Cannea

Lady må vara en mes, och den mest osäkra valpen på hela jordklotet... men lydig, det är hon! Härom dagen släppte jag henne för att kunna ta kort på vitsipporna. Då ser jag i ögonvrån hur tre "barn" kastar sig iväg tio meter ifrån oss. Snabbt rätar jag på mig och kommenderar Lady att stanna hos mig, och får se hur tre vuxna rådjur rusar iväg över den vitsippeklädda backen. Och min duktiga valp stannade snällt även om blicken var mycket längtansfull och nosen i full gång.

Sedan missade hon helt haren som förskräkt for iväg från oss en stund senare. Jag kan klaga mycket på mig själv och på Lady, men hon är den mest underbara hund man kan ha. Oändligt kärleksfull och så lättlärd och härlig och glad. Det är helt mitt fel att hon inte är så van vid främlingar och nya hundar. Bor man så avsides som vi har gjort, och har så avlägset umgänge och så liten kontakt med bland annat barn, då får man skylla sig själv om hunden tycker det är läskigt med nya människor (särskillt små sådana som pratar högt och aldrig står stilla). I sinom tid lär hon sig. Hundmöten är inga problem, problemen börjar för Lady när någon vill hälsa, det är då hon beter sig så fånigt. Men det är bara till att fortsätta träffa nya hundar och människor. Tillslut kommer hon själv inte orka fåna sig, och förstå att hon inte får fördel i att skälla andra hundar i ansiktet då de vill hälsa. Jag påminner mig om hur duktig hon är för att bara vara 9 månader gammal.

Jag är mycket stolt över henne.