Hundträning
Det gick över förväntan. Jag börjar själv förstå den kunskap jag insuper från bland annat Fredrik Steen; om att det ofta inte är några problem med hunden, det är i kommunikationen med hundföraren det brister. Tänk er att få instruktioner till en uppgift på ett främmande språk. Hur lätt skulle det vara? Nä, då måste man använda något gemensamt; kroppsspråk och beröm. Beröm kan vara ett leende, en klapp, en godis eller lite lek en stund. Mellan oss människor räcker ofta ett leende. Jag börjar äntligen lära mig behärska denna konst: för även om det låter sätt är det tålamodskrävande och det tar ett tag innan man lär sig.
Ytterligare en sak som kanske gör oss till bättre hundägare var att vi äntligen kom förbi ett apotek. Lady åker bil då och då, och hon klarar det galant. Men hon tycker inte om det. Hur vet vi det? Jo, hon börjar ofta dräggla eller fradga. När man stannar är hon helt vit eller dyngsur kring munnen, och jag gillar inte det. Hon är en aning illamående och brukar bli dålig i magen.
Vi vill att hon ser bilen som en positiv och trygg plats. Det känns som om det går bättre och bättre, men vi behöver hjälp. Vi har därför köpt ett medel som lugnar. Man sprayar det i bilen varje resa. Förhoppningsvis gör det henne tryggare nu när hon är ung så slipper hon obehag i framtiden.
Men nu ska vi sova! God natt!
En stadstur
Katten, däremot, äger redan huset. Är man snäll kan hon tänka sig att låta dig kela med henne en stund innan hon återgår till sina tidskrävande sysslor. Som att putsa pälsen, spana på Gråtroll eller sova.
Det gick jättebra i stan. Mycket spännande saker att titta på. Fast, inte för att Lady tittade. Hon spanade tydligen bara åt det hållet matte och husse försvunnit. Vem vet, vi kanske försökte smita i förväg utan att pussa henne hejdå? På denna konstiga plats... med en massa människor! Lady vågade till och med hälsa på ett par... jaja, hon är men mes. Men en väldigt söt och nyfiken sådan.
Nu tillbringar hon eftermiddagen med att springa runt i huset. Trött? Jag tvivlar på att valp någonsin hört det ordet. och om hon nog, mot all förmodan, har gjort det... för förstår hon det inte.
Annie är på krigsstigen!!
Adrenalinklick!
Jag var nyss nere och bråkade med grannen. Hon tycker i varje fall det, Jag vill bara göra upp och gå vidare. Jag vill ha grannsemja, inte någon rasistisk, elak kärring som blänger och slår i fönstret och gapar inne i lägenheten om man passerar. Är det så svårt att prata civileserat? Jag är 20 och hon är typ 70. Och av oss är det hon som gapar, skriker, slår i fönstret, klistrar upp otrevliga lappar, blänger och beskyller.
Idag kommer jag ut med Lady vid 12. Varför? En ordentlig sovmorgon med tanke på hur sent det blev igår. Lady hade inte varit ute tidigare på morgonen, senast var tre på natten. Hon kissar två steg från dörren. Strax utanför kärringens fönster. Som vilkenj annan kissenödig valp som helst.
Tanten blir vansinnig. Hon börjar slå på fönstret, gapa och skrika. Det är ganska bra isolerat, så jag hörde inte vad hon sa. Men gesterna visade "försvinn" eller "lägg av" och med tanke på vårt förflutna kan jag gissa vad hon menar. Men jag blev skitsur och bestört. Man bankar inte i fönster. Man knackar inte i fönster. Det fick man skitmycket skäll för när man var liten. manb gör bara ionte så. Har man något att säga, gör man det till den personen. Och kan man inte säga det snällt, kan man likagärna hålla tyst.
Oavsett, när vi är tillbaka från vår "morgonrunda" går jag in och lämnar Lady uppe hos Danne, innan jag går ner till henne och ringer på. jag vill prata ut. jag vill veta vad hon menar, så att jag kan förklara för henne sakerna hon fått om bakfoten. Men icke. Hon öppnar på sin höjd två centimeter, skriker att hon har hunden där inne (sin sons schäfer), coh skäller igen. Efter tre signaler öppnar hon kanske fem centimeter, men går inte att prata med. För det första var Ricko ivrig att se vem det var, så hon fick kämpa med att hålla hans halsband. Hon lyssnade inte för fem öre, utan fräser bara otrevliga kommentarer. Låter mig inte vcarken fråga elelr svara någonting, utan smäller gång på gång igen dörren. Efter ca fyra sådana samtal, varje kanske 1 minut, innan tanten smällde igen dörren, ger jag upp och går upp till mig igen. Jag kan haffa henne någon annan gång. För prata, det ska vi.
Man beter sig inte så där. Jag ogillar tanten skarpt, för att hon är en sådasn no-lifer som inte gör annat än att sitta och glo ut genom fönstret och sedan skvallrar om det hon ser med andra. Allt hon säger är rasistiskt, elakt eller fördomsfullt. Hon är patetisk och sorglig. Man ska ha respekt för äldre, hgar jag fått lära mig. Men på senare tid inser jag att man ska ha respekt för alla människor, inte särskillt någon åldersgrupp eller kategori. Överallt finns idioter. Jag hyser ingen respekt för den här damen. Jag tycker mycket synd om henne.
Hänsyn får hon enbart för att vi är grannar.
1. En hund är valp eller unghund under sitt första år i livet. Man kan inte begära att de ska hålla sig särskillt länge. Lady är rumsren nu, men det kan fortfarande hända någon olycka om vi inte är tillräckligt kontaktbara nog att läsa hennes signaler. Jag är glad att hon lyckas hålla sig tills vi är utanför dörren.
