Hela tre dagar!

Idag är det tre dagar sedan världens fem sötaste valpar kom till jorden.
De växer som ogräs, de små. Mamma tror att Balder väger runt kilot nu. Vilket chockade min kompis Hanin. Hennes flera månader gamla valp väger 1,7kg. Fast jag tycker väl inte man kan jämföra storlekarna på en yorkshire och en rottwielerblandning? Det är ju trots allt några kilon som skiljer dem åt... ett gott skratt blev det i alla fall på grund av uttalandet.

Det där med olika hundar och hundraser är intressant. Tyvärr finns det så mycket fördomar mot just rottisar. I mina ögon är de helt obefogade. Ingen frisk hund föds ond (vilket för övrigt är min syn på alla levande varelser) utan fostras in i ett beteende och ett tankemönster. Till råga på detta är just rasen rottwieler en kamphund. Detta innebär inte att de anfaller människor, utan att de är smarta nog att beräkna sin omgivning, vilket förr gjorde dem lämpliga till slagsmål. DET är i alla fall djurmisshandel.
Idag har vi inte hundkamper i Sverige, men rasen finns kvar och den blir ju knappast mindre intelligent. Det är en ras som absolut måste ha stimulans. Och om fel person köper en rottis, till exempel, är det ju knappast konstigt att hunden utvecklar olater som till slut kan bli riktigt farliga. En liten hund behöver inte samma stimulans (eller fel, den behöver det, men biverkningarna av att den inte får det blir inte lika märkbara). Du kan tillåta att den hoppar eller kastar sig över maten. Om en rottis gör det kan du bli av med fingrarna eller slå dig väldigt illa om du faller. Inte bra.
Ja, jag förstår att människor kan vara rädda för kamphundar. Men innan man kastar ur sig en mängd fördomar bör man alltid kolla upp varför.

Varför skrev jag nu denhär texten?
Därför att våra fem söta valpar om några få månader kommer att hitta nya hem (kanske ditt?) där de förhoppningsvis kommer att älskas och bli underbara familjehundar, så som deras släktingar Catchy, Snoddas, Ritsie...
Och de behöver människor som faktikst älskar dem så mycket att de lägger ner tid på att stimulera dem. Umgås, promenera, leka. Det är vad en hund behöver. Orkar man inte med det, så ska man inte ha hund. Varken stor eller liten. Hundar är inga leksaker. De är levande varelser lika mycket som du och jag.

Jag skrev dethär därför att jag hoppas att det finns människor, fördomsfria och med ett stort hjärta, som kan axla den mantel av kärlek vi bär till våra valpar. De kommer att formas till en unik personlighet. Tack vare dig.


Vilken Catchy föredrar du?

Catchy vaktar boll.

Catchy ger bort sin boll.

Jag älskar bägge.

62 andra dagen, igen!

Idag är det (kom mamma på) 62 dagar sedan Catchy parades för sista gången. Alltså är det inte särskillt konstigt att Catchy inte fått sina valpar nu. Så vi kankse har gått sömnlösa i en vecka, mer än en vecka, på grund av att mamma räknat lite fel! Tur att hon ska bli slöjdlärare och inte mattelärare...

Är inte det här den treje 62:a dagen? ;-)

Så förhoppningsvis läggs det ut en bild på söta, nyfödda valpar i morron! jag hoppas det, i alla fall. Mamma med. Syrran med. Och antagligen Catchy med. Och Tenshi har ingen aning om vad som komma skall... mohahaha!!

Trött, gravid Bääbis.


Hon kommer alltid att vara Vår bääbis.
Även när hon själv fått bäbisar.

Ännu inga valpar...

Ännu inga valpar, men det verkar i alla fall vara nära nu. Det har gått ca tre dagar över tiden... så ingen i familjen sover vidare bra just nu. Men Catchy är lugn och tillfreds med tillvaron!
Nu har det börja läcka lite mjölk i alla fall, vilket tyder på att de små snart kommer. Men hur snart? Det kan inte bli snart nog...

