Cannea

I helgen avslutades valpkursen för Lady. Vi kommer att sakna alla härliga valpar och deras lika härliga ägare. Och det kommer nog Lady också, för hon hade verkligen roligt under kursen. Det var nog det bästa vi kunde gjort för henne. Nu fortsätter träningen hemma fram tills mars, då nästa kurs drar igång. Det är vardagslydnad, dubbelt så många timmar och mer teori. Jag längtar.

Efter valpkursen åkte vi ut till Jecka och Siri. Jeckas pappa har en jättemysig gård mitt ute i Skogen strax utanför Ingenstans (eller hur var det?). Småländska snöiga skogar, lurviga hästar och varm choklad - vad kan vara mysigare? Lady var riktigt nyfiken på hästarna, skällde ut en katt och var kanske lite väl fånig mot Jeckas pappa, men till största delen skötte hon sig fint. Det verkar som om hon och Siri inte riktigt vet vem av dem sopm är högst i rang. Flera gånger blev de lite väl hårdhänta mot varandra. Siri är den enda hund jag sett Lady verkligen visa tänderna mot. Det förvånar mig. På valpkursen berättade iunstruktören Linn en hel del om flock och rangordning, och pekade ut individerna och deras sätt att visa var de hörde hemma. På valpkursen var Lady i mitten, intelligent men saknade de kvalitéer i psyket som behövdes hos en ledare. Jag vet inte hur Siri är, men de båda är ju jämngamla och ungefär lika stora. Antagligen ganska jämnsmarta, annars skulle Lady ha vikt sig. Nästa gång de träffas tänker jag i egenskap av Ladys ledare, tala om för henne att hon är under Siri i rang. Troligtvis kommer de lugna sig då. Varför just Lady? varför inte? Hon är ju ändå yngst och fånigast.

Nu sover Lady i soffan. Vi håller på att öva in: "är du blyg?". Det går väl sådär, men det är mycket roligt. Och tydligen jobbigt, eftersom att valp har däckat. Nu är det snart jul. I morgon ska vi sätta oss i bilen och köra upp till Göteborg där vi ska fira jul och nyår. Älskade Göteborg! Först skulle vi inte åkt förrän dagen innan, men nu undgår vi kanske den värsta jultrafiken. Allting är fixat, det enda som är kvar är att packa.



Sittövning: Ägaren skulle få hunden att stanna kvar bredvid sig trots att instruktören Linn (röd jacka) störde och lockade på valpen.





Lady brydde sig inte så mycket om instruktören, däremot hade hon full koll på var matte befann sig. Hon börjar bli lite väl "mammig".



Övningen är mycket svårare än den låter. Valpar är "omogna" och kan inte koncentrera sig så länge åt gången. Därför började de snabbt intressera sig för annat än sina ägare. Som ni ser tittar de flesta av dem bort, eller på varandra. Några börjhade leka med snön eller lägga sig ner för att "smita". I Ladys fall kunde hon "skylla" siun ouppmärksamhet på att matte gick omkring med en kamera i handen, som hon var tvungen att titta på. Husse var något irriterad. (Förlåt för att jag störde er!)



Men både valp och husse skötte sig utmärkt ändå. Valp var lika duktig med husse som med matte. Och lika rastlös.



Leonbergern Jonas satt jättefint, men var helt ointresserad av matte.



Grand Danoisen Kiwi verkar ha lärt sig en läxa och var jätteduktig, men fortfarande en aning dominant mot sin matte.



Det roligaste för valparna var att få leka lösa i snön. Instruktören pekade ut enskilda rasers olika lekstilar och de olika individernas rang i flocken. Det var mycket underhållande.



Lady hade så mycket pli på husse och matte att hon ofta hamnade utanför leken. Då ville hon istället leka med husse eller matte. Visst ska vi vara intressanta... men borde inte lekkamraterna vara intressantare? ;-)



Lilla Inez (staffordshire bullterrier) ville vara med och leka med retriverduon Wilda (golden) och Texas (Tollare).



Hon lade sig dock ner på rygg varannan meter så efter ett tag tröttnade retrivrarna. de ville ju hoppa och skutta, inte brottas! Detta pekade instrruktören ut. Trots sin storlek är Inez en brotta & tugga & brösta-hund, precis som Lady. Jag hann inte fånga det på bild, men de lekte mycket bra ihop. De lekte på samma sätt, dock såg det ganska lustigt ut då de försökte brösta med varandra.  Inez är kanske en fjärdedel av Lady i storlek... men de brottades friskt i snön. Dock lade sig Inez hela tiden, vilket förrvirrade Lady som förväntade sig motstånd.



Här pekade Linn ut ytterligare några individuella egenskaper...









Kiwi, som är dominant och lite av en enstöring, hade enligt instruktören svårt att leka med de andra hunderna. Därför letade hon upp en pinne...





... Då slapp hon leka fysiskt med någon, eftersom att alla ville ha hennes pinne. Och blev det för närgånget släppte hon bara pinnen och sprang vidare. Som ni ser på sista bilden, där har Jonas fått tag på pinnen istället.



Men varför springa efter en pinne? Människorna hade ju godis i fickorna! Dessutom, var det god utsikt där matte, husse och alla andra stod...



Jaha, här är alla som var med på sista tillfället.Förutom jag, för jag höll i kameran som vanligt! :-) Jag är aldrig med på bild... men strunt i det. Jag tog även några kort när vi var hos Jecka, men dem var inget att ha. Det var halvmörkt och blixten ville gå igång. Jag avskyr blixt :-) I alla fall den som man har inbyggd i kameran. Nä, nu ska jag stjäla några kakor från köket utan att valp ser det. Önska mig lycka till, hon verkar ha någon radar aktiverad när man öppnar skåpet där hennes mat finns eller när man går in i köket.