2. För det andra, (tanten vill inte att Lady kissar i området) är det mycket svårt att hindra eller tvinga ett djur att göra ifrån sig. Mycket kan man bestämma, men när var och hur det sker är väldiugt naturligt. Visst, jag kan nog försöka springa ut med någon lkeksak viftandes. Då skulle Lady kanske vara upptagen med den tillräckligt länge för att vi ska hinna utanför området. Men jag tvivlar på det. Djur är djur.
3. Tanten är fortfarande arg för att hon tror att vi bara rastar hunden på området. Visst, det stämde när jag skadade ryggen. Numera har vi en bestämd runda vi går med henne. Självklart börjar den utanför dörren - förväntar hon sig att vi ska klättra utför balkongen eller? Hade vi bara rastat hunden på gården skulle vi snabbt få en mycket ostimulerad och jobbig hund att jobba med. Men med tanke på att hon inte kan ett skvatt om hundar tycker jag att det är starkt av henne att alls våga ha en åsikt. Men så har hon åsikter om allt och alla, som hon gärna sprider men inte vill stå för.
Är det så svårt att prata med någon? Det måste vara mycket roligare att gå omkring och vara arg och sur hela tiden.
Tidningsbesök
Tyvärr tror jag att de kommer skriva en hel del om friidrotten. När jag sa vilken klubb jag tävlat i här nere kom förljdfrågan självklart om jag tränat med Caronlina Klüft. Jag skämtade bort det, men jag tror ändå att det kommer stå någonting om det. Jag hoppas bara inte de gör en grej av det. Jag menar, för mig är det inte det. Jag har bytt några ord med henne, inte mer. Jag känner henne inte och jag är rädd att de kommer skriva någonting som får mig att låta mallig. Växjö är väldigt stolta över sin kändis, med all rätt, men verkligheten är inte likadan. Carro tränar mest i Karlskrona och även om vi tagit lag-SM-silver i samma lag innebär det inte att vi känner varandra. Som tur är kommer jag att få läsa innan det publiceras och kan korriogera om de skriver något läskigt.
I övrigt, vad finns det att säga om en normal 20 åring? Gillar foto, konst, historia... intressant? Not. Jag försökte prata om hundar, men jag tror inte att det intresserar allmänheten tillräckligt för att hon ska vilja skriva så mycket om det. Även om det intresserade henne. Hon hade en schäfer och är med i schäferklubben här i Alvesta. Jag har fått deras webbadress nu, så jag ska kontakta dem. Även om vi bara stannar här ett halvår finns det kanske chans att lära sig något nytt. :-) Den som är arrogant nog att tro att den kan allt, har mest kvar att lära.
Men jag tror att hon, journalisten, tyckte mycket om Lady. Lady fnös en hel del åt henne men godkände efetr en stund hennes närvaro. Hon hämytade leksak efter leksak och låg sedan i mitt knä under tiden som vi drack kaffe. En av hennes favoritleksaker slängde vi nu. Det var bara trasor kvar av Abbe, Abbe Aborgine, hennes gosedjur med rep som hon fick i somras. rest in Peace, Abbe! Att man kan bli så nostalgisk av en hundleksak!
Nä, nu ska jag hitta på något. Vad vet jag inte. Jag har tre oljemålningar på torkning sedan igår, så måla har jag ingen lust med. Istället borde jag plugga lite. Mycket nyttigare, om än inte lika roligt!
Mysig morgonrunda
Jag klev uppp vid nio och var på ovanligt bra humör, så jag beslutade mig för att gå spåret istället för vår vanliga runda. Jag vet inte hur långt det är, men några kilometer gissar jag. I snö/snöslask/kramsnö. Det tog en stund att traska dig (det är på andra sidan av lilla Alvesta) eftersom att det var blankis halva sträckan. Men jag och Lady traskade på, glada i hågen.
Vi gick spåret. Så dags var det knappt en människa där. Jag hörde någon prat ai telefon några hundra meter längre fram. Lady hörde det också, så hon gömde sig bakom mig. farlig rottweiler? Hm... nä, i övrigt stötte vi inte på någon. Vi lekte lite, övade inkallning och kontakt, övade på att stanna på kommando. En givande tur.
Så när vi traskat runt mötte vi en ung kvinna med tre cairnterriers. Hon klev vänligt åt sidan, och jag stannade för att låta henne gå. Men hon log och sa attr hon skulle åt hållet jag kom från. Då gick jag och Lady förbi. Men just då vi passerade rusade en av henens hundar fram mot Lady, som först rygagde undan men sedan kastade sig fram för att hälsa. Jag höll på att flyga omkull, eftersom fotfästet var så dåligt.
Jag bad om ursäkt och berättade att Lady bara är ett halvår. Hon skrattade och pekade på den lille vispen och berättade att han bara var 12 veckor. Sedan blevc vi stående och pratadde där, i strax över en timme. Vi kopplade loss dem, och Lady for runt i snön med den lille valpen. Dess föräldrar var inte lika roliga, de var mest intresserade av att rulla omkring i snön och att jaga snöbollar. Dessutom skällde tiken en massa.
Det var mamma, pappa, barn. En tjuvparning. Sandra, som deras matte hette, hade inte fått sålt den lille. Eventuellt hade hon en köpare på gång. Men vll DU ha en cairnterrier, meddela mig så fåpr ni hennes nummer. En jättesöt liten kille. Frammåt och pigg som en studsboll.
Vi pratade jättemycket, om bland annat valpkurser och lydnad. Hon gav mig numret tillö en väninna som har inofficiella hundkurser, mest för socialisering. Hon hade varit på valpkurs där och var jättenöjd. Jag tror att jag ska ringa i veckan och se om hon har något kul på gång. Vi ska ju gå i aprill/mars hos Tex & Terry, men det hade varit roligt att fortsätta träna tills vidare och att Lady får träffa andra. Vi får se. Kanske blir det inte av alls.
