Den första snön!
De senaste två dagarna har det hänt grejor i Alvesta!
I går var vi inne i Växjö och besökte second-handaffärer i jakt på en soffa och en kista. Vi skulle ha köpt en soffa på blocket, men killen sålde soffan mitt framför näsan på oss. jag tycker att det är riktigt dålig stil. Självklart förstår jag om man vill sälja sina grejer snabbt: men då säger man det också. det lät på honom som om det inte var några problem att vi hämtade soffan på onsdagsmorgonen. Jag pratade med honom på måndagskvällen. Sent på tisdagskvällen hör han av sig och säger att han sålt soffan. Dålig stil.
Men vi fick en mycket bättre soffa! Och en kista. Det bästa är att en del av pengarna går till välgörenhet, för vi köpte bägge möblerna på Erikshjälpen. Det känns jättebra. Så nu har vi en soffa i skinn (som katten antagligen inte kommer kissa på) samt en kista att förvara soffkuddarna av tyg i. :-) Soffan är stor och skön. Vi kan ligga i den hela familjen och inte behöva trängas! Jag har suittit i den halva dagen och danne i den andra halvan. Mysig som sjutton, fast skinnet är ganska kallt... därför tog jag ut täcket och hade det om axlarna. RIKTIGT vintermys!
Men soffan är Ladys. Det ser man på bilderna.
Ett stort tack till Jerry, som hjälpte oss med att få tag på släp och att köra. Utan två bilar hade det blivit ett mycket svårt projekt att greja!
Förrutom soffan och kistan hände det något annat stort i Ladys liv. Hon träffade på sin första snö! Husse och matte hade snöbollkrig (som matte utan tvakan vann!) och Lady hade tuppjuck. I morse låg snön kvart, så jag plcokade med kameran på morgonturen. Så nu finns det bilder på Lady och den första snön (För det är ju samma snö som i gårkväll, alltså var det fortfarande den första jag fångade på bild?).
Varför lägger jag ut några jättesuddiga bilder? jo, för att de återger PRECIS Ladys reaktion på snön. Hon sprang runt, runt, runt tills hon inte orkade längre, sedan satt hon sött och åt snö en stund medan hon laddade för nästa tuppjuck. Bilderna visasr kanske inte så mycket av henne... men de visar min kamp med att (förgäves) försöka fånga henne på bild.
Och denna härliga bild får avsluta det försenade inlägget (tack vare att startsidan strulade kunde jag inte lägga upp det igår, då det borde lagts upp). men jag måste bara, för att få skryta lite, skvallra om hur stolt jag är över mig själv. Dessa bilder är alla tagna helt med manuella inställningar, alla utom de första med manuell skärpa. jag blir bättre på det där med att fotografera! ;-) "Våga Vägra Auto!" (fast det är säkrast ibland, måste jag erkänna, men inte lika roligt!)
...
Lady (tittar frågande på mig): ???
Jag (inser hur puckad jag är): Åh, Sitt!
Lady (Sätter sig): :-)
Jag (sätter ner matskålen): Varsågod.
Lady (blir överlycklig): mums mums mums!
Skål tom.
Morgonbus
Tur att man har en kamera i mobilen. Den är inte särskilt bra, men den fångar ögonblicken. Tyvärr blev Lady distraherad av mig och hoppade ner för att se vad matte höll på med, efter fjärde bilden. Anar jag lite besvikelse hos katten? Hm?
Första frosten
Lady har mött den första frosten. Som väntat fick hon tuppjuck då vi för en halvtimme sedan klev ut genom ytterdörren i trapphuset. Oj, vad förvånad hon var! Hon gick med nosen i marken, frustade, tuggade och slickade på frostflingorna som glittrade i gräsmattan. Sedan skuttade, hoppade och sprang hon, runt runt så fort klopplet tillät. Och tittade på mig med stora, lysande, bruna ögon.
"Vad kul världen är, matte!"
Aldrig förr har jag sett valpen så morgonpigg!!
Fredrik Steen
Då var det bekräftat. Lady är varken vek eller feg. Tvärtom en mycket normal valp. Och det borde ju "hundcoatchen" Fredrik Steen veta, om någon. Jag trodde att han var i Växjö för att hålla föredrag, så jag hade inte reflekterat mycket mer än så över att han var i krokarna. Inte förrän min omtänksamma jecka sms:ade och upplyste mig om att han skulle befinna sig på djuraffären Arken hela dagen för att svara på frågor och hjälpa till.
