Kattproblemet
Jag fick en väldigt bra kommentar igår, och tack vare den vill jag gärna spallta upp vårt kattproblem för att kanske göra det lite lättare att veta vad det handlar om.
Vår katt är nu 9 månader gammal, och har varit rumsren sedan hon lärde sig gå. Men strax efter första löpet började hon kissa inne. Då var hon 7 ½ månad, ungefär. Till en början höll de samma rytm som löpen, och vi provade p-piller för att se ifall kissandet berodde på revirmarkering.
Kissandet upphörde, ett par veckor. Sedan har de återkommit mer sporadiskt, även innan Catchy kom ner till Växjö. Det enda sambandet vi då lade märke till var att vi helgen innan varit i Göteborg hos min mamma, och första "olyckan" ägde rum på torsdagen eller fredagen.
Om man slår ut ett snitt händer en olycka kanske varannan dag, men vissa dagar händer det flera gånger, andra inte alls.
Vi har sökt i olika forum efter anledningar, och kommit fram till att det borde vara psykiskt eftersom detta verkar vanligare. Hon verkar inte sjuk, men jag vågar inte utesluta det eftersom det enligt vår vetrinär kan bero på en mängd faktorer, bland annat njursten, diabetes, urinvägsinfektion osv.
När det gäller det psykiska har vi gjort vad vi kan. Vi har skurat rent med citron, och ska börja med vitpeppar. Vi har storstädat för att se om hon reagerar på det, men utan synligt resultat. En teori är att hon reagerade för att vi båda arbetar långa dagar lite då och då, men det är väldigt svårt att avgöra om det finns ett samband.
Vad jag och Danne tror kan vara problemet är att hon kan känna att hon inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Är det det kan det hela utlösas av både att vi jobbar mycket, eftersom vi då är hemma mindre och kan gosa med henne, eller av hunden. Hon kanske tycker att vi gosar för mycket med hunden och för lite med henne. Men som sagt, problemet uppstod före hunden, så att enbart skylla det hela på Catchy känns lite som att skylla på det som verkar enklast.
Vi har varken skurat hennes låda med något konstigt, möblerat om eller förändrat någonting hemma. Visserligen flyttade vi i december, men det var ca 3 månader före problemen uppstod, och då verkade hon snarare överlycklig en rädd och stressad. Det är en väldigt nyfiken och kaxig liten katt vi har.
En sak många föreslår är att hon kanske klagar för att hon är innekatt, men det är rena fördomar. Vi har kollat upp det ordentligt, till och med köpt en bok om just innekatter och deras beteende och behov. Enligt den längtar en katt aldrig ut så länge den inte redan varit ute, bara man utformar bostaden så att den täcker kattens behov. Och det har vi verkligen tänkt igenom. Hon har ett enormt klösträd som hon älskar, en soffa och flera mattor hon får klösa på (fast dem använder hon mest som fäste när hon sträcker på sig), flera favoritliggplatser i fönstren samt i min garderob och under sängen.
Jag gav Danne ett löfte. Om katten inte kissar inne innan fredag, ringer jag och avbokat tiden hon veterinären. Om hon gör det, då går vi dit och reder ut om det är någonting fysiskt. Om hon håller upp tills fredag, tiden avbokas, och hon börjar igen, bokar jag en ny tid.
Under tiden ska Danne verkligen prova att leka, gosa och underhålla katten. På så sätt kan vi ju märka om beteendet beror på understimulans/avundsjuka gentemot hunden eller ej. Jag gosar alltid med katten så fort jag får syn på henne, så jag tänker väl inte göra något speciellt, kanske möjligen leka mer med henne eller hålla undan hudnen medan Danne leker med katten. Jag vill gärna utreda om hon är sjuk eller ej, men jag håller med Danne om att 2000 kronor för att eventuellt inte få veta någontiong inte känns roligt. Men de pengarna gör att jag ändå får veta om hon är frisk eller ej, vilket betyder mycket för mig.
Så ligger det väl till. har jag glömt någonting nu?
