Hundträff

Det blir en hundträff den 26e mars! Så boka in den helgen!

Som det är nu står det mellan att antingen vara hos Bamse från kull 1, på Hisingsbacka.
Eller, att vara här i Bohus (samhället valparna föddes i) uppe på grusplanerna på Jennylund, där parkeringen kan vara bättre.

Mamma ska kolla upp med vaktmästarna på Jennylund hur dety är med träningar och matcher.
Tid och plats kommer då senast på onsdag nästa vecka, men boka upp det redan nu!

Det blir fika, och för hundarna mycket lek och bus. Vi vill att hundarna ska kunna vara lösa, så löptikar bör kanske stå över denna gång och vänta tills i sommar. Inavel är ju inte att föredra hur fina hundarna än är! Håll er uppdaterade, antingen i vår grupp CANNEA på facebook eller här på bloggen!

Välkomna! 

En LITEN hälsning

I morse fick vi ett härligt MMS (bildmeddelande) från en liten björn vid namn Dexter på 52 kg! Husse och Matte hälsar att han har upptäckt hur roligt det är att stjäla skor - och lägga dem i sin säng. Men för övrigt är de mycket nöjda med sn lille pojke. :-)

(Att jämföra med Lady, som kanske väger runt 30-32kg...)

Mejlkontakt!

Hej där Cannea!

Nu är Bella snart 5 månader. Tiden har gått hur fort som helst och hennes personlighet ökar dag för dag. Snart är hon där, 1 år och förmodligen lika busig som Bonita. Ett busfrö helt enkelt.

När snön faller ner här i Göteborg blir hon väl lika lyrisk som Bonita och hennes mamma, ett glädjepiller som leker i snön!

Vi har träffat hennes syster Nikita ett antal gånger, varje gång blir hon hur glad som helst och de kan leka i flera timmar. Man märker att hennes glädje smittar sig på oss eftersom ett sådant möte kan göra en hel dag för en hund, både för Bella och Nikita.

Senast tog vi bilen tillsammans till Askim där vi spenderade ett par timmar. Mötet gick hur bra som helst, de lekte i vattnet och försökte tigga godis hela tiden ;)! Godis är ju hur gott som helst. Båda är lika aktiva och tänderna är hela tiden framme, haha. Det är ju alltid gott med varm människohud ;)!

Båda på oss och på varandra.

Bellas personlighet är hur go som helst, bortsett från att hon är ”rädd” för andra hundar. Ett problem vi förmodligen kommer få löst, eftersom vi eventuellt tros veta anledningen.

Annars är Bella och Nikita två helt underbara hundar med mycket gemensamt, men så mycket som skiljer dem. De är båda helt underbara, och vi tror de i framtiden kan ge oss mycket glädje och lycka.

Återigen vill jag tacka dig Carina Brickman som sålde Bella(Ariel) till oss, den uppfostran du hade från början har visat resultat, och dina två hundar (Bonita) och (Catchy) har förmodligen lärt alla valpar det bästa från de båda.

Jag hälsar även från Karin med familj samt deras hund Nikita.

Tack,
Anna-Carin











Svar: Tack för underbar läsning. Jösses, vilka fina små damer. Att få ta del av bilderna och informationen betyder mycket, mycket för familjen Brickman!
/Annie


Förra kullen

Det är så roligt att kunna följa valparna även efter att de flyttat hemifrån, så att säga.

Förra årets valpkull bestod utav fem valpar. En lever inte längre, men de resterande fyra följer vi så nära vi kan (den ena har vi ju kvar hemma, så henne får vi följa oavsett om vi vill eller inte;-). Och vi skulle gärna vilja följa årets tio också, i varje fall på håll. Något mejl, då och då, kanske. Eller via facebook eller egna bloggar.

Bonita hamnar ju då och då på denna blogg, eftersom att mamma har kvar henne hemma. Hon är ju kvar i familjen. (Och det ryktas om eventuella valpar på henne om två år...).

Bonita

Birka såldes till en härlig tjej vid namn Sofie, som tyvärr var tvungen att lämna vidare henne till ett par vänner. Man kan följa Birkas uppväxt på hennes blogg, liksom man kan se hur det går för henne eftersom Sofie håller kontakten med sin älskade Birka. För att se lite bilder på Birka kan ni besöka Sofies blogg, fulla adressen längst ner, den övre innehåller bara ett inlägg med bilder.

Birka
http://rideronthestorm.blogg.se/2010/october/birka-ar-karlek.html
http://rideronthestorm.blogg.se/

Balder lever ju tyvärr inte längre. Han utvecklade ett hjärtfel (glappande klaffar) som ledde till ägarens beslut om avlivning. Det är tyvärr inte så ovanligt, och det är omöjligt att säga varför han fick det. Det är inte ärftligt, är ofat medfött (inte i hans fall) men kan bero på hans kraftiga växt. Han var dubbelt så stor som de andra valparna hela tiden...

Bamse flyttade först till ett ungt par, men kom sedan vidare till en annan familj som i somras fick tillökning. Så nu har han ett litet människobarn att vakta därhemma. Mamma har hans ägare Andreas på facebook, och där finns massa bilder på Bamse. Här är en av dessa:

Bamse
Fler bidlker finns på: http://www.facebook.com/profile.php?id=1159327153#!/album.php?aid=2048529&id=1159327153&page=3

Bimbo tappade vi först kontakten med, men världen är mindre än man tror. Vår granne kände hennes nya ägare, så mamma fick hans nummer. Och nu ska hon träffa Bimbo igen, som nu heter Stina. Ävern hon finns på facebook, och jag har stulit en bild på henne från Håkan, hennes ägare. Hon är tydligen väldigt fäst vid honom och följer honom i varje steg han tar. Enligt honom den snällaste hunden i världen. Nå, hon brås ju på sin mamma!