Jag kan inte säga att han är någon idol (jag har inga sådana, man måste förstå att kända människor fortfarande är människor med fel och brister. Glömmer man det blir man oftast besviken om man träffar människan i fråga) men han är en i mina ögon sund förebild för hundvänner. Han har haft kennel sedan -93, tränat och ställt ut, utbildat polishundar och gud vet vad. Jag fick upp ögonen för honom... var det förra hösten eller ännu tidigare? Då sändes halvtimmar av hundvett med honom där han hjälpte hundar med problem och hundägare som ofta själva var problemet.
Programmet hette Hundcoatchen, vilket är rätt missvisande. Det är ju inte hundarna han tränar, det är hundägarna som får lära sig att kommunicera med djuren. Idag såg jag honom, på enbart ett par minuter, förvandla två "aggressiva" hundar till lydiga gosedjur. jag har sett alla avnitt han spelat in, varje klipp han medverkat i, nyhetsmorgon och dylikt. Jag följer hans blogg dagligen.
Vi var där i kanske 1,5-2 timmar. Mest lyssnade, men frågade också och insöp omgivningen. lady skötte sig utmärkt, tycker jag. Satt mest intill mig och sträckte nyfiket ut nosen mot endera leksakerna och endera andra hundar. Jag lärde mig jättemycket, och Danne blev jätteinspirerad. Han och Lady lekte inkallning när vi kommit hem och fått i oss lite mat. Jag har aldrig sett Lady komma så snabbt när Danne ropar.
Mycket i hundvärlden bygger på sunt förnuft. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur många andra som inte kan "a thing". Hur många som gör fel, på hudnens bekostnad. Blir den farlig, avlivar man hunden, inte ägaren vars misstag hunden får plikta för. Jag vill verkligen få Lady till en förebild för alla hundar.
Och visa alla hundoerfarna och hundrädda där ute att rottweilern inte är en farlig hundras.
Liten börjar bli stooor!
Främst måste jag lägga upp bilden som togs förra veckan. På vår nya katt i katträdet.
Du ser nog den vita pallen bakom trädet som hon använde som stege... Så hon KAN klättra upp i kattträdet :-P
Och nu till Ladys fåtölj. Han heter Danne. Jag tog bilderna idag, nu för någon timme sedan. Visst har hon blivit stor?
Liten börjar bli stooor!
Tanja
I fredags kväll var vi ute med Lady och träffade Tanja. Jag försökte både filma och ta kort, men det var mörkt och allt jag hade var min mobiltelefon. Tanja är hund till ett härligt grannpar vi lärt känna, en amerikansk varghund. Hon liknar en varg. de leker väldigt bra tillsammas, Lady och Tanja. tanja är försiktig men uppfostrar vår lilla dam.
Det var en härlig lekstund. Vi släppte hundarna på ett inhägnat område och lekte lite med dem med en tennisboll. Lady snodde godis ur Mojjes (Vår granne) ficka. Hon är söt, men tydligen inte dum! och så bet hon Tanja i bakbenen så att Tanja tappade bollen. Dock insåg tanja henens taktik, hann ta tillbaka bollen och ignorerade sedan valpen som hängde i hennes hasor. Underbar hund!
Jag lägger faktiskt ut en bild och en videosnutt, så ni som är intresserade kan se hur hon ser ut. :-) Personligen skulle jag säga att hon liknar en blandning mellan en varg och en schäfer. Underbar är hon i varje fall, och jag hoppas de blir goda lekksamrater en lång tid framöver!!
En framtidsdröm
Solen sken, och det var en underbar, kall höstdag. Jag fylldes asv längtan efter att själv ta på mig joggingoverallen och ge mig av, med Lady troget lunkande bredvid. Det är så ensamt att jogga ensam. I år ska jag satsa mer än någonsin på min egen träning, och det känns trist att veta hur många löprundor jag har framföär mig då Lady får ligga kvar hemma.
Men det kommer. Innan jag vet ordet av kommer Lady behöva mer motion än mig.
Tills dess måste hon lära sig en massa saker. Att hennes tuggben, till exempel, inte hoppar upp i soffan igen om hon skäller på det efter att ha tappat det. Eller att morgonpromenader är nödvändiga, och att hon inte behöver se så hjärtskärande olycklig ut varje gång. Eller att händer inte är tuggleksaker. Eller en massa annat också som små valpar gärna glömmer bort. Till exempel att det är katten som hoppar från soffan till Dannes datastol för att sitta i knäet, inte hundvalpar.