Mamma har tänkt ut ett system för att veta vem av valparna som är vem: färgglada band. Hon tänker dokumentera valp för valp... men jag börjar undra om atchy tänkt vänta med att föda tills hon är ensam. Vilket inte lär hända den närmaste tiden. ;-) Vad händer om banden åker av, om Catchy tar bort dem eller så? Kommer vi blanda ihop dem då?
Det ska bli väldigt kul, det här med valpar! Jag önskar bara att jag personligen kunde vara mer närvarande, men det är lite svårt när man pluggar och bor i Växjö. Tyvärr.
Men det är bara att besöka mamma varenda helg de närmaste månaderna! Sj kommer i alla fall att älska mig i framtiden, men om mamma kommer göra det däremot, om det tvistar de lärde!


Bäbismage!


Vår lilla tjockis!

Matte-mamman

Vi kan ju säga att någon har räknat lite fel...
En viss mamma glömde bort att februai inte har trettioen dagar.
Alltså föds ju inte valparna förren på söndag!

Det blev en liten besvikelse, men samtidigt lättnad. Allting är i alla fall ordnat nu, så att när de väl kommer till jorden, då är de efterlängtade! Så nu börjar jag om nedräkningen... 4 dagar kvar!

Och ingen är ivrigare att få¨valparna än Catchy! Hon är lagomt glad över att släpa runt på den där magen. Hon längtar efter att kunna hoppa och skutta och få vara pigg igen. Som på bilden!
Och mamma är lite generad över att totalt ha räknat fel. Så här har vi gått och hoppats hela gårdagen och hela natten och hela dagen idag! Stackars mamma. Men men, den som väntar på något gott...

Catchy på alltanen sommaren -08.

Den vackra, blivande mamman.

Nästan sju dagar

Om åtta dagar är det beräknat. En vecka och en dag. Och eftersom den här dagen nästan är slut kan man ju nästan säga att det bara är en vecka kvar, eller hur?
En vecka innan de små undren kommer till världen.

För Catchys del är det alleles för lång tid. Hon är tjock som en betonggris, och trött och stillsam. men om bara sju, åtta dagar, då... då kommer hon att slippa den där magen. men få några valpar på halsen i stället. Jag, Annie, som sitter här i Växjö och liksom ni bara tittar på bilderna, jag längtar hem.
Mycket.

Som tur var rapporterar mamma så gott som dagligen borta från bohus om hur det förlöper. Hur många valpar ryms id en där magen, tror ni?
Jag gissar på fyra, och hoppas på sex.

Utslagen, gravid vovve

Fotografen Carina gör entré...

Annie berättar...

Vi brukade kalla vårt radhus för Brickmans Zoo. Vi hade två katter, två kaniner, fiskar, damråttor, två-tre hanstrar och häst, fast det sistnämnda fanns som tur var inte inne i själva radhuset. De flesta familjer nöjer sig kanske med ett djur. Djur är verkligen personliga vänner, unika galningar som lockar till skratt och leenden.
Men det är något speciellt med en hund. Något speciellt med hundar i allmänhet. Till skillnad från många katter är hundar beroende av dig. Katten äger dig, du äger inte katten. Men i hundens värld existerar inget ägande. Du är en del av hans eller hennes liv. Du är hans eller hennes flock. Hon älskar dig och gör allt för att hålla dig på bra humör. För om du är glad, så blir din hund glad. Och då kan han eller hon göra dig ännu gladare.

Vi drömde om någon som mötte oss i dörren när vi kom hem från jobbet eller skolan. Om någon som alltid var lika glad när vi kom hem. I en tid av skillsmässa och sorg efter en häst som vi var tvugna att avliva, så längtade vi efter kärleken hos ännu en familjemedlem.

Det finns ingen större glädje, än att höra ljudet från springande tassar i trappan när man kommer innanför ytterdörren. Mitt hjärta smälter varje gång jag hör henne gnälla medan hon försöker slicka mig överallt som om hon vill säga: Välkommen hem, matte!

Då jag fortfarande bodde hemma, sov jag i en loftsäng. Och på helgmornarna brukade mamma ibland öppna dörren in till mitt rum i källaren. Ibland lyckades Bääs (som vi ofta kallar henne) trycka upp trädörren själv. Och så smög hon in och ställde sig nedanför sängen och sjöng "godmorron matte" högt och falskt. Alltid lika lycklig och lika glad att se mig. Det är ett sätt att vakna på som jag saknar mycket sedan jag flyttade hemifrån. Och de helgerna jag är hemma sover jag gärna i soffan, bara för att Bääs ska kunna sova bredvid mig.
///Annie

Vad känns bättre än att mötas av någon som glädjestrålande kommer emot än?