Veterinär bokad
Veterinären ringd. Jösses, vad jobbigt det är att få tag på en sådan. Och dyrt blir det. Minst 1000 kronor, och då är inga test inräknade. Hon jag pratade med gav mig en offert på 2000. Roligt? Inte när man inte ens vet om det kommer att göra skillnad.
Men något som gjorde mig verkligt glad var pappa. Han sponsrar oss med 500 kronor, och det gör verkligen mig rörd. Han vet hur mycket en liten katt betyder. Pappa, tack, jag älskar dig.
Själva veterinärsamtalen kändes inte särskillt roliga. Först ringde jag distriktsvetrinären, och fick prata med en som hänvisade mig vidare eftersom att hon inte var så bra på smådjur. Så för Vetrinär nummer två drog jag hela historien, turbulensen kring vår lilla katt. Vi pratade i säkert fem minuter. Hon var mycket kompetent, trovärdig och duktig på att förklara samband. Hon lyssnade på vad jag hade och säga, och bemötte allt på ett väldigt proffsigt sättl. Så alla i Alvestatrakten, besök Viktiora på Distriktsvetrinärerna om ni behöver hjälp. MKen undvik djursjukhuset.
Jag blev hänvisad dit eftersom att de har utrustningen att utföra en riktig undersökning. Efter 25 minuters telefonkö kom jag äntligen fram. Till en otrevlig, sur och tvär djurskötare som varken lyssnade eller gjorde någonting alls för att få mig som eventuell kund att vilja besöka stället. Tvärtom. Hon neglegerade allt, ifrågasatte och var fruktansvärt negativ. det var nog det otrevligaste samtalet någonsin. Hon tog inget jag sade på allvar.
Hon tog för givet att jag var någon barnrumpa som var lite orolig över en engångsförteelse och frågade mycket otrevligt om jag visste vad jag pratade om, ifall jag frågat någon om problemen. Om jag frågat någon? Halva nätet, alla jag känner, två vetrinärer samt att vi kollat upp varje hemsida angående ämnet på internet. Jag tvivlar starkt på att hon varit så otrevligt om jag varit i hennes ålder (+ 50), eller kanske kille.
Jag var så frustrerad och ledsen efter det samtalet. Ursch!! Det ena bra med allt var väl att jag fick ringa från skoltelefonen och slapp betala för telefontiden. Jag skulle inte betala en krona för att prata med den kvinnan. hon skulle betala mig för att få jobba där. Människor passar inte till alla jobb. I kundtjänst får du inte ha så dåliga dagar att du får kunden att vilja flytta utomlands för att hitta ett bättre ställe att gå till. Om hon betedde sig så mot mig, som var glad och trevlig, hur beter hon sig då inte mot irriterade, ilska, sura, tvära människor??
Danne vill helst inte gå till veterinären. Jag har lovat honom att om katten inte kissar inne innan fredag, akn vi skjuta upp besöket och kolla på bättre allternativ. Vi ska testa om beroendet kan bero på understimulans eller liknande, genom att leka och gosa extra mycket med henne.
Personligen vill jag till vetrinären. Bäst att utesluta sjukdom från eventuella orsaker. Det är värt pengarna att veta att ens katt är frisk. Först då kan man ju verkligen börja analysera på allvar.
Jaga Svans
Vårt hem är inget Godisspa, som mamma kallar det.
Det är ett dårhus. Denna aktivitet kallas Jaga Svans.
Världens bästa köp
Ett par kattögon
tindrar så,
I mörkret röda,
men i ljuset blå,
Som diamanter
i päls så len,
busiga tassar
och snabba små ben.
Vår lilla flicka,
en källa till skratt,
Det kan man kalla
vår lilla katt.
Med klor så vassa
men hjärtat så stort,
är hon det bästa
köp vi gjort.
Påskpyntstjuven
Häromdagen gick Linnéa (min lillasyster) ner i vardagsrummet. Efter ett ögonblick hördes hennes ljuva stämma från bottenvåningen.
