Man blir så rörd

Jag vill verkligen tacka för det otroliga stöd vi har fått, jag och Lady. Inte för att Lady är medveten om det, en jag är det. Och det har nog givit mig en starkare tro på mänskligheten. Igår var nära 250 personer här inne och läste eller i alla fall ögnade igenom min berättelse om vad som hände i fredags. 250 personer. Det är typ lika många som det normalt finns i en grundskola...
 
Den här bloggen skapades för att valpköparna skulle få hänga med från dag 1 och kunna följa sina valpars utveckling innan dem kom till sina nya hem. Sedan kom det en valpkull till och jag behåll själv en av valparna... vilket gjorde att bloggen inte helt dog ut. Numera, när valparna är vuxna, skriver jag sällan här längre. Min mamma, som först skrev hon också, är aldrig inne. Jag finns på en annan blogg, en fotoblogg. Men i lördags, efter att ha svarat om och om igen på facebook på frågan "Vad hände?" skrev jag ner historien här. Länkade till den på ställen där folk ställde frågan. Och fick en chock när jag loggade in och fick se att dne här lilla, personliga djurbloggen, där det som mest är 10 personer inne och kikar, haft 250 besök. Tack för att ni bryr er. Ni måste vara riktiga djurvänner!
 
Vilket stöd. I verkligheten var stödet lika fint. Brandmännen stöttade och tröstade mig under hela räddningsauktionen. Dem var ärliga och vänliga och gav mig filtar när dem såg att jag skakade. Fast det var mer chock än kyla som fick mig att skaka... och sedan fick räddningsledaren mitt nummer. Han tappade dock bort det, men sökte på mitt namn och hittade min systers nummer, ringde upp henne och frågade om mig. Hon tog hans nummer så att jag kunde ringa upp. Jag gjorde det och blev överväldigad av vänligheten. Dem ville kolla så att allt var bra med oss. Jag upprepar: hur fint är inte det?
Jag gick faktiskt med bullar till Brandstationen igår. Dem var inte där, så jag hängde dem på dörren. En timme senare ringer dem upp och tackar så mycket och lyckönskar oss. Sådan vänlighet!
 
Och veterinären som tog emot oss akut på fredagen, när jag och djurambulansen dök upp med genomblöta, oljiga och såphala Lady. Som tog emot oss direkt utan att bry sig om hur blött och oljigt deras golv blev. Som avvarade två personer för att gå igenom henne grundligt. Och som sedan ringde upp mig igår för att kolla hur allt stod till. Veterinären ringer alltså upp och kollar så patienten mår bra! Jag var så glad att jag inte kunde sluta le igår. Så fint! Så ***** fint!!
 
Och djurambulansen. Som kom på en utryckning ganska så ovanlig. Som stannade med oss, körde oss till veterinären och hjälpte mig under besöket där. Som körde mig hem sen. Vilket stöd. Vilket fantastiskt stöd. Ni kan ju gissa vad jag kommer att göra med min nästa lön... haha! Och sedan lägger dem ut händelsen på sin facebooksida och hittills har över 21 000 människor gillat det! En hel jäkla arena full av människor har läst om min flicka och gillat det! Över 800 personer har spriditr händelsen vidare. Över 700 personer har kommenterat deras inlägg...
 
Jag är rörd. Så himla rörd. Även om jag önskar att fredagen aldrig blivit som den blivit, är hon ju oskadd. Och stödet efteråt... ja, det är obeskrivligt.
 
Tack. Något bättre ord finns helt enkelt inte. Tack.
 
 
Lady tackar också. Fastän hon mest tyckte att Brandmännen var läskiga och veterinären jobbig.
Och Facebook, det känner hon inte till.
 

Kommentarer
Postat av: FlizanLizan

Söt hund och fina bilder :D

Svar: <3 Tack :-)
Annie Brickman

2013-10-16 @ 13:00:02
URL: http://flizanlizan.blogg.se
Postat av: Milina

Åh så söt!

2013-10-16 @ 15:49:27
URL: http://milina.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0