Hundträning

Vissa dagar är man en mycket duktig hundägare, andra dagar är man en mindre duktig hundägare. Igår vad vi riktigt duktiga. Vi åkte in till Växjö och gick runt sjön för att öva hundmöten. Vi tränade både Lady och en hund vars ägare får hjälp av vår valpkursinstruktör. Det gick jättebra. Lady behövde antagligen komma igång efter den tre och en halv timme långa resan samma morgon. Och i Alvesta möter man väldigt sällan andra hundar. man kan se dem på långt håll, men det är allt.

Det gick över förväntan. Jag börjar själv förstå den kunskap jag insuper från bland annat Fredrik Steen; om att det ofta inte är några problem med hunden, det är i kommunikationen med hundföraren det brister. Tänk er att få instruktioner till en uppgift på ett främmande språk. Hur lätt skulle det vara? Nä, då måste man använda något gemensamt; kroppsspråk och beröm. Beröm kan vara ett leende, en klapp, en godis eller lite lek en stund. Mellan oss människor räcker ofta ett leende. Jag börjar äntligen lära mig behärska denna konst: för även om det låter sätt är det tålamodskrävande och det tar ett tag innan man lär sig.

Ytterligare en sak som kanske gör oss till bättre hundägare var att vi äntligen kom förbi ett apotek. Lady åker bil då och då, och hon klarar det galant. Men hon tycker inte om det. Hur vet vi det? Jo, hon börjar ofta dräggla eller fradga. När man stannar är hon helt vit eller dyngsur kring munnen, och jag gillar inte det. Hon är en aning illamående och brukar bli dålig i magen.
Vi vill att hon ser bilen som en positiv och trygg plats. Det känns som om det går bättre och bättre, men vi behöver hjälp. Vi har därför köpt ett medel som lugnar. Man sprayar det i bilen varje resa. Förhoppningsvis gör det henne tryggare nu när hon är ung så slipper hon obehag i framtiden.

Men nu ska vi sova! God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0