- Mamma? finns det vilda underlater i Sverige? ropade hon finurligt.
- Men det är väl klart att det inte finns! svarade mamma.
- Gråtroll verkar ha fångat en.
Och mycket riktigt. I vardagsrummet, invid kattluckan, låg... två, halvtuggade påskfjädrar. Gråtroll är en duktig jägare, hon jagar tydligen påskris. Kanske ville hon ta hem de fina fjädrarna till mamma för att påminna henne om att pynta? jag undrar vilket stackars påskris som fått sätta livet till...
Lat kattunge, som ger sig på dem som inte kan försvara sig! Ett stackars påskris kan ju inte springa ifrån en galen kattunge...! Vår katt ger sig på jämlikar. Typ Dannes fötter då vi sitter och äter. :-)
Peppar peppar!
Jag tror personligen att problemet låg i att vi varit borta mycket och inte tänkt på att ha henne i famnen lika mycket som innan. Men de senaste dagarna har jag i alla fall skärpt mig, och det tror jag även att Danne har. resultat? Inte en enda olycka (vad jag vet) igår. Peppar peppar!
I morse var hon och lekte i min skolväska. Tur att jag kikade i den innan jag gick. Haha, hon var sjövild. Hon har varit extra busig, tycker jag, både i morse och igår. Det är riktigt underhållande att titta på henne. Vi behöver ingen TV.
Som det känns just nu ska vi vänta med farbror Vet tills lönen kommit. Då ska hon ju ändå vaccineras, så vi kan ju prata om eventuella p-piller eller undersökningar då. Men varken jag eller Danne anser det nödvändigt att låta en innekatt gå på p-piller. Det känns lite som att kasta pengar i sjön. Det får bli sista utvägen, om det där kissandet fortsätter och om vetrinären tycker så.
Det enda jag vill kasta just nu är bollar till vår katt. Hon älskar att leka med bollar och prasslande papper. Gamla kvitton stulna från husse är nya favoritleksaken. Men det får vänta. Först lunch, sedan mattelektion och så småningom kommer danne till stan. Jag ska kolla på en klocka och han ska hämta ut linser. SEDAN bär det av hem till katten!
Yay!
Tack!
Jag har skurat lådan med varmt vatten, så vi får se hur det hjälper. Det var ett tag sedan vi skurade den sist, även om den i mina ögon inte var ofräsch. Men katter och människor har ju inte riktigt samma syn på saker och ting. Jag skulle till exempel aldrig äta rå skogsmus.
Personligen tror jag att beteendet är en protest på att hon varit ensam så mycket. Det började ju efter att jag varit borta 16 timmar eller så, och även om Danne var hemma gosade de inte så mycket att vår bortskämda katt nöjde sig med det. normalt är det ju mitt knä hon alltid ligger i, och att inte ha det hemma kan ju vara rätt enerverande. Vi får se. Danne har ju praktiserat i två och en halv vecka, och slutat sent och varit jättetrött, så katten kan nog tycka att det börjar bli tråkigt hemma.
I går kissade hon två gånger i baljan - och en i tvättmaskinen. Fick köra igång den för att få den ren... jäkla katt. jag hade stängt in oss där, hon och mig, för att jag skulle få henne att gå på baljan. Jag visste att hon behövde kissa, och tänkte att om jag är med där inne håller hon sig lugn och skriker och klöser inte på dörren. jaja, det fungerade. Men självklart smet hon in och kissade i tvättmaskinen så fort hennes matte vände ryggen till.
Vi får båda försöka kela med henne och prata med henne mer, så har vi uteslutit även det skälet. I annat fall ringer jag vetrinären i morgon. Tack igen för alla underbara tips!
Nu är det lunchdax.
Riktig Kiss-katt.
Jag hade just kommit hem från jobbet och vi hade satt oss vid bords för en sen middag, när jag ser katten huka sig över Dannes jacka i hallen och kissa. Det har inte hänt en olycka sedan hon var riktigt liten, och då var det för att vi råkat stänga toalettdörren. Nu satte hon sig ner till synes helt medvetet.
