Fångat på bild
När man mister ett djur
Hon är bland änglarna
Den skyldige
Det är så lätt att skylla allt som görs här hemma på Lady. Har hundarna stått och ylat övergivet? Lady drog säkert igång dem. Har någon plundrat kattmaten? Det var säkert inbrytardrottningen Lady. Det ligger söndertuggade mjölkpaket i hundkorgen. Äsch, det var Lady. Hm, sleven vi använda till matlagningen nyss ligger på köksgolvet. Fy på dig, Lady!
Men det är bara att inse sanningen. Lady är yngst. Jobbigast. Hungrigast och nyfiknast. Alltså blir hon automatiskt utpekad som skyldig här hemma. Men ibland kommer man ju på förövaren i aktion... och det är inte alltid Lady!
I morse när jag kom upp låg det en hund på köksgolvet med hela huvudet inne i en bunke, och slickade frenetiskt. Jag bara stirrade. Säkert en halv minut, medan hunden slickade i sig resterna av grädden från gårdagens kladdkaka. Tillslut harklade jag mig och röt: "Dig hade jag inte väntat mig att se där!"
Oj vad rädd Catchy blev!
Lady och Bonita, de vanliga busmakarna här hemma!
Grattis Tanten, 7 år!
Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Catchys födelsedag, hurra, hurrra, hurrrraaa!!
Kan det verkligen ha gått 7 år? Nej, det tror jag inte på.
Catchy
I helgen arbetade mamma långhelg. Hundarna var hemma med min lillasyster och vår låtsassyster/hennes kompis, som pluggar i Göteborg och hyr ett rum hos mamma. Som vanligt, när mamma jobbar, bad hon dem att rasta och mata hundarna. Gjorde dem det? Nej, hundarna fick kissa någon enstaka gång på baksidan, men några promenader fick de inte. I söndags fick de ingen mat, förrän mamma kom hem på kvällen. Som ursäkt skyllde de på varandra och på att de "glömt" och "inte hört". Istället satt de vid sina datorer.
Antagligen blev Catchy helt enkelt deprimerad, apatiskt. Det kan lätt hända. Vissa hundar reagerar med att bli stökiga och överenergiska, andra hundar blir helt enkelt apatiska då de inte får uppmärksamhet, kärlek och aktivering. Det är så otroligt pinsamt att något sådant ska hända. Personligen är jag arg och besviken, vilket antagligen är milda känslor jämfört med vad mamma känner. Jag hoppas de båda skäms. De har båda val, särskilt min syster. Hennes kompis/mammas inneboende kan jag ha viss förståelse med. Ändå har de haft hundarna många gånger under det senaste halvåret, och båda flickorna har haft ansvar att ta, ansvar som de inte tagit ordentligt. Jag hoppas verkligen detta aldrig upprepas, men jag tvivlar starkt på att detta blir en engångsförteelse.
En hund är ett ansvar. Har man en hund i en familj, då är det främst föräldrarnas ansvar, men vuxna människor som är hemma med hundarna kan inte skylla på att man "glömmer" eller "inte hört". Det spelar ingen roll om det är kallt ute, jobbigt osv. Då kan man flytta. Hundar förtjänar också ett drägligt liv.
Dagens sanning.
Underbar dag!
Den 22 mars har varit helt underbar, och jag tror att kvällen kommer att sluta likadant. Det hände en sak som väldigt sällan händer.
Jag och Catchy gick upp med Danne vid 6-halv 7 och traskade lite ute. Hemma igen somnade jag om med katten intill örat. Steg upp halv 11 igen i ett sovrum badandes i solsken. Genast ut en sväng, träffade grannen och pratade lite med henne, för att sedan traska runt lite och sedan hem igen, äta frukost, duscha och fixa till sig inför dagen. Sedan bar det av!
Det var Alvestayran (7 tråkiga stånd med 700 människor trängandes omkring sig), så jag och Catchy strosade omkring, hade lite stadsträning och letade efter något mysigt ställe att köpa glass på. Eftersom vi inte hittade det knallade vi till ICA, köpte glassar där och drog iväg till spåret. Minns ni den där sjön jag nämnde? Det finns en betongbänk där. jag satt där och åt glass medan Catchy badade, försökte tigga eller bara låg i skuggan och log sådär förnöjt som bara hundar kan. Sammanlagt var vi väl ute i två timmar: strax innan tolv till kvart i två.
Medan jag satt där i solen ringde en gammal, underbar kompis och vi tjötade i säkert fyrtio minuter/en timme. Det var underbart att få prata med henne igen! Vissa människor kan man vara ifrån i flera år, men när man väl återses/hörs känns det som om tiden stått stilla.
Väl hemma sedan, satte vi oss på balkongen jag och vovve och pluggade lite. Sedan kom husse hemifrån jobbet och gjorde oss sällskap. Jag brände mig lite, men inte så att det gör ont. Äntligen sommar!! Efter en stubnds diskuterande kom vi överens om att knalla bart och köpa riktig glass, kulglass. Efter en dusch traskade vi iväg alla tre. Vi köpte våra glassar och hittade en bänk att sitta vid, men efter en stund flyttade vi oss till skuggan.