Stina

Stina
http://www.facebook.com/hwinblad#!/album.php?aid=194081&id=786546449

Hur kan dessa fina men olika vovvar vara helsyskon?
Tja, det är väl charmen med blandrasert. De kan se ut hur de vill. De blir välkdigt personliga, helt unika.
det ska bli så roligt om ett år, att se hur årets tio vilddjur utvecklat sig. Om de blir rottislika, bernerlika eller bara helt unika. Oavsett, brås de på sina syskon blir de intelligenta och underbart snälla vovvar, familjemedlemmar att älska i vått och torrt.

Så, mejla gärna om din lilla valp. Hur går det? Rumsren? Lättlärd? Jobbig? Underbar?
Har du några bilder att dela med dig av? I så fall blir vi, och säkert de andra hundägarna, mycket glada.


Ludde & Nitan på leksstigen!

Jag lovar. Bonita har inte klonat sig. Hon leker bara med lillebror Ludde, 4 månader. Visst är de lika? Eller snarare, Ludde är en manligare version av Bonita som valp. Lika lurvig, gullig och ser lika glad ut!
hans syster Lady ligger för tillfället i husses knä och ser olycklig ut. Hon får nämnligen inte bita på hans näsa. Så då måste hon oussa hans haka istället.





Liten bror börjar bli stor...

Tjänster och gentjänster brukar man säga, och ibland stämmer det väldigt väl:-) Pia ocg Glenn köpte Ludde av oss och vi köpte Pixie av Pia och Glenn:-D Som den ansvarsfulle uppfödare jag utger mig för att vara så försökte jag fånga Ludde på bild! Det gick väl lite si och så med det, men ambitionen var god. Här kommer lite suddiga, oskarpa och livfulla bilder på Ludde, Bonita och Catchy:-)


Bonita. ludde och en halv Catchy:-)


Dom e två och större än mig, jag söker skydd hos matte. Eller rättare sagt jag hämtar bara andan.











Tillökning

I augusti var vi tvugna att sända vår älskade Tenshi till djurhimlen efter en olycka. Gråtroll har till och från gått och letat så i veckan fattade vi, lika välgenomtänkt som alltid :-) , beslutet att skaffa oss en ny katt. I dag gjorde lilla Pixie entre.



Även kallad tudorkatten:-)
Hon är liten svart och vit och tuff som en bandyboll.



Men du, vilken latjo liten pryl:-)








Fast när stora vida världen blir för stor är det skönt att ha en säng att gömma sig under:-)

Nikita & Bella på lekstigen

Jaha du lilla mamma, blir du glad nu? Här kommer bilderna som förra inlägget handlade om. Den som väntar på nått gått, eh?

Första bilden föreställer (tror jag) Nikita (född Tingeling) var ute och promenerade med sin kompis Bamse. Hon håller sin vän i strama tyglar... elelr i varje fall i stramt koppel. :-)



Andra bilden är en close-up, alltså närbild, på lilla Nikita. En minicatchy, verkar det som. :-) Hoppas att hon är lika glad och härlig som sin mor... Hon har i varje fall sötare öron :-) 



Och här ser vi Nikita igen, denna gång på jakt efter syster Bella (född Ariel), som bor i samma stadsdel. Vad kan vara bätter en en kompis att tugga på? Jo, en kompis i samma storlek att tugga på! 



Snälla, snälla valpägare. Har ni fler bilder som ni vill dela med er av? Det skulle glädja oss väldigt mycket. Tack för dessa tre! Om ni nu har någon bild (och gärna något roligt meddelande också) så är det bara att mejla antingen mig ([email protected]) eller mamma ([email protected]).


inget är som väntans tider

När jag kollade mobilen på första rasten (jag gör min sista lärarpraktik) fick jag en värmande hälsning. Nikita och Bella(Tingeling och Ariel) skickade lite bilder. Nu är det jag som äntligen får skicka "klagomålen" till dottern. Jag kan nämnligen inte flytta bilder från mobilen till datorn men det kan hon och hennes sambo. Och som den ansvarsfulla mamman jag är så skickade jag över dem så nu kan jag bara vänta på att Annie lägger ut dem!!!!! Mina små flickor har blivit stora och självklart vill jag visa hela världen hur underbara de är:-) Så Annie! Lägg upp bilderna!!! Till alla mina underbara valpägare, skicka gärna bilder! Har ni inte min mail så kommer den här. [email protected].

Skotträning

Stavas det förresten med två eller tre t? Skottträning ser så fel ut :-P


Det här kanske låter överdrivet nitisk - men det är hög tid att börja skotträningen med valparna inför nyår. Låt inte nyår blir första gången valpen hör en knall.

Idag övade jag det med Lady. Högst improvisserat, må jag säga. Vi var ute på morgonrundan, och jag insåg att det annordnades en friidrottstävling här i Alvesta på Virdavallen. Jag tog med mig Lady dit. Vi satte oss på en lite avskild plats men där man kunde se hela arenan. Där satt vi, ömsom lekte, ömsom kelade eller bara tittade på barnen som sprang, hoppade och kastade framför oss.

Startskotten skrämde inte Lady. Men hon reagerade, de första tre gångerna. satte sig upp, spetsade öronen. Skuttade omkring lite då hon såg barnen springa. Då ville hon leka med kopplet. Jag hade med mig en leksam som vi busade med istället, hon och jag. Sedan låg hon ner och tuggade på en pinne en stund.