Igår kissade hon på köksgolvet, på en tom plastpåse i vardagsrummet och på parketten. jag har varit där och skurat och städat, men jag förstår inte. Varför? varför gör hon så?
Reviskissar katthonor? Jag har aldrig hört talas om det, men det kanske dem gör? Jag vände upp och ner på kattstackarn igår bara för att kontrollera att hon verkligen är en hona, och det är hon. Vad kan det annars vara? Jag läste för längesedan på ett forum att katter som plötsligt och oförklarligt börjar med det kan göra det som protest. Jag har provat att städa ordentligt, alltså så att ingenting ligger framme som går att kissa på. Kan det ha varit resväskan i hallen och tvättstället som irriterade henne? Det har ofrånkomligen varit extra stökigt i lägenheten sedan Danne började praktisera. Både han och jag har varit trötta, och särskilt Dannes grejor har haft en förmåga att hamna på golvet (jackorna, i synnerhet?). Och fastän vi kört säkert fem maskiner den här veckan ligger det ändå smutsiga kläder på golvet i sovrummet.
Men om det inte är det, vad kan det då vara?
Några tips?
Vad ska man göra då hon kissar/kissat?
Jag har tjoat till då jag sett henne, stänkt vatten på henne om hon börjat "gräva" på golvet såsom hon gör innan hon kissar, burit henne till baljan direkt, skurat de drabbade fläckarna noga. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd för att kissa, bara att hon ska göra det på rätt ställe.
Baljan är ren och fin, inte överdrivet men absolut inte äcklig. Ska jag skura den bara för att testa? Än tycker jag väl inte att det är värt att hia upp sig över, men om det fortsätter blir det både irriterande och äckligt. Och när hon nu varit så duktig kan jag inte låta bli att oroa mig.
Jag är tacksam för alla tips!
Intelligent... not.
Jaha, då känner man sig som en fullkomlig idiot. Helt bakom flötet. Jag måste ju vara det, med tanke på att jag inte lyckades lägga ihop två och två!
Jag berättade i gårkväll för mamma om hur kattungen hållit oss vakna hela natten. Vad hon garvade!! Det gjorde jag med när hon förklarade varför katten gnällt.
Det är svårt för oss som bott med den lilla kattungen så länge, att inse att hon håller på att bli Stor. Hon skriker för att hon håller på att bli Könsmogen. Eller snarare, eftersom att hon vill ha en kattkille att leka med. Ha! Det får hon inte, den lilla damen. Inga tonårsgraviditeter här inte! Det räckte med att hennes mamma fick henne som tonårskisse. Vår dam får inte träffa katkillar. I alla fall inte just nu.
Jag har aldrig varit med om övergången mellan kattunge till ung vuxen förut, inte med en honkatt. tenshi flyttade in i huset när jag själv flyttat ut. Anza var könsmogen (tror jag) när vi fick henne. Hon var väl sex månader ungefär, elle äldre? Oavsett, visst har jag hört honkatter klaga då de löper, men jag kopplade inte att min lilla, lilla bäbis löpte! Haha, vad blåögd jag är.
Men men, nu är hon avmaskad och bortklemad, och allmänt nöjd med livet. Förutom just den lilla detaljen att matte och husse inte vill låta henne leka med någon söt liten kattpojke.
Jaja, nu börjar strax lektionen så jag måste kila!
Kommentarer?
Nej, det vart ju inte klaga jag skulle göra nu. Eller jo, men på kattfan. Hon skrek hela natten igår, så varken jag elelr Danne fick en blund i ögonen. Eller, Danne lyckqades nog få bler blundar än jag, han kan vara döv när han sover. tur att det är hans bror och inte han som ska ha barn, för Danne skulle inte vakna ens om spädbarnet haft kolik och dessutom dansade salsa på hans mage!
