Cannea

Eftersom en söt valp bitit av mammas kamerasladd blev det inga bilder på liten grå att lägga upp på bloggen. JMen istället har jag söta bilder på när Gandalf hjälper miga tt äta upp tvätten. eller vika den, var det nog... ärsch, kul var det i alla fall!

Om någon undrar varför jag allt mer sällan redigerat Gandalfs ögon på bild är det för att han är lite naturligt rödögd, och jag vill inte röra det. Ibland vill jag försöka, men oftast ser det konstigt ut. Med mina numera "skillade" photoshopkunskaper vet jag att jag skulle lyckats. "Skillande"... ett typiskt Danneord och typisk svengelska. jaja, oavsett, så har jag hunnit lära mig en hel del i photoshop senaste året, och det är jag stolt över. Nu ska jag lägga upp mina bilder och laga mat till mig och min "skillade" pojkvän. :)















Och en trött klädjägare som vilar ut på brottsplatsen...

Det går inte att vara arg eller ledsen när dessa ögon tittar upp så oskyldigt från golvet. Det går inte att komma hem trött eller på dåligt humör när dessa underbara ögon och det pipiga mjauandet möter en i dörren. En sak är helt säker.
Djur förgyller livet. 

Jag tog lite kattbilder idag. Gandalf är ingen bra modell. Han står inte still. Men när han väl fastnar på bild - Wohoo, vilka bilder! Finns det någon sötare kattunge? Han har busat sig rakt in i våra hjärtan. Han är helt enkelt underbar.
I natt lät han oss inte sova mer än ett par timmar i streck. Men vi avgudar honom ändå! Hur kan man bli arg på något så sött som spinner så mysigt så fort man vidrör honom?

Man kan tro att det är kattungen jag har i knäet... men så är det inte! Där ligger min stora kamera. Med massor av helt kassa bilder på en kattunge som absolut inte vill stå still. Jag avskyr att ta bilder med blixt: inte bara för att ljuset blir så onaturligt fixerat och från en tokig vinkel, nej, utan också för att den måste ladda. man missar massor av hundradelars sekunder då katturslingen är ursöt eller urdum.

Nej, nu var det ju inte kameran jag skulle skriva om, utan katturslingen i egen hög person. För det första vill jag snabbt redogöra för hur resan och installationen gick. BRA! Över förväntan. I början klagade Gandalf högt över att tåget skakade och över lokförarens onödigt höga röst i högtalarna... och så självklart över att han blev bortrövad av två galningar. Men efter kanske fem minuter på tåget öppnade jag dörren in till hans bur och hade honom halvt i knäet (helt gick det inte, då ville han rymma). Och han tvärslocknade. Sedan sov han nästan hela resan, tre timmar. Då och då vaknade han och berättade för alla nya resenärer att han satt där. Han är en pratglad filur, vår lille Gandalf.

Väl hemma ställde vi ner kattburen några sekunder för att snabbt ställa iordning kattlådan och matskålarna. Sedan tog vi ut honom ur buren och satte honom på lådan. (Oj, nu kommer han och vill hjälpa mig att skriva blogg-inlägg! han gillar antagligen ljudet från tangenterna... o, nu tröttnade han igen! Det är tydligen mycket roligare att gömma sig bakom husses kuddar än att lära sig skriva.) Men lådan var ointressant. Istället ägnade han någon timme (eller halvtimme) åt att (Nu kom kattjäkeln tillbaka och snodde min mobil! Nej förresten, han ville bara ha mobilsmycket. Tji fick han!!) utforska lägenheten. Han berättade högtidligt om vad han tyckte och tänkte, och blängde på oss för att vi inte begrep vad han menade. Men otroligt                             nog var han väldigt kavat och orädd. Efter kanske tio minuter hittade han kattpelaren vi köpt - och den intog han med glädje! Snart fick han ett sött stolleryck, och så började vi leka med honom. Ingen rädd ka           kmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmy66666666666666666666666666666666666666666ttunge (Gandalf gick på tangenttbordet). Översättning: Ingen räddhågsen kattunge här inte.

Han sov hela natten. Han är en riktigt duktig kille som talar om när han vill någonting - vilket i stort sett är hela tiden. Han talar om när vi är tråkiga och ska busa med honom. Han berättar för oss när han gjort i baljan och vill att vi ska berömma honom. Han säger till när vi ska mata honom eller när vi är tråkiga och äter utan honom. Och där emellan måste han påminna oss om hans existens. Han svarar på tilltal - vilket jag tycker är väldigt underhållande.

Idag var vi borta några timmar eftersom jag hade tid på UM och vi passade på att ta en sväng på stan. När vi kom hem igen hade han skött sig alldeles utmärkt, och jag skulle inte bli förvånad om han sovit hela dagen. Han är en sömntuta! Och äter gör han också hela tiden. Han är så förbaskat söt! Och det är Danne också, när han springer efter kattungen hela tiden med bollar och metspön och allsjöns leksaker. Jag vet inte vem som har roligast: Danne eller Gandalf!

