Och nu är Lady vaccinerad!

Glöm inte bort 1årsvaccinationen, alla fjolårsvalpköpare!



Hundar är makalösa djur. De kan vara monster, eller änglar. De är så utrycksfulla och talande, och förstår precis vad man menar. Men det är inte alla människor som klarar av att förstå, eller göra sig förstådda. Det är en konst, som att lära sig ett helt nytt språk. Och idag erfor jag en känsla av triumf, när jag insåg att jag är en av dem som genom hårt arbete lärt mig detta främmande tungomål.

Idag var Lady hos vetrinären på ettårsvaccination. Jag var en aning nervös, om jag ska vara ärlig. Första vaccinationsbesöket försökte hon nafsa veterinren (som för övrigt inte kunde någonting om hundar och betedde sig okoncekvent och motsägelsefullt) och kvinnan varnade oss för att hon inte ville se oss om ett år när vi kom för att avliva hunden, det hände henne tydligen ofta. Kommentaren, och hennes agerande, gjorde mig då väldigt arg. Men jag fick senare veta att veterinären var ökänd. (För er som bor i Växjötrakten, heter hon Therése Jakobsson, och driver Växjö Veteriänarklinik. Gå inte dit. Hon uppmuntrade hunden att hoppa, jagade den nästan för att få tag på den och sa en massa konstiga saker. Kunde helt enkelt inte hundar.)

Så den här gången var jag lite nervös, eftersom det var ett nytt ställe och jag visste inte hur Lady skulle beté sig. Hon är en reserverad och osäker dam som kräver en fast och lugn hand. Mot främlingar är hon mycket tveksam och det brukar ta en bra stund innan hon accepterar en ny människa. På ditvägen funderade jag på att fråga om munkorg, men sköt tanken ifrån mig och koncentrerade mig på att vara lugn, så att jag i min tur kunde lugna Lady.

När vi kommer dit (efter den lilla genvägen jag beskrev i tidigare inlägg) var där många hundar, flera skälliga småhundar. Jag höll Lady tyst och lugn genom att inte låta henne fokucera på de andra djuren. Istället fick hon sätta siug och göra små lydnandsövningar. Sitta, ligga, tass och stanna. Då hade hon fullt upp och glömde bort dem andra. Vi skrev in oss ("Jaha, och hon är en rottis ser jag..." "Nej, en blandras" "Va? Jaha! Okej.") och satte oss för att vänta. In kom en stissig flatcoat med öronproblem, och genast stressade lady upp sig igen. Flatgenerna. Hon fick ligga ner på rygg tills hon slappnade av. Många hundar kom och gick, men hon höll sig duktig och hyffsat lugn. Ett skall fick hon till, när det kom en väldig boxer inrusande. Och så kröp hon in och gömde sig under stolen där jag satt när det en kaxig, köttätande westie skällde ut henne. Vilken farlig, modig rottweilerkorsning jag har!

Men tillslut kom vi in, och jag berättade för veterinären om hur osäker Lady är. Vi pratade lite om osäkra hundar, och hon berömde hur jag jobbade med henne och hur lugn jag var. Det tog inte länge förrän Lady lugnade ner sig och vi lirkade upp henne på bordet. Det var dock läskigare, så då tryckte hon sig intill mig så att hon nästan åkte av. Jag lade handen över hennes nosrygg och vetrinären klappade henne och gav sprutan. Inte ett ljud, inga protester. Hon såg bara mycket olycklig ut och tryckte huvudet mot mitt armveck. Det roliga var att veterinären berömde henne, uppriktigt imponerad: "Det är få hundar, lika osäkra som hon, som inte försöker nafsa sig fria." Stolt blev jag. Nej, Lady försökte inte. Hon var inte lycklig, men hon var trygg i min famn och litade på mig.

När jag släppte henne skulle hon försöka sätta sig ännu närmare, vilket slutade med att hon trillade av bordet. Det var inte så högt som tur var, och hon blev nog mest förvånad. Varken jag eller veterinären brydde oss om det, och då lugnade Lady ner sig och satte sig på mina fötter.

Jag har en hund som väldigt få människor skulle klara av. Jag har en hund som ärvt rottweilerns något skygga, osäkra valpbeteende, det reserverade men samtidigt ghränslöst kärleksfulla. Men jag har en hund som dessutom ärvt flatcoatens stressiga dampbeteende. En kombination som skulle kunna bli riktigt farlig. Osäkra hundar skäller mest, och det är dem som nafsar om de blir trängda. Därför är det jätteviktigt att för mig som ägare tänka på hur jag är, vad jag gör och vilka siutuationer jag utsätter henne för. Jag är stolt över att Lady är trygg hos mig, för det är hon.

Jag är stolt över Lady, och över hur väl vi fungerar ihop. Hon ligger och sover i soffan nu, helt slut. Och jag ska fixa lunch innan fler äventyr ska börja. Bilen är besiktigad och hunden vaccinerad. Danne är lämnad och nu ska jag ringa Huveröds för mer hundtänk. dessutom har jag blivit tipsad om Kungälvs Brukshundklubb. Värt att kolla upp!

 

Bilder från förra gången...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0