Ännu en dag går mot sitt slut...
Soffan är dränkt i ättika. Det STINKER här! och ikväll ska Lady dejta Tanja igen, den amerikanska varghunden hon är så bra vän med. :-) Lady tror att hon är lika stor som Tanja. Väldigt sött att se henen mopsa mot någon som är fyra gånger så stor och ser ut som en varg. Haha.
Nä, nu ska jag fortsätta att kvävas av ättikalukten, och se om min sambo har lust att koka mig en skvätt kaffe. Och så tänkte jag lägga upp lite fler bilder på vår lilla vovve. Hon ska vara med överallt. Hjälper till med tvätten. Och dammsugningen. (Fast hon tröttnar lika snart igen, vilket måste vara ett sundhetstecken. Vem fasen gillar att dammsuga??)
Och efter att vi tvättat soffan med ättika var det någon som blev tokig i soffan...
Och sedan tidigare tycker hon om att hjälpa matte med tvätten.
Och hon var nyfiken på den där blixtrande saken i mattes händer.
Och hon är ännu bättre...
... på att klippa gräsmattan!
Och inte skulle en såhär fin dam...
...springa omkring som en galning?
Som hund och katt
Och jag hoppas verkligen de andra 9 valpköparfamiljerna delar denna känsla med mig. Mes oss. Vi tog ett beslut, precis som de. Att skaffa hund. I går fyllde dessa 10 hundar 14 veckor (om jag inte räknat fel förstårs). De är fortfarande valpar, men de börjar bli gängliga och mer och mer nyfikna på omvärlden.
Jag är mycket stolt över den valp jag fått hem. den valp jag älskar, fostrar och skyddar. Jag visar henne världen. Jag lär henne rätt och fel. Hon är nyfiken och hungrar efter att leva livet. Jag älskar henne. Hon har överträffat alla mina vildaste förhoppningar. Mina högsta drömmar har slagit in. Den valp jag längtat efter så länge (sitter just nu i köket hos husse och hoppas att sufflén han bakar ska råka falla till golvet) är hos oss.
Lady är så lättlärd att det nästan är läskigt. Vi har lekt fram ett flertal kommandon nu. Inget har tagit längre än en dag att lära in. Även om vi bara kör korta, lekfulla inlärningsstunder, så är hon otroligt lydig och duktig. Hon sitter, ligger, ger tass, stannar och går på kommando. Hon kommer på inkallning (om hon inte får ett störttokbusryck vilket ibland inträffar) och avbryter både jakten på småfåglarna eller ätandet av kattens svans på kommando. [EDIT: Hon lärde sig High Five på fem minuter, men då kunde hon ju redan vacker tass, som är nästan samma sak]. Personligen tycker jag att det är mycket bra för en liten valp på fjorton veckor. Särskillt att kunna vänta på kommando. Jag är så stolt över henne att jag spricker!
Hon är inte helt rumsren, av det enkla skälet att hon är liten och inte kan hålla sig så länge. Och när hon väl behöver säger hon inte till. Inte ett ljud, inte något avslöjande nosande eller vankande. Men den senaste veckan har hon imponerat på mig. När hon är nödig smiter hon ofta ut till balkongen. Hon förknippar uomhus med att vara duktig. Det känns ju roligt, i varje fall! :-) Det gäller bara för oss att hålla bättre uppsikt, så är den olägenheten löst. Men det tycks mig konstigt om en inte ens fyra månaders valp vore helt rumsren. Normalt, har jag för mig, brukar det ske mellan 4-6 månaders ålder... så hon har några veckor på sig ;-)
Och äntligen kan jag säga att hela familjen tycker om henne. Fram tills idag var det bara matte och husse som älskade den bitska, svarta besten vi släpat hem. Vår katthona var måttligt road eller förtjust. Men idag kom jag på dem med att ligga i soffan ihop. Bara ligga där. Inte brottas, som de har hållit på med nu den senaste veckan (katten löpte, så hon har lagt sig överallt och vikt undan svansen för alla, för valpen såväl som för statyn i vårt vardagsrumsfönster). Nej, de bara låg ihop. Katten kuttrade lite och verkade avslappnad. Och valpen försökte inte bita henne i svansen.