Jag tror hon fick höra runt 10 skott. Sista brydde hon sig inte om. Eftersom att vi bor nära arenan hördes skotten långt efter vi lämnat platsen. Hon brydde sig inte. Friidrottsarenor är bra ställen att träna skotträdsla, tycker jag. I varje fall om man inte sitter mitt på läktareen bland massa ivriga främlingar. Nej, stämningen där är glad och trevlig, skotten kommer med jämna mellanrum men inte alltför ofta. Hunden är inte beredd på dem. Catchy har aldrig varit skotträdd, men det kan ju till stor del bero på att hon hängde med på varenda friidrottstävling under sin första sommar. Nu föddes Lady för sent på året för att få samma möjlighet.

Ett tips för skotträning: Utsätt hunedn för skott, men under lugna, roliga och kärleksfulla stunder. Du får inte reagera på skotten/oljudet. Dalta inte. Trösta inte. Lek.

Livet leker. Livet är en lek på dödligt allvar.

Ang. Kastrering

Jag fick en kommentar på förra inlägget, och vill bara förklara för vem det nu var som skrev kommentaren, hur det där med katter fungerar.

Vissa katter kissar inne då de löper/då honorna omkring löper. Då börjar ovanan samtidigt som det första löpet (om man har en honkatt). Vår katt började i samband med att jag och min sambo började jobba sena kvällar. Om du googlar så kommer du att märka att de flesta kattproblem med kissande inomhus är stressrelaterade, inte relaterade till kattens kön.

Hur vet man det? Jo, man testar helt enkelt genom att få katten att tro att den är kastrerad. Hur gör man det? Jo, med p-piller. Fortsätter problemet så hjälper det inte heller att kastrera ordentligt, för p-piller har exakt samma effekt på katten. men eftersom att man inte bör ha en katt på p-piller ett längre tag så slutade vi med den behandlingen på vår katthona.

Enligt de tre vetrinärer vi pratat med skulle en kastrering vara helt onödig, eftersom att beteendet är utlöst av någon form av stress. Katter är känsliga djur. Det kan räcka med att man möblerar om, så börjar en innekatt kissa inne. Av osäkerhet och stress, för att reviret förändras. En förändring brukar utlösa beteendet. I vårt fall hade katten redan blivit könsmogen då beteendet började, så det var inte i samband med hennes löp. Det började efter att jag arbetade kvällar och helger.

Hur man får bort ett beteende är däremot svårare. Vår idiot till vetrinär ordinerade (vilket går att läsa i tidigare inlägg precis som allt ovanstående gör) lugnande medel, antideppressiva och ledvärksmedicin för hundar. Vi har testat lugnande men märkte inget resultat. Vi försöker att aktivera katten mer (eftersom att det är en innekatt har hon ingen möjlighet att jaga). Vi försöker undvika beteendet i största möjliga mån, dvs flytta sådant hon kissar på. Hon kissar nämnligen bara på vissa material i ett visst rum. Genom att hålla koll på henne lyfter vi henne också till lådan  då vi märker att hon tänker kissa någon annanstans.

Det är väldigt kul att höra att läsare vill hjälpa till, men efter ett halvår med problemet har vi fått vad som känns som alla tips minst ett dussin gånger. Vi har testat allt. Vi har några saker kvar att testa. Just nu är jag hemma med djurren väldigt mycket, och det finns en chans att bara det kan få henne att sluta upp.

Tack för omtanken, men läs gärna tidigare inlägg innan ni skickar in välvilliga tips om vårt problem :-)

Att hjälpa en medmänniska

Flera gånger har jag varit nära att larma polisen. Många gånger har jag hört skrik på hjälp inifrån en närbelägen lägenhet då jag passerat. Det var varit mycket obehagligt. En röst som otydligt vrålat "Hjäääälp! Hjäääälp miig!".

Idag på morgonen, då jag och valpen var ute och traskade hörde jag det där skriket igen. Om och om igen. Lilla Lady blev mycket osäker och höll sig tätt intill mig. Vi rundar ett hörn, och står ca femtio meter ifrån källan till ljudet. En förtvivlad assistent i trettioårsåldern försökte lugna en handikappad yngre man i rullstol. Han vrålade ständigt, hjälp, hjälp mig.

Jag är glad att jag inte ringt polisen. Jag tycker synd om mannen, oförmögen att förklara vad han ville. Han kastade huvudet fram och tillbaka och vrålade för full hals. Hjälp. Hjälp mig. Jag och Lady promenaderade hem, och ett stenkast bort hördes fortfarande vrålen. En granne kom ut och tittade sig omkring.
- Vem är det som skriker? frågade han nyfiket.
- En handikappad man som antagligenhar en dålig dag, svarade jag och nickade åt det hållet. Bakom spaljén kunde man ana rullstolen och assistenten som böjde sig öbver den för att lugna honom. Vår granne kikade nyfiket ditåt.
- Jag hörde det när jag stod i köket, komenterade han. - Jag undrade verkligen vad det för för något. Det lät som att någon blev ihjälslagen.

Han skakade på huvudet och stegade iväg för att bege sig till jobbet. Jag lyfte upp min tunga klump till valp i famnen och vandrade upp till vår lägenhet. Då jag klev in i vårt mysiga kök kunde jag alltjämt höra avlägsna vrål genom det öppna köksfönstret. Hjälp. Hjälp mig.