Strax innan vi skilldes åt kom ett par pensionärer med två spaniells. Lady blev jätterädd för dem och gömde sig mellan mina ben. Jag och Sandra hade väldigt roligt åt henne. Den tolv veckors valpen rusade glatt fram, men Lady gömde sig. Hon vågade hälsa sen, även om hon var osäker på hundarna med de långa öronen och den lockiga pälsen.
Vi kom hem nästan exakt två timmar efter vi gick ut. Hemma satt en lapp på spegeln om att jag skulle ringa Danne, som hade gett sig ut på Annie- & Ladyjakt. Precis när jag ringer hör jag hans nyckel i låset. Sedan åt vi frukost och drack kaffe medan jag återgav min underbara morgon. Stackars Danne hade inte somnat om, som han skulle, då jag gåtrt, utan legat och väntat. Och i normala fall tar vår vanliga runda en kvart eller så. Stackarn... nästa gång ska jag nog ta med mig mobilen. Eller vad tror ni? :-)
Mer snö...
Men Lady älskar snön, och det är väl tur det. Hon var duktig idag på morgonpromenaden. jag gick på den plogade vägen, men hon gick på trotoaren. Den var oplogad, och lika djup som hon var hög. dset såg mycklet kul ut, men hon hade roligt. Det har kommit nästan två deciometer snö här i Alvesta, med ögonmått mätt på vägarna. Vi öppnade köksfönstret igår, och nu går det inte att stänga. Woho, var roligt! Så nu har vi gott om frisk, kall luft. Jag sitter i tofflor och morgonrock över mina kläder. Och funderar på att ta fram vantarna. :-) Vintern är underbar!
På tal om underbar hittade jag en söt bild när jag gick igenom årets valpbilder:
Lady, ungefär tre veckor gammal. Jag tror minsann att hon vcuxit en aning sedan dess...
Sista dagen på valpkursen.
I helgen avslutades valpkursen för Lady. Vi kommer att sakna alla härliga valpar och deras lika härliga ägare. Och det kommer nog Lady också, för hon hade verkligen roligt under kursen. Det var nog det bästa vi kunde gjort för henne. Nu fortsätter träningen hemma fram tills mars, då nästa kurs drar igång. Det är vardagslydnad, dubbelt så många timmar och mer teori. Jag längtar.
Efter valpkursen åkte vi ut till Jecka och Siri. Jeckas pappa har en jättemysig gård mitt ute i Skogen strax utanför Ingenstans (eller hur var det?). Småländska snöiga skogar, lurviga hästar och varm choklad - vad kan vara mysigare? Lady var riktigt nyfiken på hästarna, skällde ut en katt och var kanske lite väl fånig mot Jeckas pappa, men till största delen skötte hon sig fint. Det verkar som om hon och Siri inte riktigt vet vem av dem sopm är högst i rang. Flera gånger blev de lite väl hårdhänta mot varandra. Siri är den enda hund jag sett Lady verkligen visa tänderna mot. Det förvånar mig. På valpkursen berättade iunstruktören Linn en hel del om flock och rangordning, och pekade ut individerna och deras sätt att visa var de hörde hemma. På valpkursen var Lady i mitten, intelligent men saknade de kvalitéer i psyket som behövdes hos en ledare. Jag vet inte hur Siri är, men de båda är ju jämngamla och ungefär lika stora. Antagligen ganska jämnsmarta, annars skulle Lady ha vikt sig. Nästa gång de träffas tänker jag i egenskap av Ladys ledare, tala om för henne att hon är under Siri i rang. Troligtvis kommer de lugna sig då. Varför just Lady? varför inte? Hon är ju ändå yngst och fånigast.
Nu sover Lady i soffan. Vi håller på att öva in: "är du blyg?". Det går väl sådär, men det är mycket roligt. Och tydligen jobbigt, eftersom att valp har däckat. Nu är det snart jul. I morgon ska vi sätta oss i bilen och köra upp till Göteborg där vi ska fira jul och nyår. Älskade Göteborg! Först skulle vi inte åkt förrän dagen innan, men nu undgår vi kanske den värsta jultrafiken. Allting är fixat, det enda som är kvar är att packa.
Sittövning: Ägaren skulle få hunden att stanna kvar bredvid sig trots att instruktören Linn (röd jacka) störde och lockade på valpen.
Lady brydde sig inte så mycket om instruktören, däremot hade hon full koll på var matte befann sig. Hon börjar bli lite väl "mammig".
Övningen är mycket svårare än den låter. Valpar är "omogna" och kan inte koncentrera sig så länge åt gången. Därför började de snabbt intressera sig för annat än sina ägare. Som ni ser tittar de flesta av dem bort, eller på varandra. Några börjhade leka med snön eller lägga sig ner för att "smita". I Ladys fall kunde hon "skylla" siun ouppmärksamhet på att matte gick omkring med en kamera i handen, som hon var tvungen att titta på. Husse var något irriterad. (Förlåt för att jag störde er!)
Men både valp och husse skötte sig utmärkt ändå. Valp var lika duktig med husse som med matte. Och lika rastlös.
Leonbergern Jonas satt jättefint, men var helt ointresserad av matte. 
Grand Danoisen Kiwi verkar ha lärt sig en läxa och var jätteduktig, men fortfarande en aning dominant mot sin matte.
Det roligaste för valparna var att få leka lösa i snön. Instruktören pekade ut enskilda rasers olika lekstilar och de olika individernas rang i flocken. Det var mycket underhållande.
Lady hade så mycket pli på husse och matte att hon ofta hamnade utanför leken. Då ville hon istället leka med husse eller matte. Visst ska vi vara intressanta... men borde inte lekkamraterna vara intressantare? ;-)
Lilla Inez (staffordshire bullterrier) ville vara med och leka med retriverduon Wilda (golden) och Texas (Tollare).