Plötsligt kom en tvååring springande och ropade att hon ville hälsa på hunden. Min första tanke var "Tur att vi har en snäll och lugn hund". Catchy var helt ointresserad av den lilla flickan, hon ville hellre ha min glass. Flickan fick klappa hunden, och hennes mamma kom skyndande tillsammans med flickans jämnåriga kompis. Flickorna klappade catchy, som under tiden försökte nå min glass, och jag berättade för flickorna att hunden skulle ha bäbisar.
Vi pratar lite, den ena flickan tröttnade och gick iväg, men mamman och tvååringen stannade. "Är det din hund?" frågade flickan. Ja, svarade jag. "Är det din glass?" frågade hon då. Jag undrade vad hon tyckte var mest intressant, min glass eller min hund.
Flickan kallade Catchy för "han", och mamman rättade henne. "Det är ingen han, det är en hon", sa hon. Dottern svarade bestämt: "Det är en HUND".
Sedan hände det som imponerade på mig. Mamman frågade "Är det en rottweiler?"
Jag blev helt paff. "Du är nog den andra någonsin som sett det! Hur såg du det?"
"På ögonen" svarade hon.
Jag berättade lite om blandningen, och om Catchy och hennes familjeförhållanden och om valparna. En väldigt trevlig, skånsk, ung mamma. Att hon kunde se att det var rottweiler i henne! 98 % av alla som frågar vad Catchy är gissar på labb. Jag kan inte minnas mer än en gång då en äldre herre utbrast "Jag har aldrig sett en svart rottweiler förut!".
Ännu roligare var det att hon inte verkade ett dugg orolig över att hennes dotter klappade en rottweilerkorsning. catchy slickade henne i ansiktet och flickan backade undan och tittade på mig: "hunden bet mig?". jag skakade på huvudet: "Hunden pussar dig, den tycker om dig." Då blev flickan blyg.
Bild från skogsturen:
De utlovade bilderna
Jag utlovade bilder från långpromenaden. Det känns avlägset med solsken och värme just nu. Regn & rusk. Usch och fy. Det blev förresten en bra dag. :-) Redovisningen gick toppen, och jag tror att jag givit läraren vad hon sökte efter. Håller tummarna för ett högt betyg...
Men nu till bilderna.
Vackert väder.
Annie ligger på marken med kameran hårt arbetande.
Alvesta friluftsområde, ingången till elljusspåret.
Världens sötaste husdjur. ;-)
Världens finaste blomma (enligt Annie Brickman).
Alvesta Elljusspår (lagom dött hur man än ser det).
Alvestapinnar! Mumma!
Spåret.
Lagom gyttjig bäck (Där fick Catchy inte lov att bada).
Men hon ville!
Den vackra, grönskande skogen...
Fler vackra visippor :-)
Förlåt, den var så söt att jag var tvungen att ta kort på den.
Hund har fått syn på sjö.
Hund på väg ner i sjö.
Hund nere i sjö.
Hund tar med sig sjö upp till husse.
Hund längtar tillbaka till sjön.
Hund kopplas då människor kommer inom synhåll.
Hund får syn på andra människor.
Fri hund återfann en förlorad pinne till. Hon borde bli pinnspårare.
Hund poserar för matte.
Husse gör roliga gester bakom matte så att matte får bra bilder. (TACK!)
Vacker tik.
Livsfarlig rottweilerblandning. Redo att hugga. Äter spädbarn till frukost.
(Knappast.)
Lydnad- & Promenaddag
I morse var jag väldigt duktig och gick med Catchy. Jag var jättetrött, men vaken. Och den kyliga men mysiga vårluften var uppiggande. Vi tog en annorlunda runda, och Catchy hittade en fotboll som hon tog med sig hem. Hon är för söt med de där retrivergenerna, som gör att hon gärna vill bära någonting med sig.
Framåt eftermiddagen glömde jag bort hunden, och fick så grymt dåligt samvete. Hon skulle gått vid ett, men klockan hann bli halv två innan jag tittade på den. Som kompensation tog vi en längre runda. Det skulle ha blivit runt gymnasieskolan i Alvesta och sedan hem, men vädret var så vackert att jag istället hamnade på Elljusspåret. Det var nästan inte en enda människa där, så Catchy fick vara koppelfri. Vi hade lite lydnandsträning under tiden. Jag ropade på henne, belönade henne för att hon kom, fick henne att sitta, ge tass och sådana saker. Övade henne på att ha uppmärksamheten riktad på mig. Det klarade hon perfekt. Det enda som inte var perfekt med promenaden, i mina ögon, hände någonstans i mitten. jag spanade efter fotgängare, och såg inte vad hunden upptäckte. Den lilla sjön.
