Cannea

Idag hände någonting speciellt! Någonting värt att minnas!

Katten spatserade fram till hunden, "märkte" hennes nos och gick lugnt iväg och lade sig under sin pelare. Lady stod blickstilla och tittade bara på katten. Lät katten gå iväg utan att jaga henne, eller gnälla. Hon viftade bara på svansen. Jag blev så stolt! Och Lady blev mycket belåten, för det beteendet belönades med en stund i mattes knä.

Det är så roligt att de leker ihop, men det är jätteskönt att hunden lär sig respektera katten, att katten inte är någon leksak. Till viss del har hon nog insett det nu. Lady älskar katten. Följer henne när hon går någonstans, och ligger och gnyr lågt när hon inte kan följa efter. De leker flera gånger varje dag. Men det är första gången jag har sett dem hälsa lugnt och stilla på varandra.

Nu ligger Lady i soffan, och katten ligger på sitt skoställ i hallen. Ytterligare ett bevis på att hon inte är rädd för hunden. Hon ligger nästan alltid där hudnen kan komma åt henne. Hon har väl insett att den där råttan inte flyttar ut igen. Katten är åter sitt busiga, keliga jag, som äger lägenheten och tigger i köket när hunden får mat. Eller när husse lagar mat. Då har han en hund mellan fötterna och en katt på köksstolen. Två par stora ögon som följer hans minsta rörelse.

På tal om röresle. jag ligger förkyld (jippi) och varje liten rörelse får mitt huvud att dunka. jag ska nog krypa ner i soffan hos hunden en stund. Men en huvudvärkstablett för säkerhets skull. Jag låg med migrän i gårkväll på grund av en hel dags förkylningshuvudvärk. Ursch. När har man egentligen tid att vara sjuk? jag känner att jag aldrig har tid för det!