Det gjorde mig varm i hjärtat. De kommer nog att bli prima vänner, de också. Fast jag störde dem med min kamerablixt. Valp blev nyfiken och hppade ner från soffan för att se varifrån blixten kom. Katten bara blängde på mig och vinklade bort huvudet.
Såhär såg dem ut tidigare i veckan:
(En puss...?)
(Nähä, inte det, nej... fl'åt!)
Som hund och katt ;-P
Ännu en dag...
Vi tog en promenad i det underbara vädret. Kallt, klart och soligt. Lady var skogstokig. Halvvägs hemma mötte vi en arbetskamrat till Danne, som vi pratade med en stund. Lady blev fotograferad. Jag vill ha fina bilder att sätta upp på väggen här hemma. Jag har redan en bild på katten då hon var liten. Det hade varit sött med en bild på valpen intill.
Men nu tänkte jag lägga upp lite valpbilder från dagen på vår tös Lady. Jösses, vad jag älskar henne!! (Kanske lika mycket som jag älskar ynglingen i röd tröja som inte ville vara med på bild idag men som fastnade ändå... mohahaha!)
Bordercollie högg Lady
Jag hade plannerat ytterligare ett inlägg i går, av mer allvarlig karaktär. Men tiden rann iväg och nu sitter jag här efter tredje promenaden och en stadig frukost, redo att ta mig an tangentbordet. Igår blev Lady biten av en Bordercollie.
Vi var i Växjö för att uträtta några ärenden, och lilla Lady ville stoppa allt skräp på gatan i munnen. Som den tålmodiga matten man får vara distraherade jag henne med lite lydnadsövningar, sitta för godis. Vi har en valp som gör allt för godis, så hon är väldigt lättlärd. Tvärst över gatan står ett par i strax under 50årsåldern. De hade två bordercollies och kvinnans tonårsdotter med sig.
Då de såg hur duktg den lilla valpen vacr korsade de gatan och började att prata med oss. Hundarna fick hälsa, och de var väldigt trevliga. Lady ville leka, men ingen av hundarna var särskilt intresserade av det utan lade sig bakom sin husse. Lady fick nöja sig med oss och hundarnas matte.
Vi började prata om hundraser, uppfostran och vikten med att välja en ras som passar en. Jag pratade lite om Catchy, och de om sina tidigare hundar. Allt var frid och fröjd, tills hundarnas husse satter sig på huk.
Då sprang Lady fram för att hälsa på honom, och den yngsta av hans hundar högg henne, rakt över hjässan. Hon skrek, högt, plågat och hjärtskärande. Jag tror aldrig att jag blivit så rädd. Helt oprovocerat högg tvååringen den knappt 10 veckor gamla valpen.
Han släppte antagligen direkt, även om det kändes som om det pågick i en evighet. Lady gallskrek och rusade runt oss och gömde sig i mitt knä. Snabbt kollade jag om hon blödde, men hon var bara mycket rädd. Hundarnas ägare blev förskräkta.
I det läget har man en viktig skylldighet som hundägare. MAN SKA INTE TRÖSTA VALPEN. Man ska använda sin vanliga röst, eller en glad röst, när man pratar med en hund som blivit skrämd. Annars talar du om för hunden: "Det där var jättehemkst, stackars liten! Det där ska du vara jätterädd för!".
Det är tydligen så de många hundilskna hundar blir just hundilskna. Ett hundmöte som spårat ur en aning, kanske med valpen, eller den vuxna hunden. Som ägare har man pjåskat och tröstat, kanske för att man själv känner sig bättre. Man tänker kanske, att det bara är en bäbis. Man vill skydda den... Men vad tror ni händer nästa gång man träffar samma hund? Som ägare litar man inte på den. Man låter kanske inte hundarna hälsa igen. Kanske drar man in kopplet lite för att de inte ska komma för nära varandra. Du kanske lyfter upp valpen/den lilla hunden i famnen. Du kanske pratar "lugnande" med den. Du gör den uppmärksam på att det är någonting som är fel. Och i framtiden kommer din hund kanske reagera då den möter svarta hundar, till exempel. Inte för att den minns att den blev biten som valp, utan för att matte/husse har visat att svarta hundar är farliga och dem ska man vara misstänksam emot.