Hon lade sig dock ner på rygg varannan meter så efter ett tag tröttnade retrivrarna. de ville ju hoppa och skutta, inte brottas! Detta pekade instrruktören ut. Trots sin storlek är Inez en brotta & tugga & brösta-hund, precis som Lady. Jag hann inte fånga det på bild, men de lekte mycket bra ihop. De lekte på samma sätt, dock såg det ganska lustigt ut då de försökte brösta med varandra. Inez är kanske en fjärdedel av Lady i storlek... men de brottades friskt i snön. Dock lade sig Inez hela tiden, vilket förrvirrade Lady som förväntade sig motstånd.
Här pekade Linn ut ytterligare några individuella egenskaper...
Kiwi, som är dominant och lite av en enstöring, hade enligt instruktören svårt att leka med de andra hunderna. Därför letade hon upp en pinne...
... Då slapp hon leka fysiskt med någon, eftersom att alla ville ha hennes pinne. Och blev det för närgånget släppte hon bara pinnen och sprang vidare. Som ni ser på sista bilden, där har Jonas fått tag på pinnen istället.
Men varför springa efter en pinne? Människorna hade ju godis i fickorna! Dessutom, var det god utsikt där matte, husse och alla andra stod...
Jaha, här är alla som var med på sista tillfället.Förutom jag, för jag höll i kameran som vanligt! :-) Jag är aldrig med på bild... men strunt i det. Jag tog även några kort när vi var hos Jecka, men dem var inget att ha. Det var halvmörkt och blixten ville gå igång. Jag avskyr blixt :-) I alla fall den som man har inbyggd i kameran. Nä, nu ska jag stjäla några kakor från köket utan att valp ser det. Önska mig lycka till, hon verkar ha någon radar aktiverad när man öppnar skåpet där hennes mat finns eller när man går in i köket.
Mount Everest a la Alvesta
Jag fick sovmoprgon. Danne tog hunden, och sedan hade jag och Lady mys i sängen till 11. :-] Sedan skulle det ha blivit källarröj idag, men det blev storstädning av lägenheten istället! Källarröjet blir på måndag. Det ska slängas en del på tippen, och så ska det skänkas en del grejor till loppis eller välgörenhet. Det är bättre att sakerna kommer till användning än att de samlar damm i källaren.
Men innan storstädningen hände något jättemysigt. Jag sa åt Danne att plocka undan på golven så att jag kunde dammsuga. Medan han gjorde det skulle jag gå med hunden. Det blev... en något låmng promenad. Danne gick tydligen ut och letade efter mig, men hittade mig inte. varför inte? Jo, för jag och Lady var på vift!
Först gick vi till ängen. Där lekte vi i snön en bra stund. först genom dragkamp och snöbollskrig, sedan genom att klättra på snöhögen (bättre beskriven som snö-Mount Everest) för att sedan återvända till ängen. Denna bild sammanfattar hur Lady tyckte om ängen:
Och resten visar hur kul hon (och jag) hade i snöhögen och på vägen tillbaka!
Okej, den här visade kanske inte det?
Ingen liten snöhög!
I varje fall. Som ni ser på bilderna spanar lady väldigt mycket. Det var hennes sysselsättning medan den tråkiga matten tog kort på henne. Men där emellan var det fullt bus. :-) Några barn lekte mycket längre bort på ängen. Ni vet, dem kanske skulle äta upp Lady om hon inte höll utkik efter dem då och då...
grejen var, att det inte slutade efter ängen. Vi lämnade kameran i bilen och gick ner på "Alvesta city", det vill säga, de typ fem butikerna som kallar sin centrum. Vi hade socialträning och hundträning: Eftersom vi bor så lugnt känner jag att Lady inte träffar tillräckligt många hundar och människor. När hon väl gör det tycker hon att det är väldigt läskigt - men också väldigt roligt.
Det gick superbra. Hon ville väldigt gärna hälsa på en hund, men hon varken skällde eller fånade sig. Hon gick fint i kopplet, kanske något FÖR fint... typ tryckt intill mitt ben, som om hon ville upp i famnen. Hon sökte tröst och stöd. Viu träffade en barnfamilj som stannade och hälsadfe. Dem var, i Ladys ögon, väääldigt läskiga, trots att hon hälsat på ett av barnen tidigare. Vi pratade en bra stund, jag och barnens mamma.
På hemvägen stötte vi på en härlig gammal man, som testade oss. Han såg att jag och Lady tränade, att jag ställde krav på henne och att hon lydde. Han såg att hon var valp, så han gick väldigt nära oss, efter, men Lady brydde sig inte. Då utbrast han: "Vilken bra pli du har på henne!"
jag blev närmare 22 meter lång. Vi tog följe en bit hem, pratade om hundar, ekonomi och köttindustri. Det ena lkedde till det andra. Jättetrevlig var han, han hade två jakthundar hemma sa han. Lady var dock måttligt road. Hon tyckte det var roligare att jaga snöflingor.
Sedan kom vi hem och storstädade lgenheten. Handlade, gick en runda till. Bar upp mattorna och gjorde lägenheten ombonad och mysig. Lady är officiellt rumsren nu. De olyckor som händer är trots-olyckor eller väldigt klantigt framkallade från vår sida när kommunikationen mellan husse och matte brister. Så nu får mattorna flytta upp igen. och gissa vem som har däckat på vår lurviga ryamatta? En MYCKET trött valp.
En glad överrasking!
