Ett litet inlägg till...
Nu sitter jag och skriver ett litet inlägg igen. Jag tänkte lägga upp lite fler kattbilder.
Och så vill jag bara förtydliga att förra inlägget var ett analyserande tankesätt, inte ett råd. Jag tipsade inte om att skaffa djur när man faktiskt inte har råd eller tid bara för att må bra, utan att förverkliga sina drömmar medan man kan det istället för att tveka och tveka och tveka. Många jag känner lever sina liv dag ut och dag in och klagar över hur hemskt de har det, utan att någonsin ta de chanser de får att faktiskt förgylla sina liv. Det är ofta mycket lättare att klaga än att försöka förändra. Många väljer den vägen.
Man skaffar inte ett djur för att må bra själv, det var absolut inte så jag menade. När man skaffar djur har man ansvar för dem deras resterande liv, som förhoppningsvis blir väldigt långt. De är inga surrogat för ett misslyckat liv. Men de kan trösta någon som mår dåligt och göra den olycklige lycklig. För de blir din bästa vän. Ditt ansvar och dina skyldigheter är väldigt många och otroligt viktiga. Men sådan är väl all vänskap? För att få måste du ge. För att få gråta ut mot någons axel måste du låta denne någon gråta ut mot din.
Vissa kallar det egoism: att bry sig om andra för att själv vara lycklig. Och jag erkänner glatt att jag blir lycklig när jag får ta hand om någon. Jag längtar efter att få krama och kela och busa med min lilla kattunge. Att få trösta honom de första, jobbiga nätterna. Jag kanske är en egoist. Vi är kanske alla egoister. Men i slutendan handlar det och lycka. Och med ett djur kan du ju skapa och dela den lyckan.
Och delad glädje är ju dubbel glädje, eller hur?
Och så vill jag bara förtydliga att förra inlägget var ett analyserande tankesätt, inte ett råd. Jag tipsade inte om att skaffa djur när man faktiskt inte har råd eller tid bara för att må bra, utan att förverkliga sina drömmar medan man kan det istället för att tveka och tveka och tveka. Många jag känner lever sina liv dag ut och dag in och klagar över hur hemskt de har det, utan att någonsin ta de chanser de får att faktiskt förgylla sina liv. Det är ofta mycket lättare att klaga än att försöka förändra. Många väljer den vägen.
Man skaffar inte ett djur för att må bra själv, det var absolut inte så jag menade. När man skaffar djur har man ansvar för dem deras resterande liv, som förhoppningsvis blir väldigt långt. De är inga surrogat för ett misslyckat liv. Men de kan trösta någon som mår dåligt och göra den olycklige lycklig. För de blir din bästa vän. Ditt ansvar och dina skyldigheter är väldigt många och otroligt viktiga. Men sådan är väl all vänskap? För att få måste du ge. För att få gråta ut mot någons axel måste du låta denne någon gråta ut mot din.
Vissa kallar det egoism: att bry sig om andra för att själv vara lycklig. Och jag erkänner glatt att jag blir lycklig när jag får ta hand om någon. Jag längtar efter att få krama och kela och busa med min lilla kattunge. Att få trösta honom de första, jobbiga nätterna. Jag kanske är en egoist. Vi är kanske alla egoister. Men i slutendan handlar det och lycka. Och med ett djur kan du ju skapa och dela den lyckan.
Och delad glädje är ju dubbel glädje, eller hur?
Kommentarer
Postat av: Sofie
Det finns ingen oegoistisk varelse. Inte djuren heller, även om de flesta är mer lojala än människor... Birka gör ingenting för min skull, hon gör det för godis eller beröm från matte ;)
Trackback
