Utrdrag ur min Resedagbok

Nu sitter jag i Götebirg vid mammas dator. Mamma lagar min favoriträtt. Visst är det skönt att vara hemma? :D

Jag önskar verkligen att jag kunde säga att resan upp gick till belåtenhet. Men som vanligt, när man åker längs våra Satans Järnvägar var vi inte framme i tid. Personligen ogillar jag inte SJ för det, men Danne var något mindrea imponerad. Han har typ fått för sig att någon på huvudkontoret sitter och spejar efter honom, och ser till att alla tåg han sätter sig på blir försenade. Haha, nej, kanske inte. Men min stackars sambo får sällan resa med fungerande tåg. Jag skyller på slumpen och en stor gnutta otur. oftast fungerar tågen jag åker med. Men rent statistiskt sett kan jag inte säga att SJ går att lita på. Vilket är synd, även om det oftast beror på de dåliga järnvägarna, på älgar i vägen eller trasiga signaler.

I går var det något signalfel med loket, så det blev femtio minuter försenat innan det ens startat. Det var inte roligt att sitta och vänta på stationen med en gråtande kattunge i bur. För henne blir förseningarna väldigt jobbiga: istället för tre timmars resa blev det fem. Ut i kylan, skrikande ögtalare och signaler gjorde henne väldigt stressad.

Tåget gick på reduserad hastighet, så det blev nästan en timme extra i själva tåget, eller hade blivit om de inte lyckats få upp farten i slutet av sträckan. Fram till Borås fanns ingen information heller. Hungriga och trötta var vi framme på stationen 23.27 eller så... ordinarie tidpunkt var 21.52. Inte riktigt två timmar, men sedan hade pappa missat mitt sms så det blev ytterligare en halvtimmes väntan inte på stationen. Stackars katunge. För egen del var det inte någon fara, även om två katte, en bulle och två mackor för 100 spänn inte var särskillt kul. Men vi kunde i alla fall släcka törsten och hungern. Stressade katter kan inte det.

Men men, framme tillslut. Halv ett på natten klev vi innanför dörren hemma i Bohus. Lite tjatter, sedan bums i säng. Idag har vi varit och köpt tyg. Kattunge har varir stressad men börjar lugna sig nu. Hon och hennes syster leker för fullt och har gjort det sedan vi ställde ner kattburen. Däremot tycker vår kissekatt inte alls om de två stora svarta monstren som bor i mammas hus: de skäller och springer mot henne. Hon fattar inte att de bara vill pussa på henne.

Hon är en kaxig dam och har tagit resan bra. Synd bara att det blir till att åka hem i morron...

Jaja, bild från väntan på stationen i Alvesta. Hade vi vetat om förseningen hade vi gått hemifrån senare. Men men, det är lätt att vara efterklok!

Resande fot




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0