Vi avslutar snart valpkursen med Lady och plannerar inför nästa steg. Så vi gick in på Tex & Terry's hemsida, där vi går kursen, för att se vad de erbjuder. Då fick vi en trevlig överraskning!!
http://www.texandterry.com/page.php?id=44
Vidare fanns ern bild på min favvovalp i kursen. en jättehärlig 6månader gammal tik vid namn Inez. hon är så härlig. Hon är kursens köttbulle. Litem stabbig, och ligger på rygg medan de andra valöparna brottas bredvid henne. När hon inte är upptagen med att tigga godis, förstårs. :-) Henne hade jag gärna tagit med mig hem! Hon är jätteliten, rund och en riktig kelgris! ;-) En äkta kamphund... *host*
Klickar ni omkring på sidan hittar ni nästan alla valparna från vår kurs. Leonbergen Jonas, den prickiga Grand Danoisen Kiwi, Goldentiken Wilda, flathanen Rocky. :-) Ladys lekkamrater.
Kursen går jättebra. Man får lära sig så enormt mycket, och hittils har vi stannat kvar efteråt varje gång och fått lära oss en mängd mera saker. Om hur man tar kommandot över en envis hund, och vilka tecken man ska kika efter. Vi kommer bli superbra hundföräldrar, det är jag säker på. Vi fick indirekt beröm efter kursen, då jag frågade instruktören om nästa steg. Hon tyckte att vi kunde hoppa över nivbå ett och gå till nivå 2 direkt. Men det vill vi inte :-) Vi vill gå båda. Så nu ska vi plannera in det och anmäla oss vidare. Jösses, så stolt jag är! Över min söta valp och min engagerade sambo.
Lady gjorde ett riktigt framsteg idag. För första gången hoppade hon in i bilen på kommando. Tidigare har hon förökt göra allt för att slippa, även om själva bilturen gått bra. Nu var det inga problem. Tror dock mest att det beror på att både jag och Danne börjat lära oss ordentligt hur vi ska visa henne att det är vi som bestämmer. Och hon verkar resignera. Det är en divig dam, enligt iunstruktören, som försöker visa sig ynklig för att slippa det jobbiga :-) Men det har hon inget för! Nu ligger hon och tar igen sig i soffan. Det har varit en tuff dag för liten valp. Man måste vila lite mellan busstrecken.
Lunchbus
Jag klev upp klockan nio, sedan har jag småplockat här hemma, gått igenom studierna, löst lite småproblem och umgåtts med Lady. Vid halv tolv, kanske, kom en elektriker från Allbohus, företaget vi hytr lägenhet av. Jättesnygg och jättetrevlig, men tyvärr hundrädd. Den arma mannen hade blivit hundbiten som 11åring. Lady spärrades in i sovrummet.
MEN. Vår hund kan öppna handtag. Hon ställer sig på bakbenen och trycker ner handtaget med tassarna samtidigt siom hon knycker till balåt. Och oula, dörren är öppen och hon är fri! Det lärde hon sig tidigare i veckan när vi hade rejäl ensamträning här hemma, hon och jag. Så idag fick ajg stå utanför sovrummet och hålla fast handtaget. Det var en riktig kamp! (Är det därför vissa raser kallas kamphund, pga envishet? ;-)
Jättetrevlig elektriker. Han monterade även upp taklampan igen åt mig :-) Jag vet själv hur jobbig den är att hålla på med, så jag blev verkligen tacksam. Men Lady var mest tacksam då han gick, för då släpptes hon ut igen. Och som kompensation gick vi till ängen och lekte. resultatet, det ser ni nedan!
Siri & Lady
Här kommer några bilder från då Siri & Lady lekte senast, dagen innan Lady skadade sig. Det gick inte att få särskilt bra bilder med den lilla kompaktkameran jag använde. Dessutom stod djuren aldrig still, eller i varje fall väldigt sällan. Men de verkade ha roligt, och det är ju huvudsaken!
Men det syntes tydligt att de lekte olika, Siri sprang som ett jehu, kastade sig till marken så att löven yrde, medan Lady skulle tugga. Siri fick säga till Lady när hon var för hårdhänt, medan Lady gång på gång morrade åt Siri när hon belv för ivrig, när hon skuttade framför Lady som en gummiboll. Men söta, det var dem!
Bättre bilder blev det inte, men vovvarna hade roligt. Och jag & Jecka stod och frös. :-)
Jag ska passa på att lägga ut ett par dåliga bilder från julmarknaden. Det var ju natt/kväll, så med en kompaktkamera blev det inga bra bilder där henne. Men det var så mysigt!!
Som niu ser, gick Lady knappast fot. Så hon kan ha sträckt sig när som helst under kvällen. Jaja, nu verkar hon må bra igen, så vi ska inte hänga upp oss på hennes ben. Nu ska jag in till Växjö och hämta lite kurslitteratur. hej så länge!
Valpkurs
Mamma blev mycket imponerad över då instruktören vände sig mot sin kollega och frågade: Hur leker en golden retriver? Hur leker en rottweiler? Hur leker en... osv. Hon pekade ut de olika lekjstilarna på valparna som yumlade runt omkring oss. I slutet fick även Bonita vara med och leka med valparna, och instruktören pekade ut typiska rottisdrag hos henne och jämförde med instruktörens egen hund, en schäfer/goldenkorsning. Generellt är rottweiler brottare. De vill ligga i en ormgrop och tugga på varandra eftersom att de inte är lika uthålliga som en golden. Springer de, försöker de bita varandra i ben och kinder. Blir det för våldsamt säger deras lekkamrater ifrån. Golden, vill springa, springa, springa, skutta, skutta skutta, och kasta sig ner på marken. Det är mer "ta fatt" än brottning. Det blev extra tydligt när Lady och Bonita började leka bara de två. Instruktören påpekade det. Sa att Lady gör exakt som Bonita, och antagligen är det Bonita som lärt henne hur man ska göra.
Jag kände att vi fick mycket bekräftelse när vi var på kursen med Lady. Att vi gör rätt med henne, är på rätt väg. Trots att vi båda två är mycket självlärda och hämtar det mesta vi vet ut böcker. Och som Instruktören sa, Lady är en väldigt lätt hund, lättlärd och lätt att få kontakt med. Just nu ligger hon och sover i soffan. Hon har inte haltat sedan förra veckans början, inte ens efter allt lek och bus som blev med Bonita och valparna i lördags.
