R.I.P
Kattungarna finns inte mer. Dem är borta, båda två. Finns det någon katthimmel lever de antagligen vidare där. Växer upp. Leker med varandra. Idag kom min syster hem och fann dem döda. En olycka, en tragisk sådan där alla är bovar men ingen kan anses skyldig.
Kattungarna blev ett dygn gamla och nu börjar kampen om att rädda deras mamma från att råka ut för mjökstockning eller liknande. Vad hände? Svårt att säga. Antagligen var det mammas äldsta tik (som fåtrt två kullar och är en superbra mamma) som tvättade ihjäl dem. På något sätt lyckades hundarna komma in i rummet till kattungarna, som var alldeles för svaga och sköra för att tåla en sådan behandling. De hade ihjäl dem, antagligen utan att förstå det förän det var för sent. När en nyfödd valp är ute i världen tvättar mamman dem frenetiskt både för att hålla värmen, för att få igång blodomloppet och för att de inre organen ska fungera. Jag skulle gissa att tiken försökte återuppliva kattungarna efter att ha haft ihjäl dem, genom att forttsätta tvätta allt mer intensivt.
Ingen var hemma. Ingen höll koll på hundarna och ingen såg efter kattungarna. Ingen hade stängt dörren och alla trodde gallret skulle hålla hundarna borta. Men doften av nyfött sätter igång insinkter och vi kan knappast klandra hunden. Förra kattungekullen blev hon lika tokig och försökte sno de små. Det som hände kan man knappast skylla på hundarna, för det förstår ju inte skillnaden mellan valpar och kattungar. Dessutom är de djur, rovdjur. Och inte kan man heller skylla på mamma och syrran, som delade ansvaret om kattungarna. För hur skulle de veta? De litade ju på djuren och på staketet.
Vår katt Geisha får kattungar om kanske en månad. Då kommer hundne inte få hälsa på dem förrän de är stora nog. Personligen har jag lärt mig avc detta dyrköpta misstag, denna tragedi. Men man kan inte hysa agg. Det är bara att sörja de små liv som knappt hunnit börja, och gå vidare. Gjort är gjort.
Rest in peace, Gråtrolls små, söta kattungar. Ikväll blir det begravning.