Catchy blev anfallen av en stor Schäferhane som valp. Vi gick förbi deras trädgård. Det var en fruktansvärd händelse, en riktig bjässe som slet av sitt tjocka läderkoppet och bara attackerade vår lilla tik, som om jag minns rätt då knappt var halvåret gammal. Trots chocken blev catchy inte rädd för schäfrar, eller stora hundar. Inte för att hon är tuff, utan för att vi som hundägare inte lät henne göra det.
Sedan finns det hundar med bättre/sämre minne, som faktiskt minns. Men ditt uppförande som ägare och ledare visar hunden att det inte är någon fara. Hunden ser på dig, och tänker ungefär "Husse bryr sig inte, då är det ingenting att bry sig om". Hundar är enkla djur. Det är därför de är så glada och underbara.
Ladys päls blev avsliten på två ställen, i pannan och mitt på huvudet. I övrigt är hon helt oskadd. Så det gick mycket bra, den här gången. Antagligen var den här tvååringen inte van vid att dela sin husses uppmärksamhet med någon. Den skulle försvara det som den tyckte var sitt, mot inkräktaren Lady. Hunden hade inte huggit förr, men var tydligen helst galen i sin husse. Det är en hund, som min mamma så vackert uttryckte det, riskerar att bli farlig. Tänk om Lady hade varit ett litet människobarn?
Hon är i mina ögon vår bäbis. Vår ögonsten. Och jag är fruktansvärt tacksam för att det hela gick bra.
<3
Utan min bäbis...
Mitt hjärta blöder, och jag är helt utom mig. Vi ska lämna bort lady ett par dagar!! Det gör så ont! Min lilla bäbis. men vi är tvugna. Jag ska dra hela historien:
Danne går i skolan till 16 på tisdag och ska därefter jobba hela kvällen eftersom de inventerar sitt lager. Alla som är anställda måste jobba, ingen kan smita undan. Så då skulle jag vara hemma hela dagen... trodde jag. Idag ringde Håkan från IFK Växjö. De hade panik och behövde en trestegshoppare till lag SM på tisdag. De åker på måndag kväll och kommer hem på tisdag natt. Det är i Stockholm. Klüfts är skadade, Camilla Johansson kunde inte pga barnen. Trots att jag inte tränat alls typ i sommar panikringde dem mig.
Det ska bli grymt roligt att tävla i lag-SM igen. Senast jag var med var 2008 i Göteborg. Då tog vi silver. Jag tackade glatt ja, och sedan insåg jag att Lady inte kunde följa med. Och inte kan hon vara ensam hemma så länge.
Som tur är har man underbara vänner. Jag panikringde Jecka, med goldenvalpen Siri, och bad henne ställa upp. Och det gjorde hon! Så Lady ska vara hos henne och Siri måndag kväll- onsdag morgon. Tusen tack för det!! Men jag saknar henne redan. (Jag hade en galen idé om att köra själv till stockholm och sova i bilen med hudnen om vi inte fick tag i hundvakt, men det slapp jag som tur var!)
Vi har förresten avbokat valkursen. Blev avrådda att gå så tidigt med henne, både ur mental och hälsosynvinkel. Vi var hos veterinären idag och bokade vaccinering och det övertalade mig verkligen. Från många håll har jag hört att det inte är bra att gå med dem då de är mindre än 4 månader. Och jag vill egentligen inte ta några risker. Jag ska se om jag hittar någon som börjar om någon månad eller två. För valpkurs vill jag ju gå med Lady. Tyvärr kommer det inte att finnas lokalt, men jag antar att vi får ta den smällen. Det var så perfekt med en valkurs så nära hemmet. Just nu är jag väldigt besviken, men det var kanske bäst så.
Jaja, nu ska jag gå och vara nyttig. Hjälpa Danne i köket och sedan äta laxen han lagar :-) Mums!
Antikrundan
Idag har jag kört vår lilla opel tur och retur till Kalmar. Vi våldgästade inspelningen av Antikrundan, ett program jag alltid tyckt mycket om. Nu är jag imponerad att de över huvud taget sänds. Vi stod i kö sammanlagt 4 timmar för att experterna skulle tycka till om några smycken och min brevkniv. Att människor ens står ut att vänta är imponerande!! Föär när man väl kom fram var det knappast värt det.
Jag ville veta materialen, ursprunget och åldern på föremålen, men allt jag typ fick höra var "Värdelöst". Inga av föremålen jag tog med är värdelösa. De är mycket värdefulla för mig. Men det ekonomiska värdet överstiger antagligen inte ett par hundralappar/st. Men det var ju inte det jag var intresserad av.
