Dagen har ännu inte vaknat

Jag måste vara galen! Klockan är strax sju på morgonen och jag sitter här med frukost och kaffe! Ingenting konstigt med det, förutom att jag inte har någon anledning att gå upp klockan sex på morgonen. Jag fick en tanke igår, och bestämde mig för att ställa klockan och gå upp. Jag tycker själv att jag tappat en stor del självdisiplin senaste tiden, så kanske var det någon sorts utmaning för att se om jag fixade det. Det är lätt att tänka på hur skön sängen är, eller att det inte finns någon tid att passa...

Jag tror att nyckeln bakom självdisiplin är att inte tänka, bara utföra. Dock är jag en mycket ifrågasättande person av naturen, vilket kanske kan göra det svårt att ha disiplin, vad vet jag? Men efter år av träning sitter det nog i hjärnbalken, för det var inte svårt alls idag. Danne är snarare ett lysande exempel på en ifrågasättande person. jag behöver inget skäl att gå upp. Han måste ha många, och är de inte tillräckligt bra vinner ändå sömnen. :-) Han ligger förresten fortfarande i sängen.

Det är så härligt att gå ut tidigt med Lady. När nästan ingen är ute. Hon är en kaxig dam.... men så fort någon råkade komma liiite för nära morrade hon och reste ragg. Personen i fråga förflyttade sig genast till andra sidan av gatan. Hon tystnade emmellertid då jag sade till, men raggen, den stod kvar tills mannen försvunnit in bland skuggorna. Jag tvivlar på att vi behöver känna obehag då vi är ute och knallar på Göteborgs gator i sommar.

Hon uppfann också en ny lek. Smälltvattnet från igår hade frusit, och en snart åtta månaders valp roade sig med att skutta på isen så att den knastrade och bröts. Det såg mycket lustigt ut när hon med vilt vifdtande svans skuttade och försökte se vad det var som lät på en och samma gång. Först trodde jag att hon blev rädd när det brast, men icke. Hon hoppade och skuttade tills sträckan tog slut. Sedan lekte vi lite med kopplet. När vi fick möte av en tjej påväg till jobbet var Lady så fascinerad av allt annat att hon knappt märkte det.

Annars är Lady en riktigt nyfiken liten dam. Hon blir modigare och modigare tack vare den där nyfikenheten. Igår, när vi gått spåret och följde husse runt Alvesta för att söka praktikplats, vågade hon till och med sticka fram nosen och försöka nosa på några som passerade väldigt nära. Jag lät henne faktiskt hållas. Om människorna väljer att gå en meter ifrån mig och min hund när det finns tio meter gata att gå på tvivlar jag på stt de är särskillt hundrädda. Särskillt ifall människorna sneglar på henne och ler.

Men jag kan ha fel! God morgon!
 

Kommentarer
Postat av: Dan Brickman

Nej du har naturligtvis inte fel.



Jag gillar hundar men håller behörigt avstånd om någon kommer med en vuxen stor hund. Annars går jag gärna ganska nära om det är en valp om den inte verkar rädd och den får gärna hälsa också om det är ok för matte eller husse.

2011-02-09 @ 09:32:37
Postat av: Annie Brickman

Jag brukar flytta mig någon meter eller så, mer ifall hunden visar agrression. Men jag gör det i god tid innan hundmötet. :-) Ser ägaren trevlig ut brukar jag le mot paret. Får jag respons brukar jag fråga om jag får hälsa. Eller så nöjer jag mig bara med att få ett leende tillbaka. :-)

2011-02-09 @ 14:22:59
URL: http://cannea.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0