Så står det till i Bohus

Catchy börjar lämna småttingarna såpass nu att mamma kan gå en hyffsad vanlig promenad med henne. Till en början ville Catchy knappt vara ifrån dem alls, och det är ju inte konstigt. men ut och gå måste man ju. Ju längre promenader desto mer stimulerar man dessutom tiken, så att hon i sin tur producerar mer/bättre mjölk. Vilket bara gynnar de små. :-)

Igår gick mamma, Catchy och Bonita något som hemma kallas Piggelinvarvet. Det är egentligen en gångväg runt gamla skolområdet, numera runt den påbörja idrottsarenan. (Man känner sig gammal när man ser arbetet. Där gick ju JAG i skolan, och nu är de byggnaderna borta och ersätts av någonting helt annat!) Hur lång kan sträckan vara? Jag uppskattar nog att om man inte genonar på gräset i kurvorna, så kanske 600-800 meter. Så långt lämnar Catchy sina valpar, men det går fort hem tillbaka igen om jag förstått det rätt!

Bonita är väldigt osäker fortfarande, men chocken börjar nog lägga sig nu. Catcjhy tillåter henne inte att träffa valparna, så hon ligger på vakt vid dörren in till rummet. Vet ni vad hon gör? (Och snacka om flockinstinkt!) Hon vaktar ingången så att katterna inte får gå in i mammas sovrum, trots att de är jättenyfikna de också. Catchy vaktar valparna, Bonita vaktar Catchy.

Mamma måste leka assisterande alfahona den här gången, på ett lite annat sätt än vid förra kullen. Nu är de dubbelt så många att hålla koll på, och Catchy har problem. Ibland kommer någon in under henne, elelr bakom, och tjuter som besatta. Eftersom att minst åtta andra hänger i henens juver kan hon ju inte flytta tillbaka den saknade valpen. det blir mammas jobb. En gång hittade hon Catchy halvliggande. Mamam sa "ligg" och försökte övbertala Catchy att lägga sig ordentligt, men Catchy såg bara olycklig ut. Då såg mamma att en av valparna låfg under henne. När mamma flyttade den lilla vispen sjönk Catchy ihop och såg tacksam ut. Dem är roliga, rottisar, för de har så uttrycksfulla ansikten. Den genen har Catchy ärft.

Mamma berättade igår att det är omöjligt att skilja de tre tanhanarna (hanarna med black and tan-teckning) så hon har målat två av dem med lite nagellack.mamma gjorde mig också överlycklig med att jag och Danne också får vara med att ge valparna namn! Det trodde jag faktiskt inte, så jag blev helt salig. :-) Eftersom att en av de små kommer flytta hit sedan, och eftersom jag inte kommer ha så många tillfällen att hälsa på under tiden de bor hemma, såsom jag gjorde förra gången, så känner jag mig nog mer som valpköpare än som uppfödare, vilket var förra årets känsla. Oj, det var en lång mening! ;-) Jag kan avslöja att valparnas namn blir efter Disney-tema...

Mamma kan särskilja vissa valpar nu, på deras läte. Jag är så avundsjuk att jag inte vet vad jag ska ta vägen. jag vill OCKSÅ bli väkt på natten av de där små, vill OCKSÅ se deras utveckling! Det är tur för mig att mamma och syrran är så snälla att de håller mig konstant uppdaterad i alla fall :-)

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och titta på valpbilder frtån förra kullen, och försöka lista ut hur tidigt man kunde se på Bonita vilken päls hon skulle få. Det, för att mamma är nyfiken på ifall fler kommer likna henne i pälsen, och om det går att se snart. :-)


Ha en bra förmiddag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0