Händelsen satte ett litet fotspår i mitt hjärta. Hur gärna man än vill hjälpa någon, är det oftast mycket svårt att göra det. Många vill inte ha hjälp. Andra kan inte uttrycka vad de vill ha hjälp med. Vissa förstår inte ens att de behöver hjälp. Ändå vill man som medmänniska hjälpa till. Jag tycker att det är medmänniskornas ansvar att hjälpa till, om man kan. Idag kunde jag inte det. Och det var faktiskt en mycket bitter tanke.

Njuta av livet

Såhär ser förresten en morgontrött hund ut förresten. Då matte kliver ur sängen för att promenera hoppar hon demostrativt upp i sängen och lägger sig. De stora ögonen ser mycket olyckliga ut. "Måste jag verkligen följa med?" ser de ut att säga.
Då husse gått till skolan/jobbet hoppar hon gärna upp till mig i sängen efter första morgonpromenixen. Sedan ligger hon kvar där och märker oftast inte att matte går upp. Först då hon hör det välbekanta ljudet av hundmat i matskålen flyger hon upp ur sängen!

(Ja, min hund får sova i sängen. Men hon gör det väldigt sällan)


Dessutom vill jag tipsa om Messis (f.d Blunders) egna blogg;
http://harligthundliv.blogg.se/


Vetrinärbesöket avklarat

"Det har jag aldrig hört... vad var det för vetrinär?"
Ordagrant citat, kanslisten i Alvesta hundklubb.

Jo, det undrar vi också. Therese Helmersson heter hon. Hon är jättetrevlig och äger Växjö vetrinärpraktik. Jag ska dra hela historian från början.

I somras steg jag innanför dörrarna i deras nyöppnade lokal och fick prata med vetrinären själv, som satt i disken. Jag ville boka tid för undersökning av vår katt (som börjat kissa inne i vardagsrummet) och för vaccinering av både henne och valpen vi då inte fått hem än. Vi pratade en stund och jag fick två olika sortes tabletter till henne, Cystese för hennes mage och Zylkene mot stress och oro.

Det finns tusentals saker som gör att en katt kan kissa inomhus, och orolig för min katt som jag var köpte jag bägge produkterna för att testa. Vi följde instruktionerna men märkte ingen förändring i varken henens beteende eller i kisseriet. Danne kommenterade att hon snarare kissade oftare utanför lådan, men det vet vi inte om hon verkligen gjorde eller om det var vi som kontrollerade ännu noggrannare.

Efter en månad, 1000 kronor till ingen nytta, slutade vi med medcininen. Ingen skillnad. Idag kissar hon fortfarande i soffan och på all textil i vardagsrummet. Det enda som är bra är att vi ofta ser då hon hoppar upp på soffan/hundens filt, och då sätter vi henne på baljan istället. Då kissar hon där. Två-tre gånger dagligen kommer hon ihåg baljan utan vår hjälp. Hon bajsar alltid där.

Hur som helst. Då vi bokade 12-veckorsvaccination var det meningen att vi skulle börja på valpkurs direkt. Något vetrinären enträget bad oss att ångra. Hon kom med många medicinska själ såväl som betendemässiga, attd et var stressigt för den lilla, att risken för smitta var jättestor osv. osv... Vi lydde henne, kärleksfulla hundägare som man är, och då vi pratade med kanslisten på Alvesta hundklubb blev hon väldigt brydd.
"Vad var det för vetrinär?" frågade hon. "Det där har jag aldrig hört under de sex(eller sju, minns inte vad hon sade) som jag arbetat med hundar!"
Men då hade vi ju redan valt att avbryta.

Vetrinären hade också rått oss att inte vaccinera Lady på 12-cveckorsveckan, utan propagerat för att vi skulle vänta lite med sprutan. Därför var det först igår som vi klöev innanför dörrarna på mottagningen med kattbur och hundvalp. Där fick vi höra fler konstigheter.

Danne och Lady

Vetrinären

I väntrummet

Prinsessan

Jo, när vi kommer in i väntrummet lyfter jag upp Lady på bristsen. Vetrinären tar tag i henne för att börja, och Lady blev rädd. En främling som plötsligt höll fast henne! Hon nafsade och gömde sig nära mig. Då håller vetrinären ett förmaningstal om att vi har en vek/rädd valp och att vi måste vara noga hur hon hälsar på andra människor och andra hundar så att hon inte blir farlig. Bland annat föreläste hon om att det var Lady som skulle komma fram till människan, när hon vågade, att man måste vänta på det... samtidigt som hon själv gjorde det motsatta mot valpen.

Hon skrev ut lugnande till Lady. Jag stod där och gapader. Visst, vissa människor är Lady avvaktande mot, men personligen är jag mycket stolt över hur kavat hon är. Hon reagerar sällan på någonting och hälsar gärna på andra människor och hundar. När jag sa det svarade vetrinären att Lady bara låtsas vara modig. I mina öron låter det rätt fåningt. Visst är Lady kaxig ibland, mot andra hundar, men ofta bryr hon sig inte utan tittar bara på dem. Som hundägare måste jag ju vara helt kass om jag aldrig märkt att min hund är feg.

Sedan kom vetrinärens man med deras hund. Den hängde i kopplet och morrade åt Lady då de passerade oss. Hm?

När vetrinären föreläst färdigt om hur vi skulle vara som hundägare skulle hon undersöka katten. Hon klämde på hennes mage och berättade sedan exakt samma sak som hon sagt till mig vid mitt tidigare besök. Rekomenderade exakt samma sak. Då förklarade jag att vi redan testat det, och vad tror ni då hon rekomnderade? Jo, antidepressiva medel för människor. "Det gör henne lite loj, och skadar levern rätt mycket." tillade hon efter att ha öst rekomendationer om det läkemedlet en kort stund. Hon tillagde också att vi med den behndlingen skulle behöva ta bort katten med tanke på den förstöda levern.
Då vi tvekade rekomenderade hon medicin mot ledvärk för hundar. "Men eftersom det inte finns för katter är biverkningarna okända".


