Underbara Bonita
Idag ringde klockan 6 :-) Danne skulle ju upp och jobba som vanligt, och jag skulle som vanligt ut med hunden. Det kändes så konstigt att vakna och se fel hund på golvet intill sängen. Det är nämnligen så att vi (Jag, Danne, mamma och Linnéa) kom överens om att låta Bonita vara kvar hos oss tills på onsdag, då jag tar studenten. Då kommer mamma ien och tar med henne hem efteråt. Då får vi leka hundägar lite till och mamma och Nea får avlastning från yrvädret.
Först var jag faktiskt lite tveksam. ha en unghund, präglad på någon annan, som bara ylar efter sin matte och drar hela promenaderna, biter sönder möbler, stjäl mat från bordet och jagar katten i sin iver att få leka...
Men jösses. Det har inte ens gått ett dygn än, men jag känner ändå att jag kan uttala mig om Bonita. Det är en underbar hund. Igår gnällde hon några gånger (två, kanske) när mamma gått, men då jag pratade med henne så slutade hon och somnade vid mina fötter. Där har hon legat sin vakna tid sedan dess, vid mina fötter eller bredvid mig. Ingen gråt, ingen sorg. bara en glad, underbar liten unghund.
Igår tog vi en långpromenad och hade lite lydnadsträning. Då höll hon sig fint i kopplet trots hundmöten och läskiga, skrikiga småbarn. ibland glömde hon sig och ville jaga något prasslande löv, någon insekt eller följa efter någon smaskig lukt som virvalde förbi i vinden, men mest hängde kopplet slakt.
I morse var det nästan inte en själ ute (knappast konstigt, klockan sex på en lördagsmorgon), och hon gick jättefint i kopplet, halva vägen. Andra halvan, då? Då var hon lös, och kom jättefint på inkallning. Det enda hon inte är duktig på är att sitta på kommando, det gör hon nästan bara om jag lockar med godis. Det Linnéa klagade på igår har jag inte märkt av. Linnéa sa att Bonita är som Snoddas (Catchys avlidne pappa), inte kan stå still och bajsa. Det kan hon visst det, om man tar det lugnt med henne och att hon känner att hon har tid till att stå still.
Jag tror att Bonita är väldigt stressad hemma, vilket gör att hon får lite koncentrationssvårigheter när det händer mycket samtidigt. Det är inget konstigt, hemma hos mamma är det inte alls som i en "vanlig" familj. De är en hel del olika människor som alla är ute och inne olika tider och har olika sätt att kommunicera med henne. Så är det två och en halv katt och en annan hund att hålla koll på. att bara hålla ett öga på "flocken" måste vara ett heltidsjobb för lilla Bonita. Sedan kommer de krav man ställer på sin hund, och att hålla uppsikt och koll OCH koncentrera sig är riktigt svårt. Det är lätt att säga att man måste vara konsekvent, och det tror jag att mamma och Nea är mot Bonita. Problemen uppstår när man är konsekvent om olika saker. Det är grymt svårt för flera personer att vara synkroniserade i sin behandling: vad som är ok för dejn ene är inte det för den andre.
Jag tror att Bonita kan slappna av de här dagarna, lite behövlig vila kanske? Någon av oss kommer vara hemma varje dag (eventuellt inte på måndag), och då vi är ute tillsammans blir det inte så att vi behadlar henne på olika sätt och att hon måste hålla koll på vem hon är ute med just nu.
Jag har haft den mysigaste morgonen på riktigt, riktigt länge. En överlycklig hund intill mig och en blöt tunga som tvättade rent hela mitt ansikte. en sådan lycka över att en ny dag börjat, det ska en hund till det. Mitt hjärta slår varmt innuti mitt bröst. Ett liv utan hund är som ett liv utan solsken.
Först var jag faktiskt lite tveksam. ha en unghund, präglad på någon annan, som bara ylar efter sin matte och drar hela promenaderna, biter sönder möbler, stjäl mat från bordet och jagar katten i sin iver att få leka...
Men jösses. Det har inte ens gått ett dygn än, men jag känner ändå att jag kan uttala mig om Bonita. Det är en underbar hund. Igår gnällde hon några gånger (två, kanske) när mamma gått, men då jag pratade med henne så slutade hon och somnade vid mina fötter. Där har hon legat sin vakna tid sedan dess, vid mina fötter eller bredvid mig. Ingen gråt, ingen sorg. bara en glad, underbar liten unghund.
Igår tog vi en långpromenad och hade lite lydnadsträning. Då höll hon sig fint i kopplet trots hundmöten och läskiga, skrikiga småbarn. ibland glömde hon sig och ville jaga något prasslande löv, någon insekt eller följa efter någon smaskig lukt som virvalde förbi i vinden, men mest hängde kopplet slakt.
I morse var det nästan inte en själ ute (knappast konstigt, klockan sex på en lördagsmorgon), och hon gick jättefint i kopplet, halva vägen. Andra halvan, då? Då var hon lös, och kom jättefint på inkallning. Det enda hon inte är duktig på är att sitta på kommando, det gör hon nästan bara om jag lockar med godis. Det Linnéa klagade på igår har jag inte märkt av. Linnéa sa att Bonita är som Snoddas (Catchys avlidne pappa), inte kan stå still och bajsa. Det kan hon visst det, om man tar det lugnt med henne och att hon känner att hon har tid till att stå still.
Jag tror att Bonita är väldigt stressad hemma, vilket gör att hon får lite koncentrationssvårigheter när det händer mycket samtidigt. Det är inget konstigt, hemma hos mamma är det inte alls som i en "vanlig" familj. De är en hel del olika människor som alla är ute och inne olika tider och har olika sätt att kommunicera med henne. Så är det två och en halv katt och en annan hund att hålla koll på. att bara hålla ett öga på "flocken" måste vara ett heltidsjobb för lilla Bonita. Sedan kommer de krav man ställer på sin hund, och att hålla uppsikt och koll OCH koncentrera sig är riktigt svårt. Det är lätt att säga att man måste vara konsekvent, och det tror jag att mamma och Nea är mot Bonita. Problemen uppstår när man är konsekvent om olika saker. Det är grymt svårt för flera personer att vara synkroniserade i sin behandling: vad som är ok för dejn ene är inte det för den andre.
Jag tror att Bonita kan slappna av de här dagarna, lite behövlig vila kanske? Någon av oss kommer vara hemma varje dag (eventuellt inte på måndag), och då vi är ute tillsammans blir det inte så att vi behadlar henne på olika sätt och att hon måste hålla koll på vem hon är ute med just nu.
Jag har haft den mysigaste morgonen på riktigt, riktigt länge. En överlycklig hund intill mig och en blöt tunga som tvättade rent hela mitt ansikte. en sådan lycka över att en ny dag börjat, det ska en hund till det. Mitt hjärta slår varmt innuti mitt bröst. Ett liv utan hund är som ett liv utan solsken.
Kommentarer
Trackback
