Cannea

Jag tycker väldigt synd om mig själv. jag skulle träna efter jobbet, och visst kände jag mig duktig som dök upp på arenan en och en halv timme innan för att byta om och sola lite. Men då jag bytt om mötte jag en träningskompis, som upplyste mig om att det var egenträning hemma som gällde, då tränaren är bortrest denna vecka.

Ombytt som jag var tänkte jag ändå träna lite, då jag ändå var där. Jag fick en galen idé om att ta en genväg över läktarna inne på arenan för att kunna värma upp på en fotbollsplan bakom, så jag smet igenom en öppen dörr och log stort mot solen.

Nästa sekund smällde det. Jag hade tagit ett snabbt skutt uppför betongtrappan utan att se att jag befann mig på ståläktaren, så mitt ansikte smällde rakt in i en horisontell metallpelare. Jag svimmade nästan, så ont gjorde det.

Nu sitter jag hemma med en bula och ett sår i pannan, näsan är svullen och jag har en fläskläpp som  jag förtjänar för min klumpighet. Dock så har jag fått en konstig smärta i halsen, inte alls halsont, utan i ena stämbandet. Det gör ont att prata. Det kan inte bero på smällen... eller kan det det? Det uppstod kort efter smällen och jag har inte upplevt någonting liknande tidigare.

Nu sitter jag och känner mig butter för att det är varmt och jag vill bada, men huvudet värker och jag vill inte köra till badplasten. Munnen ömmar, halsen gör svinont och huvudet känns dimmigt. Jag hoppas att jag inte fått någon lätt hjärnskakning: det var en rejäl smäll. Full fart in i stolpen... jag trodde att näsan bröts. 

Men men, nu sitter jag här och är allmänt kinkig. Men samtidigt tycker jag att det var hemskt komiskt att lyckas missa en hel ståläktare. Ändå har jag ju linser i ögonen idag! Jag förtjänar både bulan och fläskläppen. :-)

Nu har jag gnällt av mig lite. Ni får ha en m,ycket trevlig kväll! Det ska jag försöka med. (Och danne ska laga delikat Lax åt mig... mums!)

På tal om mums:







Jag väntar fortfarande på bilder där valparna badar i filmjölk... (ta det inte som en pik, MAMMA!)