Mitt i allt ville Lady ha godiset som vetrinären hade i handen. Då hoppade hon upp mot bordet och vetrinärens ben. Vad gör vetrinären? Jo, hon ger Lady godis för att hoppa upp på henne.
"Inte hoppa!" utbrister jag och Danne.
"Men det får hon" negligerar vetrinären och matar valpen.
"Kommer du att göra sådär nästa gång vi kommer också eller?" frågaer jag irriterat, och det skrattade hon bara bort, lämnade rummet för att hämta/lämna något. Nej, det är ju inte hennes bekymmer om hon lär vår rottweilerblandning att hoppa upp på folk. Något vi arbetat mot sedan vi fåttt hem henne. Tack så jäkla mycket!

Sedan tog hon nästan 2000 kronor betalt, bland annat för undersökning av katt. Men hon gjorde ju ingenting? Klämde på magen i samband med vaccineringen gjorde hon, sedan pratade hon bara smörja. Hon ville få det till att katten blivit stressad av flytten, fyra månader innan problemet uppstod. Sedan ville hon ha det till att det var valpens fel, som dök upp fyra månader efteråt, typ. En sak är säker. Dit går jag aldrig igen.

1. Om nu Lady är feg, så är det bara för oss att acceptera det. Men att som vetrinär predika om ett sätta att behandla och att sedan inför våra ögon göra det motsatta ger dåligt intryck.
2. Man lär inte andras hundar olater. Särskilt inte om ägaren står briedvid och protesterar.
3. Vilken vetrinär skriver ut antidepressiva medel med orden att de förkortar kattens liv, förstör hennes lever och gör henne sjuk?

Jo, Therese Helmersson i Växjö.


10,6 kg

... är vad Lady vägde på sin 12veckors dag. Inte så illa? Nej, det är en mysig liten klump som vi fått hem.

Nu är vi hemkomna från Oskarshamn, där vi varit och hälsat på Dannes morföräldrar. Några smärre olyckor inträffade (Lady är inte rumsren än) men överlag tyckte vi båda två att det gick över förväntan. Byrackan säger sällan till då hon behöver ut, och ibland håller hon sig tills man kommer in igen. Opålitlig, liten dam :-)

Några uppdateringar har trillat in här. Mamma pratade med Nemos ägare häromdagen, som berättade att rackarn redan verkar på god väg att bli könsmogen. Och Dexters ägare smsade två bilder och en kort hälsning. Vid 11 veckor vägde han ca 12 kg. Här har vi bilderna på bjässen!

Dexter (Baloo)

Dexter

Nu har jag katten i knäet. Ska ägna mig åt henne en stund. Ha det bera så länge och fortsätt att uppdatera oss om hur det går med de små liven!

Bättre sent än aldrig!

Gissa vad jag har fått? Bilderna på valpköparna.

Bella (Ariel)
Bella (född Ariel) bor numera hos fam. Gustavsson i Frölunda.

Blunder
Blunder bor numera hos Marko & Sussanne med familj i Lerum.

Cleo
Cleo bor hos Emeli i Kareby.

Dexter (Baloo)
Dexter (född Baloo) bor i Kungsbacka hos familjen Einehag.

Lady
Lady bor i Alvesta, Småland, hos (uppfödarens dotter) Annie & Daniel.
 
Lafayette
Lafayette bor också i Kareby, hos Erika och Ronny.

Ludde
Ludde bor i Romelanda med Pia och hennes familj.

Nemo
Nemo flyttade till Bohus, till Jennifer m. familj.

Nikita (Tingeling)
Nikita (född Tingeling) bor också i Frölunda, hos fam. Håkansson.

Triton
Triton bor för tillfället i Surte med familjen Nilsson. De ska dick flytta ut till Hålanda inom kort.

Vad vi vet nu har tre valpar fått nya namn. Om ni övriga läser detta och har något att tillägga uppdaterar jag gärna. Vi vill ju att det ska bli så rätt som möjligt, eller hur?
(Och jag ska inte klaga på mammas bilder. Det ÄR i varje fall bilder!)

Hundattack

Jaha, då har vi varit med om ytterligare en hundattack. Det verkar som om folk över lag inte har tillräcklig koll på sina hundar allternativt som om omgivningen stressar de stackars hundarna på tok för mycket.

Vi hade just anlänt till ICA i Alvesta, då vi såg en stor schäfer (antagligen inte renrasig) stå bunden vid soptunnan. Den gav ett varnande skall mot en kvinna som passerade med sina två fox terriers. Kvinnan valde att gå en annan väg, vi funderade inte mer på det. Danne vände sig om och skyndade in i butiken, medan jag som vanligt satte mig på jordsäckarna intill ingången. Vi befann oss kanske två koppellängder från den stora hunden, som skällde ytterligare en gång.

Allting gick väldigt fort. Jag var på väg att sätta ner Lady på marken, då jag i ögonvrån ser något stort komma farande. I nästa stund hade hunden rusat förbi oos, alltför snabbt för att hinna stanna. Jag släpper Lady, och hinner precis vända mig mot honom igen då han gör ett utfall. Lady rusade skrikande in i butiken efter Danne.

