Hört talas om Kolakakor?
Hej där hemma! Hur har ni det nu, efter jul och nyårsfiranden? Det är snart dags för oss att packa och ge oss av hemåt. Äntligen! Visst, släkten är bäst, men borta bra - hemma bättre. Jag och Danne kommer att stiga på tåget 12.12 i morgon, konkandes på en massa väskor, en kattbur och en hund. Fast har vi tur slipper vi konka på hunden, vid fyra, snart fem års ålder borde Catchy kunna gå själv, även om det blir hennes första tågresa. :-)
Något som hon dock varit med om förut inträffade igår. Det kallas nyår, närmare bestämt nyårsraketer. Jag hoppas att de andra valparna ärvt hennes totala ointresse för smällare. Ingen av våra vovvar brydde sig nämnvärt om de där oljudet och de där färgskenen på himlen. Det första Bonita gjorde, när hon följde med oss ut på baksidan för att skåla vid tolvslaget och se på raketer, var att sätta sig och kissa.
Däremot var Gloria Gråtroll mer intresserad av de där lustiga ljusskenen. Hon satt, något senare när altandörren var stängd, och stirrade på dem genom kattluckan. Gandalf stod kvar i trappan tills att jag lyfte upp honom i famnen, och då började han spinna. Han spinner som en bergsprängare. Kattungarnas mamma vågade sig in ännu senare, men om hon varit rädd kan jag inte avgöra.
Idag var min syster gullig och bakade kolakakor. Till katterna. Trodde dem, i alla fall. Men för första gången sedan vi kom till Göteborg kom Gandalf frivilligt och kröp upp i min famn. Förut har han bara ställt sig i min närhet och jamat tills jag ordnat lift upp i famnen till honom. Lata kattskrälle! Men nu tog han sig upp i soffan helt själv och lade sig i min famn. Där låg han och spann - enda tills syrran kom med en nybakad kokakaka till mig. Då började han slicka mina läppar och söka smulor på min kofta. Jag erkänner... han fick en liten bit av min andra kaka...
Så, nu har vi upptäckt ytterligare en maträtt att skriva in på No-No-listan. Först Choklad, sedan Kolakakor. kattungar har konstig smak, varför inte kaviar? Den dissar han... hm...
Det blir sorgligt att tvinga iväg Gandalf här ifrån. han stortrivs här. Han och Gråtroll är bästa polare, man kan leka med de där svarta vovvarna och man blir bortskämd vare sig man vill det eller inte! I morgon vänder vi hem till den lilla lägenheten, utan kattkompisar eller dukat matbord i hoppvänlig höjd... stackars kattunge.
Jösses, vad jag längtar!
Home, sweet home!
Något som hon dock varit med om förut inträffade igår. Det kallas nyår, närmare bestämt nyårsraketer. Jag hoppas att de andra valparna ärvt hennes totala ointresse för smällare. Ingen av våra vovvar brydde sig nämnvärt om de där oljudet och de där färgskenen på himlen. Det första Bonita gjorde, när hon följde med oss ut på baksidan för att skåla vid tolvslaget och se på raketer, var att sätta sig och kissa.
Däremot var Gloria Gråtroll mer intresserad av de där lustiga ljusskenen. Hon satt, något senare när altandörren var stängd, och stirrade på dem genom kattluckan. Gandalf stod kvar i trappan tills att jag lyfte upp honom i famnen, och då började han spinna. Han spinner som en bergsprängare. Kattungarnas mamma vågade sig in ännu senare, men om hon varit rädd kan jag inte avgöra.
Idag var min syster gullig och bakade kolakakor. Till katterna. Trodde dem, i alla fall. Men för första gången sedan vi kom till Göteborg kom Gandalf frivilligt och kröp upp i min famn. Förut har han bara ställt sig i min närhet och jamat tills jag ordnat lift upp i famnen till honom. Lata kattskrälle! Men nu tog han sig upp i soffan helt själv och lade sig i min famn. Där låg han och spann - enda tills syrran kom med en nybakad kokakaka till mig. Då började han slicka mina läppar och söka smulor på min kofta. Jag erkänner... han fick en liten bit av min andra kaka...
Så, nu har vi upptäckt ytterligare en maträtt att skriva in på No-No-listan. Först Choklad, sedan Kolakakor. kattungar har konstig smak, varför inte kaviar? Den dissar han... hm...
Det blir sorgligt att tvinga iväg Gandalf här ifrån. han stortrivs här. Han och Gråtroll är bästa polare, man kan leka med de där svarta vovvarna och man blir bortskämd vare sig man vill det eller inte! I morgon vänder vi hem till den lilla lägenheten, utan kattkompisar eller dukat matbord i hoppvänlig höjd... stackars kattunge.
Jösses, vad jag längtar!
Home, sweet home!
Kommentarer
Trackback
