Cannea

Så, nu har saker och ting lugnat sig en aning. Jag vette tusan vad det var med Catchy, nu är hon lugn och fin och verkar inte ha spyor i tankarna. Hon ligger och vilar på soffan. Husse hennes vilar med fötterna på soffans ryggstöd, och ögonen klistarade vid datorn. Jag tar tillfället i akt och skriver det inlägg jag hade på tungan. Kan man säga att man har ett inlägg på tungan, förresten? Borde det inte vara i fingrarna eller någonting i den stilen?

Eftersom att Danne råkade slita ut bredbandsuttaget har vi inte haft bredband förrän idag, nu på eftermiddagen. Det var inte Dannes fel, vi hade inte spikat sladden utan skulle göra det senare samma dag, ironiskt nog. Och den fungerade faktiskt, men så var jag där och skulle sätta fast plastluckan runt uttaget. Sedan var internet stendött. Så ska jag skylla på någon så tar jag på mig skulden helt själv. 

I fredags var Dannes morföräldrar här och hämtade upp en av Dannes alla kusiner, som kommit hit med tåget. De passade på att kika in i våran lilla lägenhet och se hur vi fått till den. Dessutom hade de kvarlämnade julklappar att överlämna till oss, saker vi inte lyckats packa ner efter vårt julfirande där. Bland annat fyra stora, fina kuddar som vovven just nu ligger på. Och lite annat smått och gott!

Catchy är väldigt vaktig nu, antagligen för att hon befinner sig i en, för henne, ganska okänd miljö. Hon gruffade fortfarande en bra stund efter att de anlänt, jag skämdes riktigt över henne. Hon morrade åt dem! Nu är ju inte Dannes morföräldrar särskillt gamla, men hon borde ändå inse att se är äldre människor hon umgås med, hon är ju van vid att vara med mamma på jobbet, på äldreboendet där. Då är hon coollugn och försiktig och genomsnäll... jaja, saken är den att jag inte hört henne morra åt någon, någonsin, på det viset. Hon är stor, folk blir lätt rädda för henne.

Jag blev väldigt ledsen när Dannes mormor började prata om hur farliga rottweilers är. varför är människor så fördomsfulla? Jag pratade med mamma när de åkt igen, och hon hade något väldigt intressant att berätta. Enligt veterinär- och polis statistiken toppas listorna av hundar som biter människor av raserna *trumvirrvel* Golden Retriver och Jack Russel. Jag ber att få påminna om något jag skrev för inte alls särskillt längesedan: Rottweilern är en stor, tung hundras, och den är otroligt interligent. Det är en vakthund. Ja, den kräver en fast hand och en bestämd, trygg ledare, och är då den bästa familjehunden man kan tänka sig. Den älskar barn och skulle aldrig drömma om att äta upp dem till kvällsmat. Men vi dömmer den efter hur den ser ut. Det där stora, rynkiga, skrynkliga. Vassa tänder. Öppna munnen på en liten Jack Russel så ser man exakt lika dana tänder, bara något mindre.

För er som eventuellt inte känner till dessa raser:
 
Ja, de ser i alla fall mycket snällare ut än dessa, eller?
  

Well, fördomar har vi alla, men man behöver inte låta sig själv ledas av dem. Visst, det är väldigt svårt, men ändå. Som tur är finns det människor som följer hjärtat ostället. Nu ska ni få höra!

I Lördags var jag och Catchy ute på en promenad runt området, och jag tyckte så synd om Catchy som inte fått träffa eller leka med en annan hund på över en vecka. Alla hundägare vi mött har varit för upptagna eller undvikit oss. Ändå vet jag att hundägare generellt sätt är en grupp människor som känner varandra, och lagom tills vi åker kommer Catchy att ha en plats i kretsen med Alvesta-hundar.
I lördags var vi på väg hem från fotbollsplanen, där Catchy hade mördat snön och löpt amock på de väldiga ytorna. Pigga och glada var vi när vi fuick syn på dem.

Det var en ofantligt stor Golden Retriver-hanne med sin ägare, en äldre herre i rock och hatt. Catchy tittade på hanen, hanen på Catchy. Catchy gnällde och viffrtade på svansen. Hanen viftade också på svansen och spände kopplet för att komma närmare. Jag och ägaren bytte några ord, insåg att hundarna var lika gamla, och att de fick träffas. Så de hälsade och började leka.
- Är det en labrador? frågade hussen.
- Nej, det är en blandras, svarade jag glatt.
- Jasså, mellan?
- Ja, pappan var flatcoat/berner sennen, mamman rottweiler.
Mannen klappade Catchy på huvudet. - Jag tyckte väl att det var lite rottis över ögonen på dig. Sitt. 
Hon viftade glatt på svansen, och sedan insåg hon att, oj då, mannen pratade med henne! Så hon satte sig fint och blev belönad med ett leendet och en godisbit.

Sedan dess har hon träffat på lite olika hundar, men inte bekantat sig närmare med någon, bara hälsat lite snabbt. Men både jag och hunden skuttade hemmåt av lycka efter den där träffen med hanen. Det var så skönt att äntligen hitta en lekkamrat åt Catchy, att se henne så glad igen. Hon har varit rätt uttråkad de senaste dagarna. det hade jag också varit. På grund av mitt ben har hon och jag inte kunnat gå mer än enstaka turer, och husse har bara varit iväg på två långrundor hittils. Eller tre, tror jag det är... oavsett. Så fort mitt ben blir bättre kommer jag att inte bara gå ut med henne, utan också ge mig ut och springa. Det är något jag har saknat!

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. Jag har lite huvudvärk och är fasligt trött. Är lite halvförkyld, till råga på benet. och om det är någon som undrar hur det är med den saken är jag på bättringsvägen, men det har blommar ut två-tre storartade blåmärken i närheten av muskeln. Dessutom känns det som att ha konstant kramp så fort jag råkar spänna vaden. Jag kan gå utan att halta, men minsta felsteg gör fruktansvärt ont, och om nätterna har benet värkt och kommit ikläm så att jag haft svårt att sova. Men men. Nya tag, och arbetsintervju i morgon ;-)









Har jag förresten sagt att jag HATAR att ta foton med blixt? :P Catchy ser grå ut...