Hon knallade bara rätt ut i den, som om hon gick ner i ett dike. När hon inte bottnade började hon simma så glatt. Jösses vad jag skrattade! Hon såg ut som om hon inte märkte att hon hamnat i vattnet istället för i gräset. Lycklig hund.
Det var skönt att få frisk luft. Vi gick ganska långt, och jag var rejält trött efteråt. Konditionen tar stryk när man är förkyld. Catchy däckade på vardagsrumsgolvet. Hon kan dock inte skylla sin dåliga kondition på förkylning. Haha. Ett par timmar senare gick hon och jag och handlade. Danne har lite ont under foten, något konstigt värmeutslag tror vi, så jag tog lite mer ansvar för hunden idag. Trots förkylning. Jag känner mig duktig. Den känslan slår lätt trötthet och hängighet! Finns det någonting mysigare än att hjälpa någon som står en nära? Eller att hjälpa någon över huvud taget, kanske.
Men senare gick vi tillsammans, och nu ska vi gå kvällspromenaden. Lydnadsträning är det roligaste med hundar, tycker jag. Det handlar inte om att vara hård och sträng, utan konsekvent och tydlig med vad man vill. Catchy är duktig generellt, men vill gärna testa oss. Jag förstår henne, hon vill ju veta om hon kan bli ledare över oss, eller om vi är ledare över henne. Och just förra promenaden visade mig att jag är Catchys ledare. Hon ville gå till Danne under träningen, men tittade först på mig och väntade tills jag sade varsågod. Utan att jag behövde tvinga henne att be om lov. Att hon ber om lov självmant är verkligen bra. men hons lår gärna dövörat till och kan vara lite seg att utföra ett kommando. Det ska vi försöka träna bort. :-)
Men men, halsen gör ont och känns slämmig. Med lite sömn hoppas jag bota detta. Dax att walka doggen och gå å sleepa. ;-)
Historien om idag
Sedan knallade vi fram längs gatan till djuraffären. Där svängde vi in båda två för att köpa en så kallad fästingpenna. Det är en sådan som syns längst till höger, den med lite grönt på. Jafg hittade en fästing på Catchy tidigare, och ville slippa att ta den med pincett. Det går ju det med, men det är svårare och jag vill inte riskera att nypa henne.
Vi klev in i butiken, och blev varmt mottagna av butiksägaren. Catchy försökte nå alla läckerheter i butikshyllorna; torkade grisöron och hundben. Vid disken stod en tunna med löshundgodis som tydligen luktade väldigt gott, för den ville nosen hela tiden ner i. Butiksägaren log och när vi hämtat fästingpennan stack hon ner handen i tunnan.
- Vill du ha lite? frågade hon Catchy. - Kan du sitta fint?
Catchy kan sitta fint. Särskillt när någon lockar henne med en läcker godisbit. Hon satte sig på sin runda bak och skelade nästan i sin iver att se vad som fanns i handen.
- Duktigt, sa butiksägaren och räckte Catchy godiset.
Catchy luktade (det var sådant mamma brukar ha hemma), men dissade det och vände sig bort för att nosa på kattmatskonserverna bakom istället. Jag och kvinnan skrattade förvånat.
- Men Catchy! sa jag. - Är du kräsen idag?
Butiksöägaren stack ner handen i tunnan igen. - Vill du inte ha godiset? frågade hon Catchy. Nu sträckte hon fram handen, som plötsligt innehöll tre godisbitar.
Då åt Catchy. :-)
Hon är kanske så van vid sin nya diet att hon ratar godis ;-) Här har vi en hund som tänker på sin hälsa! Igår åt hon tonfisksallad. Utan att tugga. Så idag upptäckte jag hela majskorn som kommit ut igen. Hon är så glupsk att hon inte ens tuggar maten! Men mamma, så ni har uppfostrat henne!
Promenaden avslutades med en runda till Netto där vi mötte upp Danne. Sedan hem. Över en timme ute i busvädret. Det var uppehåll hela tiden. Ljuvligt! Nu ska jag äta ägg & kaviarmackor och dricka kaffe. Så det så! :-)
Så, så...
Så. Nu sitter jag hemma. I min datastol. Utan katt i knäet. Men med en full kopp kaffe och en bit efterlängtad toblerone framför mig. Mums!
Hunden mumsar märgben. Vi åt tonfisksallad förut, och då fick båda husdjuren smaka. Sedan var vi ute och promenerade en timme. Vårt mål är att gå en timme varje dag. Gärna mer, helst inte mindre. Allt beror på vädret, på hur våra dagar har varit och på humöret. Gott humör + bra dag + fint väder = tre timmar! Dåligt väder + Dålig dag + dåligt humör = korta promenader knappt värda namnet.
Idag var det svinkallt, men ändå helt okej. det skulle inte bli en lång promenad, men vi kom hela tiden på fler ärenden som behövde skötas. Jag letade till exempel frisörsalonger, för att se vilken jag ska gå till vid balen i sommar. Och vi gick till Netto. Och postade ett brev.