Ja, snart händer det grejor! Det är synd att Danne inte har så aktiv kontakt med sin bror. Annars hade det varit väldigt spännande med att han ska bli farbror. Men men. Vi har en liten kattunge att försöka tysta på nätterna. Hon verkar tycka att det är väldigt underhållande att bli tokbusig när vi ska sova. Jag hoppas för Andreas och Evelinas skull att deras unge blir snällare än vår katt.
I morse var jag mycket nära på att strypa henne. Men det kan man ju inte, när hon så vackert kryper upp på bröstkorgen och spinner mjukt i ens öra...
Livet är underbart. Bara lite mindre behagligt bliand. Kattjävel!
Kattunge berättar...
Nu är matte i skolan, och husse på praktiken, så nu har jag min chans!
Det hände nåonting fruktansvärt här om dagen. Matte gick in i mitt badrum, och som vanligt förljde jag efter för att se vad hon skulle hitta på. Hon satte sig framför min balja för att byta där.
Jag gjorde som jag alltid gör, tog sats för att hoppa upp på toalettstolen, där jag har bättre sikt. Men snabbt för att vara människa, stack matte fram handen och hindrade mig. Hon pratade med mig påd et där obegripliga, irriterande sättet. Gulligullgull. Blä!
Oavsett, så blängde jag på henne, och jag tror att hon förstod att jag var sur på henne, för hon vände sig mot baljan och fortsatte att röra runt med den där fula, röda spaden. Då såg jag min chans. Jag tog sats igen, och hoppade upp på toalettstolen. Ha-ha, hon hann inte fånga mig!!
Väl uppe upptäckte jag dock något, bara ett ögonblick för sent. Mitt lock var borta, så det fanns ingenstans att landa! Förtvivlat försökte jag spärra ut tassarna och få tag i kanten, men det sket sig. Locket föll ner, och jag var fångad i toaletten!
Vet ni vad det värsta var? Att matte skrattade!! Hon öppnade retsamt locket, och jag for ut från det läskiga, blöta fängelset. Matte ropade något till husse, och så skrattade de bägge två! Vilka otrevliga jäklar jag bor med, va?? Skrattar åt min olycka! jag blev ju BLÖT!
Men som tur var fanns det inga läskiga saker i toaletten denna gången. Förra gången locket var försvunnet hade husse hällt något grönt, starkt medel där, och det var inte kul att få i pälsen. de liteade ju inte på att jag kunde tvätta mig själv - utan duschade mig! Asså, de tar ingen hänsyn om min heder! Det är kattastrof!
Nu ska jag hämnas genom att leka med de nytvättade kläderna. Eller så hoppar jag upp på deras skrivbord och stjäl något, det är alltid lika kul! När husse är borta dansar kattungen på bordet! Woho!
Familjen som Längtar
Men i morgon är det äntligen dags att åka hem till Göteborg. Allt har varit mycket fixerat hemma vid i Alvesta, med jobb för mig, plugg för oss båda och nu Dannes praktik. Och med katt är det inte så lätt att resa: inte i snökaos i varje fall. Både jag och Danne saknar hans underbara morföräldrar, men att först ta sig till Växjö och seddan åka buss två timmar, med katt och kattbur, det är inte det roligaste företaget man kan ta sig för. Just nu längtar jag efter egen bil!
Men det är inte bara jag som längtar, nej, Danne är sugen på revansch i TP, vilket min mamma brukar spöa honom i. Fast inte så hårt, han är grymt duktig för att bara vara ungdom! :-) I helgen hoppas jag att pappa vill vara med också. Men inte ens Danne kan slå den synliga längtan som präglar minstingen i vårt hushåll... se själva!
Vi tog upp kattburen från källaren för ett par timmar sedan. Gissa vem som genast såg till att lägga sig där? eller, gissa behövs ju inte nu när du sett bilden. Men jag antar att G.G längtar till sin mamma och syster lika mycket som jag längtar efter mina.
