Oj, just det!

Just det, det får jag ju inte glömma!
Vi försov oss i morse, som tur var inte så välldigt, jag tror inte att någon av oss kom sent till skolan. Oavsett, strax efter att alarmet hade ringt vaknade Danne av en förfärlig skräll utifrån köket. Jag, som var halvt död av trötthet, trodde att skrällen ingick i min dröm, så jag skulle inte reagerat om inte Danne flygit upp bredvid mig ut frågat: "Vad fan var det där?!".
Det visade sig att vi har fått en ny väckarklocka. Väckarkattskrälle för att vara mer precis. Men inte hjälpte det, vi lyckades somna om igen ändå. Är det fler än jag som längtar till soliga mornar? Personligen har jag lite svårt att stiga upp innan solen när rummet är så kallt och sängen så varm och go... och det blir inte lättare av att man har en mysig kille på ena sidan, en underbar hund på andra oh en spinnande kattunge på bröstet.

Och vet ni? ;-) Det var helt underbart att försova sig... särskilt med kattungen på bröstet.
Skrällen? Det var en rendiskad kastrull som åkte i golvet när nyfiken och uttråkad kattunge gick en upptäcksfärd på bänken runt sjutiden denna ljuvliga morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0