Val, val och valpar
Just nu är vi mitt uppe i ett annat val. Saktra rasar SD. Moderaterna verkar hålla huvudet över ytan medan sossarna kämpar efter att bryta den. Vakan är, tycker jag, seg och tråkig. Men men, det är viktigt, det där med val. De flesta är mer politiskt intresserade än de tror. Det finns inget värre än folk som påstår att de inte bryr sig, och sedan har de en massa åsikter och tankar. Än har jag ALDRIG mött mågon som verkligen inte bryr sig. De flesta vågar bara inte diskutera det eller sätta sig in i partierna. Men vem bryr sig inte om sitt eget liv? Det är ju trots allt det so valet styr, hur vårt liv påverkas.
Valpen är lika trött som jag. Vi ligger här i soffan och lyssnar med ett halvt öra. Jag är trött på valet. Det har varit så mycket sådant på senaste tiden. Valår. Valpen älskar valet. Då är familjen samlad och det finns många fötter att ligga på. Men trött är hon. Det blir man efter en hel helgs lek med Bonita.
Jaja, nu ska jag väl fortsätta att se på det där tråkiga valet. Heja antirasism!
Skojiga valpen
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Om en strumpa är försvunnen
då har valpen den i munnen
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Mitt i natten ska den stollen
upp och jaga gummibollen
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
När posten kommer tar han brevet
man får gissa vem som skrev 'et
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Titta där står bästa skorna
De har märken efter klorna
Men det gör, men det gör, ingenting
Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj
Får han gröt han bara gnäller
han vill äta karameller
Men det gör, men det gör, ingenting
Gullan Bornemark
Torsdagstankar
Jag blir så rörd varje gång någonting liknande dyker upp. Vi människor är inte på något sätt förmer än andra djur. Vi är bara mer själviska, mer bekväma och mer skoningslösa än andra varelser. Vi dödar för nöjes skull, vi utplånar arter och förstör vår planet. Vi låter våra gamla släktngar sitta ensamma på ålderdomshem, skyller på skolan för att våra barn inte uppför sig, slänger enorma mängder fräsch mat, slår våra husdjur/boskapsdjur, även våra barn och fruar, vi låter barn fråna ndra länder4 dö av sjukdomar och krig därför att vi inte bryr oss om vad som händer i andra länder... okej, det var nog ett dystert sätt att se på mänskligheten.
Men det finns djur - och många människor - som gör det oväntade. Som bryr sig. Som kämpar. Som förstår och som istället för att trampa i andras fotspår hittar egna vägar, hittar vänskap och sätt att hjälpa andra. Människor och djur som själva blir lyckliga av att göra andra lyckliga. Här har vi ett exempel på det:
Ett stort Tack till alla dessa djur och människor. Om alla vore sådana skulle vi slippa både krig, svält och rasism. Då skulle världen uppnå det omöjliga: den skulle bli rättvis.
Artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7676607.ab
Kisseriet?
Hallå hallå! vet ni vad som händer idag? Jo, tio valpar ska lyftas in i mammas lilla bil, köras 7 mil till Allingsås, lyftas in till farbror vetrinären och göras redo för sitt nya liv! :-) Jag önskar att jag själv varit med och hjälpt till. det lär bli arbetsamt att hålla koll på allihopa... och på fredag fyller valparna 8 veckor.
Innan valparna gjorde entré handlade en del inlägg om vår lilla katt och hennes problem att hålla tätt. Det var ett tag sedan jag nämnde det, men det har inte varit på grund utav att hon slutat med det. Nej, det är helt enkelt så att valparna tagit mycket stort utrymme och överskuggat ett problem som jag själv bara vill glömnma.
Nu har katten gått på två olika sorters mediciner. Dock upplever jag det snarare som om det hela blivit värre. De senaste tre dagarna har hon kissat utanför baljan omkring 4-5 gånger. Tidigare dröjde det dagar elelr veckor mellan gångerna. Dock så ska hon till vetrinären då Lady ska på 12veckors vaccination. Båda djuren ska vaccineras, och lilla Geisha ska undersökas.
Katten som kommer att bli Ladys bästa vän (och inte tuggleksak!).
Rest In Peace
För att hedra hennes minne lägger jag upp bilden jag fick från pappa, den sista bilden på dem tillsammans. Rest in peace, Tenshi. Må du fånga många möss i katternas himmel.
Bilden är tagen av min pappa.
Schh!