Experten jag hamnade hos var extremt arrogant och otrevlig. Han tittade knappt och var helt ointresserad av annat än smyckernas värde. Experten bredvid, å andra sidan, var lika underbar Live som han är i TV. Jag var gråtfärdig när jag gick där ifrån, efter den behandlingen. Hade jag fått prata med den andre hade jag nog inte känt likadant. Jag pratade med honom lite kort om ett av smyckerna, och då var han snäll och rolig. Intresserad av smycket, trots attd et inte var särskilt värdefullt. Vad han berömde, som den andra missade, var hur vackert det är. Men vad spelar ett smyckes utseende för roll? Det är tydligen bara värdet som är intressant.
Nej, jag var så jäkla ledsen och besviken då jag gick därifrån. Jag kommer aldrig mer att besöka en inspelning, oavsett vilka intressanta saker jag kommer över i framtiden. Värderingar har jag inget intresse av, och resten går kanske att ta reda på hos några lokala experter. Utan kö eller nedlåtande girigbukar.
Nåja, nu har jag gnällt. Dags att visa upp lite av bilderna jag tog under dagen.
Här ser ni de två ovan nämnda experterna. Han i rosa tröja pratade med mig. Det var honom jag ogillade så mycket, Han med röd slips var verkligen jättesnäll och jättebra. Likadan Live som då kameran slår på. Det kan man knappast säga om han rosaklädda.
"Värdelös"
Glad, rolig och trevlig!
Min tålmodige älskling som var tvungen att vänta utanför med hunden, som inte var välkommen in i själva lokalen.
Nej. Allt var inte dåligt. Det var mycket trevligt folk där. Bland annat min klasskamrat Jecka och hennes goldenvalp Siri (som var alltför trött för att vara intresserad av stackars Leksugna Lady). Eventuellt får ni se hennes styvmamma i TV i vinter. Hon hade visst något svärd som de ville filma. Det kändes roligt att träffas i kalmar när vi båda hör hemma utanför Växjö. Men så är vi bägge två alldeles för antikintresserade än normalt :-)
Lilla Lady däckade och sov hela hemvägen. På rundan skötte hon sig utmärkt, även om hon verkade tycka att all väntan var mycket tråkig. Men med tanke på alla leenden verkade hennes närvaro i ledet annars ganska uppskattad.
Jaja, nu gäspar jag snart sönder mina stackars käkar. Det har varit en lång och seg dag. Intressant, men tyvärr långt ifrån mina förväntningar. Hoppas att programmet blir mer givande än inspelningen. Fast förresten, ALLT är nog mer givande än inspelningen. Till och med ICAs helårsrapporter skulle vara mer givande (tro mig, har faktisk lyssnat lite på en sådan...)
En sista sak. Jag måste bara klaga på vädret. inte på att det var kallt och blåsigt (det var rätt mysigt), utan
för att det hela tiden pendlade mellan moln och strålande sol: det gjorde det fruktansvärt svårt att göra bilderna bra. De blev antingen under eller överexponerade. Så frölåt före bristande bildkvalité idag. jag är helt enkelt inte tillräckligt duktig på att fotografera ännu.
God natt!
Siri & Lady
Lady ligger på min fot och sjunger så vackert för katten. Dock verkar katten inte alls uppskatta det, tvärtom! Och jag kan inte annat än att i smyg hålla med henne. Jag skulle knappast rekomendera min ylande valp en karriär som sångerska. En aning för falskt..
Så här ser katten ut när lady sjunger för henne:
Nu dödar Lady papperspåse, så jag passar på att skriva lite om gårdagen. Sedan tänkte jag att vi skulle gå ut och lägga oss i gräset. (Fast på en filt). Solen skiner även om det råder "växlande molnighet" i Alvesta för tillfället. Men åter till gårdagen, vad hände då? Jo, vi satte oss i bilen och åkte in till Växjö. Där väntade en gammal klasskamrat till mig med hunden Siri, en goldenvalp på 14 veckor.
Till en början var Siri rädd för Lady, som tog tillvara på övertaget genom att vara måttligt kaxig. Stackars Siri sprang iväg med svansen mellan benen och lade sig så långt bort som möjligt. Lady sprang efter. Gång på gång fick vi hänta tillbaka dem till den lilla parken utanför Jeckas (min kompis) hus.