Pappa, vad tycker du om färgerna i bilden? Tog med helt manuella inställningar för första gången i kvällsljus och ställde in ISO och slutartid och bländare själv. Var dock tvungen att lägga kameran på golvet för att bilden inte skulle bli suddig, ville inte skrämma katten genom att plocka upp och fiffla med stativet. Dina tidningar är jättebra!!
Jaja, nu ska liten Annie sova, och liten kattunge ska tugga på mattes fötter. Vart tror ni att kattungen somnade igår? Det ska jag berätta... i min garderob! Blev lite chockad när ett katthuvud tack ut därifrån i morse. Hon kan själv öppna den dörren. Duktig katt.... not.
Matteprov i morgon, och sedan blir det Göteborg!
Ses då!
Titt-ut-tjut
Just nu sitter jag vid datorn iförd morgonrock och tofflor. Jag jobbade i morse, i gårkväll, i förrgår morse, i fredags kväll och i torsdags kväll. Nu är det dags för att luta sig tillbaka. Och lyssna på kattungens gnällande.
Vi tror att hon har en hårboll påväg. Hon går och hostar på ett visst sätt, och gnäller. men hon är pigg, glad och kelig, med en blöt och söt nos, så något fel på henne verkar det inte vara. Skönt det. När länen kommer tänker vi ta med henne till farbror Vet och vaccinera henne och få det helt bekräftat att hon är en liten tösabit. Sedan ska hon försäkras. Just nu ligger hon ihopkrupen och sover på storarumsmattan. En liten, pälsig boll. Så len, så söt och så fridfull. Ett litet mirakel.
Hon har hittat ett nytt byte föresten, eller kanske snarare en ny leksak. Hon hoppar och hoppar i sin iver att få tag på den. vad för något, undrar ni? Jo, titthålet i dörren.
Jag sa att hon var söt, inte smart.
En riktig liten dam
De är jättekul att jaga hårband! Ni borde prova!
Angående namn
Oj, just det!
Vi försov oss i morse, som tur var inte så välldigt, jag tror inte att någon av oss kom sent till skolan. Oavsett, strax efter att alarmet hade ringt vaknade Danne av en förfärlig skräll utifrån köket. Jag, som var halvt död av trötthet, trodde att skrällen ingick i min dröm, så jag skulle inte reagerat om inte Danne flygit upp bredvid mig ut frågat: "Vad fan var det där?!".
Det visade sig att vi har fått en ny väckarklocka. Väckarkattskrälle för att vara mer precis. Men inte hjälpte det, vi lyckades somna om igen ändå. Är det fler än jag som längtar till soliga mornar? Personligen har jag lite svårt att stiga upp innan solen när rummet är så kallt och sängen så varm och go... och det blir inte lättare av att man har en mysig kille på ena sidan, en underbar hund på andra oh en spinnande kattunge på bröstet.
Och vet ni? ;-) Det var helt underbart att försova sig... särskilt med kattungen på bröstet.
Skrällen? Det var en rendiskad kastrull som åkte i golvet när nyfiken och uttråkad kattunge gick en upptäcksfärd på bänken runt sjutiden denna ljuvliga morgon.
Ciao!
Geisha vs. Gandalf
Det känns så lustigt. Vi har sog i familjen. Vi sörjer Gandalf. Han kommer aldrig mer att gosa med oss, aldrig mer jama sådär gulligt.
Däremot har vi fått en katt, en lite Geisha, som kommer att jama exakt likadant och som redan gör det. Som ser exakt likadan ut och som gosar med oss och ligger i våra knän. Även om jag vet att det är samma katt, så känns det inte så. Det känns som om jag inte alls känner vår lilla kisse, och ändå gör jag det, så grymt bra vid det här laget. Kan skilja på alla ljud, se och bedömma humöret. Men det känns ändå som om det är en annan katt som biter i mina fingrar nu. katten märker ingen skillnad, men jag och Danne gör det.