I helgen händer det grejor! Vi ska släppa ut vlparna på baksidan för första gången. Det ska bli intressant och se hur dem reagerar på den nya miljön. :-) Allihopa har, som ni säkert sett på bilderna, öppnat sina små ögon och kisar mot världen. De är bara så underbara!
Mamma skulle ha smsat mig om hur det gick igår. Det kom tydligen en spekulant på valparna. Men som vanligt har hon glömt bort mig! (suck!) Jag får väl ringa henne och fråga? Eller så håller jag mig tills hon slutat jobbet. Då tänkte vi hämta upp henne i stan, jag, Danne och katten.
Det ska bli kul att åka bil till Götet. Jag kör, Danne fixar musik och lagom mycket sval luft och katten underhåller oss emd sina gnälliga sånger om hur illa hon tycker om att vara instängd. :-) Önska oss trevlig resa!
(Förresten, jag kom just på att vi har glass i frysen! Woho!)
Tråkigt.
Kamphund
Idag skriver smålandsposten om den så kallade kamphunden Tenna, korsning mellan Pitbull och Amstaff. I Danmark är numera den hunden totalförbjuden att sälja, köpa och avla på. Den är tydligen farlig. I artikeln berättar Tennas ägare lite om Tenna och vad hon tycker om förbudet och inställningen till hundraserna.
Här är länken för den som är intresserad.
http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/pitbullagare-trott-pa-kritiken(1994927).gm#articleimage-popup
Skrolla ner för att se den farliga hunden.
Jag tar mig friheten att lägga upp bilder på denna "farliga" hund. Tenna.
Kom ihåg detta:
I världen finns det mördare.
Det finns dem som slår sina barn.
det finns dem som bli mobbade, trackaserade.
Våldtagna. Misshandlade. Dödade.
Det finns dem som slår sina hundar.
Det finns dem som inte tar ansvaret för att vara hundägare.
Deras hundar blir nervösa, osäkra, stressade, rädda.
Deras hundar biter barn.
Ibland till döds.
Då förbjuder Danmark hundarna. Men vilka bär egentligen ansvaret? Fundera på det en stund.
Balkongproblem
Jag och Danne blev bilägare nyss föresten. En 14årig Opel Astra. Så nu kommer vi inte vara helt strandade i vår lägenhet med både hund och katt.
och vet ni vad katten gjorde nyss? Klättrade i hönsnätet på balkongen. Hur vi ska lösa det har jag ingen aning om. Nu är hon bannad från balkongen av sin oroliga husse, och oroliga matte instämmer helt i det beslutet. Har någon några idéer om vad man kan göra? Själva nätet är ganska mjukt, kan vara vasst och uppsättningen sitter, dock inte tillförlitligt för henne att klättra i. Stängerna riskerar att glida ner, och det är en liten, liten glipa längst vid taket där hon uppenbarligen beslutat sig för att ta sig ut. Förslag, tack!
Nu ska jag leka lite med henne och hennes bollar. Något måste hon ju syssla med nu när hon inte får vara på balkongen. Ha det bra. :-)
Birka har ett nytt hem
Jag börjar med den dåliga nyheten. Underbara valpköparen Sofie kan inte ha kvar Birka. Hon har stora problem med sin rygg, vad jag förstår någon gammal skada, som blivit värre igen. Vissa dagar fungerar det inte alls att ha hunden, andra dagar utmärkt. Men hon tog det beslutet i varje fall, och det förstår vi alla. Att ha hund ska inte vara ett lidande, hur mycket man än älskar sin hund.
Den bra nyheten är att Birka ska flytta hem till några kompisar till Sofie. De heter Helena och Thomas, och har känt Birka länge och hon känner dem. De har varit hundvakter tidigare åt henne, och bor någonstans utanför Gällinge med mycket mark och närhet till vatten (Birka älskar vatten lika mycket som sin mor och syster).
De dagar då de jobbar kommer Birka passas av helanas pappa som redan har en sshäfertik. Det låter i mina öron jättebra: Och Sofie kan fortsätta träffa hunden hon älskar!
Personligen tycker jag att det löste sig bra för alla parter. :-)
Tomt, tomt, tomt...
Men en liten dammtuss på bröstkorgen finns allt kvar i lägenheten. Dock ser även hon väldigt ensam ut, när hon går här och jamar. Hennes hundar är borta. Nu måste hon leka ensam.
Tack för uppvaktningen kring studenten!