Jag fångar hundens bruna blcik och tornar upp mig över den. Utmanar den. Jag tror att jag röt åt den att sluta upp, men jag kan ha ropat vad som helst. Adrenalinet pumpade och jag minns fortfarande blicken i hundens ögon. En stor hanhund. Allting tog anatgligen bara några ögonblick, men det kändes som om det varade i en evighet. Jag gick mot hunden, som backade och gav sig. Jag tog tag i kopplet och såg mig om efter Lady. Jag hörde henne gny, men såg henne ingenstans.

- Har du ingen koll på din hund?? ropade en chockd kvinna några meter bort. Jag vänder mig om mot henne med brinnande blick, alltför upprörd för att vara vänlig.
- Det här är inte min hund! röt jag till henne. - Den här hunden anföll min hund! Den anföll min valp!
Alla samlas runt mig och den plötsligt foglige hunden. En man sträckte sig efter kopplet och jag räckte honom det, i tron att det var hans hund. Någon frågade honom om det var det, men han nekade. En kvinna intill sa att hon visste vems hunden var.

Just då kommer Danne ut med Lady i famnen. Hon hade hunnit upp honom innanför dörrarna. Han hörde schäferns skall, och vände då han fick syn på lilla Lady. Jag skyndade fram till dem, och så gjorde de andra, kanske tio personerna som varit utanför ICA då hunden anföll. Fredagseftermiddag är den mest befolkade dagen utanför ICA Alvesta. Vittnen fanns det med andra ord gott om. Alla ville trösta den lilla valpen, skälla på den andra hundägaren och vädra sina åsikter om honom och hans sätt att hantera sin hund.

Eller snarare, som jag ser det, inte hantera den. Ägaren var ju inne i affären och handlade. Ingenting av det hela var hans fel. Men vad som utlöste det hela är svårt att säga. Mannen som tog kopplet från mig, knöt fast hunden igen och stod sedan och pratade med den en bit bort. han ville väl bara vara vänlig. "Du är inte farlig" sa han till den, gång på gång. Nej, men mannen, för hunden en främling, som stod där och stressade den, kunde faktiskt ha utlöst det hela.

Antagligen var hunden stressad. Långt senare såg jag den gå iväg med husse och lillmatten, en ettåring i barnvagn. Hur lugn som helst: Trots att den blev utskälld av en småhund tvärs över gatan lunkade den bara på bredvid husse. En snäll familjehund. Antagligen inte alls aggresiv. Men att se husse och barnet försvinna, stressas av människor som ständigt går förbi, kanske stressar den genom att prata eller vilja hälsa, sedan de små hundarna som först kom och sedan vände... antagligen blev min och Ladys närvaro sista droppen.

Hundens husses syster dök upp då vi stod där med Lady. Pöbeln frågade henne om den var hennes, men hon svarade att det var hennes brors. jag frågade om hunden är snäll i vanliga fall, och hon förklaradse att det var en underbar, lugn familjehund. Jag hälsade på honom, och visst var han fin. Han morrade lite åt Lady, som ville hälsa. Hussens syster tystade honom.

Alla närvarande ville hjälpa till, även om de flesta mest var i vägen. En kvinna gav oss mängder av goda råd medan hon själv gjorde motsatsen. Hundägare, som kom ut till en pöbel av chockade och skrämda människor fick utstå en mängd kommentarer och tillsägelser. Jag tyckte riktigt synd om honom. Han vågade inte ens möta min blick. Han var lika chockad han, och det märktes att han skämdes.

Lady blev mycket ompysslad av alla, och verkade inte särskillt ledsen över det. Alla ville ju trösta henne, klappa henne och framföra sina åsikter. För en gångs skull tillät Lady alla att klappa henne. Hon var mer intresserad av att försöka äta cigarettfimpar och grus. Den valpen kommer i alla fall inte få några men för livet. Just nu ligger hon och sover i köket.

Nu ska jag gå och handla. Chockade som vi var efteråt missade Danne några varor. Lady får stanna hemma och vila upp sig. Höjden av otur. Redan blivit biten av två hundar, endast 11 veckor gammal. Tur att det är en lugn, kavat dam vi fått. Jösses, vad vi älskar henne. Hon är utan tvekan det bästa som hänt oss. Fastän hon tuggat sönder två unedrlägg idag. :-) 


Lilla Lady

<3


Lek med mamma & syster

Jag ber om ursäkt för bloggtorkan. Det är inte så att det inte händer någonting, utan snarare så att det händer för mycket. Jag och Lady kom just in från ett mycket givande träningspass, till exempel. Ett par gånger varje dag går vi en lite längre sträcka, alltså inte bara ut på gräsmattan på gården. Då brukar jag träna någonting med henne. 

Dagens övning var mycket enkel, men mycket viktig. Jag släppte henne påd e stora grönområdet en bit bort från vårt bostadsområde. Sedan vandrade jag i promenadtakt runt där. Och berömde Lady varje gång hon följde med eller kom efter. Vilket resulterade i att Lady följde i mina fotspår hela tiden. Jag blev mycket stolt över henne då hon rusade efter några småfåglar, men på kommando avbröt och återvände till mig. Oväntat duktigt gjort av en 11 veckors valp, tycker jag.

Vänta, jag ska bara plocka bort min gympasko ur hennes mun.

Så. I morse hände en annan sak. Jag var ute med Lady i området vid niotiden, och en kvinna på första våningen putsade sina fönster. Hon ropade åt mig och jag kom fram till henne och pratade lite. Hon tyckte det var jätteilla att jag var ute med hunden på gräsmattan, och påpekade att det finns promenadstråk runt omkring området. Hon klagade på att det var äckligt med hundbajs och att soptunnorna i området inte var latriner.