Fram tills nu har han inte varit så kelgo, men nu har han börjat slappna av även på den fronten. Han spinner i famnen nu - i går gjorde han det bara om han låg på pelaren eller golvet. Men nu ligger han hyfsat gott även i våra famnar - även om han oftast klagar när vi lyfter upp honom. Antagligen tycker han att vi är dumma i huvuudet som ska pussa och krama honom när han helst av allt vill äta upp våra skosnören och blommor. Och danne är såååå taskig som inte låter honom välta den lilla palmen på bokhyllan!

Jaja, stolt nybliven kattförälder som jag är sskulle jag kunna skriva i en evighet till, men nu kommer Gandalf tillbaka som revanch på blomkrukan. Istället sparar jag nu och lägger upp lite bilder istället!

Ni undrar kanske hur det gick för musen? Här kommer ett utdrag från mammas söta Facebooksida:
"Nu e friden återställd. Mamma katt tog in lite mat till sina små igår i form av en levande mus. Sen går kattskrället och tappar bort den! Tack o lov i dotterns rum. Tog tre timmar att hitta det lilla krypet. Den låg å tryckte under sängen. Det var ba...ra att kasta in katterna å stänga dörren om dem. Det lät som om dom hade roligt, inte musen kanske, men katterna. Usch vad grym man e!"

Och nu har hon sklickat mig ännu mer bidler påd e små trollen! Så nu får ni stå ut med ännu mer kattungebilder! era stackare ;) Förresten är det bara 6 dagar kvar nu... tills Gandalf flyttar till Alveta! Är det inte häftigt?
Sedan måste jag kommentera den senaste nyheten jag fått höra av mamma. Bamses ägare letar nytt hem åt honom, han tuggar sönder allt. Jag hoppas verkligen att de ångrar sig och behåller honom. De och Birkas ägare är de mest ansvarsfulla och fantastiska valpägarna man kan hitta!! Stackars Bamse. Jag hoppas att de köper/skaffar fram en stor hundbur åt honom att vara instängd i istället. Han lär hata det i början, men jag tror att det kommer att fungera. Tålamod och envetenhet leder till de bästa resultaten. Beröm honom när han klarar det, börja med små studner i taget och sedan medan ni är borta. ge honom vatten och ett tuggben så borde han vänja sig av med de där dumheterna!

Nä, nu är det la allt dags för några kattbilder :)

Jag drömde att jag och danne hämtat Gandalf i natt.  Men i drömmen var han för liten, så vi hämtade även Tenshi och de andra kattungarna - drömmen hde Gloria och gandalf två syskon, en helsvart och en helgrå bror. Och när Danne väckte mig i morse befann jag mig i drömmen liggande i samma säng, fast med en kattunge på bröstet. Så jag försökte att inte vakna. men Danne lyckades väcka mig ändå. Suck! Det som var så mysigt!

Det är kul att tolka sina drömmar. Jag vet nämnligen varför jag drömde som jag gjorde. jag och mamma pratade för ett par dagar sedan om när, hur och var vi skulle hämta hem vår lille pälsboll. Och såhär blir det. Vecka 44 har jag och Danne höstlov. Då kommer vi och hämtar honom, kombinerat med att hämta ut mitt körkort på posten. Det som gör lite ont är att Gandalf fortfarande är väldigt liten då, bara 9 veckor. Men å andra sidan, hämtas han redan då får han tid med oss och behöver inte vara så mycket ensam i början. Därav beslutet. Varken vi eller mamma tror satt det är ett dåligt beslut. I några veckor har han ju ätit fast föda och enda anledningen för honom att stanna hela tiden ut hos sin mamma är för att umgås socialt. Och det är ju en viktig del!

Det bästa hade väl varit att vänta tre veckor till. Men samtidigt, då får han väldigt lite tid med oss innan vi måste vara tillbaka i respektive skola. Jag kan - med träning efter skolan - ibland vara hemma vid sex eller sju på kvällen. troligtvis senare. Danne lär ju vara hemma direkt när han slutar (och en massa däremellan, om jag känner honom rätt), men det blir ändå väldigt ensamt för en liten bäbis som är van vid två hundar, mamma och syster. Jag ska helt ärligt säga, att jag tycker att det är synd att han är så liten. Mellan 10-12 veckor står det i vår bok "innekatter", och jag minns när vi köpte Kompis, vår stora katt. Hans uppfödare sa "12 veckor eller 1 kg".

Dock tog vi hem vår andra katt, Nisse, tidigt. De sa att de tänkte avliva honom annars. Han var stallkatt. Jag vet inte exakt hur gammal han var, men han hade inte riktigt blivit avvand. Hans nuttade på örsnibbar och fingrar i flera veckor efter hemkomsten, men i övrigt verkade han må prima.
Gandalf är rätt stor och tuff. Jag är säker på att han skulle klara det. Är jag ensam om att tro att det är bättre att ta honom vid 9, och umgås med honom konstant, eller ska vi vänta tills han verkligen måste bli 12 veckor, och, pang boom, bo helt ensam långa perioder när han aldrig tidigare varit det?

Mitt samvete värker oavsett, men jag vi gör ju vad vi tror är bäst.