Cannea

Idag upplevde vi ett... kattmöte. Japp, du läste rätt. Inte ett hundmöte, utan ett kattmöte. När vi rundar ett hörn efter att ha tagit en annorlunda morgonrunda, ser jag en dam omkring 60, med koppel. Och i andre änden stod en katt med rest ragg.
Damen sa "Han är lite rädd för hundar, för det var en lös huind som anföll honom för ett tag sedan"
"Man kan aldrig lita på främmande hundar" svarade jag och satte Lady ner. Hon var jättenyfiken men jätteduktig. Katten verkade tycka att hon var jättehemsk.
Vi började prata och stod där en stund. Lady satt så duktigt även om nosen arbetade på henne. Jag berättade att Lady har en katt hemma, och tror att alla katter är lekkamrater (eftersom att bägge mammas katter ochså är hunvana och lekfulla, och de är de ända katter Lady känner). Damen berättade att hennes dotter har en Golden, men att hon inte vågar ha dem tillsammans sedan attacken.
"Det blev mycket dyrt för hundägaren!" anförtrodde hon mig. "Först veterinärkostnaderna, och sedan läkarkostnaderna för mig, för jag blev helt sönderriven!"
Jag undrar vilken hund det var, för numera vet man ju vilka de flesta är. Det bor inte så många i området, och jag har väl mina aningar. Det finns en hund jag stött på lös, och den har behandlat Lady på liknande sätt, då hon var liten. Men nu när jag tänker efter så kan jag inte minnas att den varit lös på ett tag. Det kan ju bero på att vi tillbringar mycket tid fram och tillbaka till Göteborg.

Jag tyckte att det var en kul händelse. Lady skötte sig jättefint, och hon fick så mycket beröm från damen över att hon satt så fint och bara tittade. Jag var också mycket stolt. Situationen var ju helt ny för Lady med. Hundmöten är en sak, hästar börjar hon tappa intresset för, men katter? Stolt var jag. Visst växer man några cm när ens lilla valp börjar visa sig vuxen och duktig?