Update!

Förlåt för bloggtorkan, jag har inte haft internet på över en vecka, och innan dess har det varit en hel del omkringflackande. Men nu sitter jag i Bohus vid min bärbara och surfar på mitt mobila bredband. Jag vet inte om det är bra än så länge, men det är rätt kul att kunna ta med sig det.

I dagarna kommer det att dyka upp både bilder och texter som kompensation för torkan, men de riktigt roliga bilderna får vänta tills tisdag då jag är i Växjö igen, för på den datorn ligger de riktigt underbar bilderna!

Jag kan ge en Update angående valparna.
Bimbo har vi inte hört någonting ifrån, tyvärr, och jag tror inte att rapporterna lär bli så många. Men när de väl kommer hoppas jag att det blir glädjande sådana!

Balder
var med mamma och min lillasyster till veterinären för någon vecka eller två sedan, där det konstaterades att han verkligen har blåsljud men att mamma var fri från skuld och ansvar. Skönt för oss, till nästa kull ska vi teckna en dolda fel-försäkring. Men läget är oförändrat för lilla Balder. Mamma tror att de gör en hjärtröntgen på honom då det är det enda sätt de kan veta hur stort felet på hans hjärta är. Oavsett så ville ägarna behålla honom, vilket jag i allra högsta grad förstår. Och de kan ju lägga resterande betalsumma på en röntgen istället för till mamma? Det är i varje fall vad jag skulle gjort om jag vore i deras kläder. Men det är jag ju inte. Positivt var det i alla fall att mamma och syrran fick träffa honom! Tydligen kände han igen deras röster och blev överlycklig. Sedan fick han busa med sin egen lillasyster och mamma igen (eller mattanten, som han snarare kände Catchy som). Han var lite mager, men annars var han tydligen helt underbar! Och lik sin mamma, tyckte i alla fall min mamma. Det ska bli kul att se honom som vuxen (För det ska han självklart bli, inget snack om saken!).

Birka
har jag följt på ägarinnans blogg (rideronthestorm.blogg.se) och för henne verkar det gå prima! Hon ser så söt och gänglig ut, i mina otränade ögon har hon ärvt samma långa nos som Bonita och i viss mån Balder, alltså inte så mycket rottis utan mer flat. Dock har ju Birka en grymt fin teckning och jag tror att få kommer att tvivla på vilken ras det är mest av i henne! Hon lär sig jättesnabbt och verkar duktig. Lite mesig, men det är ju de flesta valpar. Första gången Catchy träffade en av våra bekantas hund gömde hon sig under deras bil... Nej, Birka kommer klart bli en av de lydigaste och härligaste hundarna i kullen. Även om jag inte träffat ägarna så märks det att de kan sina saker, och jag är glad över att Birka kom till just dem. Hon kommer bli fantastisk, förhoppningsvis en av alla rottisblandningar som kan motbevisa de idiotiska fördomarna om just rottwieler.

Bamse har vi hört lite från, och de rapporterna har varit väldigt glädjande. Han verkar grymt lättlärd och snäll. Hans ägare verkade grymt sunda, och vi pratade lite om valparna häromdagen, jag, mamma och min Danne. Vi kom överens om att Bamse antagligen är den av valparna som fått det bäst, fast det kan ju vi egentligen inte veta. Men med tanke på vad de berättade för oss om hur de skulle ha honom, så kommer det att bli perfekt. Lägger man till hur seriös ägarinnan har visat sig vara och hur duktig hon varit med ansvaret (jag tänker mest på hur hon ställt frågor, tagit reda på saker och så från oss) har Bamse det toppen. Jag har lagt till henne som vän på Facebook, där hon sagt att hon ska lägga ut lite bilder bland annat. Jag väntar med spänning. Han kan tydligen sådant som att ligga, sitta och vänta utan problem redan, och till och med dansa! Det skulle jag vilja se! Hans lillasyster borde ta efter hans goda exempel...

Bonita har ju inte varit lika duktig. Hon är verkligen den typiske valpen. En ögontjänare av klass, som gnäller så fort hon tror att hon är ensam, tigger uppmärksamhet så fort hon inser att hon inte är det och som tuggar på allt hon får tag på. Men trots det är hon helt underbar. Hon är social och gullig, en riktig knätofs som älskar att pussas. Helst hela tiden och överallt. Hon drar lite i kopplet men oftast förstår hon när man säger till henne. Hon gör verkligen allt för godis och tigger konstant. Hon blir jätterädd och förtvivlad när man skäller på henne, och då fjäskar hon tills man inte kan vara arg på henne längre. Hon har dock gjort stora framsteg: lärt sig sitta och i viss mån vänta, hon kan ligga och ibland ge tass. Jag ska skriva mer om henne i veckan, dock inte just nu. Men det finns många roliga saker att skriva om den tokan, det är en sak som är säkert!

Bonita, Malins bild


Här är en bild som Linnéas bästa kompis Malin tog på Bonita!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0