Lady försökte förtvivlat få igång den andra hunden att leka... och så började det regna. :-)
Men Siri sprang bara till matte och tyckte inte alls att den där ettriga saken var något att hänga i julgranen.
Siri sökte skydd hos oss, och Lady rusade glatt efter!
Men sedan började det hända någoting... Siri insåg kanske att hon var typ dubbelt så stor somd en där kaxiga råttan.
Eller så berodde det på att Lady försökte kela med Siris matte?
Lady började tröttna på att Siri vek undan. 
Hon sökte skydd mot regnet under Jeckas tunika. :-)
Sedan började det spöregna, och även min kamera sökte skydd, under min jacka. Men därefter tog vi vovvarna till den större parken i närheten. Väl där tog vi människor skydd under träden, och Siri började leka med Lady. Dock förvandlades Lady då till den lilal mes hon är, och ville bara gömma sig. Hon tyckte mycket synd om sig själv, när den äldre valpen skällde, skuttade och sprang runt henne. Lad gnällde och skulle gömma sig bakom matte, husse eller Jecka. När inte det fungerade gnydde hon ynkligt och skällde på Siri. Det var två mycket trötta, blöta och ganska smutsiga valpar som skilldes åt i regnet senare. Siri gjorde sitt bästa för att lära Lady att gräva, och Jecka gjorde sitt bästa för att hindra sin hund från att gräva.
Sedan åkte vi upp till Maxi, och Lady däckade i mitt knä på en parkbänk under tak, medan husse v ar inne i butiken. Där efter åkte vi hem och käkade innan vi for ut på nästa äventyr. Vi kollade in hundklubben som Lady ska vara med i. En mysig stuga i skogen med en härlig äng/apellplan. Det blir nog lysande, tror jag. På måndag ska hon anmälas till en valpkurs. Det ska nog bli hund av den här lilla damen också!
Nej, nu ska vi ut i solskenet och lämna katten ifred!
Lady leker Dusch
Vad tror ni själva? Jodå, matte fick sin dusch. Under tiden hängde valpen i duschdrapperiet. Och när matte försiktigt lossade de små tänderna från det blöta tyget, då blev valpen ännu lyckligare. Matte var där inne! Vart tror ni att den lilla valpen tog vägen? Jo då, rakt in i duschen!
Och när hon ändå var dyngsur tyckte matte att hon kunde bada ordentligt. Så hon sköljde av den stackars förrvirrade valpen med duschslangen. Liten valp blecv blöt. Och ren. Det var inte särskilt kul, tyckte hon. Mest läskigt. Men vad som var kul, var handduken! Den kunde man tugga på! Och det var jätteroligt när matte brottades med henne (torkade henne). Lilla Lady var så söt, ruffsig och fuktig. Och totalt överlycklig! Någon brydde sig om henne!
Här är de bilder som blev skarpa efter brottningsmatchen med handduken. Matte bytte ut handduken mot en kamera, men lika glad för det var Lady. Förutom att matte hela tiden flyttade på sig, så att valp skulle hamna på bild... Och nu sover en slutkörd valp vid mattes fötter.
Torkar alla valpar snabbt? Lady blev torr igen på en kvart. Fast sedan gick vi ut i regnet, hon och jag, och så blev hon blöt igen. Är det henens pälstyp, eller bara för att hon är så liten? :-)
Första dagen i Ladys liv
Ägaren till labben, Dannes barndomsvän Niklas, var måttligt road av sin vovves entusiasm. Han flirtade med Lady han också, och till en början tyckte Lady bra mycket bättre om honom ähn hans svarta monster till hund. Men tillslut insåg hon att den gänglige unghunden var riktigt rolig. Då var han hennes största idol. Hon hängde honom i hasorna ända tills det var dags för Elvis och Niklas att åka. Då däckade hon.
Det var myckert svårt att ta kort på dem, för ingen av dem stod still mer än ett ögonblick i taget. Men jag gjorde i varje fall ett försök!
Nu ligger Lady vid mina fötter och sover. Det har varit en tuff dag i hennes unga liv! Och i morgon ska vi till ICA och träffa Dannes arbetskamrater... då lär hon bli lite bortskämd! Det finns ingenting hon gillar bättre än att sitta i knäet. Jo, förresten. Att tugga på näsor, hakor och öron medan hon sitter i knäet.
