Cannea

Jag lovade mig själv att denna blogg skulle vara så fri från mig och mitt liv som möjligt. Den skulle mer skildra djuren. Bloggar om divor, fjortisar coh bimboblondiner finns det nog av. Världen behöver inte en till: Den behöver inte ens de som redan finns. Men det är svårt att hålla inläggen fria från sig själv. det är bara tanken på vilken deprimerande och tråkig läsning somd et skulle bli, som får mig att anstränga mig att hålla bloggen så fri som möjligt.

Men för att göra händelser begripliga måste man ibland förklara. Just nu mår jag till exempel inte särskillt bra, och jag vet att det avspeglar sig på bloggen. Det blir färre inlägg. Mindre bilder. Just nu är livet fruktansvärt stressigt och på många sätt varken roligt eller behagligt. Men det är en övergångsperiod. Både jag och Danne längtar mer efter framtiden än efter morgondagen.

Jag längtar efter valp. Att se hur söta Catchy och Geisha är värmer verkligen i hjärtat. Igår låg de och sov på golvet ihop. Nära varandra, i varje fall. På kvällen lekte dem. Katten hoppade och skuttade runt hudnen, försökte fånga hennes svans och försökte få hunden att jaga henne. I morse lekte de med en av kattens bollar. Hela natten sov Catchy på golvet nedanför sängen på min sida, katten låg på min sida vid mina fötter. Jag låg i fosterställning för att inte störa henne. Jag har inte hjärta att flytta på katten när hon somnat. Hon låg ju där först.

Promenaderna är ett välkommet avbrott i vardagen just nu. En skön stund då man inte behöver tänka. En tid för mig och danne att bara prata, om allt mellan himmel och jord. En tid då man glömmer bekymren, för att man har fullt upp med att titta efter glas som Catchy inte ska trampa i, eller spanar efter andra hundar och fotgängare om Catchy är lös.

Jag förstår om ovanstående inlägg låter tungt, men sådant är väl livet periodvis. Just nu finns det en hel del "måsten" och bekymmer att ta ställning till. Oro för framtid och ekonomi. Vetskapen om kommande gräl, om fördomar och om att vissa människor inte ser världen somd en är, utan förskönar den. Det är jobbigt när deras verklighetsuppfattning krockar med vår. När personer som borde förstå inte gör det. Men sådant är som sagt livet. Nu hoppas jag på att solen ska orka bryta molnen och huvudvärken, så att jag hittar kraft att göra klart mitt skolarbete. Vad är det där? Det ser ut som en skymt av en blå himmel.