Igår gick vi ännu längre, runt elljusspåret och så. Att bara gå dit och tillbaka är ca lika långt som själva spåret, så man känner sig duktig. Vi såg en fasanhona i skogen! Jag visste inte att det fanns sådana söder om Jämtland, men jag hade tvärfel. Det var en underbar promenad, vitsippor överallt. Nästa gång tar jag med mig min kamera.
Catchy verkar njuta av att vara här. I morse hade vi morgongos. Jag satt på sängkanten, efter morgonpromenaden, med en spinnande katt i knäet och en hund bredvid mig, som blev kliad på huvudet. under tiden såg Catchy till att tvätta Gandalf-Geisha. Katten såg väl inte så glad ut, men hon fortsatte spinna trots blängande blickar på hunden. Det var riktigt mysigt.
Något annat mysigt var att Catchy kom och väckte mig kanske två minuter i halv åtta. Halv åtta skulle klockan ringa. Mysig, glad och helt underbar var hon. jag saknar att bli väckt av en lycklig hund. Bli pussad det första man blir på morgonen. Jag skulle kanske ha valt en annan pojkvän ;-) Den jag har orkar knappt prata om mornarna, än mindre pussas. Tur att vi ska skaffa hund så att jag får någon att pussas med! En stor, blöt tunga i ansiktet. Tja, det är faktiskt mysigt på ett skumt sätt. Kanske inte själva tungan, men glädjen bakom pussen.
Nu ska jag ladda upp lite bilder. Jag hoppas att det blir någonting kul att titta på! :-)
Catchy som unghund
Just nu vill jag glömma, i alla fall de närmaste två veckorna då vi har typ fyra prov och två redovisningar. Och eftersom att jag var sjuk förra veckan har jag ju självklart missat alla vesäntliga saker mina lärare råkat säga. Men det kommer nog att gå bra ändå :-) Ett par huvudvärkstabletter och ett leende, så fixar sig allt! Hittade förresten lite gamla bilder på Catchy. Så liten och tanig hon var som valp/unghund! Trodde aldrig att jag skulle glömma hur liten hon var, men det har jag. Så liten och söt!
Avskyr att misslyckas...
Åhå, jaha.
Nu sitter jag och går igenom bilderna som togs förra helgen. Det blev en hel del, även om de flesta blev väldigt tråkiga eller dåliga. Jag är alldeles för tankspridd för att fotografera. Jag glömmer att ändra tillbaka inställningarna, så när jag tar fram kameran igen blir det ofta väldigt tokig. Och det är svårt att komma ihåg exakt vad man råkade ställa in förra gången, för ibland används kameran varje dag, ibland med en eller två veckors mellanrum. Inte alltid kommer jag ihåg vad jag gjort med den. Men som tur var börjar jag lära mig den nu. :-) Dock kan det vaera för sent när jag redan tagit trettio bilder och sedan kommer på att jag har kameran inställd på låg bländare...
Den här gången råkade jag ha en aning för lång slutartid på, så nästan alla bilder blev lite suddiga. Kort slutartid är att rekomendera om man fotograferar lekande vovvar. Dessutom var det en grådassig dag och sent på eftermiddagen, så ljuset är så kasst att jag fått retuschera alla bilder minst lite för att de ska bli värta att titta på. På nästan alla bilder har pälsdetaljerna försvunnit, något som ofta händer om man fotograferar i motljus, vilket min kamera trodde att jag sysslade med. Då förmörkar den motivet och ljusar upp bakgrunden. Och så ser allting väldigt fult ut. Tur för kameran att det bara är en maskin utan egen hjärna, annars hade jag slagit in den av frustration. Många bilder kunde ha varit fina, om inte detta! Men nu ska jag sluta kritisera mig själv som kass fotograf eller kameran som inte fattar vad jag vill. Det är dags att lägga upp bilderna.
Jag skulle kikat igenom bilderna tidigare, men jag har legat däckad i en förkylning. Vet ni vad? Man uppskattar inte att kunna andas. Man tar det för givet. Men det är väldigt irriterande att inte kunna det. Just nu uppskattar jag att jag fått både luktsinne och förmåga att andas tillbaka!
Mamma var ju här förra helgen, hjälpte oss att få upp tavlor, hyllor, borra osv. Bland annat kunde vi äntligen köpa taklampor till lägenheten :-) Där kom julklappspengarna väl till pass! Tack så fruktansvärt mycket, mamma! Du är sagolikt underbar!
Nackdelen var ju bara den att hon tog med sig Catchy hem igen... så nu är det tomt... ingen finns här att äta upp våra matrester. *Snyft!*
Katt passar på att stjäla husses stol.
Avundsjuk...
Mamma hjälpte oss borra upp hyllorna. :-) Äntligen fint här hemma!
Vår nya vardagsrumslampa, här mysigt dimrad. Orginalpris: okänt. Rea: 129kr
Vår nya sovrumslampa. Orginalpris: 1079 kr. Rea: 199 kr.