Men på tal om lek & bus, nu kommer bilder och filmer från veckan innan Lady skadade sig! Det var enb tidig morgon, frost på marken, och valpen sprang som en galning!
Tänk att den där olydiga besten är samma valp som den här!
En (för Lady) trist dag
Hon har ätit bra, och hennes fåniga matte har gett henne lite mer än vanligt, som kompensation för i lördags. Det är säkert dumt av mig, men jag tycker mig känna ryggraden lite väl mycket. Så till kvällsmat fick hon hundmat och filmjölk. Mycket poppulärt, och bra för magen.
Hon låg i vår säng större delen av natten. Hon är sig själv: ska ligga i knäet, pussas och jaga katt. Det ssistnämnda får hon dock inte. Senast hon försökte hamnade hon i soffan igen nästan fortare än hon kom ur den: husse tolererade inte några hopp och skutt från Ladys sida. Lilla Lady fattade noll. Hon ville ju bara leka! Flera gånger gick hon idag och hämtade sin boll och tryckte upp den i mitt knä. Hon ville att jag skuelle kasta den. Vi brukar leka med hennes bollar. Idag blev det istället gos. Bollen fick hon ha kvar i munnen. jag hoppas att hon inte blev alltför besviken. Hon förstår ju inte varför vi måste vara så tråkiga.
Och på tal om det! Har ni några tips på roliga saker (för valpen) att hitta på som är rätt stillsamma? Vi måste ju aktivera henne på något sätt. Det skulle vara kul att få några tips: fler hjärnor får fler idéer än två!
En liten uppdatering
Jag håller alla mina tummar för vår lilla råtta. Tack för stödet vi fått! Nu är det läggdags.
Stackars liten...
I Torsdags var vi på julmarknad. Lady var som vanligt, kanske lite mer upphetsad eftersom att stämningen var så obekant. En orkester spelade hjög musik, massa marschaller stod längs gångvägarna - och så alla granar och alla människor och andra hundar. Dofterna.
Så kom vi hem, och Lady hoppade upp till oss i soffanm. Vi såg ett par avsnitt Lyxfällan, innan vi tänkte mata och rasta henne och sedan sova. Då, när Lady reste sig, gnydde och gnällde hon. Haltade kraftigt. Jag kände igenom tassen, men hon verkade ha mycket ont och försökte hela tiden fly.
Först trodde vi att hennes tass somnat, men efter hennes kvällsmat haltade hon fortfarande. Under promenaden också. Vi misstänkte då att hon kanske sträckt sig, eller trampat snett. Eller till och med trampad på under julmarknaden, med tanke på att det verkade vara tassen hon hade ont i.
I går var hon mycket lugn. Hon gnydde så fort hon råkade röra sig, haltade illa. Men hon åt och försökte x antal gånger leka med katten. Allt eftersom dagen led blev jag mer och mer orolig. Hon flyttade sig knappt från soffan.
I natt spydde hon. Halv fyra klev jag ur sängen och städade upp det. Hon sov på golvet hela natten - vilket hon inte gjort sedan hon flyttat hit. Det gjorde mig mycket orolig. Hon gnydde så fort någon nuddade henne, så fort hon råkade röra sig. Hon var loj. På morgonen hade hon först ingen matlust - för första gången någonsin. Sedan spydde hon igen. Jag letade på nätet efter helgsöppna vetrinärer. Ringde säkert 10 samtal på 5-6 olika nummer. Tillslut fick jag tag på Blå Stjärnan i Göteborg, berättade om Ladys symptom. Hon rådde oss att genast åka in till närmaste veterinär med henne.
Klockan nio öppnade Djursjukhuset, och dit ringde jag för säkert tredje gången. Mitt under samtalet spyr Lady igen. Hela frukosten kom upp. Tjejen i telefonen sa åt oss att komma så fort vi kunde. Så runt tio stod vi på tröskeln.
Sedan fick vi äntligen träffa vetrinären - en gladlynt tyska med bestämda åsikter och professionellt uppträdande. Hon mutade Lady med lite godis, pratade lite om reserverade hundar och sedan började undersökningen. Jag bar upp Lady på bordet, och kvinnan gick bestämt men varsamt igenom hennes ben. Vi fick mycket bra tips om hur vi ska hantera henne.
Efter en stunds klämmande kom veterinären fram till att smärtan inte kom från tassenb, vilket jag trott, utan strålade ner i benet från ladys högra axel, intill bogen. Det blev till att röntga. En spruta sövande och två smärtstillande senare somnade Lady mycket motvilligt. Jag bar henne till röntgen och fick äran att hålla henne rätt under plåtningen. Preliminärt är det inte skelettet det är fel på. Det fanns inga broskbildningar (vilket annars är rätt vanligt på valpar i hennes ålder), inga sprickor och inget annat synligt. På måndag ska bilderna skickas till ortopeden på analys, för säkerhetens skull.
Diagnosen är än så länge en kraftig sträckning. Graden av smärta Lady verkar uppleva verkade oroa vetrinären lite. mnen det kan vara allt ifrån en inflammation i muskeln eller i leden, till en sträckning. Säkert är, att Lady har ordinerats 2 veckors vila och smärtstillande under den tiden. Det lär bli en utmaning - när hon inte har ont lär hon ju inte förstå att hon inte får leka. Min stackars,m lilla, bäsbis...
Om vi inte märker några förbättringar på måndag, ska vi höra av oss oach kanske komma in igen. Är hon inte smärtfri om 14 dagar ska vi komma tillbaka.