Svar till Sofie
Jag blir så förbannad och ledsen när jag läser till exempel artikeln, där typ 70 procent ville förbjuda vissa raser: troligtvis har de aldrig känt någon hund av dessa och har ingen aning om vad det är för raser. Men ordet "kamphund" låter läskigt om media skriver det, så då ska man vara emot det. Ursch. Jag undrar om det ens existerar några riktiga kamphundar i Sverige idag. Hur ofta hör vi om folk som ordnar hundslagsmål? För det är ju vad man syftar till.
Du har så rätt, så rätt Sofie, och det var riktigt skönt att läsa.
Och rotteilern som kamphund? Haha, varje gång jag hör det vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Om folk nu måste använda detta hemska begrepp, kan de väl i alla fall ta reda på vad det är för någonting först. Det verkar som de flesta är rädda för kunskap. Sanningen gör nog rätt ont. om man tror benhårt på någonting, såsom farliga kamphundar som äter spädbarn till frukost och femåringar till kvällsmat, måste det kännas fånigt då man upptäcker att dessa "farliga" hundraser är lugna och beskedliga, snälla och helt underbara.
Jag vill slå ett slag för stimulans. Engagerade hundar är snälla och underbara hundar. Engagemang är fysisk träning, regelbundet, men framförallt mental träning. Dessutom är det väldigt roligt. Enkla övningar stimulerar hunden, man behöver inte vara något geni. Har man en hund med mycket energi, såsom galna Bonita, eller flat coats, bordercollie osv, är mental träning jättebra. Tänk dig själv att vara vaken 18 timmar och aldrig göra något annat än att vila, ligga ner, gå några korta rundor och tugga lite på ett ben. Hundar behöver också tänka för att må bra. dessutom, skapar det ju mer kontakt mellan hund och husse/matte. :-] Inte fy skam!
Se gärna dessa länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=3Kj3kN2GQ90&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=JcjiL_mLxUk&feature=related
Hundaggressivitet
Det finns en sak som gör mig som blivande och nuvarande hundägare riktigt ledsen. Och det är snacket om "kamphundar" och "aggressivitet". Jag säger inte att dessa två begrepp inte existerar, för det gör dem. Vet du varför?
För att ägaren till hunden är så lat och så dum i huvudet att den inte lär sig sin hund. Ska jag uttrycka det på ett bättre, mer snällt sätt? För att en människa inte kollar upp hundrasen de väljer och hur man bäst komunicerar med den, och lär sig det. För att man tror att man kan och vet, utan att vilja lära sig. Man ser djuret som ett sällskap, en del av sitt liv, inte som ett eget liv i ens egen familj.
Ta "kamphundar" och analysera begreppet. Vart kommer det ifrån, och vad innebär det? Svaret är för många självklart: Hundar som avlats för att slåss med varandra, för att kampa. Ja, det är rätt, men vad innebär det?
Som ägare till en så kallad "kamphund" måste man veta det. Jag tvivlar starkt på att de flesta vet om det. Man tycker att amstaffen är jättesöt, mastiffen är vacker elelr bulldoggen söt. Det är dem. Men de är också hundar som avlats för att visa få tecken på aggressivitet innan de väl hugger. Och varför hugger dem? De har avlats till försvar och till att reagera i trängda situationer.
Istället för att börja förbjuda raser, raser vi själva tagit fram och borde ta ansvar för, ta ansvar. Använd inte lagen som förbud, för det drabbar inte kriminella jävlar som hetsar sina hundar, utan vanliga familjer med snälla och älskade hundar. de är dem det finns flest av, men de är dem man inte ser när man skriker efter ett förbud. Kommer ni ihåg amstaffen Milo som det snackades om i Norge? Alla tyckte så synd om honom, hans familj hade flyttat till Norge och plötsligt fick de veta att rasen var förbjuden och hunden beslagstogs för avlivning. Då bildades facebookgrupper och det skrevs listor i tidningen. Det är detta ni nu vill göra mot Svenska familjer, inte en familj, utan hundratals.
Lagstifta om hudnar generellt då? Fredrik Steen, en av de kändaste hundexperterna i Sverige, förespråkade på sin blogg ett koppeltvång för alla hundar som skulle träda i kraft om hunden inte visade sig lydig eller pålitlig nog. I mina öron låter det vettigt. Inför ett koppel och munkorgstvång på alla hundar, chia hua huor såväl som pitbulls, som träder i kraft om hunden inte godkänts i ett test utfört av kennel eller brukshundsklubben inom en viss tid, säg 14 månader. Är hunden godkänd, ge en speciell bricka med personligt serienr att ha på halsbandet. Visst, det inför ett medarbete för kennelklubbar, brukshundsklubbar och polis, men en ökad trygghet för alla barn och hundrädda. ser man att hunden saknar brickan, eller att den faktiskt har koppel/munkorg vet man att den inte är pålitlig.