Sista promenaden, några minuter innan mamma tog hundarna och gav sig av!
Mamma mular dotter!
Lössläppta tikar i Alvesta
Hej på dig, matte!
Vem sa att matte behövde leka dragkamp? Det fixar vi bra själva :-)
DU KAN INTE TA MIG!
Räv... eller hund, det är frågan.
Snöodjuret Bonita!
Mamma mular (mördar?) sin dotter!
Och så avslutar vi med datakatten. Hon satt i säkert fem minuter och spanade på DI:s reklam. Den rörde sig!
Go kväll!
Nu har jag just fixat med plugget och känner att jag kan slappna av sista stunden på kvällen. Jag är avundsjuk på djuren. De blir älskade och matade och gosade med utan att behöva plugga! Livet måste vara bra skönt för en kattunge och för en vovve. fast jag ska inte klaga. i övermorgon avslutas två av de tråkigaste kurserna, och nu har vi en ny lärare som säkert gör den absolut tristaste kursen rolig :)
På tal om rolig: vissa nöjer sig inte med pinnar. De vill ha träd. Eller ännu hellre, stockar!
Förresten är dessa två bilder tagna med Dannes mobil. Den ena är väldigt suddig, jag vet, men den visar stockens storlek :P
Jaja, dags för sänggång ;-)
Den utlovade rapporten
Eftersom att Danne råkade slita ut bredbandsuttaget har vi inte haft bredband förrän idag, nu på eftermiddagen. Det var inte Dannes fel, vi hade inte spikat sladden utan skulle göra det senare samma dag, ironiskt nog. Och den fungerade faktiskt, men så var jag där och skulle sätta fast plastluckan runt uttaget. Sedan var internet stendött. Så ska jag skylla på någon så tar jag på mig skulden helt själv.
I fredags var Dannes morföräldrar här och hämtade upp en av Dannes alla kusiner, som kommit hit med tåget. De passade på att kika in i våran lilla lägenhet och se hur vi fått till den. Dessutom hade de kvarlämnade julklappar att överlämna till oss, saker vi inte lyckats packa ner efter vårt julfirande där. Bland annat fyra stora, fina kuddar som vovven just nu ligger på. Och lite annat smått och gott!
Catchy är väldigt vaktig nu, antagligen för att hon befinner sig i en, för henne, ganska okänd miljö. Hon gruffade fortfarande en bra stund efter att de anlänt, jag skämdes riktigt över henne. Hon morrade åt dem! Nu är ju inte Dannes morföräldrar särskillt gamla, men hon borde ändå inse att se är äldre människor hon umgås med, hon är ju van vid att vara med mamma på jobbet, på äldreboendet där. Då är hon coollugn och försiktig och genomsnäll... jaja, saken är den att jag inte hört henne morra åt någon, någonsin, på det viset. Hon är stor, folk blir lätt rädda för henne.
Jag blev väldigt ledsen när Dannes mormor började prata om hur farliga rottweilers är. varför är människor så fördomsfulla? Jag pratade med mamma när de åkt igen, och hon hade något väldigt intressant att berätta. Enligt veterinär- och polis statistiken toppas listorna av hundar som biter människor av raserna *trumvirrvel* Golden Retriver och Jack Russel. Jag ber att få påminna om något jag skrev för inte alls särskillt längesedan: Rottweilern är en stor, tung hundras, och den är otroligt interligent. Det är en vakthund. Ja, den kräver en fast hand och en bestämd, trygg ledare, och är då den bästa familjehunden man kan tänka sig. Den älskar barn och skulle aldrig drömma om att äta upp dem till kvällsmat. Men vi dömmer den efter hur den ser ut. Det där stora, rynkiga, skrynkliga. Vassa tänder. Öppna munnen på en liten Jack Russel så ser man exakt lika dana tänder, bara något mindre.
För er som eventuellt inte känner till dessa raser:
Ja, de ser i alla fall mycket snällare ut än dessa, eller?
Well, fördomar har vi alla, men man behöver inte låta sig själv ledas av dem. Visst, det är väldigt svårt, men ändå. Som tur är finns det människor som följer hjärtat ostället. Nu ska ni få höra!
I Lördags var jag och Catchy ute på en promenad runt området, och jag tyckte så synd om Catchy som inte fått träffa eller leka med en annan hund på över en vecka. Alla hundägare vi mött har varit för upptagna eller undvikit oss. Ändå vet jag att hundägare generellt sätt är en grupp människor som känner varandra, och lagom tills vi åker kommer Catchy att ha en plats i kretsen med Alvesta-hundar.
I lördags var vi på väg hem från fotbollsplanen, där Catchy hade mördat snön och löpt amock på de väldiga ytorna. Pigga och glada var vi när vi fuick syn på dem.
Det var en ofantligt stor Golden Retriver-hanne med sin ägare, en äldre herre i rock och hatt. Catchy tittade på hanen, hanen på Catchy. Catchy gnällde och viffrtade på svansen. Hanen viftade också på svansen och spände kopplet för att komma närmare. Jag och ägaren bytte några ord, insåg att hundarna var lika gamla, och att de fick träffas. Så de hälsade och började leka.
