vår kissekatt inte alls om de två stora svarta monstren som bor i mammas hus: de skäller och springer mot henne. Hon fattar inte att de bara vill pussa på henne.
Hon är en kaxig dam och har tagit resan bra. Synd bara att det blir till att åka hem i morron...
Jaja, bild från väntan på stationen i Alvesta. Hade vi vetat om förseningen hade vi gått hemifrån senare. Men men, det är lätt att vara efterklok!
Kattunge berättar...
Nu är matte i skolan, och husse på praktiken, så nu har jag min chans!
Det hände nåonting fruktansvärt här om dagen. Matte gick in i mitt badrum, och som vanligt förljde jag efter för att se vad hon skulle hitta på. Hon satte sig framför min balja för att byta där.
Jag gjorde som jag alltid gör, tog sats för att hoppa upp på toalettstolen, där jag har bättre sikt. Men snabbt för att vara människa, stack matte fram handen och hindrade mig. Hon pratade med mig påd et där obegripliga, irriterande sättet. Gulligullgull. Blä!
Oavsett, så blängde jag på henne, och jag tror att hon förstod att jag var sur på henne, för hon vände sig mot baljan och fortsatte att röra runt med den där fula, röda spaden. Då såg jag min chans. Jag tog sats igen, och hoppade upp på toalettstolen. Ha-ha, hon hann inte fånga mig!!
Väl uppe upptäckte jag dock något, bara ett ögonblick för sent. Mitt lock var borta, så det fanns ingenstans att landa! Förtvivlat försökte jag spärra ut tassarna och få tag i kanten, men det sket sig. Locket föll ner, och jag var fångad i toaletten!
Vet ni vad det värsta var? Att matte skrattade!! Hon öppnade retsamt locket, och jag for ut från det läskiga, blöta fängelset. Matte ropade något till husse, och så skrattade de bägge två! Vilka otrevliga jäklar jag bor med, va?? Skrattar åt min olycka! jag blev ju BLÖT!
Men som tur var fanns det inga läskiga saker i toaletten denna gången. Förra gången locket var försvunnet hade husse hällt något grönt, starkt medel där, och det var inte kul att få i pälsen. de liteade ju inte på att jag kunde tvätta mig själv - utan duschade mig! Asså, de tar ingen hänsyn om min heder! Det är kattastrof!
Nu ska jag hämnas genom att leka med de nytvättade kläderna. Eller så hoppar jag upp på deras skrivbord och stjäl något, det är alltid lika kul! När husse är borta dansar kattungen på bordet! Woho!
Familjen som Längtar
Men i morgon är det äntligen dags att åka hem till Göteborg. Allt har varit mycket fixerat hemma vid i Alvesta, med jobb för mig, plugg för oss båda och nu Dannes praktik. Och med katt är det inte så lätt att resa: inte i snökaos i varje fall. Både jag och Danne saknar hans underbara morföräldrar, men att först ta sig till Växjö och seddan åka buss två timmar, med katt och kattbur, det är inte det roligaste företaget man kan ta sig för. Just nu längtar jag efter egen bil!
Men det är inte bara jag som längtar, nej, Danne är sugen på revansch i TP, vilket min mamma brukar spöa honom i. Fast inte så hårt, han är grymt duktig för att bara vara ungdom! :-) I helgen hoppas jag att pappa vill vara med också. Men inte ens Danne kan slå den synliga längtan som präglar minstingen i vårt hushåll... se själva!
Vi tog upp kattburen från källaren för ett par timmar sedan. Gissa vem som genast såg till att lägga sig där? eller, gissa behövs ju inte nu när du sett bilden. Men jag antar att G.G längtar till sin mamma och syster lika mycket som jag längtar efter mina.
Pappa, vad tycker du om färgerna i bilden? Tog med helt manuella inställningar för första gången i kvällsljus och ställde in ISO och slutartid och bländare själv. Var dock tvungen att lägga kameran på golvet för att bilden inte skulle bli suddig, ville inte skrämma katten genom att plocka upp och fiffla med stativet. Dina tidningar är jättebra!!
Jaja, nu ska liten Annie sova, och liten kattunge ska tugga på mattes fötter. Vart tror ni att kattungen somnade igår? Det ska jag berätta... i min garderob! Blev lite chockad när ett katthuvud tack ut därifrån i morse. Hon kan själv öppna den dörren. Duktig katt.... not.
Matteprov i morgon, och sedan blir det Göteborg!
Ses då!