Vi väckte henne, och hon var lika motvillig till att vakna igen som hon varit till att somna. Då vi väntade på betalningen fick hon lite diarré på golvet i receptionen. Hon verkade skämmas ordentligt, och hade fortfarande ont. Vetrinären kommenterade det, att om hon fortfarande kände någonting i benet, måste hon verkligen ha mycket ont. Flickorna i receptionen var mycket trevliga och torkade upp efter lilla Lady. Lady såg mycket, mycket liten ut med svansen mellan benen, ögonen uppspärrade och öronen slokande tryckta längs huvudet.
Nu är medicinen uthämtad. Vi åkte till Daniels förräldrar på lunch och kaffe, och Lady blev ytterligare lkite bortskämd. Hon åt lite. Och ännu har hon inte spytt ut det igen. Jag hoppas verkligen att hon får behålla det. Hon har ju indirekt inte fått i sig något på ett halvt dygn.
Vi får verkligen hoppas att hon är på bättringsvägen igen. Det är i varje fall skönt att hon slipper lida, slipper det mesta av smärtan. Det blir lite jobbigt att bära henne upp och ned för trapporna de närmaste dagarna dock. Enligt vågen på vetrinärstationen väger hon 17,7, antagligen lite mer eftersom att hon lutade sig mot väggen när vi vägde henne. Håll tummarna för henne.
Jag och Lady, när vi väntade på att sömnmedlet skulle verka.
En händelserik vecka
I måndags var jag och Lady jätteduktiga. Vi gick två långrundor. Vädret var fint och jag behövde rensa tankarna. Skolan är hård just nu, det är mycket att hinna med. Oavsett, så tog jag massor av bilder på Lady. Dock tog jag dem med Dannes/vår lilla kompaktkamera, och jag har ingen sladd så att jag kan föra över bilderna till datorn. Danne har en minneskortläsare i sin dator, men det blir så omständigt att först lägga in dem där och sedan föra över, att jag dragit mig för det. Jag tror att vi har en sladd. Någonstans. Kanske i förrådet.
Oavsett, förutom några filmer och bilder från i måndags, så var vi i Onsdags ute på äventyr. Jag var på universitetsbibloteket och skaffade lånekort. Hämtade också några spel jag köpt på tradera, av en tjej som hade en tolv veckor gammal rottisvalp. Hon blev väldigt förtjust i Lady. (Ägaren, alltså, valpen var med sin husse på äventyr). Och Lady blev livrädd för en Halloweenpumpa som stod på en trappa. Vem vet, den kanske skulle äta upp henne?
Sedan åkte vi till nästa stadsdel i Växjö för lite lek och bus. Goldenvalpen Siri kom ut och lekte lite i parken. Jag har (i samma kamera) ett par bilder på även det. Och medan valparna tuggade på varandra stod jag och Jecka (Siris matte) och pratade. Mycket trvligt. Men hur trevligt det än var tror jag att hundarna hade roligare. De kunde knappt hålla sig borta från varandra. Ljusa, ulliga Siri och svarta, blanka Lady, ihoptrasslade till ett sött garnnystan överströdda med höstlöv... det var en gullig syn. Vi var där länge, och när vi kom hem igen däckade Lady på hallgolvet. Fast sedan vaknade hon till igen och tog sig till soffan.
I går hade vi en lugn dag. Jag och Lady tog det lugnt hemma, kelade och myste, tills husse kom hem. Då blev det att åka ut till Husebys julmarknad med lillan. Det var väldigt mysigt. Dock skrämde Lady nästan livetr ur mig genom att rusa rakt fram mot en marshall. Hon var säkert bara millimeter från elden, när jag tjöt i panik och drog i kopplet. Knappst pedagogiskt, men jag blev väldigt rädd. Jag råka vara mycket förtjust i den där hunden, och hennes morrhår kanske behövs.
Det obehagliga var då vi kom hem. Lady däckade i soffan. Ett par timmar senare skulle hon resa sig - och gnydde. Hon har ont i en av framtassarna och haltar. Inga synliga sår. Men hon blir väldigt ynklig när jag klämmer och drar med handen över tassen, och hon haltade även nu i morse. Förhoippningsvis är det bara en sträckning eller något, men det oroar mig. Hon kan ju stödja på den även om det verkar göra ont. Fast... med tanke på att hon kan jaga katt kanske det inte är särskillt allvarligt. Det är kanske mest en liten Drama-Queen vi har här hemma.
Men nu måste jag sticka till mitt seminariue. Vi hörs! Och bilder kommer. Men när, det vette tusan.
Så duktig, så duktig!
Men hon är duktig. Hon kan alla de vanliga kommandona, samt många onödiga. Stanna, vänta, ligga, sitta, ge tass, give-me-five, give-me-ten, komma, släppa, spotta ut något, sluta leka, börja leka... sedan är hon så lkäskigt smart. Många aktiveringsövningar går ut på att hunden ska få ögonkontakt med oss, "fråga". Till exempel sätter man hunden och visar en godis, som man för åt sidan. Hunden följer autoimatiskt godisen med blicken. Sedan ska de titta en i ögonen för att få godisen. Jag har gjort övningen då och då, kanske 6-10 gånger sedan Lady kom hit. Inte ofta, även om jag har med samma moment i nästan alla hennes övningar. Numera, när jag gör övningen, ignorerar hon godisen redan från början och stirrar in i mina ögon. Hon bryr sig inte ens om att kolla så att jag verkligen har en godis i handen.
Jag undrar om de andra valparna är lika lättlärda? En ny övning tar Lady max en dag att lära sig, sedan är det bvara att hålla kunskapen i hennes söta, lilla minne. En sak hon är dålig på är "ligg". Har man inte en godisbit tar det ofta lkång tid innan hon lägger sig. Har man en matskål eller en leksak, kastar hon sig ner på marken, gör ett magplask, och far sedan lika fort upp på alla dyra igen, med en exalterad min som säger "jag är duktig, GE MIG!!".
