Annie är på krigsstigen!!
Adrenalinklick!
Jag var nyss nere och bråkade med grannen. Hon tycker i varje fall det, Jag vill bara göra upp och gå vidare. Jag vill ha grannsemja, inte någon rasistisk, elak kärring som blänger och slår i fönstret och gapar inne i lägenheten om man passerar. Är det så svårt att prata civileserat? Jag är 20 och hon är typ 70. Och av oss är det hon som gapar, skriker, slår i fönstret, klistrar upp otrevliga lappar, blänger och beskyller.
Idag kommer jag ut med Lady vid 12. Varför? En ordentlig sovmorgon med tanke på hur sent det blev igår. Lady hade inte varit ute tidigare på morgonen, senast var tre på natten. Hon kissar två steg från dörren. Strax utanför kärringens fönster. Som vilkenj annan kissenödig valp som helst.
Tanten blir vansinnig. Hon börjar slå på fönstret, gapa och skrika. Det är ganska bra isolerat, så jag hörde inte vad hon sa. Men gesterna visade "försvinn" eller "lägg av" och med tanke på vårt förflutna kan jag gissa vad hon menar. Men jag blev skitsur och bestört. Man bankar inte i fönster. Man knackar inte i fönster. Det fick man skitmycket skäll för när man var liten. manb gör bara ionte så. Har man något att säga, gör man det till den personen. Och kan man inte säga det snällt, kan man likagärna hålla tyst.
Oavsett, när vi är tillbaka från vår "morgonrunda" går jag in och lämnar Lady uppe hos Danne, innan jag går ner till henne och ringer på. jag vill prata ut. jag vill veta vad hon menar, så att jag kan förklara för henne sakerna hon fått om bakfoten. Men icke. Hon öppnar på sin höjd två centimeter, skriker att hon har hunden där inne (sin sons schäfer), coh skäller igen. Efter tre signaler öppnar hon kanske fem centimeter, men går inte att prata med. För det första var Ricko ivrig att se vem det var, så hon fick kämpa med att hålla hans halsband. Hon lyssnade inte för fem öre, utan fräser bara otrevliga kommentarer. Låter mig inte vcarken fråga elelr svara någonting, utan smäller gång på gång igen dörren. Efter ca fyra sådana samtal, varje kanske 1 minut, innan tanten smällde igen dörren, ger jag upp och går upp till mig igen. Jag kan haffa henne någon annan gång. För prata, det ska vi.
Man beter sig inte så där. Jag ogillar tanten skarpt, för att hon är en sådasn no-lifer som inte gör annat än att sitta och glo ut genom fönstret och sedan skvallrar om det hon ser med andra. Allt hon säger är rasistiskt, elakt eller fördomsfullt. Hon är patetisk och sorglig. Man ska ha respekt för äldre, hgar jag fått lära mig. Men på senare tid inser jag att man ska ha respekt för alla människor, inte särskillt någon åldersgrupp eller kategori. Överallt finns idioter. Jag hyser ingen respekt för den här damen. Jag tycker mycket synd om henne.
Hänsyn får hon enbart för att vi är grannar.
1. En hund är valp eller unghund under sitt första år i livet. Man kan inte begära att de ska hålla sig särskillt länge. Lady är rumsren nu, men det kan fortfarande hända någon olycka om vi inte är tillräckligt kontaktbara nog att läsa hennes signaler. Jag är glad att hon lyckas hålla sig tills vi är utanför dörren.
2. För det andra, (tanten vill inte att Lady kissar i området) är det mycket svårt att hindra eller tvinga ett djur att göra ifrån sig. Mycket kan man bestämma, men när var och hur det sker är väldiugt naturligt. Visst, jag kan nog försöka springa ut med någon lkeksak viftandes. Då skulle Lady kanske vara upptagen med den tillräckligt länge för att vi ska hinna utanför området. Men jag tvivlar på det. Djur är djur.
3. Tanten är fortfarande arg för att hon tror att vi bara rastar hunden på området. Visst, det stämde när jag skadade ryggen. Numera har vi en bestämd runda vi går med henne. Självklart börjar den utanför dörren - förväntar hon sig att vi ska klättra utför balkongen eller? Hade vi bara rastat hunden på gården skulle vi snabbt få en mycket ostimulerad och jobbig hund att jobba med. Men med tanke på att hon inte kan ett skvatt om hundar tycker jag att det är starkt av henne att alls våga ha en åsikt. Men så har hon åsikter om allt och alla, som hon gärna sprider men inte vill stå för.
Är det så svårt att prata med någon? Det måste vara mycket roligare att gå omkring och vara arg och sur hela tiden.
En del människor går tyvärr inte att prata med.
Vårt hus har blivit mycket trevligare sedan krokodlen flyttade. Nu gör hon livet surt för den stackars personalen och dom andra gamla i servicehuset. Hon har visst startat ett slagsmål tom. Det är jobbigt med denna typ av människor. Troligen har dom någon typ av störning. Kan man låta bli att lägga energi på dom och försöka ignorera är det ju bra men det kan vara svårt det.
Exakt. Hon är våran wannabe-krokodil. Det ska bli skönt att flytta ifrån henne. Hoppas bara att nästa grannar inte är likadana...
Tyvärr finns den här typen av människor lite överallt. Kanske inte så här tokiga som vår krokodil och er tant men stollar finns överallt. Oftast är det värre i en bostadsrättsförening eftersom man där måste komma överens om vissa saker och skötsel av hus och trädgård. Inte alldeles lätt alla gånger det inte.
Hos oss har dom av snålhet inte underhållt huset som dom borde och många märkliga beslut har tagits genom åren.
Där jag bott har jag råkat ut för: Fulla finnar som grannar, indier som spelade indisk musik HÖGT på morgnarna (men var mycket trevliga annars..) ett par som idkade höljudd "brottning" mm mm. En kille var scizrofren och hade perioder då han inte vågade gå ut och trodde att alla var ute efter honom.
Du kommer att råka ut för många intressanta möten med diverse grannar genom livet ska du se. Ibland kan det vara riktigt kul men ibland också riktigt trist, tyvärr...
