Bizzingar!
Så... nu sitter jag här och känner mig alldeles groggy. Jag har en kopp te bredvid mig och känner mig äntligen mätt efter en väldigt sen frukost. Efter tre ipren och en alvedon känner jag mig piggare, men huvudvärken vägrar ge med sig. Så är det att ha migrän. Eller att lida av det, snarare. Idag var en sådan dag då jag verkligen led utav det. Det var skolavslutning idag, och jag vaknade strax efter sex för att ha gott om tid att göra mig fin. Istället kände jag det där karaktäriska dunkandet i pannans vänstra sida. Jag tog en tablett och hoppades på förbättring. En timme senare hade det inte givit med sig, och jag bestämde mig för att vara hemma. Ursch, migrän är det värsta som någonsin kan hända. Man är tvingad att ligga orörlig och blunda, kan inte lyssna på radio eller tv eftersom ljudet får huvudet att dunka... enda tills det går över, men för det krävs det att man tar tabletter.
Så jag steg ur sängen kvart över två idag, men min migrän har ännu inte övergivit mig helt. Håller jag mig bara hyfsat stilla så kan jag stå ut med det, men som sagt, jag känner mig groggy. Jag ogillar att sova så pass länge på morgonen, det känns som om man slösar bort dagen. Och när man tänker på vad man missar: lärarnas flummiga luciatåg, julbord och kareoke med vännerna, så blir det hela knappast mindre trist.
Det är då man uppskattar att man skaffat katt. För vem var överlycklig över att matte stannade hemma hos honom? Gandalf så klart. Han tillbringade morgonen (och halva eftermiddagen) på min bröstkorg och mage. Ibland skulle han upp i mitt ansikte, ibland ville han bli klappad. Och sedan ville han tugga på mina fingrar. Och jag kunde bara ligga där och muttra genom mitt tandskydd, halvt lycklig och halvt irriterad.
Den 26 december blir Gandalf fyra månader. Jag tror att han kommer tappa sin första tand snart. Plötsligt har hans intresse för att tugga på fingrarna (och allt annat han kommer åt) exploderat. Innan har han bara bitit mig sådär när han busar, nu gör han det irriterande ofta. När han låg i mitt knä och såg mig äta min frukost tröttnade jag på att ha de där små tänderna i lillfinger, så jag placerade honom framför hans torrfoder. Och han började äta! Det såg jag som ett tecken på att det verkligen kliade, annars ratar han sitt torrfoder om det vankas godare föda (såsom mattens frukost).
Jaja, nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv. Och ni ska äntligen få lite kattbilder. :-) På grund av mitt tillstånd tänker jag inte retuschera dem. Enjoy!
Flyttkatten:
Så jag steg ur sängen kvart över två idag, men min migrän har ännu inte övergivit mig helt. Håller jag mig bara hyfsat stilla så kan jag stå ut med det, men som sagt, jag känner mig groggy. Jag ogillar att sova så pass länge på morgonen, det känns som om man slösar bort dagen. Och när man tänker på vad man missar: lärarnas flummiga luciatåg, julbord och kareoke med vännerna, så blir det hela knappast mindre trist.
Det är då man uppskattar att man skaffat katt. För vem var överlycklig över att matte stannade hemma hos honom? Gandalf så klart. Han tillbringade morgonen (och halva eftermiddagen) på min bröstkorg och mage. Ibland skulle han upp i mitt ansikte, ibland ville han bli klappad. Och sedan ville han tugga på mina fingrar. Och jag kunde bara ligga där och muttra genom mitt tandskydd, halvt lycklig och halvt irriterad.
Den 26 december blir Gandalf fyra månader. Jag tror att han kommer tappa sin första tand snart. Plötsligt har hans intresse för att tugga på fingrarna (och allt annat han kommer åt) exploderat. Innan har han bara bitit mig sådär när han busar, nu gör han det irriterande ofta. När han låg i mitt knä och såg mig äta min frukost tröttnade jag på att ha de där små tänderna i lillfinger, så jag placerade honom framför hans torrfoder. Och han började äta! Det såg jag som ett tecken på att det verkligen kliade, annars ratar han sitt torrfoder om det vankas godare föda (såsom mattens frukost).
Jaja, nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv. Och ni ska äntligen få lite kattbilder. :-) På grund av mitt tillstånd tänker jag inte retuschera dem. Enjoy!
Flyttkatten:
Kommentarer
Trackback