Jag stod och pratade med henne i säkert fem minuter. Jag uppskattar folks åsikter - och att man får tillfälle att förklara sig. Hon lyssnade noga då jag berättade att lady är en valp på 11 veckor som ännu inte orkar gå några längre promenader, varken mentalt eller fysiskt. Jag förklarade att vi går lite längre med henne ett par gånegr om dagen, men att så små valpar helt enkelt måste ut så fort som möjligt. Det förstod hon.

Sedan diskuterade vi även hundbajs. Jag förklarade att vi alltid plockar upp efter vår hund, och att det inte ligger någonting i gräsmattan att trampa i. Det sa hon att hon sett, och tyckte om, men att hon inte ville att vi skulle slänga hundbajspåsarna i soptunnorna runt omkring området. Hon berättade att hond e senaste dagarna haft problem, eftersom att värmen fått soptunnan nedanför hennes fönster att lukta. Och det förstod jag mycket väl.

Vi kom överens om att det inte var så farligt att Lady blev rastad på gården, och att jag skulle lägga påsen i någon annan papperskorg. Hon var väldigt trevlig, polska tror jag av dialekten att dömma. Hon såg attd et var rottweiler i Lady, och blev förvånad av när jag berättade hur liten hon var. Jag tycker det är bra när man kan prata ut så att alla parter är nöjda. Man måste respektera att alla inte tycker om hundar, så det gäller att samsas så bra som möjligt på samma yta.

Nu till något annat. I helgen var mamma och min syster här med Bonita och Catchy. Vi valpsäkrade vår lägenhet, umgicks och shoppade lite. Det var riktigt mysigt. Bonita har blivit riktigt stor, minst lika stor som Catchy. De är byggda lite olika, och jag förstår dem som inte tror att det är mor och dotter.

Jag träffade en granne igår som berättade att hon sett min sambo och mamma vara ute med hundarna. Hon hade tyckte att det såg jättesött ut när lilla Lady traskade mitt emellan sin mamma och sin storasyster. En liten minivovve mellan två bjässar.

Jag tog massvis med bilder då de lekte på den då dygnsura fotbollsplanen/grönområdet där jag var med Lady idag. Jag lägger ut många av dem. Även om vissa är överexponerade och suddiga, är de så roliga att jag inte kan låta bli. Så här kommer dem!

Lady

Lek på gräsmattan

Bonita

På span

På språng!

Ladys rumpa

Lek



Mamma!

Måååål!



Skvätt... plask...

Lady söker skydd

Puss puss

Lika som blåbär

Mor och dotter!

Mor och dotter & dotter!

Mitt i smeten

Nosa på mamma!

Hopp och hej!

Lady söker skydd igen

Bara för att jag var tvungen att visa hur snabba de är!

Så här snabba är våra vovvar.

Anfall!



Systrar!

Blötdjur

Litet blötdjur

Mammahund

Löpning

Jag SKA ikapp!!

Jage!

Catchy tar upp jakten!

Bonita ökar avståndet..:!

... och Bonita ökar!

Och överger Catchy!

(Bilden är inte sned, det är du som druckit för mycket!)

valp

Bonita

Knätoffs

Blöt knätoffs

Ledsen?

Blötöra!

Hiphopvovve!

Lånar mammas halsband

Trött hundmamma

Ooch där får det vara slut med bilder för idag! Jag ska bara tillägga att Lady kädne igen både mamma och Nea, och Catchy och Bonita. Hon och Bonita lekte hela helgen. Även catchy tog sig an sin valp, även om hon morrade då Lady försökte smita in och nosa på hennes tuttar...

Tack för i helgen!



Kontakt med Bella & Bimbo

Snart ska jag sova, men först måste jag bara skriva om de två roliga händelser som inträffat idag. För en stund sedan kollade jag mejlen och såg till min förtjusning ett mejl från en av valpköparna. Det var Bellas (F.d Ariels) ägare som skrev om hennes framsteg. Jag tar mig friheten och lägger ut en utdrag av mejlet. Jag log stort då jag läste det. De bifogade även två ljuvliga bilder på det lilla livet! Nedan ser ni dem.

"Hejsan!
Nu har vi haft "Ariel" som nu heter "Bella" i två veckor. Tiden har gått fort och Bella har utvecklats enormt mycket. Hon gör knappt några misstag inne, även om det ibland händer. Och hon sover oftast hela nätterna utan att vakna. I början var vi skeptiska och nervösa, timmarna innan vi hämtade "Ariel" tänkte vi, vad har vi gjort. Nu två veckor senare kan vi inte tänka oss att inte ha Bella vid vår sida.

Hon är ett busfrö i ett litet paket, hon älskar att jaga katter, äta fötter och tugga sönder händer. Men hon vet att det är fel, hon vill bara testa våra gränser för att se vad som är acceptabelt eller inte.

Att köpa Bella var ett beslut som vi aldrig kommer ångra, vi älskar henne. Vi var strikta med att hitta någon seriös, vi hittade er
."

Särskilt tack för den sista meningen! ;-)

Bella

Bella

Och tidigare idag hände någonting annat, någonting vi i familjen verkligen längtat efter. Vi har ju fölt valparna från förra kullen så gott vi har kunnat, och hållit kontakten med valpköparna. Alla utom en. Bimbos ägare har helt enkelt inte svarat på våra försök att få kontakt, men idag ringde vår granne där hemma och hade nyheter.