Dessutom tvingar ett sådant system hundägare att ta kontakt med klubbar och faktiskt anstränga sig med sin hund. det många hundägare inte förstår är att en hund är ett stort ansvar. Börja ta det ansvaret, och ge hundägaren en chans innan man tar ifrån henne/honom dennes hund. Som sagt, ett förbud drabbar faktiskt fler än de som missköter sig.
Hur många hundbett hör vi om i Sveige varje år? Hur många hundar finns det? Typ 10 hör vi om. Och typ 1 000 000 hundar finns det. Lagstiftning är faktiskt inte det bästa allternativet i alla lägen, gott folk.
De flesta hundproblem är inte stora utan beror på bristande kommunikation och dåligt ledarskap. Jag kan erkänna att jag själv inte i alla situationer vet om jag är ledare över Catchy eller Bointa. Men jag märker en tydlig förbättring i deras beteende efter att ha haft hand om dem ett tag. Ledarskap är ingen självklarhet, och det är just det som dessa "farliga" hundraser behöver. En bra, trygg miljö och en bestämd men kärleksfull ledare.
Artikeln:
Massvis med bilder!
Uppenbarligen körde jag sluyt på den stackars valpen. Efter att ha satt i sig resterna av potatisgratängen har hon totaldäckat på golvet, för trött för att ens orka tigga glass. Oj då! ;-)
Jag hade medmig kameran under promenixen, och fick in en riltig fullträff!! Vill ni se? Äh, ni har faktiskt inget val. :-) Men först lite annat! Bland annat katt med stolleryck samt den fina balkongen. :-) och så passar jag på att be om ursäkt för sneda horisontlinjer och dylikt. Jag har inte fått photoshop installerat på datorn än. (Danne, det inte som en dold pik, men det är det... hihi)
Men bäst av alla blev ändå denna...
Ser du den lilla salivdroppen? ;-)
Konstutställning och bal
Jag ställde alltså ut lite skolarbeten och sådant kraffs på en konstutsällning förra veckan. Vissa saker var till salu, andra var bara visningsobjekt. Vissa är jag nöjd med, annat inte. Mest blev det kroki (skisser av kroppar, oftast nakna). Jag sålde en tavla på några schackpjäser (akymtas till höger på bild nr 3) för 200 kronor. Woho!! och en av krkiskisserna, för 50 kronor. Det är jag stolt över! Jag hade inte trott att jag skulle sälja någonting alls!
Här ser ni:
Och här kommer lite balbilder:
Det var väl allt? :-)
Litet livstecken
Och idag hinns det inte med: nu ska jag på lunch, sedan sy lite och avsluta naturkunskapen för resten av livet (JIPPI! Inget favoritämne) innan det är dags för att sy mer och sedan gå på maskeradfest. Woho!
Nu har jag visat ett litet livstecken, men det blir inte långvarit. I morgon kommer mamma och syrran, åker på fredag och tar med sig hunden hem. :-( Då dör jag nog. Kommer att sakna ihjäl mig efter den tjocka, underbara luffsen som snarkar så gulligt.
Flopp
Så nu när vi går och handlar skickar vi in ångerblanketten, och går och köper oss en billig, opålitlig brandsläckare istället. Jag litar mer på Claes Ohlsson nu än på TM Brandskydd. De ljuger än inte rakt upp i ansiktet då man frågar om priset.
Jag fattar verkligen inte hur den mannen som kom hit har mage att stå och ljuga ärliga människor rakt upp i ansiktet. han påstod att han varit brandman. Antagligen har han bara varit en simpel försäljare som lärt sig att ljuga övertygande. URSCH!! Jag är så besviken. Hur kan man luras om sådant som är livsviktigt? Krämer, vitaminer och dammsugare förstår man ju, men kommer det en "FÖRE DETTA BRANDMAN" som vill "PRATA OM RISKERNA" med att bo i lägenhet, och vill "PREVENTERA ANTALET LÄGENHETSBRÄNDER", tycker jag att man ska ha hjärtat på rätta stället. Visst, med deras produkt blir min lägenhet trygg. Men man ska ha råd att bo kvar också :-P
BLÄ.
