Borta bra men hemma bäst
Vi kom hem sent igår. Planet var sisådär tjugo minuter sent eller så, mend et gjorde ingenting, för hemma väntade riktig, god mat! Inget halvfabrikat, som på Hotellet. Och en varm och go säng, inte hård och så tunn att man kunde känna metallfjädrarna i den, som på hotellet. Men här var det 19 grader kallare, och isigt. Inte lika roligt. :-) Men det vägdes upp av en mycket, mycket kelig katt och en helt tokig valp.
Ladys reaktion var söt. Först hade mamma plockat fram våra jackor för att ge till pappa. Då hade hon känt vår vittring, och försökte slicka i sig hela sopsäcken med jackor och allt. Mamma fick gömma påsen tills pappa kunde få den. Sedan, när vi kom och mamma öppnade för oss, stod hon helt stilla. Hon verkade inte riktigt tro sina ögon. Nosen började sniffa, svasens fart ökade. Tillslut sprang hon fram och tillbaka mellan oss, helt tokig av glädje. (Och stress, om man ska tro hundpsykologi, dock känns det mindre smickrande). Jag och hon gick ut på framsidan och hon hämtade en pinne. Sedan sprang hon stolt med pinnen i vädret fram och tillbaka, gurgandes och morrandes för att behålla min uppmärksamhet. Sedan lämnade hon knappt knäet på hela kvällen. Och var sov hon på natten? Jo, efter några vändor upp och ner ur sängen för att se om vi var kvar, om Bonita ville leka och om Catchy verkligen sov i vardagsrummet, lade hon sig till ro i fotänden som vanligt. Lyckligast var nog matte eller husse. För jösses, vad den där hunden ar varit saknad!
Vi får se när vi åker hem. Vädret idag är inte roligt att köra i. Det är kallt och regnigt och isigt. Både mamma och Danne sover fortfarande, trötta efter valppassande och resande. Jag och vovvarna har ätit frukost och varit ute och traskat. De sover under kösbordet alla tre. En blöt katt ligger intill mig, sur över att jag inte vill klappa hennes dyngsura päls. Och nu ska jag ta en kopp kaffe till. Jag har ägnat morgonen åt att plugga. Det är skönt att göra det när alla sover. Då blir man inte störd.
Och regnet fortsätter att ösa ner. Det är så underbart att vara hemma i kalla, regniga Sverige igen. :-)
Hundhållningen på Fuerte var inte som i Sverige. Vaddå koppel? Det tar man bara fram när man har en hund som inte förstår att vågorna är farliga. Här var en hund vars husse som tur var hann koppla hunden i tid, även om vi blev oroliga ett tag där...
Ladys reaktion var söt. Först hade mamma plockat fram våra jackor för att ge till pappa. Då hade hon känt vår vittring, och försökte slicka i sig hela sopsäcken med jackor och allt. Mamma fick gömma påsen tills pappa kunde få den. Sedan, när vi kom och mamma öppnade för oss, stod hon helt stilla. Hon verkade inte riktigt tro sina ögon. Nosen började sniffa, svasens fart ökade. Tillslut sprang hon fram och tillbaka mellan oss, helt tokig av glädje. (Och stress, om man ska tro hundpsykologi, dock känns det mindre smickrande). Jag och hon gick ut på framsidan och hon hämtade en pinne. Sedan sprang hon stolt med pinnen i vädret fram och tillbaka, gurgandes och morrandes för att behålla min uppmärksamhet. Sedan lämnade hon knappt knäet på hela kvällen. Och var sov hon på natten? Jo, efter några vändor upp och ner ur sängen för att se om vi var kvar, om Bonita ville leka och om Catchy verkligen sov i vardagsrummet, lade hon sig till ro i fotänden som vanligt. Lyckligast var nog matte eller husse. För jösses, vad den där hunden ar varit saknad!
Vi får se när vi åker hem. Vädret idag är inte roligt att köra i. Det är kallt och regnigt och isigt. Både mamma och Danne sover fortfarande, trötta efter valppassande och resande. Jag och vovvarna har ätit frukost och varit ute och traskat. De sover under kösbordet alla tre. En blöt katt ligger intill mig, sur över att jag inte vill klappa hennes dyngsura päls. Och nu ska jag ta en kopp kaffe till. Jag har ägnat morgonen åt att plugga. Det är skönt att göra det när alla sover. Då blir man inte störd.
Och regnet fortsätter att ösa ner. Det är så underbart att vara hemma i kalla, regniga Sverige igen. :-)
Hundhållningen på Fuerte var inte som i Sverige. Vaddå koppel? Det tar man bara fram när man har en hund som inte förstår att vågorna är farliga. Här var en hund vars husse som tur var hann koppla hunden i tid, även om vi blev oroliga ett tag där...
Kommentarer
Trackback