- Är det en labrador? frågade hussen.
- Nej, det är en blandras, svarade jag glatt.
- Jasså, mellan?
- Ja, pappan var flatcoat/berner sennen, mamman rottweiler.
Mannen klappade Catchy på huvudet. - Jag tyckte väl att det var lite rottis över ögonen på dig. Sitt.
Hon viftade glatt på svansen, och sedan insåg hon att, oj då, mannen pratade med henne! Så hon satte sig fint och blev belönad med ett leendet och en godisbit.
Sedan dess har hon träffat på lite olika hundar, men inte bekantat sig närmare med någon, bara hälsat lite snabbt. Men både jag och hunden skuttade hemmåt av lycka efter den där träffen med hanen. Det var så skönt att äntligen hitta en lekkamrat åt Catchy, att se henne så glad igen. Hon har varit rätt uttråkad de senaste dagarna. det hade jag också varit. På grund av mitt ben har hon och jag inte kunnat gå mer än enstaka turer, och husse har bara varit iväg på två långrundor hittils. Eller tre, tror jag det är... oavsett. Så fort mitt ben blir bättre kommer jag att inte bara gå ut med henne, utan också ge mig ut och springa. Det är något jag har saknat!
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. Jag har lite huvudvärk och är fasligt trött. Är lite halvförkyld, till råga på benet. och om det är någon som undrar hur det är med den saken är jag på bättringsvägen, men det har blommar ut två-tre storartade blåmärken i närheten av muskeln. Dessutom känns det som att ha konstant kramp så fort jag råkar spänna vaden. Jag kan gå utan att halta, men minsta felsteg gör fruktansvärt ont, och om nätterna har benet värkt och kommit ikläm så att jag haft svårt att sova. Men men. Nya tag, och arbetsintervju i morgon ;-)
Har jag förresten sagt att jag HATAR att ta foton med blixt? :P Catchy ser grå ut...
Lite träning!
Idag har Catchy fått lite träning :-) Vi var ute på en av de närliggande fotbollsplanerna och hade lite lydnadsträning. Vi tränade mest inkallning och varierade med lite smått och gott. Jag tycker att det var jättekul, och att det gick jättebra. Catchy är verkligen duktig, även om hon ibland vill tänja på gränserna.
Till exempel, så tog hon små omvägar när man bad henne komma.
men jag måste ge henne lite berömm för hur smart hon är, bakom de där glittrande, busiga ögonen. Innan vi gjorde det mer komplicerat, stod jag och Danne helt enkelt mitt emot varandra, på kanske trettio meters avstånd, och kallade på henne varannan gång. Efter ett par varv insåg Catchy vad vi ville, och sprang fram och tillbaka mellan oss innan vi hann kalla på henne. Hon är inte så dum som hon ser ut! Men det är inte matte heller! Jag krånglade till det hela genom att kräva en massa fåniga saker av henne innan hon fick godis och blev kallad till husse. Det gick inte att vända direkt som tidigare när hon var tvungen att sitta, ligga, ge tassarna, vänta osv innan godiset serverades.
Hon verkade tycka att det var jättekul ändå, till och med den där svåra övningen när hon var tvungen att sitta eller ligga medan husse och matte sprang omnkring runt henne. Hon ville så gärna vara med och leka, men för det mesta klarade hon även dessa hemska utmaningar!
Aktiviteten både började och avslutades med lek och bus med husse. Matte haltar förfärligt och kan absolut inte springa. Däremot kunde jag klappa och gulla med henne, vilket också verkade uppskattas. Jag hade kameran med mig ut, men det snöade förfärligt och jag orkade inte pyssla med inställningarna, så bilderna blev allt annat än bra. Men eftersom att jag tycker det är mycket roligare att titta på bilder än att läsa trista skilldringar lägger jag ut ett urval av dessa ändå. :)
Och om det finns någon hundägare där ute som vill prova ny hundmat till sin hund kan jag tipsa om Axess. 10 kg kostar 95 kronor på ICA, och Catchy slukar det med hull och hår. Svensktillverkat. Det du! Maten vi fick med oss från mamma åt hon av en kula i sänder, och ratade den tills hon var för hungrig för att matstrejka mer. i alla fall betedde hon sig så här. När hon fick Axess-fodret första gången fick hon även lite av den gamla maten, och det slutade med att alla utom en liten kula var uppätet av Axessmaten, medan nästan alla de andra kulorna låg kvar. haha, söta vovve. Dock ser Axess inte särskillt smakfull ut. Men i mina ögon ser ingen hundmat särskillt god ut. Men, men, det var bara ett litet tips :)
Minns ni "Gandalfs inlägg"? Här är bevis på hur mycket han uppskattar trådgardiner...
Och nu till hundbilderna!