Lady är jätteduktig på att hålla sig. Hon är väldigt morgontrött, och vill gärna inte gå ut om mornarna. Men när hon väl är ute är hon pigg och glad. Och så går man in igen... och gissa vem som springer till sängen! Rumsren är hon inte riktigt, eftersom att hon protestkissar. Om jag och danne sitter i soffan, eller står och kramas, brukar hon skälla till för att få vår uppmärksamhet. När hon inte får det smiter hon i väg två meter och kissar. Pressar ut det lilla hon har, oftast knappt en decimeter i diameter. Sedan skäms hon, för hon gömmer sig i ett hörn intill soffan och ser olycklig ut tills vi torkat upp det. Men jag tror inte det dröjer längre tills mattorna får flytta upp från förrådet till vardagsrummet igen.
Hur går det för de andra valparna? Det var längesedan vi hörde någonting nu. Ni kan väl höra av er?
Inte smakligt...
Men det finns också miljoner saker en valp INTE behöver få i sig. Som de INTE ALLS bör få i sig. Saker som är helt förbjudna att äta.
Tyvärr har vår valp inte insett det. Två internetkablar senare hittade vi valpen med en mus i munnen. En DATAmus. Hon har missförstått det där med att äta för att få energi. Hon tror att man ska äta EL för att få energi.
Faktum är att valp är besatt av just denna tanke. Och då spelatr det ingen roll om matte och husse försöker hålla henne under uppsikt, fyar, flyttar henne, skäller, suckar, stampar i marken eller sliter våra stackars frisyrer från våra hjässor. Valp hittar glatt nya kablar att tugga på! till exempel överföringskablen till mattes kamera. den ser lite mysko ut, men matte han rädda kabeln i tid. Till skillnad från den stackars datamusen. Vila i frid. Här hemma är det definitivt inte fridfullt ;-)
Eller, jo, det är det. Näre valp sover. Är hon vaken är det dags att öppna ögonen man har odlat i nacken. Det behövs, för hon är en jäkel på att smyga iväg och hitta på hyss. Ena sekunden sover hon sött... nästa sekund hör man ett brak från köket och ännu en ungsform har åkt i golvet (Två formar gick sönder. Den nuvarande har hållit för två smällar).
Vissa saker är ätliga, andra inte. Synd att valpar - eller hundar i allmänhet - inte riktigt förstår det!
Och jag passar på att be om ursäkt för eventuella stavfel. Jag har ett nytt tangentbord och har inte riktigt vant mig vid det ännu :-) Och tack för alla kommentarer! Det blir MYCKET roligare att skriva då.
Hej, HEJ!
Det verkar som om Gandalf-Geishas kissproblem officiellt är över. Inte en olycka på i alla fall några veckor. Inte en tillstymmelse till problem. Hon går på sin låda som vilken annan duktig katt som helst. UTAN att behöva ta antidepressiva för människor, lugnande, ledmedicin för hundar eller smärtstillande (vilket vetrinären ordinerade).
Istället är hon sitt vanliga jag, mycket kelen, tigger mat så fort hon får chansen, leker och busar både med sig själv och med hunden. Inatt vaknade jag av att hon rusade omkring i lägenheten. Små tassar smattrade mot golvet, tog spjärn mot möbler och kastade sig upp i kattträdet. Hon avslutade med att gå på lådan, och stanken från det väckte Danne som satte sig käpprakt upp och sa att hunden gjort inne.
Stackars Lady, som blir beskylld på allt. Idag, precis då jag beslutade mig för att blogga, såg jag hur katten försökte få gång Lady, genom att skjuta rygg och skutta sidledes mot valpen, för att sedan sätta av och kasta sig in bakom soffan. Lady var inte sen att följa henne.
De är helt underbara, våra små djur. Såväl mot varandra som var och en för sig. (Fast än jag fått hämta ut Lady ur köket säkert 30 gånger trots att vi bara varit uppe sedan 7... klockan är halv nio nu förresten. det luktar väldigt gott i köket, tycker liten valp. Det spelar ingen roll vad matte säger eller att matte satt upp ett kompostgaller i hennes väg - hon tar sig in där ändå.)
Vänner
Katten spatserade fram till hunden, "märkte" hennes nos och gick lugnt iväg och lade sig under sin pelare. Lady stod blickstilla och tittade bara på katten. Lät katten gå iväg utan att jaga henne, eller gnälla. Hon viftade bara på svansen. Jag blev så stolt! Och Lady blev mycket belåten, för det beteendet belönades med en stund i mattes knä.
Det är så roligt att de leker ihop, men det är jätteskönt att hunden lär sig respektera katten, att katten inte är någon leksak. Till viss del har hon nog insett det nu. Lady älskar katten. Följer henne när hon går någonstans, och ligger och gnyr lågt när hon inte kan följa efter. De leker flera gånger varje dag. Men det är första gången jag har sett dem hälsa lugnt och stilla på varandra.
Nu ligger Lady i soffan, och katten ligger på sitt skoställ i hallen. Ytterligare ett bevis på att hon inte är rädd för hunden. Hon ligger nästan alltid där hudnen kan komma åt henne. Hon har väl insett att den där råttan inte flyttar ut igen. Katten är åter sitt busiga, keliga jag, som äger lägenheten och tigger i köket när hunden får mat. Eller när husse lagar mat. Då har han en hund mellan fötterna och en katt på köksstolen. Två par stora ögon som följer hans minsta rörelse.
På tal om röresle. jag ligger förkyld (jippi) och varje liten rörelse får mitt huvud att dunka. jag ska nog krypa ner i soffan hos hunden en stund. Men en huvudvärkstablett för säkerhets skull. Jag låg med migrän i gårkväll på grund av en hel dags förkylningshuvudvärk. Ursch. När har man egentligen tid att vara sjuk? jag känner att jag aldrig har tid för det!
