Lydnad- & Promenaddag

Vilken dag det har varit. Det känns verkligen som om jag och hunden fått ut det mesta av den. Jag var hemma från skolan idag, det var friluftsdag. Med förkylning och feber i kroppen är det inte alls roligt. Och jag vill inte riskera att bli utslagen igen. Nåväl.

I morse var jag väldigt duktig och gick med Catchy. Jag var jättetrött, men vaken. Och den kyliga men mysiga vårluften var uppiggande. Vi tog en annorlunda runda, och Catchy hittade en fotboll som hon tog med sig hem. Hon är för söt med de där retrivergenerna, som gör att hon gärna vill bära någonting med sig.

Framåt eftermiddagen glömde jag bort hunden, och fick så grymt dåligt samvete. Hon skulle gått vid ett, men klockan hann bli halv två innan jag tittade på den. Som kompensation tog vi en längre runda. Det skulle ha blivit runt gymnasieskolan i Alvesta och sedan hem, men vädret var så vackert att jag istället hamnade på Elljusspåret. Det var nästan inte en enda människa där, så Catchy fick vara koppelfri. Vi hade lite lydnandsträning under tiden. Jag ropade på henne, belönade henne för att hon kom, fick henne att sitta, ge tass och sådana saker. Övade henne på att ha uppmärksamheten riktad på mig. Det klarade hon perfekt. Det enda som inte var perfekt med promenaden, i mina ögon, hände någonstans i mitten. jag spanade efter fotgängare, och såg inte vad hunden upptäckte. Den lilla sjön.

Hon knallade bara rätt ut i den, som om hon gick ner i ett dike. När hon inte bottnade började hon simma så glatt. Jösses vad jag skrattade! Hon såg ut som om hon inte märkte att hon hamnat i vattnet istället för i gräset. Lycklig hund.

Det var skönt att få frisk luft. Vi gick ganska långt, och jag var rejält trött efteråt. Konditionen tar stryk när man är förkyld. Catchy däckade på vardagsrumsgolvet. Hon kan dock inte skylla sin dåliga kondition på förkylning. Haha. Ett par timmar senare gick hon och jag och handlade. Danne har lite ont under foten, något konstigt värmeutslag tror vi, så jag tog lite mer ansvar för hunden idag. Trots förkylning. Jag känner mig duktig. Den känslan slår lätt trötthet och hängighet! Finns det någonting mysigare än att hjälpa någon som står en nära? Eller att hjälpa någon över huvud taget, kanske.

Men senare gick vi tillsammans, och nu ska vi gå kvällspromenaden. Lydnadsträning är det roligaste med hundar, tycker jag. Det handlar inte om att vara hård och sträng, utan konsekvent och tydlig med vad man vill. Catchy är duktig generellt, men vill gärna testa oss. Jag förstår henne, hon vill ju veta om hon kan bli ledare över oss, eller om vi är ledare över henne. Och just förra promenaden visade mig att jag är Catchys ledare. Hon ville gå till Danne under träningen, men tittade först på mig och väntade tills jag sade varsågod. Utan att jag behövde tvinga henne att be om lov. Att hon ber om lov självmant är verkligen bra. men hons lår gärna dövörat till och kan vara lite seg att utföra ett kommando. Det ska vi försöka träna bort. :-)

Men men, halsen gör ont och känns slämmig. Med lite sömn hoppas jag bota detta. Dax att walka doggen och gå å sleepa. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0