Och förresten vill jag offentligt tacka min Danne för att han gått ut med hunden ensam många gånger för att avlasta mitt ben. Jag kan inte nog säga hur mycket jag uppskattar detta.
Lite tankar och annat oförståligt
Och nu till det jag tänkt skriva om!
Jag hade tänkt skriva ett inlägg igår, om vad som hände då med Catchy i lägenheten. Men tankarna på det kom liksom lite av sig när jag läste om Balder. Nåja, även om det hände igår känner jag ett djupt behov av att uttrycka det.
Idag har jag bott hemifrån i snart 28-29 månader. Det är över 28 månader utan hund. Utan katt. Utan djur. Visst har jag varit hemma däremellan, vissa månader mer, andra inte alls. Men det är inte samma sak att hälsa på djuren man älskar som att ha dem hos sig, nära. Jag har snart gått klart gymnasiet, trots att det känns som om jag nyligen började där. Idag satt jag vid datorn och sökte cirka tio sommarjobb. Här nere. Här stannar jag, i minst ett år till. Tack vare att jag fann kärleken här.
Och det är tack vare kärleken som jag får uppleva den totala lyckan igen. Om jag inte flyttat ihop med Danne hade jag aldrig haft möjlighet till att ha djur. men nu bor vi ihop. och vi har Gandalf. Den sötaste, roligaste, jobbigaste, busigaste kattungen någonsin. Och just nu, och en månad frammåt, har vi Catchy här. Jag hade nästan glömt hur fantastiskt det är att ha djur. När jag är hemma är det mest som en börda att gå ut med vovvarna, i alla fall vintertid i kylan. varför? För att jag inte riktigt känner mig delaktig längre. Jag bor så långgt bort och kan inte råda över att de får den omsorg de behöver. Det gör mig olycklig att tänka på, hur maktlös jag är här borta. När jag kommer hem är Bonita jobbig att gå med och Catchy är sådär gulligt knubbig. Och jag kan inte göra något för att ändra på det. jag kan gå med dem, träna dem, hela helgen under mitt besök. men så fort jag far iväg igen återgår allt till det normala. Till mamma, som både jobbar och studerar, 175 % sammanslaget. Till min syster, som helst bara släpper vovvarna på baksidan eller går till ekekullen. Oavsett vad jag gör eller inte gör, då jag är hemma, är det meningslöst.
Men inte nu. När jag vaknade i går morse gick jag och Catchy en härlifg morgonrunda. Solen sken och glittrade i snön. det var bara någon grad kallt. Ingen människa, hund eller bil inom synhåll. bara hon och jag, i ett paradis av snö. På en stor, vidsträckt fotbollsplan och grönområden. jag släppte henne lös och såg henne skutta och leka i snön, som en liten valp. Jag lekte med henne, så mycket jag nu kan med mitt skadade ben.
Men det var egentligen inte det som berörde mig. Det var när vi kom in igen som det hände. Jag hade piggnat till av den kalla luften, men Danne låg i sängen fortfarande. klockan var tio. Jag skulle inte lägga mig igen, bara prata lite med honom. Så jag lade mig bredvid honom på mitt täcke. Då kom Catchy och lae sig bredvid mig, på ytterkanten. Hon sträckte ut sig och somnade. Gandalg kom, lade sig på mitt lår och spann så att hela huset skakade (nåja, nästan i alla fall). Jag slocknade, fullkomligt lycklig och fridfull. Och vaknade vid tolv. Halv ett lyckades jag väcka Danne (nej då, han är inte morgontrött, inte alls...). För en gångs skull kändes det inte dåligt att vakna så sent. jag kände mig fortfarande trött, men så jäkla glad.
Jag vet inte om jag riktigt insett hur mycket det betyder för mig att ha djur omkring mig. Jag har ju i stort sett alltid haft det, mer eller mindre. Men att ligga där i sängen med armen om Catchy och med Gandalf som en liten värmedyna på låret återupplivade min längtan och kärlek. Förut tänkte jag inte så mycket på mitt och Dannes (kanske dumdristiga?) beslut att skaffa valp till sommaren. Förut tänkte jag mest på de jobbiga delarna, som att vara ute i kylan. Inte nu. Nu kan jag se den lilla valpen när jag blundar, känna den där käreksfulla frustrationen som jag kände med Catchy när hon var liten. Som jag inte visste att jag mindes. Frustrationen när valpen gör något olovligt eller inte förstår. men man kan inte riktigt bli arg eller irriterad heller, för man älskar henne för mycket.