Catchy som gänglig unghund.

Catchy är det bästa som har hänt oss.

Historien om hur Catchy fick sitt namn...

När Catchy föddes fick hon namnet Cheva av uppfödarna, men tyckte inte att det kändes rätt. Men det var svårt att komma överens. Tre stycken kvinnor, det kan du tänka dig själv... eller okej då, en kvinna och två bitska tonårsflickor.  Det kanske är ännu värre?

Catchy som valp. Hon luktade Big Tasty i munnen!

Hur som helst föreslog Annie att vi kunde kika i en ordbok för att hitta bra förslag. Både Carina och Linnéa tyckte att det var en bra idé, så sagt och gjort. Det enda vi kunde enas om var att namnet skulle börja på C, eftersom Cheva var född i Ritsie och Snoddas tredje kull, C-kullen. Efter många dåliga och ganska dåliga förslag hittade vi ordet "Catchy", som betyder kaxig, eller bitchig. Med tanke på att vår valp, som fortfarande bodde kvar hos Viveka då, var den tuffaste i kullen, blev vi förtjusta i förslaget.

Och det visade sig passande, särskillt när hon var tonåring: för kaxig, det var hon! Mot alla hundar hon mötte, fast bara om hon fick gömma sig bakom matte sedan... Nej, idag är kanske namnet  inte lika träffande. Hon är så lugn och go och alltid glad: så trotsig, det är hon inte längre. I alla fall inte särskillt ofta...

Värt att veta om vår Bääbis

Det här är Catchy.
Hon är ungefär 4 år gammal.
Hon är ½ rottwieler, 1/4 flatcoated retriver och 1/4 berner sennen.
Smeknamn: Bääs, Bääbis, Pucko, Ketchup... kärt barn har många namn! 
Mamma: Ritsie
Pappa: Snoddas
Född: utanför Ytterby
Syskon: I samma kull, Caesar, Doris och Caddy.
Bor: Bohus, utanför Göteborg
Familj: Mattarna Carina, ca 40 år, Annie, ca 18 år, Linnéa, ca 17 år, katterna Kompis, ca 9 år, och Tenshi, sjövild kattunge, och kaninhonan Snaffi. Sedan har vi en inneboende vid namn Xsenia, ca 23 år.
Utseende: Svart päls, bruna underbara ögon och en blöt tunga som älskar att pussas!
Favoritleksak: allt som går att bära och som man kan ge bort!
Favoritlek: ta fatt eller dragkamp....! Särskillt med koppel.
Tycker om: paprika, eller allt som kommer från bordet.
Bästa lekkamraterna: Brorsan Caddy, lilla dammtussen Harry, eller svinto-jycken Molly.
Vill gärna: leka och gosa!
Vill helst bli kliad: på (den just nu runda) magen!

Här är ett kort taget av matte Annie.

Det var en gång...

Det var en gång fem små valpar, som föddes strax utanför Ytterby, som i sin tur ligger strax utanför Göteborg, den 15 mars för ungefär fyra år sedan. Deras mamma hette Ritsie och var en väldigt vacker Rottwielerhona, och fadern var den nallebjörnslika Snoddas. Snoddas mamma var flatcoated retriver, och hans pappa var en berner sennen. Kan ni tänka er en sötare, lurvigare hund?

Av dessa fem valpar överlevde fyra, sorgligt nog. Två var helsvarta, två var "rottisfärgade". De döptes först efter bilnamn, men så snart de hittat ägare ändrades namnen. Caddy, Caesar, Catchy och Doris fick de heta. Tuffast var lilla Catchy, kolsvart i pälsen. Vetrinären berömde henne tidigt och sa till uppfödarn Viveka att den där lilla valpen hade egenskaper att bli en bra ledarhund.

Men så var inte lilla Catchys öde. När familjen Brickman-Sühl kom för att "bara titta" somnade valpen i den ena dotterns knä. Alla föll vi direkt för henne. Och efter ytterligare ett besök hade mamma Carina övertalats att välja just den valpen.
Till Bohus var det av, även det någon mil norr om Göteborg, och där fick vår lilla ögonsten växa upp.

Catchy som valp nederst, som vuxen till vänster med sin älskade fotboll. Och till höger har vi Max...

Catchy och Max, de blivande föräldrarna!

Nyare inlägg
RSS 2.0