Dessutom har jag ont i min förkylda näsa.
Livförsäkring
Det kom en försäljare hem till oss förut. Och jag köpte hans produkt. Det kan ha varit det bästa beslut jag någonsin tagit, för det kan verkligen göra skillnad i en pressad situation.
Läs själva om judet det företaget och deras utbud: http://www.tmbrandskydd.se/
Visst, det är dyrt, men jag är hellre fattig än död, hellre fattig än att förlora de jag verkligen älskar. Det kommer att kosta 3999, eller någonting liknande, för tio års skydd. Kan jag köpa en dator för 4000 känns en riktigt bra, pålitlig brandsläkare inte särskillt mycket dyrare. Den har 10 års garanti och påfyllning ifall den används.
Anledningen till att jag faktiskt gjorde det berodde på ett tv-program danne såg för några veckor sedan. Jag lyssnade med ett halvt öra. Det var något SOSprogram då man följer poliser, ambulanspersonal och brandkår. I just det programmet började det brinna i en lägenhet, och katten fick panik och började tjuta. Det räddade den gamla tantens liv, men katten blev innebränd.
Jag grät floder. Jag klarar fortfarande inte att tänka på hur rädd katten måste ha varit, och vilken hjälte den ändå var. Kan jag göra någonting för att förhindra detta att hända mina djur, då gör jag helt enkelt det. Skulle sammas ak hända här, att vi glömt ett ljus eller att det blir kortslutning någonstans och lägenheten brinner, då kan vi i bästa fall släcka elden och rädda vår älskade katt. Går det illa kanske det går att släcka såpass att man kan ta med henne ut. Och om det värsta inträffar, att honr edan dött atv röken, då har vi med all sannolikhet också gjort det och behöver inte bekymra oss om saken.
Jag ser detta som en livförsäkring. En trygghet. Och jag anser att liv och trygghet är värt mycket mer än 4000 kronor. Jag känner mig inte lurad. Jag känner mig trygg.
Hästens Bön
Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.
På min rygg skall jag dig bära
i galopp - på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära,
låt mig då få gå i skritt.
Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.
Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
- tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.
Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.
Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.
Denna dikt hade jag på min vägg då jag var en liten hästtjej. Igårkväll snuddade minnet vid mitt sinne och jag hittade den på nätet. Den är för mig en ledtråd hur människa och djur, oavsett sort, ska leva tillsammans. Utan tvång och våld, i harmoni och i samförstånd. Jag vet inte vem som skrev den, men detta måste ha varit en väldigt klok människa. Eller hur?
Morgonbestyr
Så dötiden däremellan, mellan 7 och 10:20, har jag tillbringat med att testa mitt nya smink. jag sminkar mig aldrig längre, så mitt gamla hade helt torkat ihop. Så nu när jag köpt nytt får jag se till att använda det. jag tänker faktiskt lägga upp en bild på mitt nysminkade öga för att visa hur det blev. Jag hoppas att det färgmässigt passar med klänningen. Ettuiet innehåller 6 olika nyanser och blå samt gröna färger. Ovan som jag är försökte jag att få det att inte likna en blåtira...
Matte sprang mellan speglarna för att se resultatet i olika ljus. Än så länge är fundation (den kladdiga krämen man smetar ut i ansiktet för att täcka sina finnar och röda fläckar) liite för mörk, men jag hoppas på mer sol innan balen så att huden hinner anpassa sig...
Hunden låg innanför dörren med min äckliga, slitna gympadoja som huvudkudde och studerade sin mellanmattes konstiga beteende. Hon behöver aldrig något smink, lyckost där! Hennes päls är lika svart året om ;-)
Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på henne också. Jösses vad trött hon ser ut! Inte visste jag att dräcktiga tikar blir morgontrötta och tjuriga. Catchy gruffade på en barnvagn som överraskade henne när vi klev utanför ytterdörren förut. Hon gick och "muttrade" enda tills den kommit utom synhåll.
Jag hoppas verkligen att hon är dräktig. Allt tyder på det, men vem vet, man ser det man vill se? Det känns hemskt att hon snart ska hem igen... en anledning att inte längta efter balen, för när mamma åker hem då tar hon hunden med sig. Snyft! Det är förresten en 3:e juni. och studenten den 9:onde. Jösses, jag som nyss gcik i blöjor?? Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Tja, det stämmer ju i alla fall med hundens besök. Det känns som om det var igår Catchy kom hit, och inte flera veckor sedan!