Det påminner mig starkt om ett styckte i boken jag läser, jag ska citera det:
--- "Jag har ibland tänkt att det är därför kvinnor äblir sorgsna när barnet väl är fött" --- "Man tänker på dem medan man pratar med dem och man har sin kunskap om dem så länge de är inne i en själv. Och sedan föds de, och då är de annorlunda, inte alls som man kände dem när de var inne i en. Och man älskar dem förstås och lär känna dem som de nu en gång är... men ändå, den där tanken sitter kvar, tanken på barnet som man en gång talade med i sitt hjärta, och det barnet har försvunnit för alltid. Så jag skulle tro att man liksom känner sorg för det ofödda barnet, även om man håller samma barn i sina armar. --- Och en dotter föds, och den son hon kunde ha blivit, finns inte längre. --- Eller också har den präktige gossen vid ens bröst trängt undan den lilla flicka du trodde du bar. Och du gråter över det du inte visste om, det som har försvunnit för alltid, tills du lärt känna det barn du verkligen fått. och då känns det äntligen som om det aldrig kunde ha varit på något annat sätt. och man känner bara fröjd över dem. Men fram till den stunden har man lätt att ta till lipen ibland. "
ur Slända i Bärnsten, av Diana Gabaldon, Bra Böcker 2003, s. 505
Ja, nu skilljer det sig ju mellan att föda barn och att skaffa katt, men Gabaldon har en poäng i det hon skriver. Katthanen vi hämtade hem finns inte mer, men katthonan jag håller intill bröstet är fullt verklig. Ingen av oss har gråtit över det, men visst känns det tomt och konstigt. Man ser katten på ett annat sätt nu, även om det inte går att förklara.
Ändå kan jag inte låta bli att vara oerhört glad över att Gandalf blev Geisha. Nu behöver vi kanske inte kastrera, hon kan gå på p-piller när vi är i Göteborg. Hemma i lägenheten lär hon inte träffa på någon hane. Tvärtom, möjligheten är öppen för att man, i framtiden kanske, kan ta en kull... *hosthost*, bort med dessa tankar! Haha, men det känns ändå skönt att ha möjligheten öppen. Nu kan jag inte länge åka hem till mina killar, men istället kan jag stolt vara en av Dannes Damer.
Den där lilla hårtussen komme göra oss galna de närmaste veckorna i alla fall, tills vi vant oss. Men vi älskar henne ändå, otroligt mycket. Det känns så otroligt gulligt och oskyldigt att ha en liten honkatt.
Välkommen till familjen, Geisha!
Fast där har du ju redan bott ett par månader, sötnos-blötnos!
Gandalfa!
Jag tror att Gandalf är en hona.
Jag är väldigt säker på min sak.
Haha... ursch i så fall, det blir verkligen att lära om!
Men jag vågar inte slå fast det, jag har aldrig kollat förut. Men ska man tro bilderna på internet som jag hittade... så blir det en Geisha istället. Jag kommer aldrig att komma ihåg det. Så håll tummarna på att jag har fel!!!
Att vara eller icke vara, det är frågan
Har hankatter också bröstvårtor? Vi upptäckte en liten, liten rosa bröstvårta på Gandalfs mage igår. Vem vet, det kanske är en liten Gandalfa vi har? Haha, det är ju för kul att vi inte vet riktigt säkert, om han är en tjej eller en kille. Storleksmässigt tror jag det, att han är en hane. Men hur hans kön ser ut har jag inte kunnat se genom all päls, och om jag kunnat se det hade det inte spelat någon roll. Jag vet inte hur man ser skillnad på en katthane eller en katthona. Men en sak vet jag! Han är en kelgris med fötter som favoritmat. Han väckte mig mitt i natten genom att bita mig i hälen, och gårkvällen tillbringade han i mitt knä. Vårt älskade lilla troll.
Jag har tagit tre beslut i mitt liv som jag just nu är väldigt glad över.
1. Att jag flyttade till Växjö.
2. Att jag flyttade ihop med Danne.
3. Att vi skaffade Gandalf.
De tre sakerna får mig att känna mig som den lyckligaste tjejen i hela världen. och vem vet? Kanske så är jag det också :-)