Idag sov jag länge. Igen. Danne gick upp åtta (kors i taket!) för att följa den där trista börsen. Jag, som är en något mer vettig (men fattig, haha) människa, låg kvar i sängen en stund. Jag tänkte också gå upp. Men jag hade så mysigt sällskap, så det gick inte som jag hade tänkt mig. Lilla Gandalf hoppade upp och satte sig på min bröstkorg och lät som en gullig motorsåg, hur nu en sådan låter. Och Catchy lade sig på mina fötter, tapper som hon är. Där skulle ingen normal människa ligga, men som tur är är hon ju hund. Och hundar verkar sakna luktsinne, när det gäller mindre goda dofter i varje fall. Jag slumrade till 10. Det var fantastiskt. Och det var väldigt svårt att ta sig upp igen, sedan. Som tur var råkade Danne gå in i köket, så bägge djuren övergav mig. Lojalt! Ha! Hundar och katter är bara lojala mot sina magsäckar ;-)
Gandalf har gjort mig hel, trots att jag inte visste att en del av mig saknades. Men ytterligare en liten pusselbit saknas i mitt hjärta. "Lady", hoppas jag. Aldrig har jag längtat såsom nu. Ändå har jag en annan hund hos mig att koncentrera mig på, även om det tyvärr inte börjat så bra, eftersom jag har lite svårt att gå på mitt ben. jag blev sparkad av en häst för ca en vecka sedan, och muskeln verkar ännu inte ha läkt. Jaja.
Detta var ett fullkomligt onödigt inlägg. Nu ska jag skriva det riktiga ;-)
Första dygnet
Det har varit väldigt ovant att ha hund igen. Jag ska villigt erkänna att jag lät Danne gå den sista promenaden igår själv. Vi var uppe till ungefär *censur* och jag var så trött att kroppen värkte. Men jag hade verkligen längtat efter min dator och mitt sims-spel, så jag hade inget emot att lägga mig sent. För ovanligheternas skull krånglade datorn knappt alls. :) Dannes dator var det värre med. Han vill testa att spela WoW, så han satt i nästan 10 timmar och försökte få det att fungera. Efter typ fem ominstallationer av spel och patcher visade det sig att hans dator inte orkar med spelet. Så han var något mindre glad.
I morse sov vi länge, sedan gick jag och Catchy på en lagom kortlång morgonrunda. Natten tillbringade Catchy vid sängens fotende på lakanet vi bytte innan sänggång. Hon verkar ha sovit gott där. Men strax innan vi somnade, just när vi släckt lampan, hörde jag små klor tassa mot golvet, sedan ljudet av någon som åt ur kattmatsskålen. Så jag tassar upp och tar förövaren på bar gärning. Efter det verkar det som om Catchy inte vågat röra kattmaten. Det var nära efter maten idag, förstårs, när hon och Gandalf fick dela på sås och köttbulle. Eftersom att hennes skål kom en aning efter hans var hon påväg till hans innan hon hörde mig säga nej. Men jäklarrr vad lydig hon är! Jag är så stolt!
Nu ligger Catchy på sin matta igen. Katten ligger på sin pelare. Jag och Danne sitter rygg mot rygg, vid varsin dator. Sociala ungdomar. Nej, vi ska strax se en film, hade vi tänkt, och lägga oss tidigt ikväll. Och ni ska få se lite bildbevis på det mesta jag just skrivit. Dock inte på långpromenaden (som jag inte ens nämnde ovan! Ups!), men det beror på att det bara var Catchy & Danne som gickl den. Jag har fortfarande lite ont i benet sedan Arras råkade sparka mig. Dessutom var jag lite lat och sysselsatt med annat.
Sista bilden på Gandalf&Gråtroll denna resa: Gandalf gäspar.
Och så till Alvestabilderna:
Och förresten: Catchy verkar lida oerhört av att vara här. Se själv!
Jaja, filmtajm!
Catchys julklapp
det finns snö i Bohus, påstår mamma. Ett tunt lager som man nästan kan göra snöbollar av... vovvarna är överlyckliga, i alla fall Catchy. Bonita är lite tveksam, efter att ha fångat en exploderande snöboll i munnen... Här i Småland har vi en decimeter snö, men enligt en säker källa (mamma) är snön en halvmeter djup hos min farmor uppe i Hallstahammar. Åhh... fast det är tydligen 15 grader kallt... Brrr... tackar vet jag Småland!
Om En och en halv timme (cirkus) åker jag, Gandalf & Danne med hans morföräldrar till Oskarshamn. Spännande! just nu sitter jag iförd morronrock med lille Gandalf i knäet. Mysigt! Jag satt och sorterade lite bland alla mina bilder...vet ni hur många jag har? Tja, en aning för många, kan man tycka:
Oavsett, så hittade jag en söt Före och Efter-bild på Catfhy från förra julen. Kvalitén är väl sådär, eftersom att de är tagna med mammas något obra digitalkamera. Jag tyckte de var lite söta, så jag lägger upp dem nu före jul för att skapa lite julkänsla här på bloggen! Catchys julklapp:
Catchy hittar sitt paket...
Catchy har helt själv öppnat sitt paket!
... Grisöra! På tal om det måste jag ut och köpa julklappar åt djuren när vi är i Oskarshamn. Det är ju ett måste :) Alla ska ju få julklappar, eller hur? Nej, nu kurrar min mage. Jag ska nog inte äta grisöra, däremot har jag Vörtbröd hemma! Julfrukost. Kaffe drack jag för en timme sedan.
