Kaos mitt i Kaoset!

I helgen var det rörigt hemma på Skolvägen. I huset fanns till och från fyra tonåringar - tre smålänningar och min stackars syster. Och de två kvarvarande valparna gjorde allt för att tillföra röran någonting. Och då menar jag inte bara Bildligt talat!

Ouuups, jag är oskyldig!

Catchy tuggade dock inte madrass när hon var liten. Mjölkpaket, mp3spelare och mellan-mattes favoritskor, ja, men inte hela madrasser. Bimbo och Bonita Bus lyckades skräpa ner hela vardagsrummet och välta två blomkrukor. Utan att varken jag eller Danne (som sov i rummet just då) märkte det. Jag vaknade oupphörligen av olika ljud: Valpar som lekte, valpar som åt upp varandra, valpar som åt upp sin mamma, valpar som försökte äta upp mig där jag låg i soffan, valpar som åt kartong... därför kom valpar som åt madrass som en svalkande vind: inget oljudd att vakna av! Smällarna minns jag inte, men å andra sidan minns jag ju tiotals dunsar och smällar. Efter ett tag slutar man lägga märket till något - man vill bara sova!

Tuggi-tugg


Någon vet att hon är skyldig. Men vad gör det? Röran är redan fullbordad, så istället för att skämmas tuggade vår lilla Bimbo glatt vidare på madrassen när vi vaknade. Trots att mamma morrade mer än de lyckats åstadkomma hela morgonen. Det var faktiskt ganska komiskt, fast det tyckte inte mamma! Gud vad hon blev putt på mig när jag tog fram kameran istället för dammsugaren... men det kunde ju knappast bli värre, eller hur? ;-) Vår egna lilla valp lade sig så sött med magen i vädret mitt bland luddet, oberörd av att se ut som en liten Luddtomte. Men det var bara till att slänga dynan och dammsugaren. Mysig morgon! Tack för det, Bimbo och Bonita!

I morgon är det den 10 juni, datumet som är bestämt att Bimbo lämnar oss. Det var ganska jobbigt att säga hej då till henne i helgen. Det var sista gången (kanske någonsin) som jag fick tillfälle att träffa henne. Hon är den valp som är absolut likast sin mamma. Hon är verkligen en liten Catchy, och det skär i hjärtat att hon inte ska stanna hos oss. Just nu är hon i vägen, eftersom hennes närvaro försvårar lydnadsträningen av Bonita, och vi inte vill träna Bimbo. Gör vi det riskerar vi att prägla henne på oss, och vi vill ju att hon ska präglas på sin egen familj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0