Bimbo har bytt ägare. Tydligen fungerade det inte hos den ensamstående mamman och hennes två döttrar. Hunden hade tydligen blivit "döttrarnas" och de hade inte alls tagit ansvaret för henne. (En valp är ALLTID de vuxnas ansvar, man köper inte en valp till ett barn!). Morbrorn till ett par flickor som förr spelade i samma fotbollslag som jag och min syster, hade tyckt synd om henne och köpt henne. Här om dagen pratade han och vår granne, som reagerade då han nämnde vilka raser det är i tiken. De pratade lite och insåg att hunden var mammas fjolårsvalp. Han var mycket nyfiken på att veta mer, och mamma har nu fått hans nummer. Äntligen ska vi få veta hur det gick med lilla Bimbo! Så förhoppningsvis kommer det nyheter om denna, nu 17 månader gamla tiken. Jag hoppas verkligen att hon har haft det bra.

Det är helt magiskt för oss som uppfödare att få äran att följa valpen genom livet. Därför är vi oerhört tacksamma då ni valpköpare hör av er, oavsett om det är korta sms eller långa mejl. Bilder får oss att dansa glädjedanser! All kontakt är guld värd. Dagens två händelser har förgyllt helgen för familjen Brickman. Tack för det!

Bimbo som valp


Man kan inte annat

Idag har min älskade sambo fyllt år, och vi firade honom hemma hos hans föräldrar. Hans bror var där med sin nya flickvän, och hennes hund Diesel. Det var en tvåårig blandras. Mellan bordercollie, cockerspaniel, labrador och schäfer. Absolut ingen snygging, men ett gyllene härta hade han allt. Och han tyckte väldigt mycket om Lady!

Han rusade flera varv runt villan i sin iver att få den lilla valpen att leka med honom. Tillslut fungerade det, men han fick också sin mattes kille och hans fördelsedagsbarfn till bror i hälarna. Det blev en rolig liten hundstund på gräsmattan ute på Hovshaga. Lady sov gott på hemvägen i bilen efteråt. Fast hon verkar alltid sova gott i bilen, det lilla odjuret.

Nu har lilla Lady träffar släkten, och hon har nog tagit sig in i ett och annat hjärta, med sin varma, bruna blick och huvudet på sned. Jag håller med en kvinna jag mötte utanför ICA häromdagen: Man kan inte annat än att älska valpar. Vi älskar i alla fall vår.

Här har vi bilder från lekstunden (tagna med Dannes mobilkamera):

Andreas och Diesel

Diesel







Födelsedagsbarnet

Diesel

Och Lady söker som vanligt skydd hon matte eller husse när omgivningen blir för läskig...

Lady söker skydd hos matte

Grattis på 20 års dagen, Danne <3

Vad hände med valparna?

Postat av: Rebecca

Hej,vi var den familj som köpte Baloo som numer heter Dexter. han är helt underbar och vi njuter varje sekund med honom! Kan tala om att barnen grät floder av glädjetårar när vi kom hem med honom!!!! Kan se om jag kan skicka nån bild på honom. Var hamnade de andra valparna? /rebecca

Hej! Jätteroligt att höra! Ja, var hamnade egentligen valparna? Mamma har ännu inte hunnit/orkat/kommit ihåg att skicka mig bilderna på varje familj, så jag har inte kunnat lägga ut det inlägg jag plannerat, med ett litet "privat" farväl till var och en och en liten förklaring. Och visst hade det varit extra roligt med bilderna, men vi får köra en liten presentation utan dem.

Lady, black and tan, flyttade till uppfödarens dotter Annie (mig) och hennes sambo Daniel nere i Alvesta i Småland.

Nemo, svart med vit haka, flyttade till en ung tjej vid namn Jennifer i Bohus.

Lafayette, svart med vita tassar och vita tecken, flyttade till ett ugnt par i Kareby, varav mannen är son till valparnas pappas ägare. Det lät kanske komplicerat, men det är det inte. Mamma kan inte komma ihåg vad han hette, men hon hette i varje fall Erika.

Cleo, tiken med överbettet, flyttade också till Kareby. Hon ägs nu av Emelie, systern till Lafayettes matte.

Den svarta hanen Blunder har hamnat hos Marko och Sussanne och trivs i derad familj ute i Lerum. 

Tingeling, den svarta, lurviga tiken, bor med Karin m. familj i Frölunda.

Ariel, den lilla tantiken, bor också i Frölunda, men hos Anna-Karin med familj. Vem vet, de kanske träffas där och blir lekkamrater?

Ludde, den luddiga tanhanen, bor ute i Romelanda hos Pia och hennes familj. Senast vi hörde någonting därifrån mådde han prima och var en mycket duktig kille, och hans namn är fortfarande Ludde.

Bjässen Baloo bor i Kungsbacka, hos Rebecca och Mattias med familj. Han heter numera Dexter.

Triton, den minsta tanhanen har eller ska flytta med sin familj från Surte till Hådala. Matte heter Annika, men vad husse heter, det vet i varje fall inte min mamma.


Många av valparna har säkert fått nya namn. Då de hämtades var det många som inte hade bestämt sig för vad deras nya krabat skulle få heta. Vi väntar med nyfikenhet och spänning på att få nyheter från dem. Vill ni skcika in bilder till oss och kanske till bloggen, för att visa de andra valpköparna hur er valp utvecklas? Skicka gärna till
[email protected]. Det är roligt för oss alla att få följa de små tallarna. Och visst är det lite småytt intressant att veta hur det gick för sin egen valps syskon?

Förhoppningsvis lägger mamma in bilder i morgon. Vi håller tummarna för det, tycker jag. God natt på er, allesammans!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0